Experiment kullkastar växthusgasteorin

Schweitzaren Thomas Allmendinger skrev 2016 en rapport om hur värme uppför sig i gaser. Jag har inte sett den refererad till tidigare, så jag gör ett litet försök.


Han inleder med en historisk sammanfattning som lämnar en del övrigt att önska, eller åtminstone frågetecken. Så påstår Allmendinger till exempel att Fourier 1827 var först med att jämföra jordens atmosfär med glaset i ett växthus. Men Fourier gjorde precis tvärtom. Han konstaterade att atmosfären INTE kan jämföras med ett växthus. För att kunna göra en sådan jämförelse skulle atmosfären vid någon nivå övergå i fast form, vilket den inte gör och därmed faller jämförelsen, enligt Fourier.


Den andra avvikelsen från den historieskrivning jag känner till är att Arrhenius 1896 skulle ha experimenterat med en uppsättning liknande den Tyndall använt 1861. Såvitt jag vet experimenterade Arrhenius inte alls, han utförde endast beräkningar, varvid han bedömde den uppvärmning tillförd koldioxid skulle medföra som liten men välgörande!


En tredje nyhet för mig är att Knut Ångström år 1900 skulle ha utfört experiment med två likadana rör inneslutna i ett större och isolerat rör. Jag trodde att Ångström endast räknade på Arrhenius beräkningar och påpekade att Arrhenius räknat fel så hans värden var för höga, något som Arrhenius korrigerade, 1901 skriver Allmendinger, 1906 enligt min tidigare källa. Historieskrivningen skulle alltså behöva utredas så att alla parter kan känna sig trygga med att åtminstone den är korrekt.


Vanligtvis beräknas värmeabsorption utifrån dess molekyl(-ers) spektrala genomsläpplighet via kvantmekanisk matematik. Allmendinger har inte gjort så. Han invänder bland annat mot att teorin som säger att en gas som består av endast ett ämne, vilken alltid parar atomerna till en två-atomsmolekyl, axiomatiskt betraktas som en dipolmolekyl. Han anför att ädelgaser som även interagerar med vissa våglängder av synligt ljus motsäger den teorin. Istället för att mäta strålningsintensitet avser Allmendinger att faktiskt mäta den termiska värmen i belysta gasers materia. Skulle praktisk, laboratoriemässig kontroll av teorin visa att teorin inte gäller i en kontrollerbar verklighet måste teorin falla.


Nåväl, Ångströms uppsättning liknar mycket den Allmendinger valt att använda. Han har använt sig av parallella kammare som bildas av hoplimmade frigolitblock. Där har han i ena kammaren haft luft och i den andra varierat mellan 4:1 N2/O2-mix, (det vill säga likt luft utan CO2-innehåll) CO2, AR, He och Ne.


Han har gjort flera enkla experiment, något för enkla för att de ska lämnas oantastade av alarmister, men de måste gå att utveckla riktigt bra. Till skillnad från vanligaste uppställningarna har han använt både naturligt solljus och artificiellt ljus från lampor.


Svårigheten att mäta gasmateriens värme ligger i att gaser vid atmosfärs tryck innehåller så lite materia. Risken är att både kammarens väggar och själva termometern påverkar försöket för mycket. En fördel är därför stor volym gas, vilket relativt sett ger mindre väggyta för kammaren att störa försöket. Frigolit är både lätt och och tar inte åt sig värme i särskilt hög grad. Däremot så är det inte helt gastätt. Detta har Allmendingen försökt motverka med olika beklädnader dels invändigt, dels utvändigt.


Han redovisar detaljerat och med formler de olika utfallen. Den kombination av väggbeklädnad och termometerplacering han kallar för B3 visade sig vara den bästa, mest tillförlitliga. Tre termometerar placerade i toppen, botten och mitt emellan i kammaren, gav tre olika värden för varje gas uppvärmning. Bäst, jämnast, utslag erhölls med artificiellt ljus från en värmelampa.


Den stigande temperaturen i inledningsfasen av försöket tillskriver Allmendinger IR-strålning. Medan den avplanande fasen med liten temperaturökning tillskriver han en ”värmemättnad” som är specifik för varje gas och tryck, vilket egentligen är detsamma som dess massa.


Slutsatsen är att för vanlig luft, ren CO2 och ren Ar, är utfallen i det närmaste identiska. Det vill säga att extra tillskott av CO2 till atmosfären inte gör någon skillnad. Medan de lätta gaserna Ne och i synnerhet He visade väldigt låga begränsningstemperaturer. Hade atmosfären bestått av helium och fått tillskott av CO2 hade det gjort skillnad. Men det är kontrafaktiskt. Allmendinger menar att teorin om växthusgaser därför måste ifrågasättas.


Det vore ytterst intressant att få dessa experiment utförda där de som förfäktar AGW får närvara, granska och bidra till att göra det så tillförlitligt som möjligt. Vilken kritik skulle därefter kvarstå mot skeptikerna? Vilken legitimitet skulle sedan kvarstå för AGW och alarmismen?

Det här inlägget postades i Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 svar på Experiment kullkastar växthusgasteorin

  1. Jonas skriver:

    Har läst igenom rapporten några gånger. Den är ju lite svårläst.

    Jag tycker att det är fantastiskt bra att någon gör experiment för att undersöka “drivhuseffekten”. Däremot har jag lite frågetecken om vad det faktiskt är som Allmendinger detekterar. Det faktum att han får en temperaturhöjning genom att rikta rören mot solljuset är lite mystisk. Vad är det som absorberar värme ? Han skriver ju själv att han blir överraskad eftersom luft inte ska absorbera solljus. Antigen har han upptäckt en helt ny mekanism för att ta upp energi, eller så sker absorptionen inte i gasen utan i röret.

