Dagens gästskribent är Dan Ahlmark
Sverige är ett djupt kollektivistiskt land, där individens frihet är alltmer begränsad. Identitetspolitik och dess tvilling politisk korrekthet är bara de senaste metoderna att forma svenskarna till goda socialister. Att socialisering av företag inte propageras idag – det kan återkomma – spelar mindre roll, om människorna socialiseras istället. EU var ett tag en motvikt till kollektivistisk politik, men har nu istället övergått till att påtvinga svenskar regler vi inte vill ha. Tendensen mot alltmer offentlig styrning av folks liv är tydlig.
I en bok om svensk libertarianism beskrev jag hur individualismen som princip bör genomföras i Sverige i syfte att ersätta dagens delvis socialistiska samhälle. Individualism betyder bl a att individen beslutar – i stort sett – i alla frågor av intresse för hans/hennes liv. Jag beskriver, hur detta kan samordnas med att i alla avseenden upprätthålla ett gott samhälle. Vad jag vid diskussioner funnit är, att många svenskar förlorat förmågan att överhuvudtaget förstå hur ett samhälle, som är organiserat utifrån fria individer och deras val, kan fungera. De liknar de flesta sovjetmänniskor på 70-talet, som var oförmögna att se eller tro på ett alternativ till kommuniststaten.
Vad är då verklig individualism?
I det libertarianska samhället – där individer existerar i fri samverkan och fria avtal gäller på alla områden – tillåter man skillnaderna mellan människor att explodera i alla avseenden. Det nås genom att individerna får fritt handlingsutrymme, samtidigt som livets realiteter skapar de nödvändiga ramarna gällande krav av många slag t ex på samverkan, personlig disciplin osv. Och resultatet är välsignat: vi tar då de första stegen mot att realisera det ideala samhället – den Civila VälFärdsStaten (CVS). Det som då styr handlandet – förutom lagar nödvändiga för att bevara ett fritt land – är bara människorna och verkligheten. Vilka krav på människan ställer då individualismen som en samhällelig styrande princip?
En utmärkande egenskap hos individualister är självständighet. Den innebär, att människan själv väljer sitt sätt att leva, vilket bl a innebär att hon tar fullt ansvar för allt i sitt liv, och där det viktigaste avser (1) hennes medvetande och (2) hennes fysiska överlevnad. Dessa två aspekter ska aldrig överlämnas till andra att bestämma över. I dagens samhälle syns uppfattningen om moral vara, att den främst har att göra med sexuella handlingar. Men det är en småsak jämfört med dess stora funktion: att vägleda oss på livsvägen gällande våra viktigare beslut. Moral gäller dels våra val av värden att hylla och följa, dels vårt beteende gällande att verkligen tillämpa de värden vi valt. Det innebär, att en individ redan i ungdomen börjar skaffa sig huvudsakligen rationellt grundade värderingar, vilka styr henne (och ger basen för ett samvete); skapar därvid också lämpliga livsmål (som bl a tar hänsyn till hennes potential) för att sedan försöka realisera dem. Värderingarna är självfallet basen; istället för ett sammelsurium av sinsemellan oförenliga värden och åsikter krävs tänkande, logik och samstämmighet gällande denna grund för allt i livet. Att som många gör idag: härmar kollektivets värderingar och godtar medias åsikter utan eget tänkande är oacceptabelt. Det leder vanligen bara till kriser senare, när livets komplikationer tveklöst avslöjar ihåligheten och motsättningarna i det man accepterat. Självständigt tänkande gör att de flesta kommer att förstå, att vad vänstern (men inte bara den) erbjuder: ett liv utan värdighet i osanning (bl a politisk korrekthet) och subventionerad fattigdom, på inget sätt kan jämföras med möjligheterna i det goda samhället.
