Björn Lomborg beräknar klimatkostnader

Igår lanserade Björn Lomborg sin senaste bok. Den handlar om kostnaderna för en klimatomställning under perioden 2020 till 2050. Här är en länk till en artikel om boken.

I ett pressutskick har han sagt:
“Only New Zealand has asked for an independent assessment of the cost of its climate policy. It will cost 16 percent of its GDP each and every year by 2050”

Det här inlägget postades i Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

40 svar på Björn Lomborg beräknar klimatkostnader

  1. Stefan Eriksson skriver:

    Det är så stora tal att det är svårt att förstå omfattningen när kostnader för grönt mögel diskuteras.
    Företrädare för utopier om vår förmåga att styra klimatet är också medvetna om vanligt folks oförståelse i detta sammanhang.
    Det förhållandet utnyttjas bland förespråkare för ett globalt styre av världens ekonomier.

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    BL skriver: ”när vi börjar kliva ur, komma bort från depressionen”. Möjligt men knappast troligt. Den kommer att byggas på med fler socialistiska samhällsomstörtande händelser. Därför är det viktigare att socialismen förpassas till evig glömska och människors FRIHET återvinnes.
    Eller har man inte upptäckt att den går förlorad för var dag som går?

  3. Dandersan skriver:

    WHO släcker ner i länder som inte är speciellt drabbade av Covid -gör större skada än nytta.
    Idag säljer vi ut oss till EU , med krav på att pengarna som erhålls skall gå till klimatomställingen.

  4. Lars Mellblom skriver:

    Vincent Benard på Contrepoints beräknade enligt den japanske ekonomen Kayas ekvation vad det skulle kosta Frankrike att åttafaldigt (8) minska landets koldioxidutsläpp fram till 2050, vilket dåvarande energi-och miljöministern föreslog. Ekvationen avser relationen mellan CO², BNP, energianvändning och befolkning. Resultatet blev negativ tillväxt med 4,5% varje år under 30 år. Beräkningen beskrivs i artikeln.

    https://www.contrepoints.org/2019/02/18/337392-de-rugy-prepare-une-monstruosite-legislative

    https://www.viennaenergyforum.org/content/yoichi-kaya

    • Åke Sundström skriver:

      Vad betyder det att “åttafaldigt minska” något? Går det minska mer än 100 procent? I vilket fall är jag säker på att den japanska ekonomens slutsats att denna insats leder till att BNP minskar med 4,5 procent PER ÅR under TRE DECENNIER decennier är grovt överdriven.

      Felräknat i kubik kan vi nog utan vidare konstatera, liksom att syftet varit att skydda de näringar som idag gynnas av klimatpolitiken, kärnkraften framför allt. Inte köpte du väl denna partsinlaga, Lars?

      • Lars Mellblom skriver:

        Du har uppenbarligen inte läst artikeln. Om du inte förstår franska har jag full förstående för det. Franskkunskaper är ovanliga bland svenskar.

        Anledningen till artikeln var en tweet av dåvarande energi-och miljöministern François de Rugy: ” Notre objectif n’est plus de diviser nos émissions de gaz à effet de serre par 4 car il est maintenant bien plus ambitieux : les diviser par 8 pour atteindre ZÉRO émissions nettes en 2050. Le @gouvernementFR va le mettre dans la loi, c’est inédit!”

        Ordagrant skriver ministern “dividera med 4 och 8”. Min förenklade översättning: Vårt mål är inte längre att minska våra växthusgasutsläpp till en 1/4, det är nu mer ambitiöst: att minska till 1/8 för att nå NOLL nettoutsläpp 2050. Regeringen ska lagstifta om det, det är utan motsvarighet!

        Kaya har satt upp en ekvation om de ekonomiska konsekvenserna för relationen mellan CO², BNP, energianvändning och befolkning. Benard använder den ekvationen och kommer fram till minus 4,5% tillväxt per år fram till 2050 för Frankrike, om Rugys vision förverkligas. För egen del ligger de matematiska beräkningarna över min nivå, men du får gärna förklara i enkla termer vari felräkningen ligger.

        Däremot förstår jag intuitivt att de åtgärder som krävs för att nå målet leder till ekonomisk katastrof. Och inte bara det, men också för människors frihet och välbefinnande.