    Man kan ju också invända att hans ljuskällor (IR lampa och solljus) inte innehåller speciellt mycket energi vid CO2´s absorptionsband (ca 3,5,16 um).

    Vill bara peka på att det finns en del frågetecken. Jag är en stor beundrare av människor som gör försök för att undersöka s.k. “etablerade sanningar”.

    Jag skulle vilja se ett experiment med Allmendingers rör riktade mot marken på natten. Röret med koldiod ska ju suga upp jordens värmestrålning som en svamp enligt “klimatforskarna”. Det röret borde ju bli mycket varmare då ?
    Tyvärr är jag för slö för att själv göra detta experiment.

    • Mats Jangdal skriver:

      Ja, det finns frågetecken. Men tanken med experiment är delad, antingen bekräfta vad man vet, eller finna ny information.
      Som jag uppfattar honom har han delvis besvarat två av dina frågor. Ja, luft absorberar värme. Materien i luft (gasmolekylerna) har väldigt liten massa, därför måste man mäta på stor luftvolym för att för att erhålla tillräcklig massa för att det ska ge ett definierat utslag.

      Att inte tänka absorptionsband (kvantfysik) är en del av poängen med hans experiment. Han vill försöka mäta hur mycket värme som är mätbar vid fysisk kontakt med molekylerna.

      • Jonas skriver:

        Jo, så läser jag artikeln också. Han drar slutsatsen att luft absorberar solljus. Det är möjligt att han har rätt, men det är ju en väldigt kontroversiell teori.

        Eftersom det finns experiment som säger det omvända, så skulle jag nog tycka att man måste göra fler försök innan man kan säga att hans slutsatser är korrekta.

  2. Ivar Andersson skriver:

    Att få klimathotstroende människor att deltaga vid experiment som kan kullkasta deras tro är lika omöjligt som att debattera klimathotet med de troende.

    • Göran skriver:

      Experiment skulle även kunna bekräfta deras teori. Frågan är om de vågar ta chansen? Hitintills har vi ett antal experiment som kullkastar alarmisternas teori och inget som kan bekräfta den.

      • Ivar Andersson skriver:

        Klimathotstroende människor vill inte se verkligheten utan beundrar bara IPCCs klimatmodeller.

  3. Sture Åström skriver:

    Pudelns kärna är frågan om koldioxid värms av strålning i spektralbanden eller om den bara sprider strålningen, så som atomfysiker hävdar.

    Uttömmande experiment tycks vara få p.g.a. utebliven offentlig finansiering. I Norge har en grupp “frivilliga” genomfört flera serier av enkla experiment, men inget inriktat just på kärnfrågan. Det är nämligen svårt att mäta. Jag har diskuterat ett arrangemang med den norska gruppen.

    Några svårigheter:

    Det är mycket små värmemängder.
    En temperatursensor måste placeras så att den inte påverkas av strålning vare sig från värmekällan eller från utrustningens väggar, som ju skulle bli varmare, ifall energin sprids till dem.
    Väggarnas massa är mycket större än gasens.

    Har du något praktiskt förslag, så hör av dig !

    • Åke Sundström skriver:

      Men varför förspilla tid på teknikaliteter som denna, när det så gott om sannare och mer lättbegripliga argument?

      Jag är ganska säker på att detta omotiverade teknikfokus är orsaken till att skeptikersidan – trots sitt överväldigande sakliga övertag – inte redan för flera år sedan satt punkt för den katastrofala klimatpolitiken, i FN, i EU och framför allt här i dårskapens värstingland.

      Pudelns kärna, Sture, är ju att alarmisterna har bevisbördan men INTE kunnat bevisa ett KAUSALT samband mellan stigande Co2-nivåer och ökade temperaturer sedan mitten av 1800.talet och nutid. Eller omvänt, kunnat motbevisa den närmast liggande förklaringen, att det, helt eller i huvudsak, handlar om en NORMALISERING efter den s k lilla istiden. Samvariation är INTE detsamma som KAUSALITET!! Elementärt förstås, men det är ju på den nivån som debatten kört fast.

      För det tredje, och allra viktigast enligt min mening, är att de klimatpolitiska styrmedlen – Kyotoavtal, Romavtal, enskilda länders koldioxidskatter är meningslös symbolpolitik.
      Dessa “insatser” har haft noll effekt på de globala utsläppen av CO2, enbart omfördelat dem från väst till öst. Alltså varit helt feltänkta och värda att avspisas, ÄVEN av dem som tror på den falska hotbilden. Det enda som kan fungera, en global klimatskatt, har aldrig funnits med på agendorna. Vad mer behöver sägas??

      Dessa mångmiljardförsnillande självmål har skeptikerna ett medansvar för, genom att missa pudelns tre kärnor. Tragiskt, men sant.

    • Jan Suhr skriver:

      Det finns en kille som heter Blair Macdonald som har en del att säga om hur man mäter temperaturer i gaser och till exempel vad CO2 har för påverkan.
      Han har en massa videor på YouTube där han visar hur man använder Raman Spectroscopy laser för att mäta temperaturen inom ett visst spektrum i en gas.
      https://www.youtube.com/channel/UCG8rf7h-jboi8L4zKlCJZvQ

Kommentera