Balkongbiologer och andra kryp

Dagens gästskribent är Stefan Eriksson


Jag har som tidigare, i kommentarer här på FP, roats av benämningen “balkongbiologer”. Här och nu utvecklar jag vidare vad som fäster mitt intresse för ett epitet likt detta.


Jag är intresserad av skogen i flera aspekter, produktion, rekreation, och som en kapitaltillgång eller ett “sparande” om uttrycket tillåts.Jag ser minsann en god utvecklingspotential i ett modernt och konkurrenskraftigt bruk av skog i ett land som Sverige.


Samtidigt skall sägas att Svenskt skogsbruk har utsatts för fullskaleexperiment som nog med fog kan påstås vara ett misslyckande.Allt sedan Staten (med stort S) ( läs Staten=Socialdemokratiskt tankegods) fick för sig att Sovjetisera produktionsmetoder och medel för denna, har skogsnäringen “drabbats” av, än den ena och än den andra, dåligt genomtänkta åtgärden. I 99 fall av 100 med volymökningar som mål, utan tanke på att kvaliteten beaktas.


Nu är jag inte såå jättegammal ännu, men började intressera mig för brukandet av skogen i mycket tidiga år, och därav har jag ändock hunnit samla en del erfarenheter, både politiska och praktiska.På 60-talet kom den första egentliga “mekaniseringsvågen”, ( om vi bortser från bruket av motorsåg och hästdrivning av virket) i och med begrepp som “skördare” och “skotare”.Här tog den verkliga “devalveringen” av arbetet i skogen riktig fart, med den (S)-ledda regeringen som ivrig påhejare med rent Sovjetiska förebilder.Det satsades på volym, pappersindustrin byggde ut verksamheten kraftigt.


Staten lierade sig med starka fackförbund (pappers) och andra kooperativa sammanslutningar och lovade en rikligt tilltagen infrastruktur och elenergi (för att koka trämassa) till struntpriser. (Där har vi en del av orsaken till den snabba utbyggnaden av kärnkraften.)
Råvaran skulle “säkras” i alla fall vad gäller volym. Listan på experiment kan göras lång,,, för lång för denna inlaga, så jag nöjer mig med ett par exempel, (som idag kan verka helt surrealistiskt).


Staten instiftade en “träfiberlag” som i princip förbjöd eldning med ved, för att då minska konkurrensen om träråvaran.Staten genomförde stora projekt med ogräsbekämpningsmedlet “Hormoslyr” (tror jag det hette) där skogsmark flygbesprutades för att utrota bl.a. björken som ansågs värdelös.Staten med sin förlängda arm (jordbruksnämnder) såg till att göra det omöjligt för småskaligare metoder och arealer.

Skogsmark slogs samman i större ekonomiska enheter. Staten gav investeringsstöd till missfoster som “paperpotts” (mot snytbagge), och vem minns inte skogsmästaren i Västerbotten som helt skogstokig 30 år senare sprang runt och bröt ned ungskogen med sina bara händer. Där förärades det Svenska språket ett nytt ord: “Snurr-rot”!!


Som sagt,, listan på mindre lyckade åtgärder kan göras mycket längre, men Ni läsare får fylla på efter hand!
Idag finns i Sverige mer skogsråvara (m3sk.) än någonsin tidigare uppmätt.Det tvivlar jag inte på. (Åk till exempelvis till Arvika och tillbaka så skall ni se att gläntorna i granskogen kan räknas på ena handens fingrar).


Och här inställer sig min fråga till er som orkat läsa så här långt:Vad har påverkat kvaliteten på vår resurs i skogarna mest så här långt?
“Krypen i skogen, eller de “skadekryp” som stått att återfinna på (S)-märkta myndigheter och verk.Märk väl att dessa för näringen så skadliga varelser numera “muterat” till “balkongbiologiska väsen”, som nog är det allra värsta vi sett hitintills i ett av skogen präglat näringsliv.
Det är illa,,,,mycket illa ställt med denna resurs för vår framtid.

Granbarkborre i naturreservaten omdebatterad fråga. Lokalt kan angreppen av granbarkborren bli större i närheten av naturreservat. I reservaten kan angripna träd st…
Det här inlägget postades i Äganderätt, Gästlistan, Miljö och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

24 svar på Balkongbiologer och andra kryp

  1. Jan Andersson skriver:

    Di störste barkbörrera, di setter allt i Karlstad, di!

    • Stefan Eriksson skriver:

      Jo,,, och när “di” nu svärmar framme i maj, juni, är risken överhängande att “di” sätter sig i “husväggera” i “hele stan”, å då blir “hele stan” olidlig att se, å än värre å bo i.

      • Jan Andersson skriver:

        Uttrycket härrör från åttiotalet när stora skogsarealer i norra Värmland kalhöggs av “bolagen” med huvudkontoren i Karlstad, och som inte ännu hade lärt sig att frakta ut det avverkade virket i tid, vilket ledde till barkborreinvasion. Men löstes inte barkborreproblemet sedan effektivt med hormonfäliorna som man kunde se överallt?

