Dagens gästskribent är Dan Ahlmark
Särskilt två händelser är av fundamental betydelse för en människa. De flesta tänker då omedelbart på födelsen och döden, och det är sant, att döden är en av de två. Men hur viktig den fysiska födelsen än ter sig, är dock den andliga kanske av större betydelse. Vad innebär då den ? Ja, om man följer en vanlig människas utveckling uppkommer många frågor. När tänker hon (1) några väsentliga tankar beträffande sina åsikter om samhället, dess mål och viktiga polices; om de väsentliga problem som där finns, relationen till människor och sitt ansvar som människa ? Finns något i hennes eventuella tankar, som skiljer sig från samhällets allmänt vedertagna? Finns några, som ligger utanför åsiktskorridoren – och i så fall hur långt ifrån den? Man finner då, att den helt övervägande delen av människorna syns åsiktsmässigt befinna sig i närheten av de åsikter, som är godtagna av media och dagens politiska maktcentra.
Detta kan ju ses som naturligt, eftersom de flesta inte söker någon information om dessa frågor och, ifall så sker, bara tar information från våra vanligaste mass- eller sociala media. Deras eget intresse av frågorna är lågt och ofta obefintligt. Åsiktsmässigt för personer kanske inte fram en egen och särskiljande åsikt i något ämne under större delen av sitt levnad. Deras andliga liv beträffande moralisk/etiska, medborgerliga och politiska ämnen är alltså mediokert i meningen, att det inte skiljer sig från mängdens dvs praktiskt sett makthavarnas.
Det behöver dock inte alls betyda, att dessa personer arbetsmässigt eller karriärmässigt inte visar framfötterna. De kan ha klara framtidsmål, arbetar och har en karriär, har familj och uppfostrar barn. De kan även ha en kritisk inställning till vissa samhällsförhållanden: skatter, massinvandring eller bristande jämlikhet, för låga bidrag etc men det är inte mer än konventionell klagan utan större tänkande bakom.
Individerna reflekterar däremot inte över vilken rätt medborgaren ska ha i samhället eller vad som rimligen kan krävas av henne, och vilka krav hon bör ställa på samhället (ej gällande bidrag). Hennes av någon vanlig ideologi präglade tankar och åsikter är bara de kända och ytliga, och skälen bakom dem har hon inte tänkt på eller kan redovisa. Hon kan ge uttryck för alla typer av samhällsplattityder men formulerar knappast några egna originella tankar. Man kan därför säga, att hon är en människa, som aldrig vaknat och verkligen upptäckt sin natur och sitt ansvar som människa.
Och vilket är då det ansvaret ? Ja, det är först att klarlägga vem hon egentligen är: vilken mental förmåga har hon då som människa, och vad betyder det för livet ? Sedan kommer en störtflod av frågor: vilka åsikter är i realiteten genuint hennes egna och på vad sätt ? Vilka detaljerade och sakliga grunder har hennes värderingar, och är de väsentligen i samklang med varandra? Är någon del av hennes själ i verkligheten hennes egen? Vilka åsikter ger hon uttryck för, och som hon otvetydigt anser rätta och dessutom vill hävda, trots att de kanske – eller säkerligen – väcker opposition. Och har hon någon gång mera systematiskt funderat på andra och djupare frågor om livet ?
Några sådana har diskuterats i ett annat sammanhang (2), där en gällde, ifall hon överhuvudtaget anat löftena i den mänskliga tillvaron ? Vilken storslagenhet i henne och hennes liv visar, att hon ens haft kontakt med sin möjliga existens ? Och hur har hon i verkligheten lyckats uppfylla det stora ansvaret för just sin existens ? Och hur har hon lyckats utforma och uttrycka det viktigaste – vad det nu är – i sin själ ? Det är intressanta frågor, vars svar säger mycket om en människa.
Det första uppvaknandet beträffande en människas fundamentala andliga liv gäller den initiala förståelsen av sin individualitet. Det avser barnets naturliga reaktion:
jag vill det; göra själv… Den lille känner instinktivt, att hon är fristående på något sätt, en egen person, som vill något och därför protesterar, om andra går emot hennes vilja. Det innebär inte, att man har förståelse av vem man egentligen är och vilken situation man befinner sig i, eller varför man har kraften och rätten att besluta om saker. Längre än så kommer många barn inte, utan de växer upp och låter andra ta över och prägla sitt andliga liv.
Men vissa kommer – under ungdomen eller tidigt vuxenliv – plötsligt till en känsla och förståelse av att hon verkligen är en separat och självständig varelse gentemot alla andra. Hon är h o n och ser på andra, på världen och händelser på ett helt eget sätt. Det kan komma plötsligt som en blixt och påverkar henne djupt. Hon präglas av den omskakande insikten att vara sin egen individ, hon är unik och inser snabbt att hon äger sig själv – och därför har rätten att bestämma över sig själv. Det är människans andra uppvaknande, och som många absolut inte kan glömma. Andra känner och inser kanske något, men svagt och respekterar inte upplevelsen som den livsavgörande händelse den kunde vara. Personer kan också börja förstå individualismens innebörd intellektuellt genom studier och eget tänkande.
Om och när man sedan funderar vidare, leder insikten just till preciserade frågor om vem man egentligen är, och vilka värderingar – inte de man i ögonblicket har – utan de man b ö r ha för att representera den egna verkliga personligheten. Så småningom söker man de mål man nu ska eftersträva. Tillsammans är detta den verkliga individualitetens födelse, som bildar grunden för en livslång utveckling, där individen utvecklar och hävdar sin särpräglade personlighet i så många avseenden.
I dagen samhälle medför ett individuellt uppvaknande av detta slag många typer av smärta, därför att samhället blivit så irrationellt och förvridet. Att nå korrekta slutsatser tar tid, och det är en både arbetssam och plågsam process, där individen nu klart ser så många samhällsfel och ännu inte har förmågan att avskärma sig från, hur hennes nya värderingar systematiskt trampas på av samhället.
- Orden ”hon” och ”han” används likvärdigt i meningen att bägge könen alltid avses oavsett pronomet, som används i sammanhanget.
- https://newsvoice.se/2023/04/dan-ahlmark-fragor-som-forandrar-livet/
Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han publicerade tidigare boken ” VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”. Hans publicerade artiklar kan också sökas på hemsidan: http://vaknaupp.dinstudio.se/17/9/artiklar-och-lankar/
Man ska under sin uppväxt och ungdom lära sig anpassning till det omgivande samhället, sedan som vuxen tillämpa sina kunskaper för att på äldre dagar med allsköns tillägnade erfarenheter av vad som är gott och vad som har varit dåligt förbättra samhället man lärt sig leva i och som det ser ut framöver, även barn och barnbarn kommer att leva i.
Något annat alternativ finns inte, och har aldrig funnits. Att bli en världsmedborgare är omöjligt eftersom ingen kan växa upp på alla platser samtidigt.
Att tvingas byta samhälle till ett helt annorlunda under livet avbryter mognadsprocessen och är aldrig lyckat, utan kan ofta vara en liten personlig katastrof, inte minst när det gäller det talade språket.
Pingback: Människans uppvaknande och bortgång 1 | ulsansblogg
Det är en svår kamp du för, Dan, för individernas inre upplysning i en tid när kollektiv avtrubbning via MSM, Idol, Let’s Dance och inte minst statlig propaganda söver folket.
Men det är en nödvändig kamp, som vi på flera sätt måste delta i och ge vårt stöd. Utan individuell insikt är till exempel demokrati ett innehållslöst ord.
Jag misstänker att folket har bättre koll än så men de känner att det inte är någon idé att engagera sig. Alla maktutövare nu försöker att med olika metoder begränsa oss så att våra liv inskränks och försvåras utan att det går att protestera. Gangstergänget gör det på sitt sätt, vilket också drabbar oss men från ett annat håll. Metoden är att ge oss skuldkänslor och dåligt samvete för problem som nästan ingen har upptäckt än och förmodligen aldrig kommer att göra, vilket är anledningen till att vi står så frågande inför till exempel klimathysterin med alla dess svåra konsekvenser och islamiseringen av hela Europa. Alla visste däremot att den besinningslösa invandringen skulle leda till en lång rad redan kända problem, men de som påpekar det svartmålas bortom allt förnuft.
Det är aldrig någon myndighet som förklarar de stora fördelarna med allt som belastar våra framtidmöjligheter, och vilken ledare inom näringslivet har lyckats med den strategin? Jag känner starkt att det är dags nu att ifrågasätta nyttan med alla framtidsbegränsningar eftersom det ganska säkert skulle vara bättre för alla att skippa det mesta som prackas på oss, från vår egen skuggregering under EU, globala institutioner och andra allianser. De behövs inte, kommer att begränsa oss avsevärt och förstöra framtidsutsikterna för våra unga. Varje sådant begränsningsprojekt utan solklar nytta för svenska medborgare skall avslutas NU. Vi får snart mängder med efterföljare över hela världen.
Jan!
Jag håller helt med Dig. Det värsta projektet f n är den energipolitik, som orsakas av den obevisade teorin om global uppvärmning. Rader av projekt sammanhängande med globaliseringen t ex WHO som världsregering gällande pandemier, Agenda 2030 osv är skadliga för oss, men vilka jag är rädd att våra politiker accepterar. Det beror bl a på dessas professionalisering. Deras kontakt med folket har försämrats, och riksdagsmän är numera att jämföra med tjänstemän i ett företag – helt beroende av sin ledning.
Och vem rapporterar ” ledningen till” ? Hmm 😉
Varför har svenska folket fråntagits rätten att sparka POLITIKER som missbrukat vårt FÖRTROENDE.
T. ex i ALLMÄNNA VAL.
Just nu har vi mig veterligen bara en säger en FOLKVALD riksdagsledamot nämligen ELSA WIDDING!!!
Sug på den Dan.
Ingen djuplodande bortförklaring kan ändra på den uppfattning. Svenska folket fattar säkert vad det handlar men är M A K T L Ö S T! ! !
Du satte fingret på rätt ställe. Vi behöver inte allt som prackas på oss. Det begränsar oss avsevärt. Sen tar Dans inlägg inte upp den ytterst andliga frågan vars frågeställning kan beröra oss och forma oss tidigt eller sent i livet. Vad är livet och dess mening?
Att bli en jordhög till slut ? Slut , finito. Hur kunde denna jordhög tänka, vara medveten, ha känslor å allt det där? Är det rimligt å anta att ett gäng atomer, molekyler, åkte på konferens för x antal eoner sedan å beslutar sig för att bli lite smartare? En sk andlig utveckling. Ja, ni förstår, ett evighetsämne givetvis.
Glenn!
Tack för Din kommentar. Den fråga Du nämner och som jag inte tar upp i artikeln, har jag berört i en tidigare artikel: https://newsvoice.se/2023/04/dan-ahlmark-fragor-som-forandrar-livet/
Korrekt analys! Färre begränsningar tvingar människor att ta ansvar sin egen utveckling. Det i sin tur utvecklar hela samhället.
Precis det Klp och libertarianer eftersträvar.
Jag tycker nog att islamiseringen är det värsta problemet eftersom den inte går att stoppa. Att en väsentlig del av Europa kommer att bli en muslimsk stat råder inget tvivel om, med samma eviga gränskonflikter som mellan Israel och deras grannländer, bara mycket mer omfattande. Men ett nytt hundraårskrig som vi ändå aldrig kan vinna är det sista vi behöver!
Europeerna är försvagade under korruptionscentralen EU, som ännu inte genomfört annat än halvgenomtänkta men tvingande direktiv på låg nivå jämfört med vad de skarpaste länderna hade tidigare, och USA ännu har. Att EU nu straffar GB för sitt Brexit bevisar den barnsligt låga nivån. En realpolitiker precis som en företagsledare ser möjligheterna och inte svårigheterna.
Elförsörjningen är reverserbar med ett penndrag, vår närvaro i EU, WHO, WEF, NATO och FN också. Jag såg helst av allt att vi lämnar alla nu. De vill inte vårt bästa, utan bara att vi underordnar oss och få våra pengar. Det handlar bara om att förklara för beslutsfattarna vad vi tycker och väga för och emot. Gör inte detta mot oss! Vi tycker att det är dumt och ogenomtänkt och begränsar oss till en allt mer eftersläpande lydstat! Vi kan och vill bättre! Ni har inte en aning om vad vi skulle kunna göra på egen hand, vi vet till exempel ganska säkert att det vore en bättre lösning. Våra ungdomar behöver utmaningar och få tillbaka glimten i sina ögon!
Nu är Ryssarna förbannade på Finland och dess nya NATO-medlemskap. Ja, vem hade hade väntat sig något annat? Var det inte just den reaktionen som finnarna ville få? Men vad gör NATO åt det? Vad kan de överhuvudtaget göra? Eftertankens kranka blekhet (Shakespeare igen)?
Varför är det inte de klokaste som bestämmer längre och inte alla dessa halvfigurer med mer känslor än förstånd?
Som alla eftersträvar!