        • Åke Sundström skriver:

          Nåja, det handlade inte så mycket om min knackiga gymnasiefranska utan mer om att du “direktöversatte” franskans måhända helt riktiga “åttafaldigt minska”, i stället för att på korrekt svenska skriva att utsläppen av CO2 skall “minska till en åttondedel”.

          Vad den japanske ekonomens ekvation betyder kan man f ö inte bedöma utan att känna till de konkreta antaganden hans modell innehåller, vilket vi inte får veta. Jag reagerar bara intuitivt inför det fullständigt orimliga i slutsatsen, att välståndet skulle sjunka med 4,5 procent PER ÅR i trettio år. Och därmed mer än halveras från dagens nivå. Nog inser du det absurda i sådana utsagor?

          Och om man, som vi båda och hela skeptikerkåren, avfärdar den gängse hotbilden som ett rent bedrägeri, skall man naturligtvis inte föreslå några åtgärder alls. Då uppkommer förstås frågan varför du tycker att den fransk/japanska ekvationen är värd att att diskutera. Det räcker väl att berätta om den för att illustrera den klimatpolitiska dårskap som härskar i våra båda länder och globalt i FN och EU.

      • Stefan Eriksson skriver:

        Jag gissar att “åttafaldigt minska” betyder 8 ggr. minskad emission av CO2. Eller om man så vill; emissionen skall minska till en åttondel av ett värde, (dagens eller dåtidens?).
        1/8 = 0,125 eller 12,5%
        Minskningen skulle då motsvara 87,5 %.

        Samma med formuleringen “per år”.
        Avses att BNP kommer att vara 4,5 % lägre (än idag) vart och varenda av de kommande 30 åren?
        Eller;
        Avses att BNP sjunker med 4,5 % varje år de kommande 30 åren?
        (I så fall blir det inte många procent kvar)

        Nä,,, nu skall jag nog sluta med “procentfunderingar” för annars kan jag ju få för mig att multiplicera 4,5 med 30 och då blir det,,,,,, hela 135 (%).

        Och då,,,,,, finns inte den ekonomin kvar på jordens yta. Borta! Gone!! verschwunden!!!

        • Stefan Eriksson skriver:

          Kan inte hålla mig, men Mats får sätta stopp när villfarelserna blir för omfattande.
          BNP minskning med 4,5% varje år…….
          Med “formeln” …. “ränta på ränta”, fast då med ett negativt värde bör väl ett (efter 30 år) totalt värde erhållas.

          Jag kan formeln (men klarar inte att skriva den här) och i vilket fall så blir “värdet” så pass “högt” att ovanstående slutsats om ekonomiernas status kvarstår.

          Vänligen; red ut de här fantasierna Åke!

          • Åke Sundström skriver:

            Det finns ingenting att reda ut. Minus 4.5 procent är ju det franska regeringens påstående, som jag ju redan avfärdat som helst absurd. Men du misstar dig Stefan i tron att en sådan minskning i 30 år leder till ett negativt värde. 4,5 % per år blir ju i absoluta tal en allt mindre minskning för varje. Exakt var slutpunkten påstås hamna är oviktigt, det viktiga är den negativa siffran 4,5 procent plus det den felaktiga utgångspunkten, att klimatet går en katastrof.

            • Stefan Eriksson skriver:

              Jag förstår! Men det “bollas” med % och promille ibland, också bland de som förutsätts ha kunskap om relativa tal i ekonomiska termer.
              Så sent som igår (debatt i P1 om “pengar” till “new green deal” som skall iscensättas med “lån” till EU,s budgetmedel, och betalas tillbaka i en framtid. (Barn och barnbarn, bugar och bockar, får man förmoda), påstår en av våra “nationalekonomer” att trots det som framstår som svindlande belopp, utgör amorteringarna i en framtid endast…. och hör här…. “bråkdelar av promille”.
              Vad är det för skitprat?
              Det handlar bara om att få det att framstå som ett marginellt (problem) för kommande generationer.

              Usla pedagoger är de i alla fall.

          • Lars Mellblom skriver:

            Jag har inte tid att svara långt nu, eftersom jag ska ut och passa på sorkjagande rävar. Men att beräkna minus % per år blir ju motsatsen till att beräkna ränta på ränta.

            Tänk dig att ett kapital minskar med 50% per år, säg 1000 kr. Efter ett år återstår 500 kr, 2 år 250 kr, 3 = 125, 4 = 62,50, 5 = 31,25 etc, men du kommer aldrig till noll. Det finns säkert en matematisk formel för detta som Aake kan sätta upp.