  2. Göran skriver:

    När nästa istid kommer åker alla naturreservat åt skogen. Totalt meningslösa projekt med andra ord. Eller, så behöver politikerna något projekt och då åker alla principer åt skogen. Man förbjuder företag att slå in en spik i en kulturminnesmärkt hus, men det går bra att riva huset om politikerna vill ha något annat på platsen.

    En stor del av denna typ av myndigheter verkar endast existera utifrån ett socialdemokratiskt hat mot företag och kreativa människor.

    Jag får tacka Stefan Eriksson för denna komprimerade historia i centralstyrt skogsbruk och vansinne! Så här blir det när mindre begåvade människor tror att de vet mer än de vet.

  3. Stefan Eriksson skriver:

    Fritt tagit ur mitt eget “fantasicentra”:

    På en balkong står en självutnämnd amatörbiolog med militanta åsikter.
    Hon är iklädd T-shirt.
    På T-shirten är text tryckt som lyder som följer:

    RESERVATSBILDNING DÖDAR LÅNGSAMT.
    MEN, VEM F-N HAR BRÅTTOM!

  4. Rikard skriver:

    Hej.

    En granne som äger skog nämnde följande igår: det är bara mindre, enskilda skogsägare och mindre bolag som har problem med lagar och regler och prövning och tillstånd vid avverkning och beräkning av medelbonitet och annat som rör skogen. Storbolagen, staten själv och kyrkan äger av någon märklig anledning ingen skog som innehåller rödlistade arter, nyckelbiotoper eller andra naturskyddsvärden.

    Grannen nere i byn är givetvis så partisk man kan bli och själv vet jag inte om det han säger stämmer eller om det finns data på det, men jag har svårt att tro att han har fel. Staten brukar inte hitta på lagar och regler som hämmar dess egen handlingsfrihet, eller innebär kostnader för dess (partiernas) största sponsorer.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • Stefan Eriksson skriver:

      Det ligger till såhär:
      Vid prövning/inventering/skyddsåtgärder/redovisning av värden osv. osv. utses av tillsynsmyndigheten en (eller ett par) enskilda “handläggare” som skall driva förödelsen framåt.
      Dessa enskilda handläggare har den samlade maktbefogenheten att i det specifika fallet införa restriktioner som ofta står i direkt strid mot äganderättsliga förhållanden.

      Lagen ger denne enskilde rätten att på eget bevåg, utan förankring, föra myndighets talan.

      Hela processen blir därmed avhängig denne enskildes tjänstemans åsikter i sakfrågan.
      Rättssäkerheten har därmed emigrerat till en annan planet.

      Och,,,, under de förutsättningarna spelar det stor roll vem, eller vilka som råkar äga marken de vill beslagta.

    • Mats Jangdal skriver:

      Storägarna har bättre möjlighet att “frivilligt” undanta vissa områden från avverkning. Ofta de som är dyra att avverka. Därigenom kan de tillfälligt blidka myndigheten.

    • Samuel af Ugglas skriver:

      Just det Rikard, ALLEMANSRÄTTEN kan en liten skattefinansierad oavsättlig tjänsteman ”UTSLÄCKA” när det passar honom/henne/hen.

  5. Thomas skriver:

    En uppgift om skogspolitiken gick att läsa i Södras tidning, där Gunnar Wetterberg (den gamle bondehataren) berättade om skogspolitiken. Som kort utgick från 1948 års skogspolitiska beslut som innebar att “skogen skall leverera virke till industrin”… Det innebar att den skog som – hittills – levererat virke till industrin var etablerad – före – beslutet 1948. Det innebar också att virket var relativt bra betalt, som en del på bonnapuben sade.. 300 kr travat mått på 1960-talet, medan det nu är 300 kr fast mått under bark… Det är alltså helt åt helvete. Skrota allt som vi hittills haft angående skogsvårdspolitik! Därför att skogen kommer tydligen inte att vara värt någonting framöver..Låt skogsägarna själva avgöra framöver vad som är rätt och vad som är fel. Och. Reservatbildningen är enbart ett sätt att legitimera en usel skogspolitik, (vilket naturligtvis inte miljönissarna insett, utan spelar med i storkapitalets lek som nyttiga idioter). Naturligtvis måste även skattesystemet angående skogen göras om så att enskilda medborgare faktiskt kan äga skog och inte bara bolag och deras ekonomiska evighetsmaskiner…

    • Stefan Eriksson skriver:

      “300 kr.” jämförelsen kanske inte är 100% rätt i detalj, men likväl kan jämförelsen göras.

      För att erhålla likvärdigt “netto” vid föryngring, så krävs idag 10 ggr. så stor volym som på 60-talet.

      Tala om att “köra sönder ackordet” !

      • Thomas skriver:

        Jo, jag träffade en spanjor för snart 25 år sedan… han hade litet skog. Han fick då runt 800 kr kubiken för 35 årigt tallskog… som timmer. Vi låg väl på ungefär hälften.. En skogsägare jag pratade med klagade på Södra och deras priser.. och jag berättade om spanjoren. Han funderade länge och väl…

  6. Stefan Eriksson skriver:

    Jag fick för mig att “googla” på “snurr-rot” och hittade snart denna:
    https://www.ksla.se/anh/files/2013/08/Rotsnurren.pdf

  7. Samuel af Ugglas skriver:

    Tror Mats har den här fantastiska filmen i sitt arkiv. Jag har sett den ett antal gånger och kan inte låta bli att fascineras och känna kalla kårar efter ryggen, av mänskligt vansinne.
    Fantastisk film om bränderna i Utah 2017.
    VIDEO: https://www.youtube.com/watch?v=3I3oewMq6B0#action=share
    Även om den är på engelska så är bildmaterialet rätt beskrivande och unikt för mänsklig dårskap.
    Något annat mera närstående och som Mats säkert kan hjälpa oss med är turerna kring Heurlinska stiftelsens Marsholm och den tappre Länsjägmästaren emeritus Arne H Johansson.
    Hela handläggningen är en skräckupplevelse av hur socialisterna i Sverige drar undan fötterna för vår överlevnad.
    Tack Stefan för utmärkta tillrättalägganden.

    • Mats Jangdal skriver:

      Tack Samuel! Vi har berört dessa onödiga skogsbränder tidigare och tungfotad byråkrati exempelvis med ranchägarna, BLM och FBI.
      Jag har hört om Heurlin och Marsholm, men hittar inget sparat. Är det den fina fastighet Naturskyddsföreningen förstörde?

    • Stefan Eriksson skriver:

      Usch ja,,, nu har jag sett dokumentären från Utah, deprimerande en sån här morgon.
      Funnes det någon “rättvisa” i sammanhanget, så skulle de muppar som aktivt via domstol deltagit i att missbruka systemet med stämningsansökningar, lagföras och dömas till livstids samhällstjänst.
      Påföljden kunde gärna bestämmas till att deltaga i återuppbyggnad av de samhällen som drabbats så hårt pga. deras nycker och “haschdimmiga” idéer.
      Och då menar jag på livstid, med mycket enkel förplägnad.

      “Finge jag vara med å bestämma” (vilket aldrig blir fallet), skulle en och annan balkongbiolog tänka sig mycket noga för innan denne agerar i domstol. Följderna skulle helt enkelt innebära ansvarstagande vid alla tillfällen som agerandet leder till.

      Tack Samuel för denna skräckfilm om sakernas tillstånd, fler borde se den.

    • Anders Rydén skriver:

      Detta är ett klassiskt exempel på där balkongbiologer visar sin okunskap.

      Deras resonemang går ut på att det inte är “naturligt” att sköta om en skog så som vi gör nu för tiden.
      Visst, de har rätt i att det inte är naturligt att röja och gallra.

      Men vad de missar är att fråga sig varför vi måste röja och gallra?
      Inte heller har de frågat sig hur landskapet bode ha sett ut om inte människan hade funnits.

      Så varför måste vi röja och gallra?
      Min teori är att det i grunden beror på att de djur som en gång i tiden gjorde jobbet har försvunnit från landskapet.

      Ta till exempel Sibirien, det var ett öppet beteslandskap där djutätheten var nästan lika stor som den är i Serengeti.
      Men då fanns mammutar som gjorde samma jobb som dagens skogsarbetare gör men med den skillnade att de gjorde det betydligt effektivare och med större intensitet.

      En skog som de visar i filmen är lika naturlig som en igenvuxen beteshage.

      • Mats Jangdal skriver:

        En skog orörd av människor på våra breddgrader skulle se ut som stora delar av det som mötte trappers i Kanada för 200 år sedan. En närmast ogenomtränglig nordlig djungel av bäverdämmen, vindfällen, toppbrott, isektsdödade trän, med mera. Utan värde för andra än insekter och hackspettar.

        • Anders Rydén skriver:

          Skadorna på Kanadas skogar skedde redan när clovisfolket slog ihjäl över 80% av megafaunan.

          Fråga er själva vad som behövs i ett landskap för att andra träd än gran och bok ska kunna trivas där?

          Vad händer med en ekhage när korna inte betar där längre?

      • Stefan Eriksson skriver:

        Det är också ett fantastiskt exempel på hur okunskap och makt är lierade i en för vanligt folk förödande “naturkatastrof” (katastrof för naturen).

        Mer sånt och jag kommer också att betraktas vara militant. (Sabotera reservat på fritiden.)

Kommentarer inaktiverade.