Demokrati, ett hot mot folket

Detta är en konspirationsteori.
I en demokrati har majoriteten makt. Den som vill bestämma utan att ha majoriteten med sig måste därför locka, tvinga, bedra och på alla sätt få majoriteten att göra som som denne vill. Tack och lov för sådana maktgalningar är majoriteten lättmanipulerad. Till sin hjälp har de beteendevetare av olika schatteringar, som hjälper dem att förbereda handlingslinjer, men även hur man ska stigmatisera de som inte böjer sig.

Vill man ha stor makt över världen kan man lansera ett kärnvapenhot. Påstå att om alldeles för många länder har kärnvapen och det blir krig kan hela världen förstöras. Bättre då att vi som redan har blir fredsgaranter om de andra länderna avstår.

Därifrån är steget inte långt till att övertyga världen om att kärnkraft är dåligt och lika farligt som kärnvapen. På det viset kan man reservera billig el till vår industri, men hindra andras industri från denna förmån.

Låt säga att du vill köpa oljebolag billigt. Då är det ju bra om det går dåligt för den branschen. Ett sätt att åstadkomma det är att lura i aktivister, gärna unga och okunniga, att olja är ett hot vår planet. Du kan gott betala en del av deras aktivism, för det får du igen när du dominerar oljemarknaden och verkligheten visat att världen inte fungerar utan olja.

Sprid ut ett ofarligt virus som världen inte sett tidigare. Visst några få blir svårt sjuka och somliga dör. Men det är indirekta förluster som världen får ta. Man kan ju inte göra omelett utan att knäcka ägg. Skräm upp folk med historier och bilder på svårt sjuka och döende människor. Ransonera tillgången till vård och mediciner. Kalla det global pandemi. Stäng en mängd aktiviteter och verksamheter. Avskaffa folks grundlagsfästa rättigheter, ”för att skydda dem”.

Lansera ett ”vaccin” som varken gör till eller från mot viruset, men dels gör folk beroende för all framtid av påfyllning, dels pekar ut dem som kan tänka självständigt och vägrar ta ”vaccinet” som rebeller vilka måste näpsas. Denna näpsning gör den grundlurade majoriteten glatt och villigt för din räkning ”för att skydda sig själva”. En extra finess med ”vaccinet” är att det innehåller ”byggstenar” med vilka artificiell intelligens kan både övervaka och styra såväl enskilda individer som grupper av människor.

Så, nu har majoriteten i demokratisk anda och iver skänkt dig hela världen och du tjänade en bra hacka på affären. Majoriteten sitter för evigt fast i tacksamhet till dig och den lilla minoriteten oppositionella hanteras efter hand. Sun Tzu, Niccolò Machiavelli och George Orwell kunde inte ha beskrivit det bättre, om än utifrån olika ideal.

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

63 svar på Demokrati, ett hot mot folket

  1. Thomas skriver:

    Det går inte att diskutera demokrati i Sverige därför att det blev aldrig infört i landet.. Det var en kort period på 1920-talet som man genomförde ett försök till demokrati, men det försvann med WWII… I Sverige infördes fascismen, det korporativa samhället, som en effekt av partisystemet, när politiken insett vad villkoren var…
    Samma effekter gav enkammarriksdagen efter 1975, det tog inte mer än tio år innan systemet var anpassat till de nya förutsättningarna…och byråkratin tog makten på allvar, tillsammans med ekonomiska intressen..
    Orsaken var enkel, vi blev itutade att “demokratin” var god och korruptionen var obefintlig…
    När det var tvärtom.

    • Thomas skriver:

      Man kan nog lägga till att efter 1995 så blev villkoren ytterligare förändrade..
      Då de “högsta juristerna” i Sverige, de som hittills styrt landet via “Rättspositivismen”, ansåg att befolkningen hade gjort revolution och lämnat över makten till Bryssel. Den maktfördelning som är förutsättningen för EU, att byråkratin i Bryssel som via sina direktiv ut i kolonierna balanseras via det politiska systemet där politiken skall föra befolkningens talan via styrning av byråkratin, har på grund av den obefintliga demokratin i Sverige (Inget Ministerstyre) snabbt utvecklats till en byråkratisk maktapparat där hela det politiska systemet blivit byråkratins fångar.. Eftersom Bryssel är helt beroende av ekonomin, så är det storkapitalet som styr i Bryssel och lierat sig med Byråkratin på samma sätt som skett i Sverige… Varje förändring tycks ske med jämna tidsmellanrum, 20-30 år.. Och idag är det runt 20 år sedan då EU “nådde sina yttre önskade gränser” (En ambition som var tydlig för den som var litet engagerad i “gemensamma frågor” när det begav sig) och unionens ambitioner och taktik ändrades…
      Vad dessa ambitioner är får man studera i “The Great Reset”, the Green Deal och annat från Bryssel.. (Som skogspolitiken och annat som berör Naturtillgångarna, men som befolkningen bortser från på samma sätt som man gjorde -93-94 då det enbart bekymrades över tyskarnas intresse för svenska sommarstugor (om någon minns).

      • Mats Jangdal skriver:

        Svenskarna har bjudit in EU att besluta om vår skog. Dels genom snack om hur bra kolsänka den är, dels via “miljö”-lobbyister som inget hellre önskar än att stjäla skogen från dess privata ägare.

