Välkommen till skeptikergänget, Mouna!

Dagens gästskribent är Åke Sundström

Det ljusnar! Först Lena Andersson i SvD och i förrgår ett klipp på webben från tidningen Femina, där medicinforskaren Mouna Esmaeilzadeh säger sig bli “frustrerad på folk med klimatångest”. Hon har en annan och mindre analytisk motivering än Lena:
“Varför denna ångest när det faktiskt är så att vi har bättre verktyg och bättre möjlighet än någonsin att skapa just den framtid vi behöver” 

En optimistisk syn, som även en och annan i detta forum har anledning att ta till sig. Politiken må vara sjuk, men världen överlever. Den har, nätt och jämnt får man väl medge, besegrat galningar som Hitler och Stalin, så varför tappa fattningen inför något så trivialt och patetiskt som en hop korrupta klimatforskare?

Mouna är troligen ganska obekant med de naturvetenskapliga argument om klimatet som framförs i denna blogg. Men hennes intuition, plus familjens dramatiska flykthistoria, leder henne till en mer positiv slutsats. En uppfordran till de många förvillade, kvinnor framför allt, som lyssnar på salig Greta, hon som förutspår världens undergång, utan andra insikter än den marxistiska indoktrinering hon utsatts för av sina föräldrar och av fingerfärdiga trixare i deras vänsterkretsar.

Och i kulisserna konspirerar förstås också de elproducenter som haft anledning förtvivla om möjligheten att med vind eller uran konkurrera med överflödet av billiga fossila bränslen. På en fri marknad – utan klimatskatter – skulle deras tillvaro vara avsevärt mindre bekväm, för att nu underdriva. Staten och kapitalet i samma båt, som proggarna skaldade. Fast ibland, som i detta fall, inte alla kapitalister utan en enskild sektor, vind-och kärnkraftsbolagen, i samverkan med de energisocialister som falskeligen beskriver sig själva som liberaler, moderater eller KD-are.

Sådana oheliga koalitioner får bekymmer om inte resten av näringslivet upplever sig få någon liten del av konspirationskakan. t ex en tröstnapp i form av generellt låga elpriser. Vilket radarparet Löfven och Kristersson fixat genom att övervältra nära nog halva den faktiska elkostnaden på våra barnbarn. Via en jättelik överkapacitet i elsystemet, som tvingar kraftbolagen att ägna sig åt en förlustbringande elrea: att sälja sin el för ca 40 öre per kWh i stället för de ca 70 ören som är den faktiska produktionskostnaden för kärnkraftsel.

Det här inlägget postades i Gästlistan, Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

30 svar på Välkommen till skeptikergänget, Mouna!

  1. Thomas skriver:

    Nu vet jag inte var Mouna härstammar från, men den ingrodda dagismentaliteten som uppstod med de myrdalska evangelierna gav klimatrörelsen sina religiösa former med profeter som Greta och organisatoriska överstepräster som Håkan Wirthen på SMHI…
    Sådan pseudoreligiös verksamhet låter sig inte Mouna med flera luras av.. De flesta (kvinnor) vet ju hur man rundar skägget i moskén..
    Jag hänvisar åter till Mohamed Omars betraktelse:
    https://detgodasamhallet.com/2021/08/13/mohamed-omar-vissa-ar-radda-for-klimatundergangen-andra-ar-radda-for-helvetet/#more-47943

    • Åke Sundström skriver:

      Nej, Thomas – klimathotet handlar inte alls om dagismentalitet eller religiositet, det handlar om politik och makt. Hur blind kan du vara?

      Både du och Patrik Engellau med sin nyttiga blogg Det Goda Samhället, DGS, gör den goda saken en otjänst genom att tiga om var ansvaret för klimatbedrägeriet ligger: hos Löfven och Kristersson. De som förvisso också stöttas av korrumperade “forskare”, som mot gentjänster berättar det makthavarna vill höra: den falska hotbild som legitimerar de höga klimatskatterna, som i sin tur gör politisk nytta genom att finansiera rotavdrag, gratislån, gratis dagis mm.

      Trots sina obestridliga bidrag i kampen mot den socialistiska hydran, kan man inte bortse från att DGS beroende av bidragen från en av hydrans okända kompanjoner, Svenskt Näringsliv. De företagschefer som i högtidstalen orerar om vikten av frihet och konkurrens, men som dagen efter konspirerar med den högstbjudande makthavaren.

      I det här fallet till den oheliga S+M-allians som genom att låtsas tro på klimathotet erbjuder den tunga industrin dolda förmåner/subventioner i form av en elrea för näringslivet, drygt halva normalpriset, men i kombination med extrema straffskatter för hushållen, som avkrävs nära nog det dubbla normalpriset, inräknat oskäliga monopolpriser på elnätet.

      Inte sant, Mats, du som varken brukar vara lättlurad eller förblindad?

      • Thomas skriver:

        Både Konstantin och Gustav (Vasa) insåg att makten måste grundas på “Tron”.. Sålunda tänkte även Muhammed.. Och kolonialismen när man upptäckte Darwins resonemang.. Ja, globalisterna och bankmaffian också. Klimatköret – är – en religion! (Som har maktambitioner..)

        Demokratin i partiform är ingen demokrati utan en opinionsundersökning. När ledningen i partiet får religiösa funderingar så att de blir dogmatiker, som numera så tydligt i Mp, så faller partiet tillbaka till en sektsituation utan inflytande… Det enda parti som någonsin insett detta är S, som alltid anpassar sig till partidemokratins villkor, som är att aldrig ha några ideologiska begränsningar för den egna politiken…
        (Skulle tro att Kristersson också insett detta och anpassat sig..)

        • Åke Sundström skriver:

          Att ducka är inget hederligt svar, Thomas.

          Och på vilket sätt menar du att Kristersson redan “anpassat sig”? Han ljuger ju lika skamlöst som alla andra (om just detta).

          • Thomas skriver:

            Målet med politiskt “arbete” är enbart egennyttan…
            Allt är enbart ett socialt spel, där utgångspunkten är att vara så många som möjligt till freds.. för den egna nyttans skull.
            En evig rundgång, alltså..
            Som enskild medborgare kan man enbart rösta på något avvikande för att peta litet i getingboet…
            Bakom Klimatnojan styr troligen mycket starka ekonomiska krafter som önskar en viss riktning för tillvaron… Hittar man dem så bli tillvaron enklare..

            • Åke Sundström skriver:

              Ett nytt icke-svar. Har du fortfarande svårt att identifiera de “krafter som önskar en viss riktning för tillvaron”? Varför påstår du att dessa återfinns i näringslivet (“ekonomiska krafter”) när jag så tydligt visar att dom huserar på Helgeandsholmen?

              • Thomas skriver:

                Ibland undrar jag om du har ett “uppdrag”? I nästan alla andra debattområden som jag nuddar så sitter det någon som är utsedd till “kontrollant” som stoppar all debatt för att inte det skall “spåra ur”.. Alltså, att man närmar sig sanningen. Det finns vissa undantag, som Newvoice, men han som sköter den siten är ju ofta i blåsväder. Att få in debattartiklar i “vanliga” papperstidningar är oftast helt omöjligt då de bara vill ta med sådant som följer tidningens ägares agenda…
                Ditt resonemang om “Näringslivet” verkar vara en sådan funktion, där en sorts censur slår till.. Är det så att “storebror” ger order, eller att du anser “Näringslivet” vara heligt och därmed syndfritt? Attt ständigt skuldbelägga en politikerkår som genom ett konstruktionsfel, som blev riktigt uselt med enkammarriksdagen på 1970-talet, numera är närmast bara ett gäng påfåglar utan inflytande, är väl meningslöst? Borde man inte istället diskutera politikens konstruktion, ungefär som Wilhelm Moberg gjorde..

                • Åke Sundström skriver:

                  VA? Anser jag näringslivet vara “syndfritt”? Hur står det till med din läsförståelse?