En annan fundamental plikt, när man växt upp och utbildat sig, är att obevekligen, på allt sätt, med utnyttjande av allt tänkande man kan prestera och all kraft man har, självständigt sköta sitt eget liv och de han/hon tagit ansvar för, dvs. i första hand den egna familjen. Man ska själv fatta sina beslut, utföra alla nödvändiga handlingar och bara inrikta sig på mål man accepterat. Och man ska aldrig belasta andra för sin egen överlevnad. Det gäller alla, inkl. invandrare. Om en invandrare under sin livstid inte kan ersätta det samhälle han kommer till för alla de kostnader han och hans familj orsakat, ska han av moraliska skäl inte resa dit.
Individualismen medför, att individen bestämmer det redan idag självklara: sin religion och ifall han vill lämna denna, sin utbildning, yrkesval, anställningar och bostadsort. Men den leder också till en rätt att bl a bestämma över sina inkomster, som bara till en mycket mindre del ska kunna disponeras av andra. Vid sidan av samhällsreformer, som kraftigt minskar behovet av skatter, omvandlas också själva skattesystemet: i ett första steg genomförs proportionell beskattning, som senare övergår till regressiv för att slutligen i en framtid övergå till främst mervärdebeskattning. Och inga skatter ska läggas på fastigheter eller förmögenheter. Målet är att mängder av nya förmögenheter skapas genom människors arbete och kreativitet. Jämlikhet – i meningen att på olika sätt hålla nere skillnader mellan människor – eftersträvas inte utan istället ett i alla avseenden dynamiskt samhälle, som skapar otaliga möjligheter för individen att realisera sin potential. Det medför också stora skillnader i otaliga avseenden gentemot andra människor.
Utgiftsfrihet ska införas som en viktig del av mänsklig frihet. Den gäller rätten att själv välja leverantör av alla viktiga produkter och tjänster en människa behöver för sitt liv bl a alla typer av tjänster, försäkringar, pensionssystem osv. Vad staten i vissa fall kan bestämma, i syfte att förhindra en brist på personligt ansvar, är att den bestämmer miniminivåer gällande vissa försäkringar eller andra skydd. Personer som tror att deras behov är andras skyldighet att uppfylla, tvingas då att ta ansvar för sitt liv. Det är ett tvång godtagbart i ett libertarianskt samhälle (CVS).
En följd av att ta ansvar är, att man måste skaffa sig ett arbete, som tillåter en att nå målen man har. Arbetet är det, som möjliggör och i mycket förverkligar ens levnad. Den oerhört stora tidsåtgång gällande t ex konsumtion av underhållning och media vissa individer numera tillåter sig, bör inte förekomma annat än i liten omfattning, innan man tagit hand om det egna livet. Ansvaret för det är grundläggande. Man ska inte ägna sig åt några nöjen eller fritid (annat än i ringa utsträckning), innan man säkrat sin egen (och familjens) levnad.
Dagens Sverige – StatsVälfärdsStaten (SVS) – är egentligen ett urartat politiskt system med alltför många svagheter. Man tillåter numera i praktiken inte ens människor att i det offentliga rummet tala och kommunicera fritt. Den libertarianska staten (CVS) har (överlag) frihetliga system för att omhänderta alla mänskliga behov. Det gäller livsbehoven både hos de, som generellt klarar sig själva, och de som behöver hjälp. Man ska bl a genom försäkringar göra allt för att inte belasta andra, när krisen väl kommer (se ovan). I detta inkluderande samhälle sker det genom policies och metoder, som skiljer sig dramatiskt från dagens, och innebär stora samhälleliga reformer och förändringar. Individen beaktar som regel samhället hon lever i, eftersom människan är en social varelse. En viktig fråga är då att hjälpa andra. Människor har en naturlig empati och hjälpsamhet mot andra. Hennes värderingar och livsmål bestämmer hennes insats i det avseendet. Att hjälpa och stödja de, som är utan förmåga, blir en uppgift både för civilsamhället och det offentliga. Ingen individ glöms bort.
Individualism och det ansvar den ideologin medför, leder naturligen till att individer funderar på vad livets mening är. Livets mening är inget, som har att göra med vad en ideologi, en religion eller ett kollektiv vill. Livets mening för en människa är helt individuell. Det har bara att göra med vad just du vill uppnå i förhållande till de förutsättningar livet erbjuder och de krav du ställer. Och om du inte bestämde, vad som var viktigt för dig och inrättade ditt liv efter det: hur kan du då ha nått något annat än något av ett misslyckande? Om du inte är nöjd med var du är och vad du gör: då gjorde du nog fel val tidigare under din levnad. Du valde kanske utifrån det, som var lättast och bekvämast, eller på grund av andras åsikter? Men sådana skäl är klara misstag. Du och din levnad är mycket viktigare än så; det som händer dig, dina livsmål och värderingar samt dina närmaste är det primära – såvida du inte själv medvetet valt något annat: frivilligt, med eftertanke och med kunskap om valets vikt.
Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav förra året ut boken ” VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.
Helt enkelt lysande! Vi måste alltid komma ihåg att socialism innebär samma krav på total underkastelse som kommunism och islam.
Vad är ”ALLEMANSRÄTT”?
Den står inskriven i RF Kap.2 §15, sista stycket.
”Alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten
oberoende av vad som föreskrivits ovan. Lag (2010:1408)”. (om rätten till egendom)
Vad f-n är NATUREN?
Den socialistiska ”kollektivismen” räds icke en gång ”hemfridzonen” som jag frågat efter tidigare.
Hej.
En ideologi som inte utgår från hur och vad vi är misslyckas i bästa fall och leder till katastrof i värsta fall. Libertarianism och objektivism fallerar då de vägrar erkänna att tyranni under en upplyst despot är en förutsättning för lärornas genomförande.
Varför skall jag ”ta ansvar” om jag inte kan tvingas till det? Varför skall jag ta större ansvar än minsta och billigaste nödvändiga? Kapitalismen obönhörliga logik och människans överlevnadsnödvändiga egoism talar emot frivilligt ansvarstagande om vi inte socialiserats till detta och utsätts för skuld, skam och kroppsstraff vid övertramp.
Tanken om absolut äganderätt fallerar då den dels utgår från tabula rasa, dels inte kan hantera följande: du lever nedströms från min mark. Över bägges tomter rinner en flod. Eftersom jag har oinskränkt äganderätt till min mark kan jag dämma upp floden – vattnet är ju inte ditt förrän det är på din mark, så jag varken stjäl eller skadar något för dig rent principiellt. Den situationen kan endast lösas av en hövding (en tyrann) eller av ett klanråd (en stat).
Titta på hur stater utvecklats över tid: den moderna svenska staten har inte sina rötter i socialism eller klassisk liberalism, utan i dogmatisk protestantism, strikt stratifierat och kodifierat klassamhälle och Axel Oxenstiernas (och hans samtida) skapande av en administrativ byråkrati för att kunna sköta utskrivning, produktion och finansiering av det svenska krigståget på kontinenten.
Där börjar staten så som vi känner. Där hade folk både mycket större och mycket mindre frihet än idag. Ett exempel: skomakare gjorde krutvapen så som de lärts inom skråväsendet. Det fanns ingen standard, särskilt inte för verktyg eller smådelar, varför hären hade stora problem med utrustning. Staten försökte framtvinga standardisering vilket av de självägande hantverkarna sågs som övergrepp och ingrepp i deras frihet – en hantverkares sociala status var i hög grad avhängig att vara just oberoende. Lönearbete som vi känner det sågs som en hårsmån över livegenskap, och ansågs tämligen fult.
Vad jag tror libertarianer bör göra är att fokusera mindre på drömmar om ett framtida lyckorike väl alla fåtts att förstå libertarianismens goda ideal, och istället fokusera på agitation mot av stat, myndigheter och religiösa samfund påtvingad brist på valfrihet, och detta inte bara principiellt eller abstrakt utan främst konkret. Kollektivistiska idéer behöver en motvikt för att inte börja se sin totalitära strävansriktning som normal och önskvärd – och den uppgiften kan libertarianismen fylla med bravur.