        • Thomas skriver:

          Hmm.. det är nog redan försent.. Min kamrat Torgny Östling, som hade uppgiften att bevaka svensk position genom Via Campesina i “Det rådgivande organet för skog och kork” de senaste tjugo åren, varnade för att Bryssel ville ta över kontrollen av skogen, på samma sätt som man gjort med jordbruket i den process som avlöste europeisk CAP-politik med Reagans bolagspolitik/globalistpolitik och som han noterade att svenska intressen var kluvna.. Bolagsintressena fanns där, på sitt sätt – och vanliga medborgare, markägare, var där via LRF.. (eller den lilla Via Campesinaorganisationen i Sverige som heter NOrdBruk) Han noterade att LRF arbetade med “kluven tunga”, på ett sätt i Bryssel och ett annat sätt på hemmaplan.. Tyvärr så förolyckades han vid skogsarbete i våras, så han slapp att se vårt nederlag i den fråga där han kämpade i stort sett ensam.. (Demokratin är ingen konsumentartikel utan en kampform, som gäller varje dag och i stora grepp där varje medborgare som anser sig ha en rösträtt också har ansvar att sätta sig in i frågorna..)

        • Åke Sundström skriver:

          Ergo: Rikta kritiken mot de svenska inbjudarna, inte mot EU.

          Precis som du gör i detta fall. Mot de falska konservativa och liberala svenska politiker som beslutat om medlemskapet i EU, denna i så hög grad planekonomiska lättkopia av Sovjets Gosplan.

          Skäms Bildt, Westerberg och alla ni andra. Men näringslivets direktörer må vara ursäktade för att bara tänka på det egna skinnet.

          • Thomas skriver:

            Du menar alltså, på fullt allvar, att de enda som är helt ursäktade för demokratiskt psykopati – är näringslivets toppar? Det är en religiös tillbedjan av Mammons hejdukar.. Det duger inte!!
            Det är endast en variant av tillbedjan av Lenin, Stalin eller något liknande.. Alla har en demokratisk skyldighet att uppföra sig!! Att hänvisa till aktiebolagsreglerna är bara ett sätt att ursäkta sitt psykopatiska egenintresse…

            • Åke Sundström skriver:

              Nu får du verkligen besinna dig, Thomas. Politisk kritik skall GIVETVIS riktas mot beslutsfattarna, d v s riksdagen. Näringslivet (liksom kyrkan, miljörörelsen och andra sammanslutningar) har inget som helst ANSVAR för vad de 349 beslutar. Men de är lika självfallet i sin fulla rätt att, som du eller jag, ifrågasätta politiken eller föreslå förändringar.

  2. Göran skriver:

    Demokrati är i princip bara att var och en får rösta om vilka som ska få förtrycka en; lite som att en person som ska avrättas får välja vilken bödel som ska utföra jobbet.

    Märk väl att vi aldrig röstar om en sakfrågor utan bara om vilka principer som ska bestämma sakfrågorna.

    Demokrati betyder nog för de flesta personer att de får vara med och bestämma. Men får vi vara med och bestämma? Inte det minsta. Vill vi vara med och bestämma, då får vi bli politiker. Då får vi bestämma över andra. Är det demokrati, att få bestämma över andra, att tvinga dem till något jag vill men som de förmodligen inte vill?

    Kommunalt självstyre är som ett tåg. Riksdagen lägger rälsen och kommunen kan bara gas och bromsa och måla tåget i glada färger, men tåget kan bara färdas på rälsen som kommunen inte kan bestämma var den ska läggas.

    Demokrati som ideologi är socialism och leder med tiden till totalitarism.

  3. Samuel af Ugglas skriver:

    Om nu “svensken” är så fruktansvärt trött på den socialistiska korruptionen och har sin vård, omsorg och garanterade GARANTIPENSION, varför då inte försöka att förhindra att “gammelpartierna”, sjuklövern eller vad man vill kalla dem för, FÖRHINDRAS från att ockupera riksdagsstolarna eller kommunerna genom att rösta på vilket annat parti som helst. Det finns många att välja på. Sista desperata handlingen kanske är BLANKRÖSTNING?
    Kanske vi kan få ett personval på riktigt?

    OT; lyssna på SwebbTV, “sommarpratarana” https://swebbtv.se/w/f906140a-4082-4210-96ce-1026d49aed6c

  4. Jan Andersson skriver:

    Om bara åtta personer röstar så får det parti som får två röster bilda regering.

  5. Åke Sundström skriver:

    Visst förekommer det manipulerande du beskriver, men demokratins värsta fiender hittar man inom dess egna väggar (riksdagshuset t ex) samt inom en alltmer korrumperad kunskapselit. Den som inte bara håller klimatnojan vid liv utan lika skamlöst omfamnar den förödande framtidsimperialism som i dag är högsta mode bland ekonomer och andra sk samhällsvetare.

    Sedelpressarna går på högvarv och låntagare får BETALT för att låna, medan medborgarna i gemen årligen bestjäls på cirka 5 av sina sparkonton, samtidigt som förmögenhetsklyftorna rakar i höjden med sällan skådad hastighet. DET, om något, bäddar för den sanna demokratins undergång, förhoppningsvis bara tillfälligt, innan maktens män och kvinnor tar sitt förnuft till fånga – eller kastas ut av sina förrådda uppdragsgivare.

    • Thomas skriver:

      Du bortser hela tiden från politikens verkliga maktfunktion.. Du ser bara fasaden! De som varit politiskt engagerade och inser sin maktlöshet – hoppar av och fixar sig ett jobb av något slag… De få som yttrar sig om problemet gör som hon som skrev boken “Knapptryckarkompaniet”. En del andra som inser läget spelar med i kören – och har då en försörjning. (jag måste erkänna att jag själv inte insåg det jag såg de gånger jag sett problemet förrän nu efter valet 2018 som var så uppenbart en justering för att allt skulle fungera som vanligt..)

      • Åke Sundström skriver:

        Bara fasaden? Du tramsar, Thomas! .Det är ju precis tvärtom: jag skriver om aktörerna bakom fasaderna! De korrupta “forskarna” och de systemfel som alla partier tiger om. Nu som många gånger tidigare.

        • Thomas skriver:

          Hmm… “Forskarna” är beroende av statliga medel.. Alltså kan de inte ha en egen åsikt. Och det systemfel som allt numera är kan inget parti i Riskdagen påverka.. Det visar valet 2018 klart… (Varför får inte SD vara med på Nobelfesten? Bara en enkel fråga… Därför att man behöver någon “spottkopp”, eller,?, och då förklarar det att allt är en fasad för “något annat”…)

          • Åke Sundström skriver:

            Fel igen! Dubbellt upp!

            1) Beroendet av statlig avlöning befriar inte kunskapseliten från plikten att hålla sig till fakta och vetenskapliga utvärderingar – inte att ha “åsikter”.

            2) Systemfel kan GIVETVIS påverkas av riksdagen – det är ju där de har skapats!! Var annars?

            • Thomas skriver:

              1) Vilken plikt?
              Jag har följt debatten om Algblomningen sedan mitten av 1970-talet och ju mer man studerar vad som skett så inser man ju hur allt styrts av politiska och ekonomiska funktioner.. Och då är det inga bagateller, då orsaken kan riktas mot något av det mest politiskt och ekonomiskt viktigaste vi har.. Vattenkraften. Den forskare som ifrågasätter vattenkraften och kopplar ihop det med algblomningen är körd… Vad gör man då? Om någon frågar så så svarar forskaren (som insett) med ett skratt… varför utsätta sig för sådana risker som människa?
              2) Riskdagen är en “lame duck” efter enkammarriksdagens införande – vilket Petrén påpekade tidigt… Hur skall man åtgärda det? Förmodligen genom en debatt om en reformerad Riskdag, som resulterar i en utredning och ett förslag till förändring.. Tio år av utredning och politisk process.. OK.. Too late.. som det heter.

              • Åke Sundström skriver:

                1) Hur kan de förneka att forskare måste vara strikta sanningssökare, inte politiska megafoner?

                Med en korrupt akademisk elit (som nu) bryts varje samhälle obevekligen sönder. Och den som accepterar den ordningen (som du?) blir medskyldig.

                2) Att kalla riksdagen för en “lame duck” är också nonsens. Men grundorsaken till demokratins död är och förblir att de s k “garanterna” numera är döda eller svårt vingklippta: den fria pressen och universiteten.

                Det bästa konkreta exemplet är manipulerandet med de s k samhällsekonomiska analyser som är föreskrivna som grund för alla offentliga utredningar och beslut.

                Vem bryr sig?, svarar ALLA professorer i nationalekonomi och tiger om att varken subventioner i allmänhet eller klimatskatterna i synnerhet får finnas med i sådana kalkyler. Med korrekt metodik avslöjas alla dagens systemfel och enskilda felsatsningar (typ fossilstål, vindkraft och snabbtåg).

                T o m mitt eget Alma Mater, gamla hederliga IUI, numera IFN, har förträngt Jan Wallanders mantra, att söka sanningen om den än leder till djävulens port (som den ju ofta gör).

                Även Mats naggar denna grundbult i kanten genom att opportunistiskt
                acceptera mer kärnkraft än nödvändigt i det förment goda syftet att bli av med klimatnojan.

                Att den svenska kärnkraften dör om denna noja skrotas är faktiskt ingen ursäkt. Sanningen har alltid ett egenvärde. Eller?

            • Mats Jangdal skriver:

              Ett självkorrigerande systemfel, tror du på det Åke?

              • Åke Sundström skriver:

                Påstår jag det? Ingalunda. Se mitt senaste svar till Thomas.

                • Mats Jangdal skriver:

                  Jag tolkade detta som en beskrivning av ett självkorrigerande systemfel.

                • Thomas skriver:

                  Jag har försökt, så gott jag har klarat, att peka på vad felaktigheten varit angående Algblomningen i mer än 40 år.. Och noterat att rakryggade forskare gått under.. Det är inte så att systemfelet är en bagatell som går att ändra på – utan tvärtom..

                  • Åke Sundström skriver:

                    Ingen bagatell, naturligtvis, men SJÄLVKLART går systemfelen att korrigera – om bara viljan finns.

                    • Jan Andersson skriver:

                      Ack, om jag finge prioritera!
                      Först grundskolan som skall bli enbart kunskapsorienterat.

                      Lärarlönerna skall höjas kraftigt. Allt flum ska bort med det första.

                      Sedan gymnasiet som ska ha (flera) linjer som ger yrkeskompetens (minst ett år längre än idag).

                      Sedan högskolorna som en fortsättning på yrkesutbildningen. Forskningen ska vara fullständigt fri, problemet att göra den relevant kvarstår att lösa.

                      Sedan ska myndigheterna bantas rejält, börja med 25%, sedan ytterligare 25%.
                      Sedan ska medlemskapet i EU bantas och återföras till EG, som vi har röstat ja till. Införandet av EU var en kupp!

                      Sedan bort med allt presstöd, SVT:s public service skall vata kvar med all politisk aktivism utrensas (till att börja med).

                      Andta hat andra åsikter, kan inte Mats fixa ihop en prioriteringslista? Den kanske behövs snarare än vi kan ana idag.

