Den Libertarianska historiesynen del 2/4

Dagens gästskribent är Dan Ahlmark

Påvedömet hade accepterat och även främjat renässansen och dess beundran av klassiskt vetande, så länge de lärda bara publicerade sitt nya vetande på latin eller grekiska. Kunnandet kunde då inte spridas brett. Kyrkan kunde också ända till mitten av fjortonhundratalet kontrollera det låga antal böcker, som producerades manuellt. Nu gav den nya boktryckarkonsten möjlighet för individer med medel att producera större upplagor av skrifter för enskilda länder och på deras eget språk, vilket kraftfullt utnyttjades av den protestantiska rörelsen (reformationen), som fick växtkraft i den miljö påvedömets förfall och renässansen medförde. Plötsligt kunde människor utan kunskap i latin själva läsa Jesu och Guds ord, såsom de ursprungligen hörts av lärjungarna, utan att allt uttolkades, predikades och censurerades av katolska präster. Individen fick och kunde själv utan mellanhand kommunicera med Gud (ett stort stöd för individualismen), och dennes budskap i Nya Testamentet stöttade inte automatiskt överhögheten. Även om de nya protestantiska kyrkorna utvecklades till stöd för styresmännen i olika länder, vilkas mål var alltmer nationalistiska, stärktes samtidigt tankarna om individens betydelse. Renässansen innebar andligt och intellektuellt den största förändringen av synsätt i samhället, som europeer någonsin – förr eller senare – upplevt. Den medförde ett djupt intrång i den tidigare accepterade kollektivismen och stimulerade en rad krav på individuell frihet. Den politiska makten innehavd av påvedömet, kungahus och adel förlorade sin självklara intellektuella ställning i den omvälvning av kunnandet om världen, som skedde.

Redan tidigare hade adeln och så småningom bönderna i ett flertal europeiska länder krävt reformer och viss politisk representation. Utvecklingen i England blev allmänt en inspiration för frihetsvänner i andra länder genom Magna Carta år 1215 och senare förändringen av landets kungliga råd till ett parlament med viss beslutsrätt, avsättningen och senare avrättningen 1649 av Karl 1, och slutligen införandet 1689 av en konstitutionell monarki. Denna innebar val till ett parlament med betydande makt samt ett konstitutionellt erkännande av vissa rättigheter för medborgarna, vilka reformer gjorde Storbritannien till en andlig vägröjare för folklig makt i världen.

UPPLYSNINGEN OCH DESS FÖLJDER
Från 1500-talet skedde också en ständig ökning av det naturvetenskapliga kunnandet, vilket undergrävde religionen, och gav på 1700-talet upphov till den period, som kallas ”upplysningen”. Den enskilda människans förnuft och tänkande sköts på ett omvälvande sätt fram som samhällets grund, vetenskapens betydelse betonades, och religion betraktades inte längre som så bestämmande för samhället. De flesta såg heller inte rationellt tänkande som oförenligt med religion. Nya tankar om relationer i samhället blev naturliga, och Storbrittaniens politiska system var också en inspiration för Amerikas politiska utveckling. Självständighetsförklaringen 1776 banade där en dramatiskt ny väg för synsättet på människan i samhället. Genom den amerikanska konstitutionen 1787 som grunden för en republik och rättighetsförklaringen 1789 bekräftades individen som den avgörande faktorn i ett lands liv. Förtryck under ett envälde eller av något kollektiv avvisades. Människan tillerkändes oförytterliga rättigheter gällande sitt tänkande, sina värderingar och handlande. För första gången i historien skapades en utförlig och formell politisk grund för individualism. Erkännandet av individens autonomi innebar, att förtryck av denne var ett brott. Frihet fastslogs äntligen som den naturliga miljön för människan i samhället, en insikt som stred mot nästan all historia i världen.

Den franska revolutionen 1789 skapade i liknande anda som den amerikanska rättigheter för individen, men dess syn på jämlikhet inbjöd till kollektivism. Praktiskt sett utartade också revolutionen till ett skräckvälde, vilket snart ledde till ett militärvälde och kejsardöme. Det senare ledde dock till att varhelst de franska vapnen segrade, eliminerades feodalismen och skråväsendet, och nya tankar om individens frihet spreds i en stor del av Europa, samtidigt som dock Napoleon auktoritärt önskade styra staterna. Genom att den franska imperialismen så småningom förlorade, återvann tidigare härskare sin makt för ett antal decennier, men det gamla politiska förtrycket var reducerat. Genom den friare ekonomin skapade människor sedan allt större inflytande och rörelsefrihet för sig själva.

Samma år som självständighetsförklaringen visade Adam Smiths bok ”The Wealth of Nations ” hur grunden för välstånd byggs genom ett fritt näringsliv, och hur människor, som arbetar för sig själva, därigenom bygger upp även andras välfärd. Individen huvudroll också i det ekonomiska livet erkändes, vilket ledde till att över hela Europa och Amerika så småningom de allra flesta typer av privilegier och handelshinder successivt nedmonterades. En rad ekonomer utvecklade senare teorier om marknadsekonomins egenskaper, och under 1900-talet visade von Mises och F. Hayek varför planekonomier inte kan fungera väl och inte kan mäta sig med marknadsekonomier.