Exempel: jag får inte göra egen sprit. Jag får heller inte sälja den. Inte ens om jag har en tillverkningsprocess som uppfyller alla krav på hygien, miljöhänsyn, returglas, redovisad kassa, ålderskontroll mer mera. Om jag gör allting rätt – varför får jag då inte sälja sprit?
Tillgången på alkohol är knappast ett argument lägre. Inte heller priset. Inte heller hälsa fungerar: jag skulle mycket väl kunna få tillverka konfektyr som är så fet och söt att man närmast får blodpropp av att ta i dem.
Kvar är statens (som i de politiska partierna) kontroll över intäkter, och detta går definitivt att argumentera mot. Om jag redovisar allt enligt ovan får ju staten in sina slantar ändå.
Det är den sortens åskådningsexempel (som skall vara hämtade från gemene mans vardag) som kan skapa en bredare opinion för större personlig val- och handlingsfrihet, och därmed en stat som allt mindre vill detaljstyra individers liv. Att som alltför många frihetliga gör sväva ut i teknofila fantasier om arkipelager i omloppsbana, rätten att titta på tecknad barnporr, eller rätten att stoppa i sig vilka droger man vill, eller rätten att köpa och sälja vad man vill, och så vidare är en rak motsvarighet till hur bokstavsvänstern lät på sjuttiotalet: gå inte i den fällan.
En annan fallgrop är det eviga tramset om att den privata sektorn gör allt bäst. Läs på om just sextonhundratalet. Om påståendet vore sant hade det inte varit Kronan som börjat konstruera ett vägnät eller en formell postgång. Innan Kronan gjorde så skickades brev antingen med kurir på vad vi hade kallat kostigar (eller med båt) eller med någon som skulle en bit på vägen och kunde lämna brevet vidare. Några privata initiativ att bygga en bra väg mellan (låt säga) storbyn, kvarnen, kajplatsen vid älven och storgårdarna togs inte – och de togs inte för att man som idag vet att det ligger på staten utanför att man helt enligt just kapitalistisk logik vill ha nyttan och förtjänsten men inte kostnaden.
Vissa saker sköts bäst av en stat, helt enkelt. Vissa saker sköter staten bäst genom att inte lägga sig i dem. Vilka dessa är, är inte evigt utan beroende av sagda stats historia och samtid, men inte framtid.
Måhända är jag en smula hård i tonen, men du skriver bra, och varför då spara på krutet i repliken? Troligen är jag också färgad av att hur debatten om ”sovereign citizens” och libertarianism ser ut i USA.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Har ypperliga exempel på socialistiska, kollektivistiska dårskaper. Medlem i två vägsamfälligheter. Den ena är under medlemmarnas ledning andra är överlåtna till KOMMUNEN för framtida underhåll och skötsel. Fastighetsägarna i den ”privat” om man så vill, vet exakt vad vad vägarna kostar och alla bryr sig och hjälper tom med praktiska göromål. Kommunens ”vägförening” funderar aldrig medlemmarna över vad den kostar, det är alltid någon annan som blir plundrad, och vad så?
”Avvattningsföretaget” som Rikard nämner är ju som hämtat från det realkommunistiska miljöpartiet som vill ta död på all småskalig vattenkraft. Intressantare hade varit att få veta vad uppdämningar och energiutvinning betytt för vårt lands välstånd.
De ”företag” inom vatten jag deltagit i, har varken behövt härskare eller tyranner.
Är inte riktigt enig, Rikard.
Om libertarianism skulle införas över natt, visst, det skulle kräva en diktator. Men det är ju inte det perspektiv libertarianer talar om.
Både broar och vägar byggde på priva initiativ i Norden före vikingatid. Ett antal runstenar vittnar om stoltheten över detta.
Det är klart att övertramp mot medmänniskorna kräver möjlighet att utmäta sanktion, men det krävs ingen stat för det. Man kan överlåta hela eller delar av sin rätt att med våld försvara sitt till staten, som i den bästa av världar sköter det bra.
