Kan man påstå att exempelvis klimatalarmister och covid19-säkerhetspopulister kan betraktas som orosstiftare? Jo, så är det och det är de! Problemet är att de inte ser de verkliga orsakerna till att känna oro eller rädsla. De ser inte hur rovdjuren omkring oss regerar genom hålla majoriteten i blind skräck.
Erica von Essen har en intressant krönika i senaste numret av Jakt och Jägare. Den finns inte på nätet, därför har jag scannat in den och redovisar den nedan. Hon beskriver forskning om ”Ecology of Fear”, skräckekologi. Det är ett vetenskapligt uttryck som biologer och beteendevetare använder för att förklara de effekter rovdjur har på bytesdjur i ekosystemet.
Det är inte bara åsynen av att se sina artfränder slaktas av rovdjur som påverkar. Även åsynen av rovdjur som smyger i buskarna eller deras doftmarkering via spillning, ylanden och annat påminner ständigt bytesdjuren om rovdjurens närvaro och potentiella hot.
Effekterna kan visa sig som matsmältningsbesvär och sänkt reproduktion, samt inte minst förändrat beteende. Beroende på hur och när rovdjuren föredrar att jaga undviker bytesdjuren att vara där och då om de kan.
Von Essen för resonemanget vidare till att gälla tamdjur i en svensk kontext där stora rovdjur som utgör ett hot mot deras liv varit okänt i runt hundra år. Nu finns det där igen. Men inte bara husdjuren drabbas, von Essen funderar även på hur människorna på landsbygden påverkas. Detta i synnerhet när de i vår moderna demokrati av stadsborna fråntagits möjligheterna att på eget initiativ freda sig och skydda sin verksamhet. I princip var det den möjligheten som befriade landsbygden från rovdjurens skräckekologi.
Med dessa insikter funderar jag på egen hand vidare. Att staten, politiker och byråkrati, önskar hålla oss i tukt och förmaning är inget okänt. Vi kan gott kalla det för skräckekologi för att med terminologi göra det synligt. Det gäller alltså exempelvis statens önskan att sprida skräck i befolkningen för klimatförändringar och virussmitta. I fallet klimatförändringar är budskapet dessutom att det är vanligt folk, du och jag, som är källan till hotet. Som vanligt framhåller staten att medborgarnas underkastelse är lösningen på problemet.
När jag tänker vidare ser jag att politikerna importerat ett stort antal människor som stör ordningen i Sverige. De utgör idag kanske 10 procent av befolkningen. Det vill säga med råge den andel rovdjuren har i förhållande till bytesdjuren. Där dessa finns i stor koncentration uppför de sig hotfullt och även våldsamt mot den svenska befolkningen.
Den förnedring svenskar därvid känner av att inte kunna freda sig själva och sitt land hånas av staten som rasism. Folket är fångat i en psykologisk kniptångsmanöver man endast kan ta sig ur genom att byta ut politiker och byråkrati mot en stat som försvarar folket. Om det ens är tänkbart. Trygghetsnarkomanerna är bytesdjur och flockdjur som är konditionerade att inte konfrontera vare sig överhet eller rovdjur. Riksdagens sammansättning av partier och personer ger en bild av denna oförmåga.
Rovdjursskräck JoJ
Sista meningen är meningslös…
Korruptionen i det svenska samhället bör vara större än vad befolkningen ens kan ana…
Och att tro att sammansättningen av Riskdagen har någon betydelse är att lita till potemkinkulisser..
Att införa demokratin i Sverige måste vara själva grunden för en debatt – inte hur fasaden ser ut.
Vi har över hundra år pratat ”demokrati” utan att förstå vad det betyder och särskilt vid valet 2018 blev allt avslöjat – men ingen har noterat det. Utan fasaden har gällt och klimatångest med byråkratisk utveckling..
Skall en förändring vara möjlig måste ”Ministerstyre” införas med vad det innebär.
Du menar kanske att sista meningen är överflödig? Jo, det borde den vara. Hela inlägget borde vara överflödigt, onödigt. Men ack, icke så, som det nu ser ut i det naiva Sverige.
Är det verkligen möjligt att jag från mina debattglada läsare bara fått en enda kommentar på dagens avgörande viktiga redovisning av vad som pågår ?!
Jo, det inlägget är läsvärt.
Parallellen är inte alls långsökt, den är tvärtom välfunnen och relevant. Men att begränsa de mänskliga rovdjurens härjningar är politiskt tabu, som alla vet eller instinktivt förstår – men i vanmakt väljer att blunda för.
I en faktiskt diktatur i partiapparaternas regi, som vår, kan individer ingenting förändra, eftersom partierna till 95 procent är eniga och ser medborgarna som deras gemensamma fiender. Väljarna är lika utlämnade som fåren i den inhägnad som vargar lätt tar i besittning.
Die dumme Schweden, som tyskarna så välmotiverad säger, fast troligen utan att förstå att det är makteliten som åsyftas – eller borde åsyftas. Utlänningar kan ju inte så lätt begripa att Sverige är ett land ockuperat av sina i helt korrekt ordning valda riksdagsledamöter.
Mycket intressant. Har sparat en kopia.
Tidigare har man kunnat säga att en viss grupp vill påstå att just de har lösningarna, så att de kan bli omvalda. Det känns som om vi gått förbi det nu. De tror sig inte behöva ens det längre.
Tangent: tydligen skall man nu stänga ned landsbygden. Sten Lindgren skriver i expressen idag om hur 500 mackar kan tvingas stänga på grund av ”miljömässigt motiverade krav”.
Vadå mackar? Det är ju hela landet som i tangentens riktning successivt förvandlas bortom igenkännlighet och överges av den som kan och hinner. OM nu inte väljarna vaknar till insikt om vad som står på spel. Den dagen kan förhoppningsvis nalkas redan om ett år.
Svenska politiker och tjänstemän av alla valörer, både här hemma och i Bryssel har varit ”duktiga” på att sälja den svenska skogen som unik och koldioxidfälla, så vill Bryssel ta all vår skog. Det vill säga bestämma över den i alla aspekter, utan ersättning till markägarna.
Vår politiker och tjänstemän våndas bara en aning. De inser att de gjort fel, men de kan inte för skams skull säga till Bryssel att det inte var så de menade. När det gäller MP var faktiskt också så de menade.
Till svenska folket och markägarna törs de inget säga. De kommer bara att skylla på EU när allt är faît accompli!
Insändare…
Skogen och dess problem: Skogsutredningen
I Nr 24 yttrar sig (c) över skogsutredningen. Jag ser nu anledning att tillföra ett par grundläggande perspektiv som ligger utanför vad Centerföreträdarna väljer att lyfta fram från arbetet med denna utredning.
– Den ena detaljen är den svenska hanteringen av Konventionen om Biologisk Mångfald (CDB). Sverige ratificerade CBD redan 1993, vilket var samma år som Konventionen trädde i kraft. CBD är en legalt bindande konvention. Sverige har som nation undertecknat och ratificerat konventionen, vilket även EU har gjort. CBD berörs i skogsutredningen och man redogör även för att CBD (i artikel 8) stadgar ”…en skyldighet för parterna till konventionen att respektera, bevara och bibehålla kunskaper, innovationer och sedvänjor hos ursprungliga och lokala samhällen med traditionella livssätt som är relevanta för bevarandet och det hållbara nyttjandet av biologisk mångfald, och främja en bredare tillämpning av dessa…” Vidare (i artikel 10) ”…att bevarandet och hänsynstagande till ett hållbart nyttjande av biologiska resurser ska integreras i det nationella beslutsfattandet. Sedvanligt nyttjande av biologiska resurser i enlighet med traditionella kulturella sedvänjor som är förenliga med kraven för bevarande och hållbart nyttjande ska skyddas och uppmuntras. Konventionens internationella arbete utvecklas fortlöpande och nyare uttolkningar finns i de så kallade AICHI-målen. Det berörs också på olika sätt i det svenska naturvårdsarbetet, såsom Strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, samt i Miljömålssystemet.
Det är alltså så att lokala samhällen (vilket ska utläsas som ursprungliga brukarkulturer) ska beaktas inom ramen för det grundläggande naturvårdsarbetet. Likaså ska nyttjandet av den biologiska mångfalden enligt traditionella kulturella sedvänjor skyddas och uppmuntras. Här kunde man ju tänka sig att det skulle uppmärksammas det historiskt utbredda skogsbetet över hela landet av värde för biologisk mångfald, arbetstillfällen, bioekonomi, tradition och kultur. Skogsutredningen fokuserar på samisk renskötsel och dess behov av marker och utökade rättigheter, men ägnar ingen uppmärksamhet åt motsvarande frågor kring traditionell boskapsskötsel och betesdrift på historiska betesmarker i södra Sverige. Allt detta förbiser och bortser man från i det svenska naturvårdsarbetet, och så även i skogsutredningen. Detta utelämnar även (c) i sin analys av skogsutredningen. Vad kan det bero på? Kan det vara så att landsbygdens värden och det småskaliga naturbruket helt enkelt inte ryms inom ”den svenska modellen”?
Min slutsats är att det alltså finns stöd i en bindande internationell konvention för att det traditionella små- och familjejordbruket i Sverige ska uppmärksammas. Det svenska jordbruket och boskapsskötseln har sina rötter i förhistorisk tid – det etablerades redan för omkring 6000 år sedan. De svenska små- och familjebaserade jord- och skogsbrukarna borde därmed bemötas som ursprungsbefolkning. Småskalig, familjebaserad traditionell boskapsskötsel och småjordbruk borde därmed bemötas som ursprungliga näringar. Det kan helt kort konstateras att man gravt diskriminerar landsbygdens befolkning i ren uppenbar trots också mot artiklarna 8 och 10 i Konventionen.
– Den andra detaljen är att svensk politik tycks överlag inte vilja lyfta effekterna av ”the Green Deal” som lanseras stenhårt i Bryssel där unionens skogar får en central funktion.
Förslaget om skogen innebär rent konkret att skogen förs in i CAP-politiken. Den landsbygdsbo som vet hur CAP fungerar inser direkt att resultatet är snabbt konstaterat. Skogens funktion blir troligen årliga arealstöd som kompensation för olika begränsningar, som avverkningskontroller och avverkningstekniker på en helt annan nivå än idag, med byråkratisk kontroll om artssammansättning och styrning och givetvis blir resultatet efter ett tag, genom denna byråkratiska styrning – en konkret sänkning av virkesvärdet – precis det som skett inom jordbruket och fisket. Äganderätten blir därmed inget värd annat än som spekulationsfunktion.
Tyvärr har denna utveckling varit möjlig då svenska landsbygdsbor inte riktigt förstått den samhällsförändring som skett de senaste fyrtio åren, utan man har fortsatt förlita sig på den demokratiska fasaden med gamla förbrukade partier och intresseorganisationer. Det är något som nu närmar sig sin slutpunkt efter drygt hundra år av demokratisk kamp där landsbygdens befolkning har förlorat allt.
Thomas Gunnarson
Sekreterare i Familjejordbrukarnas Riksförbund och medlem i Föreningen Nordbruk (som har en plats i EUs ”Rådgivande organ för skog och kork” sedan tjugo år tillbaka.)
Mycket bra beskrivning Thomas!
Har lite funderingar kring den unikt nordiska djurhållningen och vad den har betytt för samhällsutvecklingen. Ska försöka plta ner det.
Ett problem är inte att svenskar inte vill försvara sig mot rovdjuren utan att hela etablissemanget är på rovdjurens sida. En företager skyddar sig mot tjuvar, omhändertar tjuvarna. Polisen släpper tjuvarna och företagaren blir föremål för brottsutredning för olaga frihetsberövande.
Jag ska säga det igen. Det finns ingen politisk lösning på Sveriges problem? Otroligt naivt att tro att det blir någon förändring för att Stefan Löfven får ett misstroende. Hur länge varade det? En vecka, en dag, en timme eller en sekund? Annie Lööf, Stefan Löfven och Ulf Kristersson har alla samma uppdragsgivare.
Det enda som kan fungera är att folk börjar organisera sig och skapa alternativ. Framförallt måste skatteintäkterna i Sverige minska, stoppa finansieringen av dagens vansinne. Utför så mycket jobb som möjligt utanför den officiella sektorn. Ja, varje gång ni väljer cykeln framför bilen, så har ni lurat staten på skatt. Bara att odla sina egna tomater lurar staten på skatt.
Administrativa sabotage kan införas. De är inte olagliga. Ett sådant är att i sin deklaration dra av avgiften för SVT. Skatteverket måste ta ett beslut på att det inte är avdragbart. Skapar jobb. Överbelasta myndigheterna med jobb. En massa meningslösa initierade ärenden skapar psykisk ohälsa hos myndighetspersoner. Det ska inte vara roligt att vara statens lakej.
Börja studera och lär er om kryptovalutor. Det går att utföra sina transaktioner via dem för tjänster och prylar. Kryptovalutorna kommer att slå ut bankerna. Över hälften av jordens befolkning har inget bankkonto, så marknaden för kryptovalutor är större än banksektorn. Fördelar med kryptovalutor, är bland annat att ingen behöver godkänna att du har dem, de kan inte konfiskeras och du har tillgång till dem var som helst. Du behöver inte ens ha något sätt att komma åt dem utan det kan någon annan göra åt dig, t.ex. genom att en affär du handlar i ger dig tillgång till din ”plånbok”.
Och, läs inte om kryptovalutor i media. De okunniga journalisterna vet ingenting om kryptovalutor utan vill bara skriva sensationella rubriker om dem.
Med en kompetent regering behövs inga kryptovalutor, däremot behöver nollräntan skrotas och riksbanken berövas makten att skapa inflation via sitt ansvarslösa och långsiktigt förödande sedeltryckande.
Tydligen så är XRP en jättegrej i ulandet Bangladesh..
Folk gör sina affärer via en telefon. Landets banksektor är så liten att folk har inga kontakter där, utan allt sker via XRP..
Och Kina är med i organisationen av detta..
Givetvis är detta just det problem för ”de mäktiga” som du påpekar..
Så är det.
I en fri penningmarknad är inte Riksbanken ens relevant.
Vad våra folkvalda inte har begripit än är att den svenska kronan enbart lever på sitt goda rykte och vanans makt.