            Vitsen med artikeln är inte att exakt prognostisera framtida BNP, men att visa att levnadsstandarden kommer att nå Venezuelas eller Zimbabwes nivå om målet förverkligas.

            • Åke Sundström skriver:

              Nej, man kommer inte till noll och inte heller till Venezuelas nivå (nog inser du väl det ändå, Lars) därför att slutsatsen om minus 4,5 per år är helt “bort-i-tok”. Vilket man kan konstatera utan att behöver tillgripa minsta lilla ekvation. Och det spelar ingen roll om slutpunkten är minus 50 procent eller 65 procent, det är lika absurt i båda fallen. Det finns något som heter sunt förnuft, det räcker faktiskt ganska långt. Inte ens Nisse i Hökarängen skulle acceptera dessa 4,5 procent, om han mot förmodan skulle bli tillfrågad. Det är på den nivån vi befinner oss. Ingenting att spilla fler ord på.

              • Mats Jangdal skriver:

                Att Lomborgs 16% per år är överdrivet kan jag förstå, för det är verkligen tuffa papper.

                Men varför ett minus på 4,5% skulle vara helt osannolikt förstår jag inte utan förklaring. Att det inte fungera i evighet förstår jag, men en “duktig” politiker som Morales, Chavez, eller Löfven kan säkert göra det i tio år. Med besvärande, för att inte säga förfärande resultat.

            • Stefan Eriksson skriver:

              Med (-) framför talet (minskad BNP) gör jag jämförelsen med kostnadsränta i beräkningen “ränta på ränta”.
              Men visst,, ekonomier utan tillväxt, hamnar snart i “klubben” för katastrofala exempel, likt ovan nämnda.

              Så,,, B.L,s beräkningar är inte fel i kubik. Exempel på liknande (om än inte så omfattande) vanstyre finns ju.

  5. Göran skriver:

    Två saker kommer att ruinera de flesta länder:

    1. Klimatskatter
    2. Sjukvårdskostnader

    Om antalet personer med autism i USA ökar i samma takt som tidigare kommer bara kostnaden för autism att ruinera USA, plus att alla familjer som får ett barn med autism även ruineras.

    Finalen: Ingen bryr sig.

  6. Tege Tornvall, redaktör för nätverket Klimatsans skriver:

    Lomborg gör som Nordhaus. Han utgår från felaktigt antagande om att koldioxid skulle märkbart kunna värma atmosfären och räknar sedan utifrån det. Förtjänstfullt i alla fall att han pekar på hiskliga kostnader, som skulle bygga på Coronakrisens tillbakagång.

  7. Åke Sundström skriver:

    Man kan häpna över allt trams som produceras i klimatdebatten, även av tidigare högt respekterade personer som Björn Lomborg. Denne har förvisso “sågat” Parisavtalet genom att visa att alla de miljarder som satsas på “klimatåtgärder” haft en försumbar effekt på jordens klimat – 0,2 grader. Men han nöjer sig med halvsanningar och hjälper därmed alarmisterna att hålla skrämselgrytan kokande.

    I sin bok skriver han nu t ex att “Energy is the main driver of economic growth”. Det stämmer inte alls. Välstånd/tillväxt skapas via ny teknik och strukturell omvandling. Stigande energiförbrukning är ett RESULTAT av ökat välstånd, inte dess motor. Olja och vattenkraft har BLIVIT värdefulla via tekniska genombrott. Han tiger också om efterfrågan på energi, liksom på kapital och arbetskraft, är en funktion av prisrelationen mellan dessa tre produktionsfaktorer. Så har t ex oljan blivit billigare tack vare tankerfartygen, vilket bidrog till att kolet en tid förlorade i konkurrentkraft. Och stigande reallöner har nu i ett halvt sekel gynnat energislukande näringar, en faktor som nu kan reverseras när världsekonomin befinner sig djup obalans (med eller utan Coronakris). ,

    Det är alltså en fundamental missuppfattning som Lomborg anammar, säkert mot bättre vetande och troligen för att bli publicerad. En anpasslig forskare med andra ord. Eller fuskande sådan för att tala klarspråk. Fast givetvis nyttigare än rent korrupta kollegor som hyllar Parisavtal och andra lika meningslösa “satsningar”. För svenskt vidkommande är det särskilt allvarligt att statliga Konjunkturinstitutet i sina klimatanalyser låter politiska premisser styra, i stället för korrekt samhällsekonomisk metodik.