Äganderätten kräver ingalunda ett tabula rasa. Jag hör ofta det argumentet, det är faktiskt tvärtom. När man bejakar äganderätten upphör tabula rasa.
osv.
Rickard! Eftersom jag är på väg utomlands hinner jag inte svara just nu, så jag får återkomma. Artikeln hade i första hand en individualpsykologisk inriktning, men många saker Du skriver går långt utöver det. Men principiellt är det intressant och jag återkommer. .
Rikard: ”En ideologi som inte utgår från hur och vad vi är misslyckas i bästa fall och leder till katastrof i värsta fall.”
Det många ideologiska libertarianer misslyckas med är att inte ta hänsyn till kultur. Många avfärdar till och med kultur. I princip kan ingenting fungera där flera människor är iblandade utan kultur.
Jag anser dock att libertariamis ligger närmast människans natur av alla ideologier och socialism ligger så långt bort från människans natur som det går. Förtydligande av det är våra drivkrafter. Ska vi ha drivkrafter som skapar är libertarism bra. Ska vi ha drivkrafter som prioriterar hängmattan, då är socialism utmärkt. Vilken ställer mat på bordet?
Libertarismn har bara en ideologisk tes: icke våld. Utifrån det kan man bygga upp principer, såsom att skatter är stöld. Tvinga någon att lämna ifrån sig del av sitt arbete är våld.
Rikard!
Ledsen att jag dröjt med svaret, men jag har varit bortrest. Dina kommentarer är ofta mycket läsvärda – en av höjdpunkterna var t ex Din utläggning om postmodernism i samband med min artikel om sambandet mellan PM, KM, IDP och PK (https://www.frihetsportalen.se/2019/05/dagens-problem-och-morgondagens-hot-mot-sverige-del-2-3/ ). Men jag har en avvikande uppfattning beträffande vissa av Dina synpunkter på denna artikel om individualism.
Att ”En ideologi som inte utgår från hur och vad vi är ” inte är framgångsrik är sant. Men jag hävdar att just libertarianism bygger på en korrekt människouppfattning. Det är långtifrån den nakna ”economic man” eller någon konventionell tolkning av egoism. Dagens upplysta libertarianer betonar bl a de sociala sammanhangen och den enorma betydelsen av samhällets kultur och människors fria samarbete. Filosofin bygger numera också på avancerad psykologisk teori gällande människan. Nathaniel Branden lyckades ju med sin teori (Biocentrisk psykologi) verkligen förbättra vår förståelse av människan. Jag rekommenderar hans bok (Branden, Nathaniel (1969). The Psychology of Self-Esteem, A new Concept of Man’s Psychological Nature; kap.X. Nash Publishing Corp., Los Angeles, California) för alla med intresse för psykologi och med vilja att nå förståelse för just människans natur.
Att uppkomsten av ett libertarianskt samhälle förutsätter ”tyranni under en upplyst despot” tror jag inte alls på. Jag kan inte se sambandet. Och vem talar om ”absolut äganderätt” ? Lagar växer fram i samhället i mycket beroende på behovet att reglera olika personers rättigheter gentemot varandra. Exemplet om vattnet skulle därför behandlas just utifrån behovet att göra en rimlig fördelning. Det lyckades man med långt före välfärdsstatens införande. Man förstod att man måste få ett praktiskt fungerande system. Där många intressen finns, inverkar det självfallet på utformningen av äganderätten. Men det är ett oerhört språng därifrån att godta exploatering av individer och deras egendom pga andra individers s k behov.