  6. Åke Sundström skriver:

    Jan 17:45

    Många utmärka punkter, Jan, men jag tror att kärnan i en nystart måste bygga på en helt ny och sannliberal MENTALITET – en sorts Sverige först-agenda. Med ett nej till islamisering och ulandsbistånd och krav på mycket radikala strukturreformer. Ett återställande av ett fritt näringsliv utan subventioner och/eller godtyckliga straffskatter och en återetablering av icke-politiska universitet och högskolor. Ett Sverige med öppna handelsgränser utan tullar, men med “utjämningsavgifter” för att eliminera effekten av statligt stöd i berörda exportländer.

    Plus, inte minst, en stat som lever upp till det för frihetsvänner självklara, att bara ägna sig åt sådant som MÅSTE klaras av gemensamt, försvar, polis, diplomati, vägar, elnät mm. Och där eventuella stödinsatser sker i form av lån, inte som bidrag.

    Samt det i mina ögon allra viktigaste: att eliminera det mest destruktiva systemfelet och återskapa en fri kapitalmarknad. Riksbankens makt över räntesättningen skrotas, genom att riksdagen stadfäster principen att sedelmängden inte får öka snabbare än BNP (=ett nej till dagens framtidsimperialism).

    Utan dessa och än fler normaliseringsreformer väntar ett par, tre decennier med sjunkande välstånd, ett stålbad för våra unga familjer och för våra barnbarn.

    • Thomas skriver:

      Det låter som en sovjetisering…
      Allt det där är ju redan i bruk.
      Det enda radikala är att förbjuda aktiebolagen.. Allt företagande skall ske som F-skattare och en enkel bokföringsmetod som den gamla “kontantmetoden” som det var inom jordbruket fram till 1970 ungefär… Då först är lika inför “vår Herre”!
      Annars rullar det på som vanligt…

      Apropå skolan..
      Skolan skall inte “utbilda” utan “bilda”…
      Utbildning behöver bara slavar, Bildning behöver fria människor.
      När Palmeskolan (som en del kallar “Tyska skolan”) blev utbildning av arbetskraft, så var det en slavutbildning och inget annat…

      • Åke Sundström skriver:

        Hoppas på en seriös kommentar ….någon? ..

        • Samuel af Ugglas skriver:

          Folket måste ges rätten att kunna sparka s k riksdagsmän som missbrukar väljarnas förtroende.
          Det är inte partiernas uppgift!!!

        • Thomas skriver:

          Det är du som inte är seriös.. utan en naiv folkhemsbo..
          jag var på ett MP-möte före 2018 och där hör du hemma bland de andra naiva optimisterna.. hyperteknologerna med sina naiva fascistdrömmar…
          Skämt åsido..
          Idag är det vanligt folk som betalar alla skatter och de som spekulerar “fritt” plockar hem vinsterna.. Allt är jätteenkelt..
          förr, när folk betalade sina skatter i natura, potatis eller så, blev det ett antal kilo.. men sedan bestämde staten att skatten skall betalas i lokal valuta och då måste potatisen först säljas för att betala skatten.. sedan var det bara att höja skatten och som Sträng kallade det, att “pengar var något som ingick i företagandet som en avdragsgill kostnad”.. Jojo.. Då blev folk bankens slavar genom statens beskattning.. men aktiebolagen fick en frizon.. Jojo.. ja, det finns tre områden som är de rikas lekstuga, aktier, fastigheter och kultur.. vad är det gemensamma? Skatterna..
          (och jag är inte socialist, för kapitalet är socialismens livmoder..)

          • Åke Sundström skriver:

            Grattis till formuleringen att ” kapitalet är socialismens livmoder”. Din egen?

            I sin helhet dock en avvikelse från ämnet, att rädda Sverige från vänsterpolitikens dödliga gift.

          • Samuel af Ugglas skriver:

            Du märker inte ens att Du är rättslös, Tragiskt, men Du är inte ensam om det kan vara någon tröst.

            • Åke Sundström skriver:

              Rättslösheten är socialstatens följeslagare. . Boten heter marknadsekonomi, som väl alla i detta forum inser, även signaturen Thomas. Men Sverige gör inte rätt för den etiketten, även om Svensson ännu kan välja att bli brandskattad via ICA eller via Konsum. Big deal! – tycker Kristersson & Co som falskeligen kallar sig marknadsvänner och rättsstatens stöttepelare. .

              • Thomas skriver:

                Bra att ICA och COOP kommer upp… ICA fick för sig att de hade fått uppgiften att försörja folket med maten efter 1995… COOP gjorde några tappra försök i sena delen av 1900-talet.. Willys och Liedl gör sitt till, medan byråkratin hjälper till genom att begränsa direkthandel av matvaror genom olika former av livsmedelskontroll… man måste först lokalisera vad motståndaren har för ambitioner och kraft innan man börjar resonera om vad man skall göra när segern är vunnen…

                • Åke Sundström skriver:

                  Du går vilse i den politiska terrängen Thomas, när du försöker skylla 7-klöverns svek på ICA och COOP!

                  Inte heller Mats verkar så road av att diskutera dessa viktiga frågor. Kluven mellan sin sannliberala övertygelse och sin lojalitet mot landsbygden? Utan att vilja se att jordbrukspolitiken så uppenbart strider mot hans frihetliga ideal.

              • Samuel af Ugglas skriver:

                Just det Åke,
                Någonstans mellan 65 – 85:kr av varje hundralapp vi disponerar på marknaden plundrar oss socialisterna på. Hur stor andel gödslas på på deras propaganda?

