När budskapet otydliggörs

Dagens gästskribent är Åke Sundström

Engelska lorder har gått i bräschen för ett klimatkritiskt tänkande, bl a genom att bilda GWPF, Global Warming Policy Foundation.  Därför blir man lite förvånad över följande klipp: 

According to GWPF director Benny Peiser, there is now a need for government to act.
 “Over the weekend, it was reported that the government might finally kick the small modular nuclear programme into action. If so, then it’s a welcome development, but there remains a real risk that the programme will be sunk by the environmental bureaucracy.”

“If the extremely costly regulatory burden is really as pointless as these new findings suggest, there is an important opportunity for the country. It’s time for a major review of the new radiation science”. 

Alltså en uppmaning till regeringen att sjösätta en satsning på små kärnreaktorer. Ungefär i stil med den förmente skeptikern Lennart Bengtssons argumentering för mer kärnkraft. I studien visas att strålningsriskerna har varit överskattade. Intressant, förvisso – om analysen visar sig hålla. Men ingenting som har någon koppling till GWPF:s sanningssökande och neutrala agenda. En hypotes om risker men utan slutsatser eller ens någon argumentering om konsekvenserna för de två energislagens konkurrenskraft. Att lätta på “the regulatory burden” har marginell betydelse, jämfört med andra bördor eller fördelar, t ex prohibitiva skatter på fossila bränslen. 

Så varför en uppmaning till maktens män att agera, på ett så osäkert och ofullständigt underlag? Inser inte Dr Peiser att föreningens neutrala syn på klimathotet innebär ett nej tack till de extrema katastrofteorier som styr IPCC:s, EU:s och alla andra länders klimatpolitik. Och att det är denna hotbild, ingenting annat,  motiverar dagens höga straffskatter på fossila bränslen. Om hotbilden visar sig överdriven, som föreningen helt korrekt antyder, bortfaller motiven för högre skatter på fossila bränslen än på kärnkraft. Nya reaktorer (stora eller små) blir då olönsamma för överblickbar framtid. Att LB inte säger sig förstå den logiken vet vi, men gör inte GWPF det heller? 

Det här inlägget postades i Gästlistan, Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

54 svar på När budskapet otydliggörs

  1. Thomas skriver:

    När kärnkraften introducerades i Sverige, på 1960-talet, var landet något helt annat än dagens Sverige. Några säkerhetsproblem kunde man inte se överhuvudtaget, utom då möjligen ryssen och Wennerström. Staten hade kontroll över det mesta…
    Idag har staten inte kontroll över någonting. Och kärnkraft kräver ett kontrollerbart samhälle… Det innebär att kärnkraften måste läggas ner, upplösas och glömmas bort.
    Vad det innebär för samhället har ingen betydelse, vi måste allihop bara följa med i tidens strömmar…. Håll i hatten, vi närmar oss det stora fallet.

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    Vi allmogen förstår inte varför det är elbrist mitt i sommaren när faktorierna och tunga elförbrukare kör reducerat.
    Ett k-verk i Ringhals skall ju skrämmas igång i förtid för att senare på året stängas ner för gott.
    Hur mycket galenskap finns det?

    • Dandersan skriver:

      Vi saknar vettig ledning-tex den som skulle förse oss i söder med el men som visades vara obrukbar.
      Ny teknik!

    • Åke Sundström skriver:

      Så mycket att inte ens Astrids kaxiga Pippi skulle kunna svara på den frågan. Ringhals eller Corona-politiken – hugget som stucket. Allt går fel i en planekonomisk diktatur. Hur kan någon inbilla sig något annat?

  3. Jan Andersson skriver:

    Elbristen är ett tydligt och besvärande hot mot Sverige som industriland och faktiskt opinionsmäsdigt även mot det gröna skiftet till fossilfritt med elbilar med mera, vad man än tycker om nödvändigheten av allt detta. Men elbristen drabbar alla på samma sätt utan undantag, och de gröna åsikterna kommer att dusta bort snabbt när vi drabbas av elräkningar som vi inte kan betala samt återkommande strömavbrott.

    Våra ungdomar undrar med all rätt varför man ska utbilda sig och anstränga sig när ingen vet vad som kommer att finnas kvar när de nått medelåldern. Är det någon idé att bli ingenjör när industrin ändå ska bort? Ska jag överhuvudtaget stanna i Sverige? Ska jag tänka globalistiskt eller nationalistiskt? Den otydliga energipolitiken och det flummiga oemotsagda önsketänkandet från lobbygrupperna bakom t.ex. Greta blir självuppfyllande.

    Till all lycka är det lätt att lösa just det isolerade problemet; det är bara att bygga några fler kraftverk.

    Värre är invandringen. Den är en verklig dödsdom mot det svenska samhället i en process som redan har pågått länge och som bara eskalerar. Jämfört med invandringen är elbristen en bagatell.

    Men även på denna totalitära dödliga invasion finns en lösning, fast den kommer inte att kunna genomföras utan mycket mera våld och sabotage i alla städer i Sverige. En viktig del i lösningen är att lämna EU för att slippa den överstatliga helt odemokratiska byråkratin, en parodi på vad man länge har skämtat om från näringslivet.Lösningen är att bara att minska dagens alltför generösa bidrag till det börjar svida.

    Mitt förslag när det gäller just elbristen är att plocka bort reaktorn och kärnbränslehanteringen från de stängda kärnkraftverken men behålla ångturbiner, elgeneratorer, distributionssystem och framför allt personalen. Sedan smäller man snabbt upp en ny ångpanna som ersättning för reaktorn, eldad med olja eller kol. Ånga som ånga, ångturbinen bryr sig inte. Det kan byggas medan reaktorn fortfarande är i drift. Omkopplingsstopp högst två veckor. Absolut den billigaste och snabbaste lösningen. Och hela elbilshysterin faller som ett korthus, men det kommer den snart att göra i vilket fall.

    Många undrar varför näringslivet och industrin inte ryter ifrån. Det kommer de aldrig att göra eftersom det allvarligt kan störa affärsrelationerna. Om kunden läser att leverantör A protesterar mot elbristen eller invandrarvåldet, så tolkas det som eventuellt kommande leveransproblem. Och då väljer kunden leverantör B istället, som egentligen ser exakt samma problembild, men håller tyst om det. Staten, regeringen, departementen och myndigheterna kan behandla sina “kunder”, medborgarna, hur illa som helst, vilket vi sannerligen ser prov på hela tiden. Och vi kan inte byta leverantör.

    Debatten skall föras i Riksdagen, den är faktiskt till för det. Kan man hoppas på det igen? Och utan långbänk och utredningar, all kreavitets och lönsamhets dödsänglar.

    • Stefan Eriksson skriver:

      Jag hörde precis Tovatt (Mp) energipolitisk talesman, förklara strategin för framtida elförsörjning, där begreppet “kapa topparna” i elkonsumtionen är en del i att bibehålla leveranser av el med erforderlig kvalité och omfång.
      Vad avses?
      Det vore klädsamt om han också då pekar ut vilka toppar han avser.
      Kanske menar han att all komfortkyla i köpcentra och kontorslokaler (som ju då till 99% drivs med el) stängs av. Speciellt då när sommarens varmaste dagar infinner sig.
      Eller??, kanske har han helt andra konsumenter i åtanke??
      Svårt att veta,,,, Kan han inte säga B, skall han undvika att säga A, det är mitt tips i all välmening.
      Saken är den att han skiter i verkliga förutsättningar och ägnar sin tid och våra pengar åt pseudoproblem såsom ett icke existerande “hot” om varierande klimat.

    • Åke Sundström skriver:

      Vi har varit eniga om det mesta, Jan, men när du nämner ordet “elbristen” (i bestämd form dessutom) krymper den samsynen.

      Men dessbättre handlar det bara om ett felaktigt ordval. “Brist” är en term som inte existerar i marknadsekonomiska sammanhang, men däremot i planekonomier (som vår elsektor är, men borgerliga politiker aldrig påpekar).

      I nästa nästa andetag konstaterar du att “ångturbinen inte bryr sig” om den drivs av en kärnkraftreaktor eller av en fossileldad eller biobränsleeldad ångpanna. Och föreslår det senare alternativet som en lösning för Ringhals – om nu det som du så riktigt kallar “elbilshysterin” håller i sig, vilket varken du eller jag tror. Och som alla tänkande personer skulle instämma i, om de gått i skolor som förmedlat insikter inte bara om blommor och bin utan också om livets ekonomiska grundbultar om utbud och efterfrågan.

      Din undring om “varför inte näringslivet ryter ifrån” har jag besvarat i tidigare inlägg. Särintresset styr: klimatnojan ger klirr i kassan för den tunga industrin, den som gynnas av att vindsnurrorna sänker företagens (men inte medborgarnas) elkostnader. Att nationen förlorar massor av miljarder blundar man för. Det drabbar inte oss, resonerar herrarna i ledningen för Svenskt Näringsliv. De supporterar därmed en vilsen tonåring som heter Greta. Via detta stöd har har hennes förvillelser förvandlats till högsta sanning.

      När det gäller invandringen, som du anser vara ett värre problem än klimatgalenskapen, är det förstås asyl-POLITIKEN som är boven i dramat, inte den fria rörligheten över gränserna. Utan asylanternas gratisliv skulle knappast någon fly till denna avkrog av världen. Slopa asylbidragen så upphör inflödet, svårare än så är det inte. Vilket inte ens SD vågar vara tydliga med, än mindre M och de andra förment borgerliga partierna.

      • Jan Andersson skriver:

        Om vi ska klara ut Sveriges villrådiga energipolitik som är katastrofal för våra framtida möjligheter att försörja oss och locka fram investeringsmedel så kan vi inte fastna på ordvalsnivå; om vi har “elbrist” eller inte när vi måste starta ett skrotfärdigt oljekraftverk i midsommarveckan. Någon har klokt bedömt att det var nödvändigt, annars är jag nog ganska säker på att man hade låtit bli.