  8. Göran skriver:

    Om jag kan tillverka en tvättmaskin som jag säljer för 1.000 kr så är BNP 1.000 kr. Om min granne kan tillverka två tvättmaskiner och säja dem för 500 kr styck så har det ekonomiska aktiviteten ökat med 100 % medan BNP fortfarande 1.000 kr. Sluta diskutera denna befängda måttstock som endast är till för att lura folk.

  9. Lars Mellblom skriver:

    Att presentera ekonomiska argument emot klimatpolitiken är ett långt bättre sätt att övertyga den vanlige medborgaren om galenskapen, än att snärja in sig i debatter om vilka fysiska faktorer som driver jordens klimat. Därför får den som visar hur jordens eller enskilda länders ekonomier påverkas negativt av klimatalarmismen mitt stöd, även om vederbörande inte är helt renlärig. Att i detta sammanhang klandra Lomborg för att han tror att CO² påverkar klimatet är helt enkelt småsint.

    Åkes resonemang om relationen välstånd, energi och teknikutveckling: Har det någon betydelse för medborgarnas om hönan eller ägget kom först?

    Mats skriver: «Att det inte fungera i evighet förstår jag, men en “duktig” politiker som Morales, Chavez, eller Löfven kan säkert göra det i tio år. Med besvärande, för att inte säga förfärande resultat.» Just det, att alla de klimatmål som sätts upp nationellt och internationellt inte kan uppfyllas eller har någon effekt på jordens klimat, är väl självklart för läsarna här. Däremot orsakar politiken för att nå de uppställda målen enorm skada.

    Jag tolkar Åkes argumentation som att han menar att vi kan bortse från konsekvenserna av klimatpolitiken därför att målen är verklighetsfrämmande och ouppnåeliga. Har inte 1900-talets utopier lärt oss att konsekvenserna kan bli förödande utan att utopiens mål uppnås? Nu är det ekologisternas visioner som ska realiseras. Deras drömmar är än mer fanatiska än de marxismen framför. Kommunismen utlovar ju faktiskt ett paradis på jorden för dess följeslagare, medan ekologisterna drömmer om en återgång till en tillvaro då människans liv var kort, hårt och brutalt. För dem är människan problemet som ska åtgärdas. En rörelse som förordar att minska jordens befolkning till under 500 milj och snabbt växer i omfång ska inte ignoreras.

    För den som ännu inte läst Drieu Godefridis bok « The Green Reich » rekommenderar jag att omgående göra så. Läs åtminstånde Amazons introduktion. The Green Reich är snabbläst och innehåller två delar; en med fakta om ekologismen och en fiktiv del.

    https://www.amazon.com/Green-Reich-Drieu-Godefridi/dp/2930650249

    • Stefan Eriksson skriver:

      EU-staternas ministrar har en (för galleriet) diskussionsrunda om den s.k. långtidsbudgeten för “unionens” affärer, just i detta nu.
      Tydligt är att det är “realisation och utförsäljning” på medlemskap just nu. Hur skall jag annars tolka uttrycket att “de snåla 4 medlemmarna” skall erhålla en rabatt på medlemsavgiften?
      Vi ser det i dagligvaruhandeln:
      Höj priset rejält, för att sedan erbjuda en knappt oemotståndlig rabatt på ursprungliga priset.
      “Nasarmetoder” som vi har att leva med, men som borde vara förbjudna om Ni frågar mig.

      Mer avancerat än så är det inte!

      De som vill bygga en “fattigdomsunion” vet faktiskt att “Nisse” inte kommer att godta vilka kostnader som helst, därför detta ljugande om faktiska förhållanden.

    • Åke Sundström skriver:

      1. Vi är helt eniga om att ekonomiska argument fungerar bättre än naturvetenskapliga, vilket jag flera gång hävdad i polemik mot Mats, som han säkert kan bekräfta.

      2. Om hönan och ägget. Jo, det har den allra största negativa betydelse att Lomborg bejakar det falska påståendet att “energy is the mail driver of economic growth “. Detta är ju en kommunistisk/leninistisk tes, den som styrde Erlanders och Palmes handlande och som, än värre, i praktiken godkänts av dagens vilsna borgerlighe. Den är till yttermera visso är raka motsatsen till libertarianismens doktrin om SPARANDET som den viktiga drivkraften tillsammans med fri konkurrens. Kriget mot klimatnojan kan aldrig vinnas med argument som stöder vänsterns och den politiska maktelitens sak.

      3. Och jag förstår inte alls hur du kan tillskriva mig åsikten att “vi kan bortse från konsekvenserna av klimatpolitiken därför att målen är verklighetsfrämmande och ouppnåeliga” När nästan allt jag skriver handlar om just detta, den felaktiga klimat-och energipolitikens oerhört allvarliga konsekvenser.

      4. Men i detta speciella sammanhang reagerar jag mot den den franska rapportens överdrifter om hur svårt det påstås vara att radikalt minska utsläppen av koldioxid. Det finns som bekant teknik för att fånga in koldioxiden och begrava den under jord. Mycket dyrt, förvisso, men aldrig i livet så dyrt att välståndet i Frankrike, Japan eller något annat i-land skulle mer än halveras, som Vincent Benard hävdar.

      5. Å andra sidan blir detta aldrig aktuellt, eftersom en ofarlig gas, förutsättningen för allt liv på jorden, givetvis inte behöver bekämpas. Men jag är konsekvent i min åsikt att den fria marknaden ser till att alla energislag betingar ungefär samma pris, att det inte kan finnas annat än marginella kostnadsskillnader mellan kolkraft och kärnkraft. Vilket betyder valet mellan dessa två är helt egalt. Liksom valet mellan biobränslen och olja.

      • Stefan Eriksson skriver:

        Avsaknaden av energi hämmar den ekonomiska utvecklingen i ett land.
        Är det lika falskt att påstå detta samband?

        Jag ser inte ett område, någonstans, där inte tillgång av hanterbar energi, t.ex. elenergi, varit en faktor som påverkat utvecklingen med tillväxt och relativt välstånd.

        Jag ser däremot samhällen där energi är en bristvara och där välståndet stagnerat på en nivå som inte tilltalar någon.

        Skall sägas att energi ensamt, inte automatiskt leder till välstånd, vi behöver kunskapen att nyttja den också.

        Så,,, utan teknologi att “tämja” energi och göra den tillgänglig, med all säkerhet en sämre tillväxt och minskat välstånd.
        Jag kan inte se det på annat sätt Åke!

        • Åke Sundström skriver:

          Bortom ordval är vi nog ganska ense, när du nu skriver att tillgången på energi inte automatiskt leder till välstånd. Just så, det primära är de tekniska framsteg som GER kolet och oljan ett värde. Huvudsak kontra bisak.

          Men ditt första påstående är falskt: Det är inte avsaknad av energi (vad du nu menar med det) som hämmar utvecklingen i ett land, utan avsaknaden av vettig ekonomisk politik, d v s marknadsekonomi i stället för leninistisk planekonomi.

          Har du inte noterat att länder helt beroende av importerad energi, likväl kan höra till de rikaste i världen, t ex Singapore och Hong Kong som brittisk koloni. Men även Europaettan, Schweiz.

          Du tycks ha missat den svenska läxan, i form av 12-reaktorsprogrammet. Det som byggde på tron att elkraft skapar välstånd, men resulterat i efterkrigstidens (och säkert också förra seklets) värsta felinvestering, där ALLA satsade miljarder (ca 350) gått upp i rök.

      • Mats Jangdal skriver:

        1. Jag kan bekräfta att Åke anser det ekonomiska argumentet vara överlägset i klimatdebatten, som jag uppfattat det. Jag instämmer delvis, ty jag anser att det naturvetenskapliga också behövs för att övertyga de välutbildade som inte räds en viss beskattning. Liksom det sociologiska argumentet kan behövas för att övertyga de fattigaste och lägst utbildade om att det inte hjälper att beskatta de rika, klimatpolitiken kommer ändå att vara förödande för alla.

        2. Jag tror hönan eller ägget är en felaktig metafor att använda i detta samanhang. Det är snarare det att man behöver två fungerande händer i samverkan för att spela gitarr, om det ska bli musik av det. Ty man behöver ha både energi och innovationsförmåga tillgängligt samtidigt för att utveckling ska ske.

        • Stefan Eriksson skriver:

          Utan höna-inget ägg,,,, utan ägg-ingen höna!

          Så,,, fattas den ena av dessa företeelser, då lär vi förbli “hungriga”.
          Då, lär människan ägna mer tid och resurser för att stilla hungern, och med ens, lär annat få stryka på foten, med minskat välstånd per automatik.

          Jag tror faktiskt att bakåtsträvare inom energipolitik vill detta.
          Jag ser ingen annan rationell förklaring.

          Och då landar tankarna vid sådant som befolkningsbegränsning,
          ett “tak” för tillväxt, en världs-diktatur som håller de hungrande massorna i schack, osv, osv.

          Hemska tankar,,, mycket mer illavarslande än fantasierna kopplat till vår förmåga att styra jordens klimat.

        • Åke Sundström skriver:

          Det är givetvis bara skeptikerkårens ensidiga fokus jag ifrågasatt. För mycket av (för gemene man) obegriplig naturvetenskap, för lite av lättbegripliga och faktiskt mer avgörande samhällsekonomiska argument.

          Eller rena fakta som lättsmälta historiska jämförelser av temperatursvängningar mellan kalla och varma perioder, t ex medeltiden och den s k lilla istiden. Plus följdfrågor till alarmisterna och om någon verkligen lyckats bevisa, bortom rimliga tvivel, att just koldioxiden är orsaken till värmeökningen (normaliseringen) det senaste seklet.

          Mats är ju samtidigt en skeptiker som bättre än de flesta förstår och instämmer i de ekonomiska resonemang som jag och andra använder som huvudsaklig murbräcka mot ignoransen.

          Jag har också (inte lika framgångsrikt) pratat om vikten av att avstå från en sakligt felaktig terminologi som stöder de falska hotbilderna. T ex ord som “elbrist” eller “behov”. I marknadsekonomisk teori finns varken brist eller behov, bara utbud och efterfrågan. Självmål att spela på motståndarens planhalva.

  10. Jan Andersson skriver:

    Så det finns ett takpris vad det får kosta att rädda jorden från undergång?

    • Åke Sundström skriver:

      Tydligen inte, i alarmisternas ögon. Men frågan är ointressant eftersom det inte kostar någonting alls att befria världen från ett propagandaspöke i tjänst hos konspiratoriska särintressen (kärn-och vindkraftsvänner samt socialistiska skattehöjare).

  11. Lars Mellblom skriver:

    I sin kommentar 2020-07-17 kl.14:50 resonerar Åke om teknik och energi. Två saker:
    1) Det är väl självklart att ett modernt samhälle inte kan utvecklas till sin fulla potential utan riklig, billig och pålitlig energi. Idealt sker detta under marknadsekonomiska former. Full marknadsekonomi kan vi drömma om, men så ser verkligheten inte ut, speciellt inte när det gäller energi.
    2) Min retoriska fråga om hönan och ägget var om det hade någon betydelse vilken som kom först. Svaret blir som Mats skriver, man behöver båda. Åke däremot verkar rangordna dem.

    När det gäller argumenten emot klimatalarmismen ska vi ha klart för oss att de drivande personerna inte alls är påverkbara med argument av något slag, av den enkla anledningen att deras mål är att göra slut på marknadsekonomi, personlig frihet och allt annat som kan kallas upplysningstidens arv. Fransmännen kallar detta helt kort kapitalism, som då har en vid betydelse. Klimathotet är ett instrument för att skapa ett plansamhälle av något slag. Att sedan somliga passar på att sko sig ekonomiskt är av mindre betydelse. Avskaffandet av kapitalismen står för övrigt högt eller högst på nästan alla organisationers eller NGOs kravlista; påven, WWF, Greenpeace, Läkare utan Gränser, BLM och tusen andra ner till feministiska syjuntor som stickar fittmössor.

    Jag observerar med oro att franska MSM sedan 2-3 år knappast längre talar om vilka konkreta åtgärder som måste till för att minska koldioxidutsläppen. I stället upprepas i oändlighet att vi radikalt måste lägga om vår livsstil och att det måste bli slut på det kapitalistiska systemet, om planeten ska räddas.

    Allmänheten kan kanske fortfarande övertygas om att klimathotet är en bluff. Enligt min mening är då det absolut starkaste och enklaste vetenskapliga argumentet att blicka tillbaka. Det är svårt att argumentera mot att jorden haft en lång rad långa istider och korta värmeperioder. Lika svårt är det att bortse från de värme-och köldperioder vi haft de senasta 12 000 åren. Detta kan illustreras med enkla grafer. Vem som helst kan då se att temperaturutvecklingen idag ligger helt i linje med vad som kan förväntas.

    • Åke Sundström skriver:

      Ånej, Lars, det stämmer väl inte att “vem som helst kan se att klimatet ligger helt i linje med vad som förväntas”. Det rakt motsatta predikas ju av en majoritet av världens klimatforskare, av FN/IPCC, KVA, IVA och av halvhjärtade svenska “skeptiker” som professor Lennart Bengtsson och hans polare Lars Bern.

      Dessutom var din inledande mening osann: det är inte billig energi som är kriteriet för optimalitet, utan KORREKTA priser. Definierade i skärningspunkten mellan marginalkostnad och marginalnytta – och där nyttan bedöms med bortseende från statlig styrning i form att subventioner eller selektiva straffskatter.

      Varken i Sverige eller i ditt nya hemland Frankrike existerar denna goda cigarr, en energimarknad i balans. I Sverige är marginalnyttan cirka 40 öre per kWh mot en långsiktig marginalkostnad på 60-70 öre. Alltså samhällsekonomiska förluster av storleksordningen 50 procent.

      Om detta tiger våra ekonomiprofessorer som muren och väljarna har därför inte den minsta aaaning om elsektorns oerhörda förluster. En av skeptikerkårens viktigaste uppgifter borde vara att hjälpa till med att upplysa medborgarna om detta ljugande, som naturligtvis befäster och förlänger okunskapens mörker.

  12. Lars Mellblom skriver:

    Jag är säker på att “en majoriteten av världens klimatforskare” också kan se det, men att de har andra motiv, vilket jag beskrev ovan. Gemene man däremot är vilseledd, men har inga onda avsikter, om jag får förenkla.

    • Åke Sundström skriver:

      Eniga om de fuskande forskarna, men du avstår från att kommentera vad som är ett korrekt elpris. Slutsatsen att högre, kostnadsriktiga elpriser gagnar välståndet medan dagens reapriser gör oss fattigare är ju inte så lätt att spontant förstå. Man måste känna till grundbulten om att Pris = Marginalkostnad = Marginalkostnad.

      Varför hörs aldrig något statsråd eller ekonomiprofessor nämna den saken? Därför att makteliterna förstår att den enkla formeln är politisk dynamit. Om väljarna blir informerade om dess innebörd blir det svårare att dölja att det är deras egen politik som sänker välståndet, inte någon “elbrist” eller någon hotande klimatkatastrof.

      Även klimatskeptikerna har anledning undvika det lögnaktiga Orwell-språk, som spelar alarmisterna i händerna. Inte ens vår allvetande Mats har velat förstå att ord som “elbrist” har en politisk innebörd som gynnar våra fiender.

      T o m nyckelbegreppet BNP är feldefinierat, med socialistisk bias (som jag skrivit om ett antal gånger). Ett lands välstånd bara går att mäta i länder med en minimal offentlig sektor, för utan priser satta på fria marknader har vi ingen aning om det sanna ekonomiska värdet av sjukvård, barnomsorg eller äldrevård mm. Något som ärliga ekonomer påpekade redan när FN, mot deras råd, definierade begreppet.

      • Stefan Eriksson skriver:

        Ja, det är inte lätt att “hålla isär begreppen” vad gäller ekonomisk teori.
        Jag är säker på att Ni inte menar det samband som ovan anges; “Pris=Marginalkostnad=Marginalkostnad”,,, men:

        Det visar på svårigheten att beskriva företeelsen som sådan, och därtill vill jag fråga om en annan formulering, nämligen “kostnadsriktig”.

        Den formuleringen ställer mer frågor än ger svar på vad som menas.

        Jag tycker att en “marknad” lättast kan beskrivas som en plats där varans pris blir fastställt, med endast tillgång och efterfrågan som prisbildande parametrar.

        Jag är definitivt ingen ekonom och då är det betydligt enklare att ta till sig begrepp som (i all enkelhet) beskriver marknaders funktion, och syfte.

        Samtidigt är (alla) marknadsmekanismer beroende av om varan kan sparas/bunkras/förvaras/säljas vidare/spekuleras…osv.
        Det gäller knappast el.
        Den köps när den konsumeras i samma ögonblick då den produceras.

        Och där kommer begrepp som marginalkostnad naturligtvis vara en ytterligare parameter i prissättningen.
        (Den sist producerade kWh är den som sätter priset)
        (enklare uttryckt)

        Sedan kan vi ha en olik uppfattning framtida effektbehov, beroende på hur samhällen utvecklas, befolkningars storlek, tillväxt , osv.
        Men, det är ju en helt separat historia.
        Jag tror på en ökad efterfrågan, om tillgången säkerställs.
        Om inte, tror jag på en stagnerande utveckling, där samhällets alla aktörer får känna på “svarte petter”.
        Dvs. Vi får ett minskat välstånd, och högre kostnader.

        Det om pris.

        • Åke Sundström skriver:

          Beklagar den slarviga felskrivningen, men efter ett flertal inlägg tror jag att de flesta förstod att det skulle stå marginalintäkt. Får väl skylla på att en närstående hastigt drog iväg mig på en liten utflykt, så genomläsningen uteblev.

          Men du är lurad om du tror att “tillgången måste säkerställas” för att vi skall slippa drabbas av en “stagnerande utveckling”. I en marknadsekonomi behöver ingenting säkerställas, det fungerar ändå.

          Den osynliga handen, du vet – den som Samuel så väl illustrerat med i sin Kalkonhistoria. Du missade väl inte den?

          • Stefan Eriksson skriver:

            “Kostnadsriktig”= självkostnadspris?=ingen vinst??

            Svårt att få “grepp om” den formuleringen, i vilket fall som helst, i en marknadsekonomi.

            Eller ligger begreppet subventioner som en del i denna beskrivning?
            Som sagt, ett mycket tveksamt sätt att beskriva prisbilden.

            • Åke Sundström skriver:

              Självkostnad är vad företagets betalar för arbetskraft och kapital (ränta och amortering) . Summan är normalt är lägre än marknadspriset, annars skulle företaget avstå från att producera varan i fråga.

              Och nej beskrivningen är inte “tveksam”, men begreppsapparaten är inte fullt så enkel som många tror. Vilket utnyttjas av skojare (politiker och andra) när de kallar en jättelik elöverkapacitet för elbrist eller Vattenfalls miljardförluster för vinst.

      • Lars Mellblom skriver:

        Billig versus korrekt. Du märker ord! Om staten avstår från att lägga sig i energimarknaden blir säkert priserna lägre. I Europa bleve drivmedelspriserna kanske 60% lägre. Det är ju inte bara skatter som driver upp priserna, utan också regelverket runt drivmedeln. Och kom nu inte med något irrelevant exempel från ett tredjevärldland där bensinen subventioneras till under produktionskostnaderna och är därmed för «billig»: .

        Jag har tidigare redovisat för dig min åsikt att energi, av vad slag det vara månde, inte bör beskattas och regleras på annat sätt än vilken annan vara som helst och att den enda skatten bör vara normal mervärdesskatt. Staten ska inte heller bestämma over vilken sorts energi som får eller inte får användas. Priset ska en fri marknad sätta. Om du glömt, är du förlåten.

        Dock, så kommer det aldrig att bli. Därför får vi istället ta ställning för energipolitik som inte är ideal, men minst skadlig.

        • Åke Sundström skriver:

          Vi är egentligen överens, t ex om ditt tredje stycke, men det vill du tydligen inte notera. Även, givetvis, om att bensinpriset på en fri marknad, utan dagens extrema skatt, mer än halveras.

          Men du missar “finliret” om hur OLIKA el och bränslepriserna påverkas av slopade energiskatter eller av en övergång till energimoms, lika för alla. Kol och oljepriser sjunker dramatiskt, vilket leder till en starkt minskad elförbrukning, samtidigt som elpriset trots det STIGER, när subventionerna uteblir. Detta är förstås IDEALET för sannliberaler och klimatskeptiker. Inte sant?

          Du vet lika bra som jag att subventioner och straffskatter är av ondo. Därför är det ingalunda irrelevant att araberna subventionerar bensinpriset (även andra oljepriser skulle jag förmoda). Fast än mer relevant att Sverige har västvärldens högsta oljeskatter och samtidigt de häftigaste elsubventionerna. Sverige är värst ute också därför att vi i högre grad än t ex Frankrike förbyggt oss på kärnreaktorer och vindsnurror som marknaden aldrig efterfrågat.

Kommentarer inaktiverade.