Jag har inget emot att ”libertarianer bör…fokusera mindre på drömmar om ett framtida lyckorike (där) väl alla fåtts att förstå libertarianismens goda ideal, och istället fokusera på agitation mot av stat, myndigheter och religiösa samfund påtvingad brist på valfrihet, och detta inte bara principiellt eller abstrakt utan främst konkret”. Om Du läser min bok om libertarianism, intresserar jag mig mindre för det långt fram liggande samhället utan nästan enbart för hur dagens samhälle kan gradvis förändras. Det innebär att jag rekommenderar åtgärder som har ideologiska brister (från ett absolut principiellt perspektiv) men ändå kraftigt förbättrar dagens situation. Men den kritiken tar jag gärna.
Det du skriver om behovet av ”åskådningsexempel (som skall vara hämtade från gemene mans vardag) som kan skapa en bredare opinion för större personlig val- och handlingsfrihet, och därmed en stat som allt mindre vill detaljstyra individers liv” är helt rätt. Vi bör koncentrera oss på dagens problem och utforma lösningar möjliga att genomföra idag.
Däremot tror jag att den privata sektorn gör nästan allt bättre än den offentliga. Dina exempel om svenska vägar eller posten övertygar t ex inte. Jag vet inte i detalj vilka hinder den lokala eller nationella förvaltningen lade för privat konstruktion av sådana, men jag gissar att redan då hade någon allmän åsikt formats om att det var samhällets uppgift. Kanske fanns förbud att bygga på den mark samhället (alt. kyrkan) ägde, vilket ju var en ansenlig del av Sverige. I länder där så inte var fallet t ex i USAs västra stater byggdes vägar privat. Hela järnvägsnät byggdes privat över hela kontinenten, och järnvägsentreprenörerna tyckte främst att det offentliga var ” a pain in the ass” och ett klart hinder. Så mycket beror på de regler och den kultur, som redan finns i samhället. Men jag ser inget fel i samhällsgemensamma projekt, där kostnader fördelas på ett rättvist sätt.
Vänliga hälsningar!
Dan
Hej.
Du har inga förpliktelser att svara, men tack för att du tar dig tid.
Jag är rätt frän i tonen mot objektivister, libertarianer och liknande, då jag tycker väldigt många förenklar på snarlikt sätt som ekonomer gör – ekonomerna kan jag dock förstå och förlåta då de är tvungna för att alls kunna räkna på sina hypoteser och teorier.
Vet inte om jag nämnt det, men jag känner igen så mycket från extremvänsterns resonemang. Där de sätter staten och folket som garanten för rättigheter och friheter gentemot kapitalet, verkar libertarianer göra tvärtom helt enkelt. Det funkar inte heller – just USA fram till Teddy Roosevelt är ett praktexempel på hur privat ägande alltid eftersträvar monopol syftande till att omöjliggöra konkurrens och eliminera kunders/individers möjligheter att välja bort monopolkapitalistens vara eller tjänst. Titta på hela idén med anti-trust lagarna, och varför dessa alls behövde skapas.
Äganderätt argumenteras alltid för utan hänsyn till att vi äger olika mycket: vi har alltså olika förhandlingspositioner redan innan vi tar hänsyn till olika förmåga. En ännu starkare äganderätt blir då bara den redan besuttnes rätt att fortsätta äga mer än andra, och att slippa bidra till gemensamma behov efter förmåga.
För att inte bli för långrandig, det är mitt i natten, så skall jag förtydliga varför det är en upplyst despot med absolut makt som krävs: denne måste omfatta ideal om individuell personlig frihet under ansvar att envar respekterar detsamma för alla andra, och måste ha våldskapital (och därmed ekonomiskt/resursmässigt dylikt) för att upprätthålla denna rätt och frihet. En vald folkförsamling vars medlemmar företräder olika gruppers särintressen av stärkta privilegier (vare sig det är företag, fackförbund eller trossamfund) kommer alltid att rationalisera och kompromettera sagda frihetsideal till att stämma med ägarens eller lärans sanning.
Därmed inte sagt att jag finner att denna despot skulle kunna finnas i verkligheten.