        I dagens energidebatt saknas helt intresse av att ta del av de bedömningar och utredningar som en gång gjordes av kloka entreprenörer och finansiärer när de tog beslut om att bygga och bygga ut kraftproduktionen i Sverige på de platser där det nu finns större kraftverk. (det finns också otaliga mindre vattenkraftverk).

        Kärnkraftverken byggdes eftersom danskarna och britterna byggde oljekraftverk (länderna är platta, vattenkraft är omöjlig). Sveriges västkust smetades ner av svarta sotrester som sommarhalvåret föll ned på oss. Vita bilar och hus var svartrandiga efter regnväder så sent som för tjugo år sedan. Rör man med handen i bottendyn i någon av västkustens inre lervikar så hittar man ett centimetertjockt svart slamlager fem centimeter ner, och som är svårt att tvätta av sig med vanlig tvål. Så var det inte på samma platser på femtiotalet (jag var där då också).

        Sydsverige behövde mer elkraft (skogen växer snabbt där) oljekraftverk var alltså otänkbara, vattenkraftverk otänkbara i det platta landskapet och vad återstod? Kol, ved, sopor, kärnkraft? Jag besökte Ringhals vid invigningen och alla häpnade när energitätheten i en liten urankuts visades.

        Debatten var hög redan då, mest från dansk sida, och den nådde stormvindstyrka efter Tjernobyl, som var på ungefär samma tekniska nivå som en T-ford jämförd med de moderna bilarna (tillsammans med Ignalina som stängdes).

        Ack, gamle Marcus Wallenberg! Du var Sveriges sista industrialist, med djup kunskap och intresse för Sveriges väl och med den ekonomiska makten att genomföra projekten. Men du är väl också tyvärr bortglömd tillsammans med allt annat industriellt. Bara att nämna ditt namn triggar igång domedagsprofeterna, fast hundratusenstals svenskar fick arbete i företag som du godkänt och finansierat.

        I dag är debatten bara hönsgård. Fakta ointressanta, åsikter guld. Fy fan.

        • Stefan Eriksson skriver:

          Tack Jan! Så mycket mer “faktiskt” går det nog ej att beskriva sakernas tillstånd.
          Det “vill till” ett “djupt omtag” i synen på vårt styrelseskick, där “flummerier” förpassas till historiens skräphög.
          (Då gärna i kontexten ETT SLUTFÖRVAR)
          Där risken för spridning av irrläror minskas till godtagbara/hanterbara nivåer.

        • Benny skriver:

          Angående Tjernobyl så var det som vanligt den mänskliga faktorn som orsakade olyckan! Chefen Diatlov stängde av alla säkerhetssystemen för att kunna genomföra sitt “experiment” som han troligtvis fick direktiv uppifrån att genomföra. Tjernobyls huvudproblem var att inneslutningen var för klen och att den var konstruerad inte bara som kraftverk utan även till framställning av vapenplutonium. Modern kärnkraft har inte alls denna typ av konstruktion för övrigt!

        • Åke Sundström skriver:

          Återstarten av Ringhals är ingalunda som något som en “klok person” bedömt som nödvändig.

          Den kan däremot utmålas som nödvändig om man anser att vår klimathotet är en realitet korrekt och att det därmed går att ursäkta idiotin att vägra använda befintlig fossilkraft, t ex det stora kondensverket i Stenungssund. Som klimatskeptiker inser du väl att sådana villkor är oförsvarliga?

          • Mats Jangdal skriver:

            Man har redovisat det som en nödvändighet för balansen i stamnätet.
            Om det är korrekt är det väl klokt.
            Jag har inte kunskap att säga bu eller bä om det.

    • Thomas skriver:

      Jo, Ringhals var väl tänkt att köras på kol, då en vettig hamn skall finnas där… Man får väl ta upp de gamla tankarna, som du menar..

      • Åke Sundström skriver:

        Om du frågar mig är svaret att Sverige varken behöver kol- eller kärnkraft. Och att straffskatterna på kol och olja bör slopas, eftersom klimathotet är falskt. Enkel matematik, utan för Klimatsans och Lennart Bengsson.

        Och tydligen även en svår logik för dr Peiser, som framgått av dagens opus.

        • Thomas skriver:

          En stor del av vattenkraften borde skrotas då dammarna är Östersjöns största miljöproblem… så jag håller på kolkraft.

          • Stefan Eriksson skriver:

            En “hel del” riktigt i denna del, TROR jag också. Bland mupparna “målas” vattenkraften grön så det skriker om det. Förnybar och de vanliga flosklerna. Men, att anlägga dammar och styra flöden i vattendrag sker absolut inte utan att miljön påverkas. Den som inte ser det, skall inte ta ordet miljö i sin mun.
            Men så låter det idag, med skruvade argument, som påstås påverka vårt klimat, att vattenkraften är helt utan påverkan.
            Det är fulspel, som borde komma medborgaren till kännedom.

            • Åke Sundström skriver:

              Håller delvis med – men allt är förstås relativt. De stora dammarna är stora potentiella hot, vid t ex jordskalv, så ja, det vore bra att banta de allra största vattenmagasinen.

              Men givet en sådan ökad försiktighet (också välkommen ur naturmiljösynpunkt) är ändå vattenkraft mindre riskfyllt än huvudkonkurrenten kärnkraft och fortfarande mycket billigare än vindkraft. Men inte självklart mer miljövänligt än fossilkraft, eftersom klimathotet är falskt.

              • Thomas skriver:

                Skulle tro att vattenkraften behöver en egen förklaring om vilken påverkan den har – lokalt och globalt.

          • Jan Andersson skriver:

            Är det inte så att det var vlärre förr innan älvarna reglerades? Mycket större skillnader mellan vårflod och lågvatten. Vid islossningen i Ångermanälven drog vattnet med sig broar, ängslador och hela träd mot havet, och naturligtvis tusentals ton med bottensediment?

            • Stefan Eriksson skriver:

              Helt klart “värre” för oss, som gärna ser ändamål med att tämja naturen till gagn för vår
              strävan i termer av utveckling och effektivitet.

              “Miljökämpar” menar att allt vi vidtager i naturen är “värre” för vår chans att överleva här på jorden.

              Det är en avvägning som skall göras, där det oftast är bättre för oss, och då värre för andra företeelser i vår omgivning.

              Vindkraft exempelvis, är värre för oss likväl som för annat i naturen. Avvägningen har inte gjorts, och det är MYCKET dåligt.

  4. Åke Sundström skriver:

    Noterar att ingen här försvarat GWPF:s argumentation. Men visst känns det märkligt att inte Dr Peiser eller föreningens styrelse inser vilket självmål de gör genom att argumentera för mer kärnkraft, när ett nej till klimatnojan logiskt betyder det rakt motsatta, att kärnkraftsepoken är tillända när detta energislag förlorar sitt avgörande stöd i form av omotiverade straffskatter på fossila bränslen. Det kan nog inte ens nya generationer av reaktorteknologi ändra på i brådrasket. Och i synnerhet för svenskt vidkommande är den slutsatsen vattentät, därför att vi har så gott om vattenkraft och biobränslen. GWPF verkar omedvetna om kopplingen mellan energi och klimat.

    • Stefan Eriksson skriver:

      Det förefaller att (i detta tillkännagivande) GWPF mer argumenterar i termer såsom vikten av investeringar i mer avancerad teknologi. Lite så som projektet JAS har framförts vara en garant för bibehållen tekniskt kunnande / forskning, (till en del) inom Sveriges gränser.
      Att inte hamna på “efterkälken” i detta avseende, anses vara av yttersta vikt, för att bibehålla standard på universitet och lärosäten.
      Samtidigt talas om exportmöjligheter av kunnande / erfarenheter / och i detta fall kompletta
      “nyckelfärdiga” anläggningar.
      Argumentationen sträcker sig enbart så långt som i termerna av att stärka/understödja brittiskt näringsliv. Då av den mer avancerade delen.
      De inser att britterna (inte heller) kan livnära sig på att “klippa håret på varandra”.
      Så tolkar jag GWPF i detta uttalande.

    • Mats Jangdal skriver:

      Jag hävdar fortfarande att biobränsle inte är någon universalfix. Att föra fram biobränsle medför en rad frågeställningar som inte är närvarande i debatt eller allmän medvetande.
      Några exempel:
      Huvuddelen av kapaciteten för biobränsleproduktion är privatägd. Det känns inte rätt att politiskt tvinga ägarna varken att producera biobränsle eller att avstå från det.
      Mark som kan användas för produktion av biobränsle har även annan tänkbar användning, som mat, skog, rekreation, naturvård. Det minskar avsevärt mängden tänkbart biobränsle.
      Visst, det kan sägas vara en prisfråga. Men man ska inte glömma Sverige söder om Norrland var i stort sett skoglöst på 1700-talet. Den lilla istiden och det ökade bränslebehovet till gruv- och stålnäring krävde sin tribut.

      Du avslutar kommentaren med “kopplingen mellan energi och klimat”. Vilka är de viktigaste delarna i det, menar du?

      • Åke Sundström skriver:

        Nyhet för mig att södra Sverige var nästan helt skoglöst på 1700-talet.

        Ingalunda något rop på tvång att förorda biobränslen i stället för kärnenergi? Där tycker jag inte av din plädering håller. Nog ser du väl logiken i att – framför allt i skogslänen – ersätta elvärmen med bioenergi?,

        Med “kopplingen mellan energi och klimat” syftade jag förstås på att klimatskatter gynnar icke-fossila alternativ, som du är väl medveten om – i motsats till politiker med huvudena djupt nerstoppade i sanden. Dr Peiser verkar inte heller ha full koll, vilket ju var det som förvånade mig. I Sverige är ju ändå Lennart Bengssons dubbelspel väl känt i seriösa skeptikerkretsar

        • Mats Jangdal skriver:

          Jag ser inget behov av att tvingande bestämma vilket energislag som ska användas. Låt den likabehandlade marknaden styra!