                  Vad jag påstår är det självklara, att ansvaret för politiska beslut vilar på riksdagens 349 ledamöter. Detta faktum rubbas inte en enda millimeter av att särintressen opererar bakom kulisserna – med krav som, vad näringslivet anbelangar, strider mot DERAS förmenta ideologi (fri konkurrens). Två makteliter på dekis
                  .
                  I klimatfrågan ser båda dessa motparter fördelar med att omfamna en bevisligen falsk hotbild. Trots innebörden att Löfvens parti kör över sina egna gräsrötter och framför allt deras barnbarn.

                  Det är både arbetarrörelsens dödsryckningar och moderaternas djupa kris vi upplever!

                  Men med förhoppningen att demokratins återupplivande kan påbörjas redan om ett år, i september 2022. .

                  • Thomas skriver:

                    Det krävs en mycket djup kris för att samla Riskdagens ledamöter för en insats som kan förändra något alls.. Mycket djup kris!

                    • Åke Sundström skriver:

                      Så mycket djupare demokratisk kris än den vi redan befinner oss i är svår att tänka sig.

      • Mats Jangdal skriver:

        Visst har politiken tagit på sig trollkarlens roll. Man drar ett svart skynke mellan det man manipulerar och publiken, samtidigt som man med andra handen viftar med trollstaven och säger sitt hokus pokus.
        När skynket dras undan är det ingen som vet hur det gick till. Många förundras, några få förstår att de blivit lurade.
        Det gäller vilken fråga som helst; klimatet, energin, invandringen, gängvåldet, hyresreglering, äganderätt, jordbruket, skogen, skolan, valutan, beskttningen …………………

        • Thomas skriver:

          Visst.. men enda sättet att överleva som medborgare i det systemet är att avstå från politiken… Om man inte gör som Petrén, diskuterar konstruktionsfelen..

        • Åke Sundström skriver:

          Trollkarlar javisst, och samtidigt grundlurade väljare. Att det gäller “vilken fråga som helst” gör det än mer angeläget att tala klarspråk om tillståndet i vår förmenta demokrati.

          Så låt oss sluta använda Vilhelm Mobergs lite skämtsamma betyg, “demokratur”. Nu handlar det om mycket allvarligare ting än gamle kungens sexuella läggning.

          Då borde det vara dags att i klartext berätta att politikens kejsare är helt nakna, att folkviljan inte längre styr, att demokratin är död. Vill du bestrida att “parlamentarisk diktatur” är en mer korrekt benämning? Även om Nisse i Hökarängen till en början skulle ställa sig oförstående?

          • Mats Jangdal skriver:

            Jag har sedan barnsben använt mig av min egen förklaring, majoritets diktatur och ibland majoritetens diktatur. Dessa epitet gäller oavsett majoriteten beslutar inom eller utanför parlamentet.
            Därför kommer jag fortsätta att använda dessa. Emellanåt kan det vara läge att knyta an till vad andra sagt i i saken. Då kan både demokratur och parlamentarisk diktatur komma till pass.

            • Åke Sundström skriver:

              Utmärkt att du, långt om länge, godtar termen parlamentarisk diktatur. Mindre bra att du inte avfärdar den halvt skämtsamma demokraturen.

              Ditt favoritbegrepp “majoritetsdiktatur” har den stora svagheten att hålla andra än våra valda riksdagsledamöter ansvariga för den förda politiken. Detta är. menar jag, en antidemokratisk hållning, hur sant det än må vara att lobbyister gör sig bästa för att bevaka sina klienters särintressen.

              En regering kan aldrig skylla ifrån sig med att ha lyssnat på andra sina väljare. Inte heller smita ifrån sitt ansvar om Bonniers och Skipstedt förvandlat pressfriheten till en chimär. Eller om sanningsetiken i forskarsamhället ersatts av en utbrett politikerinflytande.

              Kan f ö inte minnas att du tagit avstånd från DN:s vägran att publicera klimatskeptiska inlägg. Eller tadlat Stockholmsinitativet, som (i smyg dessutom) censurerat inlägg som kritiserat deras kärnkraftsbias. Brott mot yttrandefriheten som vi borde ha anledning att påminna om med jämna mellanrum. Har ens bloggens egna läsare kännedom om dessa genanta fakta? Låt höra.