Kollektivt företagande har under årtusenden alltid gett sämre resultat än individuellt företagande. Och under 1900-talet visades i många stora och små länder i episk skala socialismens oförmåga att skapa effektiva ekonomier och varaktig tillväxt. Marknadsekonomin kombinerad med fri och av enskilda individer kontrollerad kapitalbildning är det överlägsna ekonomiska alternativet för ett land. Vinstsystemet motiverar och sätter resurser i händerna på de för effektivitet och tillväxt lämpligaste människorna. Dessutom kommer de flesta andra aspekter av mänskligt liv försämras i länder, där kollektivismen är stark och varaktigt råder. Och detta gäller också, där kollektivismen gift sig med demokrati. När mänsklig frihet kraftigt begränsas genom olämpliga regler, förbud, skatter etc drabbas inte bara individens frihet utan också folkets välfärd i ett flertal dimensioner.

Den klassiska liberalismen hyllade människans frihet inte bara ekonomiskt utan i många avseenden. Dess effekter kom inledningsvis i Europa dock att främst gälla ekonomin. Den nya friheten och behovet av nytt kunnande och nya metoder för olika marknader ledde till praktiskt inriktad forskning och produktutveckling av ett slag, som tidigare inte existerat: den industriella revolutionen tog fart i Väst. Den intellektuella segern för frihet i främst ekonomin i många länder stärkte sedan också de politiska reformsträvandena, vilka allmänt försvagade kungamakten. Rätten att rösta spreds allt vidare, och folkets representation via demokrati vidgades.

INDUSTRIALISERINGEN OCH DESS POLITISKA KONSEKVENSER
Den industriella utvecklingen innebar samtidigt en stor omvandling av de fattiga europeiska länderna. Urbaniseringen tog fart, och människor lämnade en i många avseenden arm landsbygd för att slå sig ner i mer centrala orter eller t o m i städer. Bostäder och gemensamma nyttigheter var dock inte förberedda och tog lång tid att bygga. Den bostad, trygghet och gemenskap, som ändå fanns på landsbygden, försvann vid flytten. I Sverige var träindustrin och framställningen av järn och senare stål ledare i den tidiga industrialiseringen. Bruken i t ex Bergslagen erbjöd de f d bönderna bostäder och viss ekonomisk trygghet, som inte fanns i hemtrakterna.

Man glömmer, att djup fattigdom och risken för svält var viktiga drivkrafter för människor att flytta från den tidigare sysselsättningen i jordbruket. Att det nya livet då under en lång period också var förknippat med fattigdom är en självklarhet. Flytt tillbaka till människornas ursprungliga existens syntes därför inte ha varit vanligt någonstans i Europa, vilket vittnar om det tidigare eländet på landsbygden, i alla fall när missväxt slog till. Industrialiseringen ledde till en revolutionerande förändring och förbättring av människans livsvillkor, och när alltfler nationer påverkades av den under följande sekler, kunde den urgamla fattigdomen avskaffas i en allt större och snabbt växande del av världen.

Genom den nya marxismen gavs en helt falsk men vitt spridd förklaring av skälen till fattigdom i samhället. Genom fackföreningar och politiska organisationer fick dock marxismen en fast bas i samhället. Klasskampsideer spreds, och kollektivistiska synsätt accepterades av en stor del av den nya och växande arbetarklassen. Socialismen fördes fram som den överlägsna samhällsmodellen. Kapitalisters agerande och påstådda utsugning av arbetarklassen sågs i Europa som skäl för fattigdomen och att förbättringen av levnadsstandarden inte var tillräckligt snabb. Lösningen sades ligga i våld och revolution, som efter en socialistisk övergångsfas skulle leda till en utopisk framtid. En splittring skedde, och socialdemokratin framträdde som en reformistisk grupp med marxistiska ideer men som accepterade demokratin. Det demokratiska inslaget i politiken ökade successivt genom att allt större grupper fick rösträtt.

Individens nya ställning och det allt friare näringslivet kom därigenom snart under attack genom de socialistiska ideerna, vilka representerade en fundamental historisk missuppfattning om världens utveckling och det bästa samhällssystemet för ekonomiskt framåtskridande. Den gamla överklassen, som baserade sin rikedom på jordegendomar, trängdes undan av de industriella företagarna beträffande politisk makt och inflytande och var därför inte mindre kritisk mot dessa än socialisterna. Kollektivismen segrade dock inte under resten av 1800-talet eller det första decenniet av 1900-talet. Politiskt sökte både liberalerna och socialisterna att genom obegränsad rösträtt för män och kvinnor slutgiltigt nå den fulla demokratin.

Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav tidigare ut boken ”VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”. Han arbetar nu som medborgarjournalist.

 

 

Det här inlägget postades i Frihet, Gästlistan och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 svar på Den Libertarianska historiesynen del 2/4

  1. Mats Jangdal skriver:

    Här kanske det är lämpligt att kast in en liten ”lathund” att jämföra med Dans berättelse så här långt, eller mot egna erfarenheter.

    – Religion – Gud, gudomlighet, animism, vidskepelse; organiserad tro, kyrka, prästerskap. Kan appliceras på samtliga andra ismer.
    – Imperialism – man har rätt att det ta man kan ta, för att man kan. Den makthungriges omättliga samlariver.
    – Kolonialism – man har rätt att det andra har om de inte kan försvara sig.
    – Kapitalism – man har rätt att satsa så mycket pengar att de andra inte kan hänga med, och då får man ta över deras tillgångar.
    – Kommunism – man har rätt att med våld störta härskare och införa diktatur.
    – Socialism – samma som kommunism, fast man använder paragrafer istället för pistoler.
    – Konservatism – alla förändringar ska ske långsamt och med hänsyn till det som varit. Individen har skyldighet att vårda sitt eget.
    – Liberalism – reglerar förhållande mellan individer, kan inte utan problem överföras till mellanstatliga förhållanden fast det är det politikerna mest försökt göra.
    – Libertarianism – som liberalism, men men lägre krav på statlig organisering och reglering.
    – Anarki(ism) – anarkisterna har inte kunnat enas om en gemensam beskrivning av sina mål eller medel.

  2. Jan Andersson skriver:

    Intressant, och något man ibland grubblar på när etiketter klistras på ryggen på olika grupper och individer i samhället. En av frågorna är: väljer människor en ledare efter hans meriter; har vederbörande demonstrerat praktiskt önskvärda egenskaper som gruppen efterfrågar eller är det ledaren som påtviingat folket sitt ledarskap efter att ha ljugit om sin förmåga eller hotat sig till sin post? Det är viktigt, näringslivets ledare väljs alltid efter sina verkliga meriter, medan jag inte känner till någon politisk ledare som valts efter samma måttstock (med undantag av Tito, Eisenhower med flera som fått sina goda vitsord under andra världskrigetl).

    Kommunism kräver att att folket alltid är lojala mot sina ledare och sina medmänniskor och alltid arbetar så hårt de kan i yrkesval som ledarna bestämt för den goda saken och utan att kräva ersättning. Livets uppehälle garanteras av staten, lika för alla. Pengar behövs inte i detta idealtillstånd, alla skall vara så goda medborgare att de aldrig försöker skaffa sig något de inte behöver. De som ser alla brister i systemet utrotas skoningslöst.

    Hela idén faller på att människor sällan vill samma saker, har olika fysisk förmåga som ung och gammal, olika mental kapacitet, olika intressen och vill uppfostra sina barn allt efter deras möjligheter med samhällets behov som mall. Det kräver att samhället förändras långsamt, som under nästan hela mänsklighetens tillvaro fram till industralismen, annars faller föräldrarnas goda råd; barnens samhälle är under snabb omvandling och ingen, säger ingen, vet vart utvecklingen leder och om den är önskvärd för det samhälle man vistas i. Föräldrarna är konservativa, uppnådda framsteg ska vårdas och bevaras, medan barnen blir helt rotlösa när föräldrarnas prioriteringar inte gäller längre i ett samhälle som snabbt förändras.

    Samhällets behov täcks i ett konservativt samhälle av att människorna frivilligt väljer en yrkesbana som efterfrågas, och ser att flit lönar sig och att de får möjligheter att anpassa sin egen och sina barns livsbana för att bli successivt ännu mer anpassad för varje individ; något som samhällets ledare inte kan ha en tydlig uppfattning om eftersom en skapande individ även styrs av intuitiva idéer ”jag förstår det när jag ser det”. Men det är ett samhällsskick som gynnar de intelligenta, men inte säkert till de mindre intelligentas nackdel, i ett samhälle som tillåter olika samhällsklasser finns det plats för alla, och med rätta personliga egenskaper tillåts de flesta att byta samhällsklass.

    Men de som saknar drivkraft eller förmåga går tyvärr under, och denna enda faktor har skapat framväxten av socialismen, ett politiskt mellanting där samhället vårdar sina minsta som under kommunismen och de får livets nödtorft utan motpresation, medan de högre samhällsskikten accepteras eftersom någon måste stå för fiolerna. Men de konservativa hålls kort, passar inte galoscherna så får du gärna dra dit pepparn växer. Tro inte att du är bättre än oss – en ganska sjuk och förljugen inställning!

    Av övriga ideologier har jag aldrig mött någon eller sett något de har skapat, mer än mycket snack när de vill styra ”den ovillkorliga samhällsutvecklingen”, och att de så småningom viftas åt sidan av de som innehar makten och inte vill förlora den.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *