I arbetet med min bok Anschluss 1972 noterade jag att politiken i Sverige, och för all del även i många andra länder, förutsätter att det är både naturligt och bra för landet att huvudstaden växer och får mer makt över rikets övriga delar.
En konsekvens av detta har blivit att de flesta invandrare hamnar i Stockholmsområdet. Varför skulle de välja att bosätta sig i en bygd med en dödsstämpel över sig när de utan tidigare kopplingar kan välja fritt?
Detta blev särskilt tydligt från och med de chilenare och andra latinamerikaner som kom hit utan att vara arbetskraftsinvandrare från 70-talet och till nu. De blev försörjda en kortare eller längre tid utan att behöva arbeta. Villkor som fortfarande gäller för så kallade flyktingar.
Så småningom kommer många i jobb, men under tiden har de deltagit i det offentliga livet och debatten i Sveriges mäktigaste stad. Där har de påverkat media, politiker och opinion på ett sätt som skiljer sig från vad svenskarna i övriga delen av landet önskar.
Jag kan tycka att bilden av vilken politik Sverige behöver därvid har blivit perverterad av åsikter och önskningar som saknar fäste i stora delar av riket. Jo, jag menar perverterad i dess djupa och allvarliga betydelse.
Detta har alienerat svenskarna från den förda riks- och EUpolitiken. De etablerade partierna har inte förstått detta, eller sett det som bakåtsträvande eller trumpism. Men allt fler svenskar ingen attraktiv politik i något av de åtta riksdagspartierna. Utanför riksdagen finns därför idag Medborgerlig samling, Feministiskt initiativ, Piratpartiet, Landsbygdspartiet Oberoende, Alternativ för Sverige, Klassiskt liberal partiet och kanske något till. Samtliga med ambitionen att komma in i riksdagen.
Samtidigt riskerar Liberalerna och i möjligen även Miljöpartiet att trilla ur riksdagen. Hela denna bild av missnöje är egentligen riktad mot tre eller fyra gamla partier som alla passerat bäst före datum, Socialdemokraterna, Moderaterna, Centern och Liberalerna. Vänsterpartiet har sin väljare oavsett kommunistmarkering eller ej. Kristdemokraterna är det äldsta bevarade missnöjet med de fyra gammelpartierna.
Något måste ske. Partierna måste inventera sina idéer och program. Några troligen splittras och delar fusioneras med andra. Även andra lösningar måste till. Ett av de viktigaste verktygen för detta är att avskaffa partistödet. Låt partierna leva av sina medlemmars engagemang. Det näst viktigaste är att avskaffa presstödet. Media ska inte kunna planera lönsamhet genom att smeka regeringspartiet medhårs.
Men är ”huvudstadsfenomenet” inte bara ett av flera uttryck för den grundläggande totalitära inställningen till politiken som genom socialdemokratin har kommit att förknippas med demokratin som sådan? Vi inbillar oss att det är odemokratiskt när någon ser om sitt eget hus och därmed begränsar den totala mängden möjliga politiska beslut.
Absolut! Jag visar på flera sådana totalitära inslag i min bok, Anschluss 1972. Tror vi har tjatat om de flesta här på Frihetsportalen genom åren.
Jag tror att man måste flytta hela frågan till rösträttens införande, eller ännu tidigare..
Demokratin blev aldrig införd i Sverige!
Detta insåg de framsynta inom S, dvs Tage Erlander och den generationen.
Efterträdarna, Palmegenerationen blev det industrialiserade ”Folkhemmet”s byråkratiseringsskapande som anpassade sig efter internationell handelspolitik, vilket efter Palmemordet innebar att svensk politik (S) blev EU-inriktad och nyliberal…
Att klyva ner politiken till en sorts opinionsundersökningar blev därmed det gängse efter 1995.
Det mest EU-anpassade partiet är naturligtvis S, även om samtliga Riksdagspartiers representanter sett en brysselkarriär som det yttersta personliga målet.
Visst är politikens olika fenomen, som KD, Piratpartiet, eller SD, (aktuella efter 1995) litet kul att engagera sig i, men i grunden helt meningslöst då politiken helt klart enbart är en opinionsundersökning, en plattform för medborglig avreaktion – och inte en demokratisk funktion.
”opinionsundersökning, en plattform för medborgerlig avreaktion – och inte en demokratisk funktion”.
Helt rätt. Medborgarna har avhänt sig möjligheten att sparka politiker som missbrukar väljarnas förtroende.
Vem och när fråntogs oss den rätten?
Vi Har ju ingen opposition som är kapabel att avsätta gangsters och andra kriminella i politiken och administrationen i övrigt.
I civiliserade finns den möjligheten, i Sverige får vi inte ens stryka kandidater på de s k ”valsedlarna”.
Som Mats påpekar, partistöd och presstöd skall inte skattebetalarna plundras på. Det är ju rent vansinne.
Systemet med LÄGERVAKTER (minst 7 miljoner tjallare och angivare i Sverige) som accentuerats med kinesvirusets införande måste upphöra men för att det skall ske behöver hela ide´n med offentlig sjukvård grundligt förändras. Och ta hål på den varbölden har jag inget bra förslag på. En kollapsad NWO och Great Reset kanske.
Man ska inte hålla Tage Erlander på några högre pinnar. Det var han som startade en ordentlig nedförsbacke för Sverige. Han handplockade Olof Palme att fortsätta den lavin han startade.
Vad jag menar är att demokratin aldrig infördes, utan det var endast ett litet försök på 1920-talet, så att ”sparka maktpolitiker” är endast en symbolisk åtgärd utan mening – då det är byråkratin som har den reella makten..
Jag menar också att Tage Erlander var en byråkrat och som givetvis lotsade fram Palme, men att det hade ingen betydelse för kursen var utlagd långt tidigare…
Så, jag inser att ni båda inte förstår vad jag menar!
Vilka som är politiker har ingen betydelse därför att samhällsutvecklingen har varit given hela tiden sedan stormaktstidens fall då man efter Karl den tolfte förändrade styrelseskicket till byråkratins fördel och kungamaktens förfång – vilket inte ändrades när vi fick rösträtten som kallades demokrati, men som egentligen bara förstärkte byråkratins makt när rösträttens funktioner satt sig på 1930-talet…
Du har delvis rätt om byråkratins ställning och demokratins ”utformning”. Men de lagar som gett byråkratin rätt att roffa åt sig exempelvis äganderätt kom med allemansrätten och funktionssocialismen.
ALLEMANSRÄTT är ett vulgärsocialistiskt uttryck som betrecknar stöld, bedrägeri och förnedring av andra medborgares LIV och EGENDOM! ! !
Javisst är det byråkraterna som bestämmer allt i stort och smått i Sverige. Som exempel se hur planprocesserna för att bygga hus går till i Sverige, allt detaljstyrs av byråkrater vilket medfört hus utslängda på gräsmattor i förorterna! Byråkraterna bestämmer höjden på husen, vilken färg husen och taken ska ha, hur många parkeringsplatser ska finnas m m. Finns ingen gräns för byråkraternas inflytande på alla plan i samhället! Vi har klimatsamordnare, vaccinsamordnare som också är byråkrater. Inom sjukvården har byråkratin ökat med ca 100% medan antalet vårdplatser minskat i samma takt. Och allt det här kostar pengar, enorma pengar då dessa skojare minsann inte fikar och vänder papper gratis! Som fotnot kan nämnas att en byggherre via mutor kan få sitt bygge snabbare handlagt med mer fri utformning och egen arkitektur men det kostar som sagt pengar vilket fördyrar lägenheterna!
När de äldre paret bygger ett hus som inga barn ska vistas i kommer byråkraterna och kollar att köksluckorna är barnsäkra.
Det låter kanske lite konstigt, men problemet med demokrati är att alla får rösta, både kloka och korkade.
De korkade är långt fler än de kloka och de flesta som blir valda är korkade.
Enkelt uträknat. De korkade vill ha allmän rösträtt. Det handlar inte om att göra ett bra jobb utan endast om att ha ett jobb med en status som de korkade aldrig kan få på annat sätt.
Landsbygden och de boende där ska inte skylla allt för mycket på storstäderna eller Stockholm. De har sin del av kakan att skylla själva. Vad jag menar är att man måste göra motstånd. Landsbygden har en fördel. Det är svårt för makten att hålla kontroll där.
När Gustav Vasa tog över kontrollen av Kyrkan så hade han/staten full kontroll över allt!
Det innebar att landet och dess invånare hamnade i ett dåtidens Nord-Korea..
All handel och samfärdsel som funnits under den katolska tiden upphörde som inneburit att stora delar av befolkningen var på pilgrimsfärder, dvs turistade söderut, hastigt upphörde och de protester som blev resultatet, som Dackefejden, ändå markerade början på en speciell tid då relativt fria människor blev inlemmade i ett totalt militärt organiserat samhälle där alla hade sina givna uppgifter.
Detta sprack med Bernadotte och emigrationen som befriade allmogen från vasatidens förtryck – men som nu i dessa yttersta tider tycks återuppstå…
Befolkningen tycks märkligt nog agera lika valhänt som under vasaättens förtryck – utom då i förorten och bland de som ändå har litet kvar av sina immigrantfäders egenskaper och temperament.. Därför att det som är kvar av de icke emigrerade infödingarna tycks vara de som inte inser att man åter nu blir ett nordens NordKorea – om man inte tar upp striden tillsammans med mer insiktsfulla medborgare, de som ännu inte har vaxat sig….
Gustav Vasa var en sorts Sveriges Saddam Hussein fast brutalare! Numera har vi sosse-partiet på den positionen och de har inga som helst planer på att ge upp sitt maktinnehav! Import av valboskap, valfusk, manipulering och rena övergreppen mot vår rättigheter tillåts eftersom rättsväsendet är korrupt. De lama protester man hör mot regimens påhitt från höga jurister ibland är mer än patetiskt…Det välbetalda smäckjobbet är i fara så det är bäst att tassa på i ullstrumpor så inte Molle ringer och ger en utskällning och avsked på grått papper!
Idi Amin brukade jag jämföra med…
utländska legoknektar hade båda…
Som Mats inledningsvis påpekar är fenomenet (=problemet) med en politiskt dominerande storstadsbefolkning, ingalunda unikt för Sverige. Detsamma gäller i Frankrike. Kulturgeografen Christophe Guilluy har skrivit flera uppmärksammade böcker därom. La France Périphérique är mest känd, men även Fractures Françaises är intressant. Guilluy beskriver i den senare den stora skillnad i synen på tillvaron mellan stadsborna och resten av befolkningen.
Han konstaterar bl.a att de utanför storstäderna boende fransmännen, Clinton’s deplorables, utgör ungefär 2/3 av befolkningen, men saknar i stort sett politiska representanter och kulturellt inflytande. Befolkningen i städernas förorter, mest nordafrikaner, ska inte räknas in i La France périphérique. Dessa människor ingår i storstädernas globaliserade kast och har högre medianinkomster än lantortsborna.
Under de Gula Västarnas protester, i vilka undertecknad deltog, lyste de utomeuropeiska invandrarna med sin totala frånvaro. Tvärtom, de deltog fysiskt i regeringens attacker på de protesterande.
Jag gissar att Mats inte läst någon av Guilluys böcker, men ändå kommit fram till samma konstaterande. Bien joué !
Nej, jag har inte läst Guilluy, men det känns bra att det redan finns dokumenterat. Bara att sprida ordet till resten av världen alltså!
En lite lustig iakttagelse. Stockholms privata teatrar skulle inte klara sig utan lantortsborna. De är de som hyr bussar och åker till Stockholm och går på teater. Utan den kundkretsen skulle de privata teatrarna inte få tillräckligt med intäkter.
De statliga teatrarna får bidrag och spelar mest bara en massa kommunistisk dynga som ingen vill se.