              .

              • Mats Jangdal skriver:

                Håller uttrycket majoritetsdiktatur för att vara det bästa. För det pekar ut även alla de tillfällen i vardagen då alla som kan trumma ihop en majoritet anser sig ha rätt att bestämma över andra. Oavsett det gäller inom familjen, skolklassen, eller bara en grupp besökare på ett matställe. Eller riksdagens majoritet.

                Uttryckets majoritetsdiktatur identifierar mycket tydligare att det måste finnas en begränsning för majoritetens och statens räckvidd över individens beslut.

                • Åke Sundström skriver:

                  Men demokrati betyder att det är väljarnas röst på valdagen som bestämmer.

                  Det som konkret hotar demokratin är att dess så kallade “vakthundar”, en fri press och fria universitet, har avlivats eller allvarligt skadats. Av de nya högskolestyrelser som regeringen utser och som gör slut på universitetens forna självstyre. Men också av DN:s och andras munkavlar. Plus ett relativt nytt inslag: självcensur. Tydligast när det gäller “skjutandet” och klimatet, .

                  • Mats Jangdal skriver:

                    De situationer jag talar om är när folk lyft ut tanken om majoritetens beslutsrätt i valda församlingar till att också gälla i högst tillfälliga församlingar. Indoktrinerade som de är att majoriteten alltid har rätt.

                    Med den inställningen återkommer de till samma gamla korrupta partier på valdagen, för de vet att de därmed tillhör den vinnande sidan.

                    Sinnesjuk effekt av indoktrineringen, men jag har sett och hört den så många gånger i verkliga livet att jag inte kan låta det passera opåtalat.

                • Jan Andersson skriver:

                  Efter sovjetsamhällets kollaps sände svt ett reportage om ett jordbrukskollektiv som hade fått stora bekymmer, det fanns ingen avsättning för deras odling. Men en av medlemmarna hade en lösning: det gick utmärkt att sälja snittblommor som hade en ny stark efterfrågan i större städer. Men han blev nedröstad, inte för sakfrågan, utan för att “en person i en grupp kan aldrig ensam ha rätt för det är alltid majoriteten som har rätt”.

                  Jösses! Västvärldens stora försprång beror enbart på att enskilda personer har haft rätt!

                  Ingen vill ha en soppa som komponerats av ett kollektiv av kockar. Om man häller ihop ett antal hyggliga soppor, blir det en bättre soppa då?

                  Hur länge ska vår inrikespolitik komponeras av medelmåttiga partifunktionärer och fjolliga partiledare som är rädda för vad försöksutsläppta journalistyngel har att anföra på usel svenska?

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    Varför skrämmer man medborgaren med ”elbrist” i Sydsverige?

    • Åke Sundström skriver:

      Framgår inte det av mitt svar till Thomas?

      Att klimathotet lurar medborgarna att acceptera extrema klimatskatter, vilka i sin tur bidrar till att finansiera bidrag av olika slag, som väljarna förväntas betrakta som goda gåvor från välmenande politiker. Enkel politisk logik, inte sant?

      Som dock förutsätter att vår vetenskapselit, solklart mot bättre vetande, bekräftar att koldioxiden, livets gas!, är ett dödligt hot människans existens. Samtidigt som demokratins andra vakthund, pressen, numera helt styrs av de partier som sprider dessa lögner.
      Eller, i fallet Skipstedt och SvD, av en oligark som inte bryr sig eller också “bara” vill vara lojal mot sina maktkollegor i grannlandets näringsliv.

  3. Åke Sundström skriver:

    Varför denna tystnad? Tre faktiskt ganska tramsiga inlägg från signaturen Thomas, ett underförstått instämmande från Mats, via tystnad – så vill han tolkas. Plus en undring från Samuel utan adressat, till mig eller mer sannolikt riktad till Mats (som inte kommenterar den eventuella passningen heller). Går det inte längre, ens i detta forum, att föra seriösa samtal, som utmynnar i klarhet om enighet föreligger eller ej?