Ang. el, vägar, vatten o.d. vill jag säga att om en stat skall äga och kontrollera detta får den eller dess företrädare ha egna ekonomiska intressen i ägandet eller bruket – att tjäna folket måste vara idealet (vilket kan vara mer eller mindre lika (o)realistiskt som despoten ovan), och själva verksamheten i sig vinsten. En liknelse för att förtydliga tanken är en odlingsbädd: staten tillhandahåller en låda med goda förutsättningar för att alla skall kunna så sitt frö och få det att gro och ge frukt, men själva tillväxten och skötseln är vår, och eventuell skatt på avkastningen skall bara vara sådan som krävs för att underhålla och konstruera fler lådor.
Överfört till idag betyder det att stat och kommun i Sverige paradoxalt nog å ena sidan måste ha mer absolut makt men över betydligt färre områden: dessutom måste sagda makt begränsas i en bindande konstitution som endast kan ändras av valmanskåren (jag vill se ett direktdemokratiskt system reglerat så att politiska förslag godkänns eller underkänns av väljarna, och att lagstiftande församlingar tillsätts via lottning).
USA, förresten. Där hade man fördelen att börja från noll. Detta enkla faktum missas skrämmande ofta. Ett gammalt land som Sverige däremot, ja där måste man istället bygga på vad som redan finns – eller riva och bygga nytt.
Vi står nog betydligt närmare varandra än det kan låta som, men vi anländer från olika riktningar, är min tro.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Lite sent kanske, men här kommer ett av mina favorit inlägg från det stora landet i väster från en person som är medveten vilka skador socialisterna gör.
I väntan på kalkonen
Det är förunderligt, när man tänker på det, hur Thanksgiving-helgen görs möjlig tack vare en mängd olika människor, av vilka ett stort antal är totala främlingar?
För att kalkonen ska hamna på middagsbordet krävs det engagemang av tusentals människor.
Bönderna, naturligtvis, som föder upp fåglarna, men också de som säljer fodret – de som levererar det till gården, för att inte nämna arkitekten som designade byggnaden – arbetarna som byggde den.
Fågeln måste slaktas, plockas, inspekteras och transporteras och lastas och lossas, förpackas, vägas och prissättas och läggas i frysdiskar. Folket som gör allt detta har i sin tur en uppsjö av människor bakom sig som utför andra uppgifter – från att raffinera bensin till tillverkning av lastbilarna, till tillverkningen av plasten som köttet förpackas i.
Alla dessa aktiviteter, utförda av oräkneliga främmande män och kvinnor, har pågått under många månader så att jag och tusentals andra kunde köpa en kalkon till denna helg.
Nivån på samordning som krävs för detta är häpnadsväckande. Men vad är ännu mer imponerande är att ingen samordnade det.
Ingen “Kalkon-tsar” har konstruerat en plan och utfärdat order. Ingen tvingade folk att samarbeta så att vi nu har en kalkon i ugnen. Men ändå samarbetade de. När jag kom till Publix var kalkonen där. Allt jag behövde göra var att köpa den. Om inte det är ett mirakel, vet jag inte vad vi kan kalla det.
Adam Smith kallade det ”den osynliga handen” – den mystiska kraft som gör att otaliga människor – som arbetar för egen vinning – främjar ändamål som gynnar många.
Av det som verkar som kaos, orsakat av miljontals okoordinerade privata transaktioner, uppstår spontan ordning på marknaden. Fria människor agerar fritt och det resulterar i en mängd varor och tjänster – mer än det mänskliga sinnet kan förstå.
Ingen diktator, ingen byråkrati, ingen superdator planerar det i förväg. Ju mer en ekonomi planeras, desto mer drabbas den av brist, störningar och misslyckande.
Upplagd av Berit kl. torsdag, november 23, 2017 3 Kommentarer
Ja, detta är en alldeles utmärkt beskrivning av hur ett prissystem fungerar: livsnära, konkret, bra beskrivet! Och utmärkt att just det kaos, som socialisterna beskyller det fria samhället för, sätts in rätt i sitt sammanhang. Ett inlägg, som det aldrig är för sent att publicera, Samuel.