                • Thomas skriver:

                  Så länge som producent och konsument inte kan mötas på “marknaden” utan kontroll av byråkratin så finns det ingen “fri Marknad”!! Jag träffade två gamla bönder för trettio år sedan, som kommunal tjänsteman, och de hade fotografier från Stora Torget i Borås där de stod och sålde hemslaktat kött från en hästdragen vagn när de var unga… Dog någon av den dieten? Nej! varför går det inte att ha en sådan “fri” marknad idag?? (Snacka går bra – lokalisera problemet istället..!!)

      • Jan Andersson skriver:

        Våra olika företagstyper är inte direkt optimala, skillnaden förr var att man slapp det personliga ansvaret i ett aktiebolag, vilket är livsviktigt för alla småföretagare med enskild firma, eftersom alla företag en dag måste kasta in handduken med stora kostnader för att ordna upp alla papper, och hur man vänder sig sitter man med ändan bar och måste betala ur egen ficka, någon annan ficka finns inte.

        Tro inte ett ögonblick på någon sympati från samhället, vars företrädare ibland verkar se dig som en outsider som provade lyckan, men verkligheten kom ikapp. Typ “Du skulle aldrig ha lämnat din trygga anställning, jantelagen gäller här hos oss och det borde du ha begripit. Nu får du se hur det går när man inbillar sig att man är något”.

        Idag är man inte fullt personligen skyddad i ett aktiebolag heller. Men att alltid låta en känd och kvalificerad revisor sköta årsredovisningen är nästan en garanti för att slippa problem senare. Om du tycker att det är dyrt så kan du alltid glädja dig åt att dina pengar åtminstone gett ett par personer arbete innan de försvann i det statliga slukhålet.

        Det värsta är principen med preliminära skatter, att du måste betala en viss skatt varje månad innan pengarna är intjänade. Den som gör som föreskrifterna kräver har ingen marginal alls för investeringar, sjukdom, eller oväntade kostnader. Det är så sjukt att man saknar ord när man inser vilken mängd byråkrati som går åt för att hantera bokföringen, och vilket effektivt hinder det är för att kunna göra investeringer eller anställningar med egna medel, all flexibilitet försvinner och därmed all förkovran, kvalitetsutveckling och arbetsglädje – allt som du förväntade dig att kunna utveckla som företagare. Nu blev du istället en värre slav än du var som anställd, dessutom nästan rättslös, utan semester och allt annat som lagstiftats om i Sverige – för anställda.

        Sjukvården hänvisar dig till “Företagshälsovården” om du börjar känna dig utarbetad och behöver en hälsokoll, fast du debiterats hundratusen om året i specificerad “sjukförsäkringsavgift” på slutskattsedeln.

        Det finns gott om statistik som visar att småföretagare tjänar mindre än anställda, speciellt om man värderar varje arbetad timme. Vilket politiskt parti tar idag småföretagarnas parti? Finns det någon som överhuvudtaget förstår frågan? Vet någon idag att det i huvudsak bara är småföretagare som anställer personal – större företag slimmas hela tiden för att spara kostnader.

        Min skatteadvokat erkände att för trettio år sedan kunde man som sådan sköta allt inom området, vilket idag är omöjligt eftersom allt har blivit mycket mer komplicerat och varje skatteadvokat måste specialisera sig inom sitt område. Men hallå – hur många gånger har vi inte hört löften om att allt skall förenklas? I verkligheten har blivit precis tvärtom.

        Vissa länder bakom den sovjetiska järnridån införde “platt skatt” på alla inkomster när muren föll, det vill säga en viss procent av alla typer av inkomster skulle betalas i skatt (som moms). Då vet du i förväg (!) hur mycket pålägg du behöver göra vid varje prisförslag eller lönsamhetskalkyl. Det är en fundamental skillnad för en företagare mot situationen i Sverige idag.

        • Thomas skriver:

          Att föra diskussioner med okända, som här, kan tvinga fram nya analyser av den egna tillvaron…
          Oftast sitter man fast i vardagen på ett förödande sätt.
          Hur skall man hantera sitt företagande i en snabbt föränderlig värld? Jag börjar inse att man inte agerar klokt innan man nått pensionsåldern. Det som då uppstår är bättre kopplingar mellan hjärnans olika delar, som hon från “Fråga Lund” förklarade för något år sedan..
          Förre bankmannen Johan Sandwall uttryckte det (på en video) enligt: “Tak över huvudet, mat på bordet och litet socialt umgänge”… har man det så är det optimalt…
          Systemet som sådant är ägnat åt att maximera alla medborgares förmåga genom ständig påverkan som är inriktade på den enskildes egen förmåga.. en del blir hantverkare och anställda, en del blir småföretagare eller byråkrater..
          I en expanderande ekonomi finns det utrymme för alla, nästan, men inget växer till himlen, så när allt går åt andra hållet blir kampen en fråga om att klättra på sin medmänniska för att inte själv bli nedtrampad..
          Var är vi idag?

          • Åke Sundström skriver:

            Helt fel slutsats, Thomas! När allt “går åt andra hållet” behöver man inte alls “klättra på andra för att inte själv bli nedtrampad”.

            Sådana litanior påminner om socialisternas ständiga och lika ohållbara ursäkter för att fortsätta rulla tummarna och i stället “överlåta” åt barnbarnen att banta skuldberget.

            Det finns en tredje väg; motrevolutionens och frihetens. Tyvärr är KLP:s program en halvhjärtad produkt, dömd att misslyckas därför att revoltörerna vägrar vara så radikala som situationen och ideologin kräver. Vilket Mats verkar ha insett och därför checkat ut eller pauserat.

            Lika illa är att en av de tidigare ledande nyliberalerna, Johan Norberg, numera baxat sig tillbaka till huvudfåran och till och med applåderar klimatnojan. Helt skamlöst!

            Medan Mats gör smärre reträtter genom att inte låtsas förstå att ett nej till nojan innebär slutet för den katastrofala, välståndsförstörande svenska kärnkraftsepoken.

            • Thomas skriver:

              Att Johan Norberg “baxat tillbaka i huvudfåran” beror på att han insett att skall han överleva så måste han inrätta sig i ledet… Transfereringssystemet som blev resultat av skattetrycket innebär nu, att allt mindre medel skickas över från skattebetalarna till bidragstagarna som nu börjar se sig som de losers de egentligen blivit. Att skattetrycket skall minska på låga inkomster, som en anpassning till verkligheten, kommer inte att ske.. Allmogen börjar redan hugga på varann, i en förtvivlad kamp för överlevnad i samhällets botten… I vissa delar av landet är andelen fattigpensionärer, enligt officiella siffror, uppe i 39% – och värre blir det framöver..

            • Mats Jangdal skriver:

              Jag har förklarat att jag sedan länge inte bekänner mig till någon ideologi. Jag kan gradera dem från dålig till bättre, men inte mer.
              Den enda idé jag står för är friheten, jag vill se en frihetlig politik. Även som medlem i ett parti anser jag mig stå fri från dess dogmer. Blir det för mycket jag ogillar, som blev fallet med C, då går jag därifrån.

              Och ja, kärnkraften är ett mindre problem än klimatnojan.

              • Åke Sundström skriver:

                Oj, så många motsägelser!

                1) Ingen ideologi? Är inte libertarianismen en ideologi, den som du stöder som KLP-are? Och i vilket fall ligger den allra närmast dina (och mitt) ideal: en frihetlig politik.

                2) En fortsatt tvetalan om kärnkraften. Du må anse den vara ett mindre problem än klimatnojan, men faktum kvarstår: att den strider mot ditt förord för frihet och marknadsekonomi.

                I Sverige styrs energipriserna av STATEN, inte via fria förhandlingar mellan köpare och säljare. Redan av det skälet har en sann frihetsvän anledning att ta avstånd. Med eller utan att gradera inslaget av socialism i förhållande till den liberala normaliteten.

                Om detta har vi, vad jag bestämt minns, varit överens i åratal, nu plötsligt inte längre??

                Att klimatskojarna måhända tar priset i fräckt manipulerande – fast även den tesen kan ifrågasättas – är väl inget skäl för att tumma på de frihetliga grundprinciperna?

                • Mats Jangdal skriver:

                  Kan du inte acceptera det jag säger? Varför pådyvla mig dina fantasier?

                  1) jag är inte med i något parti för att hylla en ideologi. Det kan väl inte vara svårt att fatta?

                  2) Kärnkraften och all annan energiproduktion styrs av statliga beslut är bekymmersamt ur ett frihetligt marknadsperspektiv, ja.
                  Men det är inget hinder att föredra det än det totala vansinnet som klimatnojan utgör.

                  Skärp dig!

                  • Åke Sundström skriver:

                    Har du blockerat mitt svar? Det gick inte att avsluta och sända. Eller är det bara ngt annat tekniskt strul, trots att jag aldrig tidigare varit med om något i den stilen? Nu fungerar det igen, men texten är borta.

                    • Mats Jangdal skriver:

                      Jag blockerar inte. Ser inget i skräpet heller.

                      Vet inte mer än att ibland blir det fel i digitalavärlden.

                  • Åke Sundström skriver:

                    Som sagt, Mats, dina två påståenden är både osanna och ologiska:

                    1) Du föredrar friheten som primärt mål, Men visst är det ett ideologiskt ställningstagande, mot både socialism och våra halvkommunistiska borgerliga partier,.

                    2) Du erkänner, med ett slirigt understatement (tack ändå) att den svenska kärnkraften är BEKYMMERSAM
                    ur ett frihetligt perspektiv.

                    Din stora och överraskande tankevurpa är följdslutsatsen att detta likväl INTE utgör något hinder för att acceptera kärnkraften som ett mindre ont än klimatnojan.

                    Helt obegripligt! Bl a därför att 12-reaktorprogrammets facit är att HELA investeringskostnaden – och mer därtill – har gått förlorad. Som jag visat i ett stort antal inlägg, se arkivet.

                    Vi talar om efterkrigstidens mest förödande felsatsning, med självaste Lenin som ídeologisk pappa och Erlanders dåliga rådgivare som påhejare, tillsammans med ASEA-chefen Curt Nicolin.

                    Och uran kan INTE ursäktas med att vara mer miljövänligt än kol eller olja. Där har vindkraften ett litet försteg, om man nu -tillsammans med MP:s språkrör – bortser från de vingklippta örnarna och den ljudterror som drabbar de närboende.

                    • Mats Jangdal skriver:

                      1) Friheten är en idé, ett ideal, inte en ideologi.

                      2) Trots att kärnkraftens marknadsvillkor eller avsaknad därav är bekymmersamt, är det problemet mindre än klimatnojan.
                      Vi måste försöka vinna de avgörande striderna i rätt ordning. Strid om kärnkraften kan vänta. Striden om klimatnojan kan inte vänta och måste föras till framgång.

                      När du inte ser logiken i mitt resoneman kanske det inte beror på brist på logik i resonemanget. Det kan ju bero på att du helt enkelt inte ser logiken, inte gör samma prioriteringar etc.

        • Åke Sundström skriver:

          Den platta skatten är en önskedröm, men i ett land som Sverige med superhögt skattetryck förutsätter detta en radikal bantning av den ofantliga offentliga sektorn. Därför har du och alla andra reformister en skyldighet att berätta hur den dubbla uppgiften skall klaras av. Det som de förment borgerliga partierna misslyckats med.

  7. Åke Sundström skriver:

    Svar till Mats 21:34

    Verkligen en underlig händelse. Den avslutande sändartext som brukar dyka upp strax efter senaste textrad, var borta och att skrolla vidare hjälpte inte heller, allt tomt, inget slut.

    Så låt mig därför denna sena timme bara återge inledningen:

    Nej, jag kan inte acceptera det du skriver, därför att det är osant och logiskt ohållbart. Återkommer i morgon med ett utförligare genmäle.

  8. Anders Rydén skriver:

    2003 var en vändpunkt för mig.
    Då började man skönja hur systemet fungerade.
    Det var när Donald Rumsfeldt under en presskonferens som hölls i samband med Irakkriget började prata om vikten av att vaccinera sig.
    Jag visste att han även var engagerad i medicinföretaget Glaxco Smith Kline.
    Då insåg jag att de enbart vill berika sig skälva, eller i bästa fall vara generös med andras pengar.

    Bolag ÄR en form av kollektivt ägande, denna form av företag gynnas främst med hjälp av våra pensionsbesparingar där även dessa samlas in kollektivt.
    Var politikerna hamnar efter sin politiska karriär vet vi redan.
    Det är inte så konstigt att politiker nu för tiden har börjat engagera sig i vilka bolag vi ska placera våra pensionsbesparingar.
    Det har gått så långt nu att få längre förstår att företagandets ursprungliga syfte är att skapa ett värde för sina kunder.
    Ett värde som kunderna själva inte hade kunnat skapa.

    Jag är nog som Mats, det finns ingen politiker man kan lita på längre.
    Min filosofi är nu att de som har anlagen för att göra politisk karriär är de som är minst lämpade att bli politiker.

    • Åke Sundström skriver:

      Alltför generaliserande om våra politiker. SD har inget medansvar för den förda politiken, Inte heller de partier som via 4-procentsregeln utestängs från inflytande (2 procent vore rimligare).

      Och du bortser från att vi nu inte längre kan lita på vår kunskapselit, därför att professorerna numera helt skamlöst springer politiska ärenden, i fråga efter fråga. Samtidigt som pressen tiger i primär lojalitet mot sina ägare. Demokratins s k vakthundar är döda, därför är det helt logisk att även demokratin dör, långsamt men säkert.

      Det befriar inte riksdagspartierna från ansvar, men förklarar varför ljugandet kan pågå utan att beivras eller ens uppmärksammas.

      • Anders Rydén skriver:

        Nä SD har inget medansvar ännu.

        Men du behöver inte oroa dig, det är ingen vidare skillnad mellan SD och Ingvar Carlsson sossarna.
        Har du hopp om en förändring ifall de kommer i regeringsställning kommer du att bli besviken den dagen de kommer in i regeringen.

        Som sagt var, detta är ett systemfel och ska behandlas som ett sådant.

        Vilka som har regeringsmakten spelar en liten roll eftersom problemen sitter i hur våra demokratiska strukturer är utformade.
        Det är alltså formen vari våra politiker formas i som är fel.

        • Åke Sundström skriver:

          Nej, SD-gänget är inga vanliga gammelsossar a la Ingvar Carlsson. Även om dom övertagit en del folkhemsidéer, så är gapet mellan Jimmy och Stefan L väldigt stort. Du är blind om du inte ser den breda klyftan.

          I sista stycket gör du misstaget att skylla på “strukturerna” i stället för på de konkreta makthavarna. En korrupt byråkrati har skapats av regeringarna, inte av av några “strukturer” inte heller av “formen vari våra politiker formas”. Ingenting är förutbestämt, allt är beslutat i konseljer och riksdagsdebatter.

          Din determinism hör nog inte hemma i en seriös historieskrivning.

          • Anders Rydén skriver:

            Jamen.
            Nu jämförde jag SD med hur sossarna var när Ingvar var partiledare.
            Det var ett helt annat parti än nu när Stefan löven är partiledare.
            Att ens dra in stefan löven i disskutionen är i allra högsta grad en halmgubbe debatt.
            Sådarna disskutioner är jag inte intresserad av.
            De är ett slöseri med tid och typisk vänstertaktik att hålla på så.

          • Anders Rydén skriver:

            Angåender hur politikerna formas i utefter den miljö de verkar i samt vilka som har egenskaperna att göra karriär i denna osunda miljö kan väl ändå inte vara särskilt kontoversiellt eller otänkbart?

            Nu är denna fråga inte specifikt ställd till dig Åke utan mer som en allmän reflektion till er alla som läser mitt inlägg.

  9. Åke Sundström skriver:

    Svar till Mats 11:52

    Du vill inte ta till dig att klimatnojan och kärnkraften är oskiljaktiga delar av SAMMA strid, mot socialism och planekonomi, för frihet och fria marknader. Det finns inga som helst problem med att attackera båda dessa delar samtidigt, precis som inte bara den sannliberala ideologin utan även den ENTYDIGA samhällsekonomiska analysen föreskriver.

    Elementär logik i mina ögon, men tydligen inte i dina. Ditt problem är att utan ett omtänk bli en liten kugge i ett antiliberalt propagandamaskineri – och det tror jag inte kan vara din avsikt.

    Du lägger i vilket fall ut snubbeltrådar för den sanning jag är övertygad om att du känner till, men av för mig obegripliga skäl inte verkar så angelägen att bekräfta: att BÅDE klimatnojan och energipolitiken strider mot de frimarknadsideal vi hittills varit så eniga om. Jag ser inte ens att det skulle vara någon taktisk fördel att angripa ett delproblem i taget, du lurar bara mindre initierade läsare att hoppa på fel tåg och applådera näringslivets krav på mer kärnkraft.

    De två systemfelen liknar siamesiska tvillingar. Att påstå sig vilja döda enbart den ena tvillingen är poänglöst. Men det är givetvis sant att ett nej till klimatnojan i praktiken INNEBÄR ett nej även till energipolitiken, inklusive 12-reaktorsprogrammet samt det för dagen aktuella kravet på en omstart av Ringhals 1. Det är när du spelar med i det senare racet, t ex genom att – mot bättre vetande – använda det politiska signalordet “elbrist”, som du helt i onödan, men till maktspelarnas förnöjelse, säljer ut din frihetliga grundsyn/ideologi.

    George Orwell visste att ord betyder…

    • Mats Jangdal skriver:

      Du verkar inte förstå att man måste ta en strid i taget!
      Flerfrontskrig kommer att mislyckas på alla fronter!

      Kärnkraften kan vänta, om det ens är nödvändigt att kriga om det den dagen.
      Jag talade om för Maud Olofsson när hon var nyvald centerledare, att städa bort kärnkraftsfrågan låt kärnkraften vara som den är. Kom sams med övriga borgerliga partier att bilda ett regeringsalternativ. Hon skapade Alliansen.
      Om det bara var jag som sa så till henne eller om det var fler inom partiet vet jag ej.

      • Åke Sundström skriver:

        —och du verkar fortfarande inte vilja förstå att det är SAMMA strid och samma front! Att bara kritisera den ena siamesiska tvillingen leder bara till förvirring och bakslag. Hur bra har det gått hittills, tycker du?

        • Mats Jangdal skriver:

          Nej, det är inte alls samma! Den som påstår att det är samma försämrar möjligheterna att vinna framgång mot klimatnojan. Så ser jag det.

          • Åke Sundström skriver:

            Jo, det är absolut samma grundfråga: om ett val mellan socialism och marknadsekonomi. Du väljer, i oträngt mål, att stödja energisocialismen, genom att tiga när okunniga klimatskeptiker förordar återstart av Ringhals 1 och när du själv använder signalordet “elbrist” i stället för att hänvisa till de solklara bevisen för att Sverige har ett gigantiskt elöverskott. Inte ens näringslivets reaktorkramare vågar så ofta vilseleda så ogenerat.

            Huruvida sanningen försämrar möjligheten att vinna framgång mot klimatnojan är ovidkommande: att tala sanning har ett egenvärde och dessutom förhåller det sig tvärtom. Att klimatnojan och energisocialismen MÅSTE bekämpas med SAMMA vapen: införande av en konkurrensneutral energimoms som ersättning för dagens godtyckliga straffskatter på fossila bränslen.

            Slutsatser som du tidigare bejakat. Men inte längre??

          • Åke Sundström skriver:

            Inget svar på mitt genmäle?

            1. Betyder det att du ändrat dig, inte längre håller med om att en för alla länder gemensam koldioxidskatt är den enda fungerande lösningen (om nu klimathotet vore en realitet)?

            2. För det andra: bestrider du att samhällsekonomisk optimalitet bara kan skapas med hjälp av fri konkurrens, d v s samma skattesatser för alla konkurrenter. Med bevisade miljöeffekter som enda “tillåtna” undantag. Och är vi ense om att sådana inte finns eftersom klimathotet är ett vetenskapligt bedrägeri?

            3. Är vi, slutligen, ense om att dagens energiskatter, extremt höga på kol och olja, mer normala på elkraft, betyder att elkraften SUBVENTIONERAS och att elförbrukningen därför i dag är onormalt HÖG? D v s att Sverige i dag har ett stort fundamentalt elöverskott?

            • Mats Jangdal skriver:

              Visst vore 1) rätt om det vore två torsdagar i veckan. Men det kan man inte säga, för då skriver man under en dödsdom för friheten.

              2) Visst är fri konkurrens det bästa.

              3) Åter igen ett teoretisk ja. Men jag tror inte lika skatt för alla leder till en sådan utjämning som du förutsätter. Folk fortsätter köpa och dricka alkohol trots hög skatt.

              Nu lämnar jag denna diskussion. Den leder ej framåt längre.

              • Åke Sundström skriver:

                1. Du kommer med tomma invändningar om en “dödsdom för friheten”. Jag håller med om det är tveksam att ge FN beskattningsrätt men det räcker med en icke-bindande resolution, som jag tidigare påpekat utan svar från din sida. Och i vilket fall borde den för skeptiker logiska slutsatsen vara att det är viktigare att krossa klimatnojan än att reformera FN-systemet.

                2. Du håller med i princip, men inte i praktiken, eftersom som du säger dig ha mer tolerans för kärnkraft än för vindkraft, trots att ingendera hade överlevt vid fri konkurrens. Vilket du med dina goda kunskaper med all säkerhet förstår, men av någon anledning inte vill bekräfta.
                .
                3. Även här ett ja med en ohållbar undanflykt. Du vet att efterfrågan på energi är mer priskänslig än efterfrågan på alkohol. Du förstår likaså att även om nu elförbrukningen på en fri marknad inte minskar exakt lika mycket som jag på goda grunder gör gällande, så kan man med ABSOLUT säkerhet dra slutsatsen att i varje fall Ringhals 1 INTE bör återstartas. Dessutom kan ju en libertarian inte anse att det är statens uppgift att besluta om ett kraftverks livslängd. Dubbelfel, med andra ord.

                Men tack för svaret, det leder absolut framåt genom att vi preciserat våra ståndpunkter och du har fått fler frågor att senare reda ut.

Kommentera