          Aha, ja, kopplingen mellan energi och klimat är att politisk klåfingrighet är av ondo för samhället, medan kopplingen energi-klimat i sig är svag till obefintlig.

          • Åke Sundström skriver:

            …men Dr Peiser var ju inte så road av en så självklar lösning som att låta marknaden bestämma. Han tyckte det var bra att stödja kärnkraftsteknologin. Det tycker inte du, men varför då inte tydligare ta avstånd från hans förlöpning?

            • Mats Jangdal skriver:

              Jo, det kunde jag gjort. Men ofta när jag håller med eller det är självklarheter, tycker jag inte jag har anledning kommentera mer. Det behöver inte vara mina ord över hela kommentarsfältet.
              Däremot när jag inte håller med, anser jag det vara mer befogat med ett yttrande.

              • Åke Sundström skriver:

                Jag tror att läsarna uppskattar sådana förtydliganden – kanske även i fortsättningen trots att du nu informerar om att din tystnad i allmänhet betyder att du håller med.

                När jag, som i detta fall, kritiserar en likasinnad organisation för att likt skojaren Lennart Bengtsson sväva på målet (göra självmål) är din kommentar särskilt välmotiverad, kan jag tycka. Vi är ju del av en global rörelse och finns det grupper eller personer som pga missförstånd (sällan onda avsikter) skadar den goda saken, finns det anledning att reda ut vad som är en korrekt beskrivning.

                Jag har framfört likartad kritik mot organisationer i USA, t ex den på många sätt förträfflige Ed Berry, som liksom många andra enbart pratar om sina naturvetenskapliga analyser och därmed missar de allra bästa och mest lättbegripliga argumenten.

                Gösta Walin och du Mats hör i mina ögon till de mest mångsidiga och därmed nyttigaste skeptikerna. Själv uttalar jag mig enbart om de samhällsekonomiska aspekterna nästan helt är frånvarande/saknar betydelse. Den egna lästen, ni vet.

                • Mats Jangdal skriver:

                  Peiser välkomnar en översyn av regelverken kring kärnkraft. Kan ju även betyda att han önskar likvärdiga och rättvisa regler för olika energislag.
                  Just det som vi brukar efterlysa.
                  Indirekt ett stöd kärnkraft, ja. Men ingalunda ett krav på mer kärnkraft.
                  Man måste också göra en värdering av om för den egna argumentationen viktig möjlig uppmärksamhet kan nås via en sidofråga som kärnkraften. Uppenbarligen tycker Peiser att uppmärksamheten är värd besväret.

          • Åke Sundström skriver:

            Jag saknade också din kommentar till frågan om du inte ser det som ganska naturligt att i skogrika länder som vårt skrota elvärmen och återvända till att värma våra bostäder med dagens mer lätthanterliga träbränslen? I synnerhet i Norrland
            och i våra övriga glesbygder.

            • Mats Jangdal skriver:

              Har ingen åsikt om det, så länge villkoren är likvärdiga. Då blir det invidivduell vilja och inställning som avgör. Så vill jag ha det.

              • Åke Sundström skriver:

                Men nog inser du vad som händer om “villkoren är likvärdiga”, t ex en energimoms lika för alla? Den principen är vi ju eniga om.

                Jag tror inte att du allvar betvivlar att den lösningen vore slutpunkten för elvärmen och därmed också för den svenska kärnkraftsparentesen.

                Vilket förstås inte uteslutet att en eller annan av bekvämlighetsskäl behåller sina elpaneler (dessa energislukande men lättinstallerade apparater, som Birgitta Dahl lurade oss att omfamna). Hennes syfte var att få avsättning för överskottselen från felsatsningen på alldeles för många kärnreaktorer.

                Dahl och Palme kan skylla på att de blev lurade av Curt Nicolin, 50-talets tongivande industrialist och VD för ASEA. Det ligger en viss sanning i det urskuldandet, Nicolins elprognoser var mest bort-tok av alla usla profetior. Men i grunden var reaktorsatsningen en produkt av Tage Erlanders klockartro på Lenins vilsna teorier om elkraften som alla framstegs moder.

                Vad jag vet hör inte Lenin till dina ideologiska favoriter.
                .

                • Stefan Eriksson skriver:

                  Jag tror vi har “diskuterat” det med elvärme tidigare Åke. Men ändå; Anser Ni att den “indirekta” elvärmen i form från värmepumpsteknik tillhör kategorien elvärme?
                  Är då denna relativt vanliga värmekälla i villor och flerfamiljshus något att i så fall försöka undvika framgent?
                  Jag tror det är många husägare som inte avser att börja på ny kula med igångsättande av äldre rökstockar, pannrum, förråd för flis/pellets/ved.
                  Den delen av boendet har prioriterats bort för annat, t.ex. en värmepump som inte sotar och påminner mer om ett kylskåp till storlek och utförande.

                • Mats Jangdal skriver:

                  Du är inne på samma resonemang som jag, men du verkar spå ett annat utfall.
                  Jag tror att i valet mellan biobränsle och el väljer många el, även om det är lite dyrare.