    Lenas och Mounas modiga brott mot den officiella dagordningen vore värda en större uppmärksamhet, ett varmt välkomnande från oss alla och en dos beröm. Det är ju varje dag som klimatnojans nakna kejsare får mothugg, eller renat ett par käftsmällar – av andra än oss tjatiga skeptikergubbar.

    • Thomas skriver:

      Jag måste ställa en fråga…
      Har amerikanarna varit på Månen?
      Vågar du svara på den frågan?
      Gärna med motivation…
      (Svaret avgör om du har rätten att kalla dig en “skeptiker”..)

      • Åke Sundström skriver:

        Off topic, givetvis, kan du inte hålla dig till ämnet?

        Men mitt svar är att jag inte vet, fast i detta fall tror på vad som påstås. Med kännedom om de politiska lögnernas vanlighet kan dock ingenting längre förvåna. Har inte tagit del av din bevisning och tänker inte heller göra det, eftersom saken inte hör hemma i denna debattråd.

        En sak är jag säker på: att klimatljugandet inte bevisar att politikerna ljuger om precis allting. Det måste finnas ett motiv för att trigga manipulatörerna. Och vad skulle det vara i månfararfallet, utom en viss prestige? Och en jätterisk att avslöjas, som du antyder att dom redan blivit.

        Löfvens vinster när han ljuger om “tillväxten” eller om klimatet är solklart större. Medan Kristersson snarare gör självmål när han deltar i jakten på klimatspöket – men han avråds från att ta strid med de klimatvinnande batteri- och ståldirektörerna. Sekundanterna försäkrar att hans väljare blint tror på undergångspredikanterna, vilket för dagen må vara sant. .

        Det är här Lena och Mouna kommer in i bilden. Deras logik och sanningssökande – kanske rent av även deras kön – kan ge M-bunkerns krigare större problem än de anar.

        .

    • Mats Jangdal skriver:

      Nu påstår du än en gång något om mig som precis tvärt emot vad jag förklarat. Min tystnad ska aldrig tolkas som instämmande. Aldrig!
      Dagens inlägg är ditt, alla frågor får anses riktade till dig, om inte annat klart framgår.
      Jag har varken tid eller lust att i detalj följa kommentarerna. Gjorde jag det skulle jag inte ha tid att läsa in och skriva nytt.

      • Åke Sundström skriver:

        Ett underligt besked, att du varken “har tid eller lust” att följa kommentarerna. Likväl gör du det väldigt ofta. Och vad vore annars poängen med kommentarsfälten? Om inte att besvara bloggmedlemmarnas frågor eller kommentera deras kritik?

        F ö vet jag med säkerhet att du tidigare påstått att du i huvudsak instämmer när du avstår från kommentarer. En rimligare hållning än att strunta i att bemöta invändningar och på det sättet bidra till en samsyn om frihetens värde och framför allt innebörd.

        Nog borde väl ökad frihet via motstånd mot den svenska diktaturen vara långt viktigare än att t ex jaga gamla maktlösa oligarker? Har vi verkligen olika åsikter om vilka som är den svenska frihetens farligaste fienden?

        • Mats Jangdal skriver:

          Meningen med kommentarsfälten är att ge andra möjlighet att lufta sina funderingar. Ville jag bara föra fram mina egna skulle jag inte tillåta kommentarer.
          I huvudsak eller för det mesta, men in i detaljer. som du ofta frågar efter.
          Vet inte ilka oligarker du syftar på.

          • Åke Sundström skriver:

            Du behagar skämta, efter att ha givit Rockefellerklanens förmenta illdåd ett så stort utrymme.

            • Mats Jangdal skriver:

              Finns ju flera att välja på. Jo, de och deras anspråk på makt anser jag man måste peka ut och kräva att våra folkvalda inte lyssnar på.

              • Åke Sundström skriver:

                Du kan inte förbjuda någon att lyssna på oligarker eller annat löst folk, men du kan kräva att en riksdagsman bara låter sig påverkas av vad hans väljare tycker och vad hans parti har lovat i sitt valmanifest eller i sitt partiprogram.

Kommentera