Dagens gästskribent är Thomas Gunnarsson
Under allt som sker i lantbruket i övriga EU, som inte tycks ske i Sverige, så undrar man ju lätt varför inte detta sker även i detta land. Vad är det som skiljer Sveriges lantbruk från Nederländernas lantbrukares situation? Förklaringen sägs vara att lantbruket där disponerar, äger, över 80% av landarealen och detta vill då makthavarna ändra på. Givetvis så är lantbrukarna en minoritet även där så den politiska majoriteten vill krossa lantbruket för att få tillgång till billigare mark för byggnadsändamål. Det jordbrukspolitiska målet som varit landets ryggrad under generationer, ja, århundraden, anses nu vara en passerad politisk och ekonomisk funktion.
Hur kan det bli så? Vet inte den ena handen vad den andra gör? Eller är förklaringen så enkel att allt beror på att den generation europeiska ledare som upplevde andra världskriget, som den tyske Helmut Kohl, som ansåg att ett överskott i europeiskt lantbruk var ett ”behagligt” problem som nuvarande makthavare inte tycks förstå. Men därmed uppstår frågan varför inte de svenska lantbrukarna agerar likadant?
Ytligt sett sägs frågan handla om en ny miljöpolitik, the green deal, där kvävegödslingen skall minskas av miljöskäl. Detta är ett argument som blev politiskt gångbart för över fyrtio år sedan och har sedan dess förstärkts, även globalt, genom hela den byråkratiska statsapparaten, via tillrättalagda forskningsresultat och därmed ständigt skärpta politiska åtgärder. Att genomskåda den agendan är åtminstone i Sverige omöjligt medan det nu i övriga EU tycks vakna en reaktion där man inser det underliggande motivet – att jordbruk inte är tillräckligt politiskt och ekonomiskt värdefullt för den globala politiken, som det var förr, utan andra samhällsintressen går före. Ingen tycks fundera på vad effekterna blir.
Så varför reagerar inte svenska lantbrukare?
Svenskt lantbruk är något annorlunda organiserat än i övriga EU. Man har mycket mer jord baserat på arrende. Det innebär då att markägandet, som är den egentliga orsaken till bråket söderut, inte är lika aktuellt för det svenska produktiva lantbruket då de istället är organiserade som driftsbolag. Varför då bråka om vem som äger marken, skulle en förändring ske så får man ordna ersättningsmark att arrendera. Det innebär att odlingsmarken numera då blivit enbart en arbetsplattform för helmekaniserade maskinstationsliknande företag, utan biologisk koppling till omgivande natur, vars företagskonstruktion är flexibelt anpassade till en varierande marknad baserad på råvaruproduktion som vete, korn eller slåttervall för svenska förhållanden. Den uppfattning som allmänheten haft, och har, angående bönder, är därmed i stort sett helt passerad!
Denna situation är skapad av ett successivt politiskt arbete sedan det jordbrukspolitiska beslutet från år 1947 som då resulterat i detta. Bondekåren är upplöst och försvunnen! Steg för steg. Via förändringar i skattesystemet där alla bönder blev inordnade i samma system som andra småföretagare för femtio år sedan. För trettio år sedan försvann möjligheten att renovera bostaden som en del av jordbruksfastigheten utan där blev det samma som en villaägare. Alltså, bonden blev en löntagare och villaägare med varierande storlek på villatomt. Under CAP, den gemensamma brysselpolitiken så har svensk ambition via jordbruksbyråkratin, det vill säga Jordbruksverkets tongivande tjänstemän och alla övriga ekonomer inom SJV och numera Näringsdepartementet varit hela tiden att åter införa samma ekonomiska villkor som man försökte införa under några få år i början av 1990-talet, vilket på mycket kort tid höll på att ruinera de självägande bönderna innan EU-medlemskapet, för tillfället, räddade situationen.
Men den förändringsprocess som pågått fortgick och stora produktionsenheter skapades som produktionsbolag med arrenderad mark som underlag och med privata markägare genom baggbölerilagen som stoppar bolagsägande av jord. Eller skall man se baggbölerilagen som en fördel för bolagssystemet? Då det holländska problemet uppstår därmed inte i Sverige! Politikens behov av byggmark löses genom expropiering vid behov även om det är väsentligt viktig odlingsmark ur ett samhällsperspektiv. Det finns alltså inget långsiktigt skydd av grundläggande samhällsbehov, som tillgång till fungerande odlingsmark för livsmedelsproduktion.
Det intressanta är då att svenskt lantbruk blir då, som många andra svenska politiska fenomen, en försöksfunktion i en globalistisk agenda där enskilda medborgares intressen helt är bortspelade i ett nyfeodalt tänkande där hela produktionskedjan av livsmedel är kontrollerat av bolagsintressen. Alla får sina behov täckta – utom möjligen medborgarna. Det intressanta framöver blir då huruvida VD:n för Proventus uttalande att han fått regeringens uppgift att ”säkra matimporten” framöver verkligen kommer att fungera?
Och det utan att befolkningen inser vad det innebär enligt skrönan om Kissingers ordspråk, som blir så här på originalspråket:
Kissinger: “Control oil and you control nations; control food and you control the people.” US strategy deliberately destroyed family farming in the US and abroad and led to 95% of all grain reserves in the world being under the control of six multinational agribusiness corporations.
Thomas Gunnarson
Jag lägger till en video från Australiska SkyNews om vad som händer i Nederländerna. Detta är viktigt även om det är mer än en vecka sedan och reaktionerna varit små i Sverige. Texten på skylten på första traktorn lyder: ”Kom mitt barn, i detta land är vi inte längre välkomna.”
RSS – inlägg
Hur kommer det sig att ytterst få medborgare genomskådar det socialistiska bedrägeriet när det gäller vår livsmedelsproduktion.
Thomas gör ett tappert försök, beundransvärt!
Förutom den av socialisterna uppbyggda byråkratin är konsekvenserna av lagar, förordningar och regler ogenomskådliga och som grädde på moset kommer det vulgärsocialistiska begreppet ALLEMANSRÄTT. En uppfattning som definitivt bidragit till Sveriges ödeläggelse.
En annan skillnad är ju att de flesta jordbruk redan lagts ner i Sverige och vi importerar det mesta av maten, t ex från Holland. Sveriges självförsörjningsgrad ligger numera under 50% och enligt uppgift så importerar vi mellan 50 och 55% av maten. Detta är ju ett recept för en katastrof då livsmedelsförsörjning är A och O för att behålla sin självständighet. Utan egen större matproduktion blir man en riktig vasallstat som Japan men för japanerna är detta inget frivilligt då arealen av jordbruksmark inte räcker till utan man måste importera mat och är helt i händerna på USA och en annan vasallstat, Australien. Men sossarna har medvetet tillsammans med MP fört en politik vars mål är att avskaffa det svenska lantbruket och vi börjar se resultaten av den politiken.
Socialisterna har lurat det svenska folket att tro att, små partitrogna skattefinansierade oavsättliga byråkrater kan producera LIVSMEDEL till svenska FOLKET. Det är det man använder utplundrade SKATTEPENGAR till.
Knappast troligt att man lyckas.
Svidande förluster drabbar svenska bönder till följd av utvecklingen i Ryssland.
https://www.varldenidag.se/nyheter/svenska-bonder-forlorar-i-ryssland/repvgr!wi95xT@LwFmUln5M2qg@A/
Inte blir det någon politisk tjänsteman hängd för det? På Jordbruksverket, Livsmedelsverket eller någon annan myndighet med dragning åt det socialistiska hållet som gärna vill vara med och producera LIVSMEDEL?
Litet som Vattenfalls spännande resa som ägare av NEON, eller vad det heter…
Litet ”kooperativt” det också väl…
Andas pengar kan man ju roa sig med…
Ja, Nuon heter det och varför Vattenfall betalade ca 20 miljarder för mycket för Nuon har nog att göra med korruption. Betalar man ett överpris så finns det pengar för de som skriver på att få i egna fickor så Maud Olofsson har nog sin ekonomi säkrad med konton i bankparadis. Det sägs att hon var kallad till KU men vägrade inställa sig och då fick saken alltså bero och inget åtal väcktes heller! Känns mönstret igen?
Så var det ja…
En intervju med Mark Ritchie som Leif Björklund gjorde precis innan han fick lämna Lantbruksradion då han började bli alltför radikal.. (vad som nu kan menas med det?).
Jag fick ta över ansvaret för intervjun och har den med i min bok ”Jordbruk – Delete” från 2019
FAO-ROM 1996. Intervju med Mark Ritchie, IATP.org
-Hur lyder ditt budskap?