                  Bekvämlighet kostar extra, men många är redo att betala extra för sin bekvämlighet.

                  Stefan ger ett bra exempel med värmepump.

  5. Mats Jangdal skriver:

    Är svensk energipolitik lika stockholmsfixerad som all annan politik?
    https://www.fplus.se/ygemans-krisplan-for-elnatet-nara-kollaps-extraordinart-krislage/a/70bVVB

    • Åke Sundström skriver:

      Inte alls stockholmsfixerad, utan politikfixerad – vilket kanske är vad du menar? Om den borgerliga majoriteten i Stockholm styrde skutan skulle den vara aningen stabilare.

      Marginalväljaren är ju ofta en lättlurad S-pensionär i förskingringen. Sådana finns förvisso också i huvudkommunen, dock inte i lika riklig mängd.

      Men minns också mitt påpekande att det politiska ljugandet möjliggörs av en tigande intelligentia. Formellt är regering och riksdag ansvariga, men i realiteten är det medias vänstervridning och professorskårens tystnad som vilseleder väljarna – ibland, som i klimat-och energipolitiken, tillsammans med de två stora partiernas gemensamma önskan om att hålla det privata näringslivet på gott humör.

      Summan av den osmakliga kardemumman är att mindre välinformerade väljare luras tro på falska rättviseparoller och på lika osanna utsagor om t ex kärnkraftens fördelar. “Staten och kapitalet i samma båt”, som dom så välfunnet skaldade, proggarna.

      • Mats Jangdal skriver:

        Nej, jag menade stockholmsfixerat, eftersom det enligt artikeln endat är Stockhholms stad som säkrat elleverans. Resten av kommunerna i Stockholms län har inte det och ligger risigt till.
        Riket i övrigt bryr sig föga om Stockholms bekymmer, annat än att vi riskerar få betala regionens misskötsel.

        • Åke Sundström skriver:

          Ygemans inlägg handlade om energiläget, med Stockholm som illustration. Det vanliga tramset om en förment “elbrist”. Den som inte finns, men skapats av Rosenbadsgänget genom att förbjuda Vattenfall att använda tillgänglig elkapacitet.i bl a Stenungssund.

          Överraskad också över att du verkar “gå på” snacket om att kommunerna skall behöva “säkra sina elleveranser”. Icke så, det skulle räcka om dom i stället hade säkrat leveranserna av medicinsk skyddsutrustning och därmed sluppit bli ansvariga för många äldres alltför tidiga dod.

          • Mats Jangdal skriver:

            Som sagt jag har inte kompetens att avgöra var i stamnätet och hur mycket elkraft som där behöver matas in för att energibalansen i nätet ska vara stabil. Finns det inte tillräckligt mycket tillgängligt för stabilitet i hela nätet kan det gott kallas brist.
            Vad tycker du man annars ska kalla det?
            Att bristen kan uppstå som effekt av felaktig politik och styrmedel är vid sidan av poängen. Bristen blir ändå påtaglig och konkret i användarnas verklighet.

            Kommunerna har planansvar. I det ingår att försäkra sig om tillräcklig kapacitet att leverera el till projekterad byggnation.

            • Åke Sundström skriver:

              Ingalunda “vid sidan av poängen”, Mats. Tvärtom, där ligger din tankelapsus.

              Jag är väldigt förvånad över att du denna gång blundar för välkända fakta och logik. Är man skeptisk till klimatpolitiken kan man givetvis inte acceptera slutsatser som bygger på premissen att politiken är helt korrekt.

              När det gäller produktionsledet brukar du acceptera den principen, men nu handlar det om elnätet och då tappar du plötsligt din normalt så välfungerande analytiska kompass.

              För du kan givetvis inte på allvar mena, att en fiktiv “elbrist” skapad av politikens storskojare skall läggas till grund för slutsatser, i ett läge där det fundamentalt (om politikfelen elimineras) råder ett stort elöverskott. Dessutom enligt analyser som du själv bejakat.

              Det betyder i så fall nya bidrag till den redan superstora förlustbrasan, nu i form av onödiga nätförstärkningar.

              Larmandet om “elbrist” är ljug från början till slut. Ingen befintlig kund har fått (eller ens riskerat att få) sin el bortkopplad – utom via frivilliga avtal, där en stor elköpare kunnat tjäna en hacka på att tillfälligt stänga en elslukande maskin och i stället inhösta en rejäl summa från Svenska Kraftnät.

              På en fri elmarknad råder, som du vet, aldrig något som kan kallas “brist”, bara tillfälliga obalanser mellan utbud och efterfrågan. Sådana korrigeras sekundsnabbt via den fria prissättningen på stamnätet.

              Så din naturliga reaktion borde ju vara att föreslå en privatisering av elsektorn för att minska de politiska manipulatörernas handlingsutrymme. Vilket du redan gjort i flera tidigare inlägg. Det räcker!

              • Stefan Eriksson skriver:

                Åke! Det råder obalans vad avser effekt; utbud-efterfrågan. Därom torde det råda ringa tvivel.
                Effektreserven finns förvisso, men behöver absolut stärkas (gärna då av marknadens aktörer) för att bibehålla stamnätets (och för all del regionala näts) robusthet och tillförlitlighet.
                Att elkonsumtionen framgent kommer att minska tror jag inte ett ögonblick på, med eller utan politisk klåfingrighet. Vi vänjer oss allt efterhand vid nya användningsområden för el, som ändock är en relativt “smidig” lösning som energibärare.
                Ställ kravet att de intermittenta kraftslagen endast kan användas som reglerkraft i de fall dessa leverantörer ej kan upprätthålla en jämn effektinmatning på det nationella nätet.
                Alltså ett dieselverk vid foten av varje fågelkvarn som uppförs. Så kan Mp kanske äntligen skaffa (om än motvilligt) ett litet hum om skillnaderna mellan effekt och energi.
                Det som de allra flesta fick lov att lära sig i grundskolan!.

                • Åke Sundström skriver:

                  Jag är säker på att du har fel i denna fråga, men avstår just nu i sommarhettan från att förklara varför. Det har jag för övrigt gjort i cirka 30 inlägg i ämnet, gå gärna tillbaka till dessa.

              • Mats Jangdal skriver:

                På vissa håll i Skåne och Stockholm har industrier och bostadsbyggande inte kommit till stånd för att elproducenterna säger att de inte kan leverera el i den omfattning som efterfrågas. Med förklaring att nuvarande nät inte tål högre belastning i de aktuella delarna.

                Detta är säkert sant. Det bör vara en fråga om tillgång och efterfrågan som regleras via priset, som du beskriver det.
                Men här behövs tydligen nyinvestering i nät. Investering som elleverantören vill ha återbetald på kort tid och därför vill ha mer betalt för än för el levererad i ledningar som redan skrivits av.
                Det blir då så dyrt att etableringen av industri eller bostäder uteblir. De som tänkt sig den investeringen upplever det som en elbrist eller kapacitetsbrist.

                Jag skrev i förra kommentaren uttryckligen att denna situation kan ha uppkommit till följd av dålig politik. Det är fullt rimligt att då kräva att politiken då lämnar fritt till marknaden att lösa detta. Men vi vet båda att politiken inte har för avsikt att låta marknaden sköta detta. I det läget måste man istället kräva att politiken löser det problem politiken har skapat.
                Men det blir säkert dyrare och sämre än om marknaden fått lösa det.

                • Åke Sundström skriver:

                  Dyrare och sämre, just så.

                  Men än värre: Via accepten av falskt tal om “elbrist” uppmuntrar man till åtgärder som ytterligare ökar de samhällsekonomiska förlusterna.

                  Det borde inga skeptiker bidra till. Att spela på motståndarens planhalva förblir genanta självmål.

                  Du kan inte ärligen förvänta dig att “politiken skall lösa de problem den själv skapat”. Mer av samma felaktiga medicin sänker oss bara djupare i det planekonomiska moraset.

                  Ge i stället väljarna positiva besked om den självklara lösningen: att skrota klimatpolitiken och överlämna makten till köpare och säljare på en fri marknad. Frihet, kort sagt. Precis om i portalens namn!

                  • Mats Jangdal skriver:

                    Jag förstår dig och håller med i princip.
                    Men när medborgarna inte begriper hur falsk klimatpolitiken är när man förklarar översiktligt, detaljerat, principiellt, vetenskapligt och på alla andra sätt, hur ska man få dem att förstå att elförsörjningen är en del av en falsk klimatpolitik?

                    • Åke Sundström skriver:

                      Uthållig-
                      het är väl det enkla men inte helt uttömmande svaret. En tro på att “sanningen sparkar”, förr eller senare. tillfredsställande svaret.

                    • Åke Sundström skriver:

                      Fast egentligen borde det inte vara så svårt. Klimatet handlar ju om påstådda effekter av eldning med fossila bränslen, elkraftens huvudkonkurrenter.

                      Så självklart påverkas elsektorn av klimatpolitiken.

  6. Stefan Eriksson skriver:

    Åke! Med tanke på detta styckes titel; “när budskapet otydliggörs” anser jag att det är fel att återkommande referera till ett “överskott” av producerad el inom Sverige. Med en som sagt, stor andel vattenkraft i systemet.
    Sant att Svensk elproduktion ger ett större utbud av elenergi än efterfrågan.

    Men problemen som jag ser det är då inte energimängden som produceras, utan då effekten som kan upprätthållas.

    Ni, Åke,, upprepar återkommande att systemet är väl överdimensionerat och har kostat oss skattebetalare en hel massa pengar i onödan. OK.
    Men,,, för att inte verka otydlig, så kan jag bara inskärpa betydelsen av att använda rätt begrepp i diskussionen om elleverans/konsumtion.

    EFFEKT, var ordet!
    INTE ENERGI!

    Där finns skäl att ej bidraga till ytterligare otydlighet som då missbrukas av predikanter i den för oss så tveksamma klimatkyrkan.

    Så,,,, för allas kännedom. Fel eller inte spelar mindre roll, men när jag berör brister i Svensk elproduktion, så menar jag; UNDFALLENHET ATT UPPRÄTTHÅLLA EN JÄMN EFFEKT.

    Och,,, Det ska dom ha stryk för, de som vandaliserar dessa förhållanden.

  7. Åke Sundström skriver:

    Det viktiga, Stefan, är att både utbudet och efterfrågan på effekt respektive energi är i balans PÅ EN FRI MARKNAD. På dagens politiskt styrda marknad, med omotiverade straffskatter på fossila bränslen, är sådana optimala lösningar omöjliga att uppnå. Det handlar om ett felaktigt styrsystem, inte om skillnaden mellan termerna effekt och energi.

    • Stefan Eriksson skriver:

      Det är ett problem när de fysikaliska storheterna inte hålls isär. Också Ni Åke hävdar med bestämdhet att elproduktionen i Sverige (utbudet här) är större än konsumtionen (efterfrågan här) och det är sant. Det produceras mer elenergi per år i Sverige än vad som vi konsumerar här. Det är sant och riktigt.
      Ofta används detta förhållande som argument för att inga problem (vare sig nu eller i en framtid) finns att ondgöra sig över.

      Men,,,

      Effektbalansen (som ju då är något helt annat än energimängder) står och faller med ett robust system bestående av tillräcklig inmatning och tillräcklig lednings-kapacitet.

      Staten är ju “storägare” av detta nät och övervägande delar av produktionsanläggningarna
      i detta system. När då denna ägare inte lever upp till det ägaransvar som systemet är i behov av, nämligen att inte förstöra effektbalansen med dåraktiga beslut i “klimatpolitikens” namn, ja,, då skall denne ägare helst meddelas näringsförbud och förpassas till sidobänken.

      Systemet med en god och tillräcklig elförsörjning är på väg att haverera på grund av dåraktiga beslut bland ägarna, (framförallt staten) och något måste göras.
      Inte på grund av felande energileveranser, utan på grund av utebliven effektbalans.

      Det är med underlåtelsen av att vidmakthålla en effektbalans vi som kunder kommer att märka av vanskötseln.

      Staten och privata utförare skall ha samma krav att åtlyda (nämligen den att effektbalansen inte får äventyras på det befintliga stamnätet).

      Vi får se vem som lyckas bäst med att klara detta.
      De privata eller staten.

      Ps. Större andelen av den vindkraft som nu etableras har privata (eller andra staters) ägare. De skulle verkligen avkrävas en stabil effekt-inmatning, för att överhuvudtaget få ta del av det befintliga nätet.
      Ds.

      • Åke Sundström skriver:

        Korrekt terminologi är att rekommendera, javisst, men du har fel om du hävdar att detta är det centrala bekymret. Nej, felet är att STATEN styr, inte köpare och säljare på en FRI MARKNAD. Vilket alla icke-socialister (som du själv, gissar jag) lätt borde kunna inse.

        Mångas förblindelse har sin grund i de borgerliga partiernas accept av planekonomiska (kommunistiska) lösningar. Ett annat viktigt faktum är att Svenskt Näringslivet stöder denna borgerliga socialism, därför att den gynnar de elslukande processindustrierna (men samtidigt allvarligt skadar landets ekonomi; enbart felsatsningen på våra 12 kärnreaktorer har gjort AB Sverige över 300 miljarder fattigare),

        Inte så lätt för “Nisse i Hökarängen” att se dessa mönster, så dårskapen fortsätter att regera. Också därför att demokratins s k vakthundar. pressen och intelligentian, sover så sött i sina kojor, tystade av maktens välsmakande köttben. Ansvaret vilar tungt på DN och SvD, som i bästa Storebrorsstil vägrat tillåta en öppen diskussion om klimatnojan och dess siamesiska tvilling, energipolitiken.

        Censur leder till demokratur, som Mats lite skämtsamt brukar kalla våra demokratiska diktatur.

        • Stefan Eriksson skriver:

          Det är väl staten som “ägare” som styr. De styr dåligt och vi är på väg att “köra diket”. Så,,, byte av chaufför är ett vällovligt yrkande. Om denne “nya chaufför” inte håller sig till reglerna och ser till att vi kommer ända fram till målet, ja då är det lika illa.

          Jag menar; vägen finns ju där, se till att underhålla den och bygg ut efter behov. Och framförallt: förbjud all trafik på denna väg som bara ställer till med trafikstockningar och annat elände.

          Dit hör i första läget intermittenta företeelser.

  8. Stefan Eriksson skriver:

    Här ett förhållandevis “tydligt budskap” om än “nedskitat” med klimat-låtsas-argument.
    Här håller jag med dig Åke, budskapet framstår som falskt pga. populistiska delar i argumentationen, så som ett icke existerande “klimathot”.
    Svenskt Näringsliv skjuter sig i foten när de hakar på ett pseudo-resonemang. Hoppas att de snart upptäcker det!
    https://www.di.se/debatt/energipolitiken-forsvarar-basindustrins-klimatmal/

Kommentera