”Detta NGO-forum bekräftade vad vi i bonderörelsen i USA har sagt, att mat är en rättighet och vägen till denna rättighet, eller att undvika svält är inte genom vad vi hör från regeringarna, som säger att vi behöver fler transnationella företag, att vi behöver mer bioteknik, att vi behöver mer pesticider, att vi behöver mer frihandel. NGO-forat (non govermental organisation) sa precis som bönderna säger, att vi måste fokusera på familjejordbrukarna -säkerställa deras jordinnehav och bruka jorden på ett sätt som är uthålligt idag och för kommande generationer och tillhandahålla högkvalitativa livsmedel till konsumenterna till överkomliga priser.”
-Och ni har diskuterat någon form av kontrakt?
”Idag talade vi om frågan om, a code of condact, ett förhållningssätt till rätten till mat och ett internationellt fördrag om rätten till mat. Först – the code of condact- som skall lägga fast rättigheterna och åtagandena för olika aktörer för att uppfylla rätten till mat, -Individer, företag, regeringar, internationella organisationer-, och att fastlägga hur folk skall -broadly speaking- förhålla sig till rätten till mat och i fördraget eller konventioner -beroende på språket- men det är ett åtagande mellan stater och att vara mycket tydligt emot exportdumping och att undvika åtgärder från regeringar som skadar livsmedelssäkerheten och hindra åtgärder som driver familjejordbrukare från sin jord.”
-Vem representerar du?
”Jag arbetar i USA i ett forskningsinstitut som kallas Institutet för jorbruks o handelspolitik, som servar Familjejordbrukarnasorganisation i USA och som särskilt tittar på frågan om internationell politik, Gatt, IMF och dessas påverkan på familjejordbrukarna i landet.”
-Och vad anser Du om WTO?
”Många av bondeorganisationerna i USA var mycket emot det slutliga utfallet av Uruguay-rundan, eftersom de ansåg att den skadade bönder både i syd och nord och i tillägg, dessutom, var det tydligt att de huvudsakliga förespråkarna för jordbruksöverenskommelsen i Uruguay- rundan var de transnationella livsmedelsbolagen och att reglerna (i Gatt) gynnade dessa bolag på bekostnad av bönder och konsumenter. Vi kan se det nu när ett stort antal bönder tvingas lämna sina gårdar och också försöken från bolagen att påtvinga oss nya genetiskt modifierade grödor, djur och växter och på ett allvarligt sätt försöka ta makten från bönderna”.
-Vad tycker Du om den svenska debatten i de här frågorna om bidrag (subsidier), vår jordbruksminister A Åhnberg säger att vi måste sänka stöden (subventionerna) i EU och om vi gör så kommer priserna på världsmarknaden att stiga och det skulle vara den bästa hjälpen vi kunde ge småjordbrukarna i Afrika?
”Well, jag har hört den retoriken från bolagen i USAoch från den svenska regeringen under Gatt-rundan, så jag är inte förvånad att höra det igen, men bara för att en minister säger det blir det inte sant för det. Vår erfarenhet , och jag är medveten om att USA är av en annan storlek och mer komplext än Sverige, men vad vi vet är att när man eliminerar regeringsprogram som stöder böndernas priser så får bolagen en fördel av det för att driva ner priserna på global nivå. Så två saker händer-en sak är att bönder, svenska eller andra tvingas odla mer och mer för att försöka kompensera sig för de lägre prisernaoch de använder mer konstgödsel och plöjer upp mer marginaljordar. Så man äventyrar inte bara miljön med den politiken som hon föreslår utan tenderar också att få ytterligare överproduktion. Det är också därför den politiken favoriseras av konstgödseltillverkare och kemiföretag och andra bolag. Och för det andra- blir resultatet att man överflödar världsmarknaden och driver ned priserna ytterligare”.
-Så priserna stiger inte som A Åhnberg säger?!
”Naturligtsvis inte, de kommer inte att stiga!”.
-Men priserna förutsätts inte vara dumpade! Varför stiger de inte då?
”Well, världsmarknadspriserna är resultatet av två krafter. En är om där finns ett överskott och den andra är priset satt i USA. Den svenska regeringens åtgärder har ingen som helst inverkan på världsmarknaden och det är mycket ohederligt, ett starkt uttryck, men det är dumt och barnsligt och jag vet inte vad, men hur som helst. Priserna i Sverige har inget med världsmarknadspriset att göra. Priserna i USA, satta av USAs kongress sätter världsmarknadspriset utom under speciella omständigheter då det råder extrema underskott som vi hade förra sommaren. Men jag tror att problemet här är att, -det låter för mig att ministern inte vet mycket om jordbrukspolitik och program och det är mycket farligt för om man använder ordet subventioner för att beskriva alla program som påverkar bönder, då gör man ingen skillnad mellan program som vidmakthåller priserna versus program som reducerar jordbruksmark versus program som ändrar på dumpning. -Agricultural dumping- Att sälja produkter -overseas- till priser under produktionskostnad är ett mycket precist problem. USA säljer normalt varor på världsmarknaden, -jordbruksvaror-råvaror, till ungefär halva produktionskostnaden. Vår organisation publicerar varje år uppgifter om dumpning, där USA då normalt säljer varorna till halva produktionkostnaden, vilket sätter världsmarknadspriset. Om Sverige vill delta påvärldsmarknaden och det är ett beslut som Sverige får ta, måste Sverige ändra sin prisstruktur på exportmarknaden så den matchar USAs priser. Om USA normalt säljer till halva produktionskostnaden kan Sverige varken möta det priset eller gå under det med en enda nickel. Så jag tror er minister behöver mer omsorgfulla studier i dessa frågor innan hon gör sådana uttalanden som låter mycket idiotiska på en internationell arena. Priserna i Sverige har ingen som helst inverkan på världsmarknadspriset och jag tror att svenska bönder..”
-Men hon menar att EU skall avskaffa sina subventioner… och om så sker menar hon att världsmarknadspriserna kommer attstiga!
”Well, vad jag sett av Uruguay-rundan…”
-Inte bara Sverige på egen hand!
”Ha,ha,ha, jag upprepar vad jag sagt. Det är inte särskilt väl underbyggt av verkligheten. Återigen frågan om subventioner. Ta tex. de stora grödorna -spannmål, sojabönor, osv. så har Europa knappast någon påverkan alls på världsmarknaden. Vete är den enda gröda som Europa har en viss inverkan på världsmarknadspriset och vetepriset sätts normalt I Nordamerika -så återigen, ministern talar inte om verkligheten -det handlar om ett ideologiskt ställningstagande-. Det är mycket vanligt bland folk som ideologiskt är nyliberaler, – som omfattar den ideologin- att hitta på argument och detta är ett av de vanligaste av dessa påhittade argument, som nyliberaler påstår skulle vara bra för tredje världen.Men vi har nu tillbringat en vecka tillsammans med bönder med miljöintressen, med representanter för det civila samhället från hela jorden- 80 länder-varenda en av dem talade emot din ministers idee´r och varenda en av dem säger att din ministers ide´, denna nyliberala politik, har ruinerat oss hittills och mer av den politiken kommer att ruinera oss ännu mer så kanske skulle en resa till Jamaica eller Mexico och ta en titt på den politiken, skulle kanske ge mer information.”.
-Mycket intressant, men om priserna skulle stiga för de små jordbrukarna i Afrika och Asien eller Latinamerika, skulle det leda till högre produktion i dessa länder om priserna steg?
”I varje land måste bönderna ha ett pris som täcker kostnaden för produktionen. I Mexico steg priset dramatiskt förra året. Men p.g.a. att det steg importerade handeln spannmål så när spannmålen skördades fanns det ingenstans att lagra den ,så priset kollapsade,- det fungerade inte som man hade föreställt sig och på samma sätt skedde i Kenya. Vad vi vet är att bönder inte kan överleva om de inte får priser som täcker produktionskostnaderna, det är en fundamental förutsättning för livsmedelssäkerhet! Samtidigt vet vi att priset på marknaden, Chichagobörsen och världsmarknadspriset, inte ger några garantier för att bonden får det priset. Inte heller om organisationenär sådan att bonden säljer till en mellanhand får han det priset och slutligen finner vi att om där inte finns landreformer och andra mycket strikta kontroller hur jordbruket är organiserat kommer inte priset att nödvändigtsvis ändras och förhindrar inte stora bolags och jordägares, av alla slag, förmåga att driva bönderna från jorden. På Filippinerna förekommer det ganska ofta. Så i USA säger vi alltid, nummer ett, bönder måste erhålla skälig ersättning för sina produktionskostnader, – det är grundläggande rättvisa. Det är fundamentalt.Världsmarknadspriset, CAP, etc. är relaterat till detta, men har ofta väldigt litet att göra med detta faktum,- men i fallet med dessa bönder-, det enda som exporteras på ett seröst sätt är vete och normalt används det för lokala ändamål, så om er ministers omsorger inte bara är för att tala för sin ideologi utan bryr sig om påverkan på tredje världen, borde hon ta upp helt andra frågor. Hur skall man stödja folk att vidmakthålla sina lokalt producerade lämpliga livsmedel, istället för att syssla med vete och brödprodukter”.
-Hur skall vi göra -skall vi ha högre gränsskydd?
”Javisst! Helt riktigt Men jag tror- i min situation, från USAs horisont, som är annorlunda än Europa,-visst finns det likheter-, men det är helt klart att,-nummer ett-, det måste finnas kvoter som i mejeribranschen, man måste förvalta produktionen för det finns miljontals bönder, men bara ett halvdussin spannmålsbolag, så man måste förvalta produktionen, -det fordrar-, global förvaltning av spannmålsreserverna för det förekommer tex. kärnkraftsolyckor och att regioner som producerar vete råkar ut för torka, vilket händer där jag bor. Man måste sköta fördelningen och man måste ha reserver och man måste också ha mekanismer som bevakar stabilitet och kontinuitet i prissättning. Vi har bland annat p.g.a. er ministers nyliberala inställning hamnat i en situation där vi tror att det land som är villigt att subventionera sin export mest blir vinnare på världsmarknaden. Och i Gatt-rundan , även om det kallas frihandel, säger jordbruksvisionen att om det kallas miljöstöd eller om det kallas inkomststöd så kan man skjuta till obegränsat med pengar till bönderna -så Uruguay-rundan har institutionaliserat exportdumpning, så i det avseendet måste nationerna – Nummer ett: reviderade jordbrukspolitiska stadgarna i Uruguay-rundan och hitta nya regler som tar itu med de allvarligaste problemen, av vilka jag tror dumpning är det allvarligaste problemet. För det andra, måste de ta itu med sin nationella jordbrukspolitik och det är komplicerat i Europa, för ni har Sverige och ni har Europa. I USA har vi inte stats- eller lokal jordbrukspolitik,- vi har nationell. Men oavsett olikheterna så måste det till ett förhållningsätt till europeisk jordbrukspolitik som får folk att stanna på gårdarna, som garanterar en jordbrukarinkomst, och som garanterar lokal social service. Spannmålsbolagen…”
-Av samma slag som i Norge?
”Javisst, och som det var i Sverige innan nyliberalerna- den konservativa regeringen- jag är medveten om att de kallar sig för ett arbetarparti (SAP)”.
-Även tidigare, med den subventionspolitiken- höga gränsskydd osv. gick allt till de stora jordbruken i Sverige!
”Kan hända, men inom landet måste ni bestämma er för hur mycket ni vill satsa på tex. ekologisk odling, hur mycket ni vill satsa på olika områden”.
-I ord är alla mycket för en sund utveckling, även vår jordbruksminister, men på samma gång väljer hon en annan linje i praktiken på det sätt vi just diskuterat.
”Ja, och hon kommer att ruinera oss vad det gäller uthållighet och ekologiska jordbrukare, för vad som bestämmer möjligheterna för ekologiska och uthålliga lantbrukare att komma fram på marknaden- vilket är vad alla önskar- är spridningen av produktpriset mellan ekologiskt och kommersiellt och när jordbruksministern hävdar en politik som sänker priset på varor från jordbruket så sätter det ekologiska jordbrukare i en extremt farlig och svår situation. Det är vad som hände i USA.”
Pingback: En Fundering om Bråket i Holland | ulsansblogg
jag vill lägga till en aktuell fundering…
Årets skörd så bra ut för någon vecka sedan då det hittills svala vädret gav spannmålen en period av ”matning” av kärnan vilket ger en bra skörd – men de senaste dagarnas häftiga värme över hela Europa innebär att spannmålen brådmognar och skörden därför inte blir lika bra som det såg ut för bara några dagar sedan…
I de mer södra delarna av kontinenten ser det klart sämre ut, vad det verkar…
Så, en olycka kommer sällan ensam…
Bondekåren är upplöst och försvunnen. Bondeförbundet/centern är numera en organisation på Södermalm.