Den tredje vägens politik

Efter Palmes död försökte Ingvar Carlsson och Kjell-Olof Feldt lansera den tredje vägens politik. Socialdemokrati på annat sätt än Palmes, lite mindre konfrontativ kanske man kan säga. Men det var lika fullt svensk socialism fullt ut. Man kan inte säga att det lyckades särskilt väl.

Men jag kan inte låta bli att då och då återkomma till vad en tredje väg skulle vara i vår tid. Vid samma tid som sossarna presenterade sin tredje väg kom Miljöpartiet in i riksdagen. Som en tredje väg, med fokus på miljön istället för på människorna. Det har de fortfarande, men de har aldrig fått ens 10% i ett riksdagsval.

Därefter försökte Greven och Skivbolagsdirektören med Ny Demokrati. Det höll ett val, sedan var de borta i interna strider och mullvadar i de egna leden.

Därefter kom Sverigedemokraterna, och de har lyckats både ta sig in i riksdagen, hålla sig kvar där och växa till Sveriges näst största parti. Men där verkar det ta stopp. De är nu ett parti som de andra och deras samarbete med den moderatledda regeringen har inte lett till en enda avgörande skillnad.

Men i USA blev Donald Trump president för första gången för åtta år sedan. Med sitt MAGA-budskap måste han betraktas som ett försök till en tredje väg, mellan traditionell uppdelning mellan republikaner och demokrater. Givetvis blev han hatad på båda sidor och alla ansträngningar gjordes för att stoppa honom.

De lyckades hålla honom borta en mandatperiod, men inte mer. Det säger en del om hans egen uthållighet och mycket om folkets genuina längan efter något helt annat än det som bara krånglar till medborgarnas liv och samtidigt låter samhället förfalla.

Medan Trump var borta försämrades läget i Ukraina och Putin skikcade in militär i vad han kallade en specialoperation.Genast kom allt hat mot såväl Putin som Ryssland i dagen, och det tycktes endast finnas två sidor, för eller emot Putin.

Mot Putin stod Nato, EU och USAs Bidenadministration. Finland och Sverige hoppade ur kalsongerna av rädsla och anslöt sig omgående till Nato. Trumps återkomst till presidentposten innebär också en återkomst till den tredje vägen. Denna gång betydligt bättre förberedd.

Men det accepteras inte av dem som låst fast sig i det gamla rysshatet, så till den grad att de nu ofta tror att Trump går Putins ärenden. De är totalt oförmögna att se något annat än sin egen självgodhet och självrättfärdigande. Det gäller såväl inställning till Putin, Ryssland och Ukraina, som inställning till EU, censur, migration, covid, klimatbluffen, demokrati, korruption, med mera.

Trump har nu samlat medarbetare med samma inställning som han själv runt sig. Det blir ingen ändring i politiken de närmaste 4 åren. JD Vance har visat sig vara ett fynd, vältalig, rak och logisk utan tendenser till svammel. Många ser redan nu honom som en god kandidat för republikanerna i nästa presidentval. Utsikterna är goda att han lyckas.

Tänker Europas ledare sitta, inte på avbytarbänken, utan på läktaren i en helt annan match i tolv års tid, och vara sura för att de inte förstår sitt eget folk?

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

21 svar på Den tredje vägens politik

  1. Benny skriver:

    Kalle Bildt lanserade ju på sin tid ”den enda vägens politik” och det är den vi lider av idag med ”liberala” påfund på alla områden som ruinerar vanligt folk men berikar politiker och övrig maktelit helt enligt Kalles intentioner. En sådan olycka som Bildt har nog inget land egentligen råd med?

  2. Jan Andersson skriver:

    Fantastigt väl summerat, men kommer inte att accepteras av min kloka hustru. Kvinnor har ett annat sätt att bedöma människor och situationer och som oftast är bättre på familjenivå men som är fel i detta fall. Globalismen är en förenklad lära som spritts som en präriebrand men som oftast endast förstärker gamla oförrätter som givetvis de inblandade parterna ser som huvudorsaken till konflikten, och den är ovanligt stark öster om Centraleuropa, men ignoreras och förlöjligas i västeuropeiska media, för alla är ju egentligen ”alldeles lika”.

    Men Donald Trump och många med honom vet att ingen lösning finns på en konflikt förrän sanningen dragits fram på förhandlingsbordet, och man har tydligt pekat på fördelarna med fred och samarbete jämfört med nackdelarna krig, avspärrning och förbud.

    I detta fall bestämde tydligen partisekreteraren och regeringschefen i Sovjetunionen Nikita Chrustjov (1894-1971) redan 1953 att den lilla sovjetiska delstaten Ukraina runt centralorten Kiev (eller Kyiv) skulle vara lämpligt organisatoriskt centrum för ett betydligt större landområde än bara sitt eget gamla territorium vilket genomfördes promt eftersom de inblandade folkens åsikter inte behövde inhämtas i en centralstyrd diktatur. Att Kyiv spelat en viktig och kanske avgörande roll i judendomens och kristendomens långa historia bortsåg han från (eller kände till väl, vilket passade perfekt in i bilden eftersom det ökade ansvarsområdet förmodligen skulle göra det nya Storukraina mer sovjetiskt. Ukrainas nya territorium var också ett svårstyrt område med osannolikt många olika folkgrupper från skilda håll, med skilda språk, skrivtecken, kulturer, regioner och sedvänjor, en gång ditlockade av det faktum att området är ett av världens allra bördigaste.

    Det funkade (troligen via hårda straff) till murens fall, när varje delstat plötsligt förväntades klara sig själva. Speciellt svårt blev det i Ukraina eftersom de ovanligt många folkgruppernas intressen plötsligt kom upp till ytan, samma skillnader som en gång skapat de olika nationalstaterna som de ursprungligen kom ifrån (och lämnat, vilket tyder på svält, krig eller rastlöshet, eller det gamla vanliga, förföljelse på grund av olikheter).

    Och inte blev det bättre under de sex år som enligt Konstantin Kisin (född i Moskva 1982) blev ett rent organisatoriskt kaos ”när ingenting fungerade” ända tills centralstyret återtogs av Moskva och Kreml under ledning av en stark person som Vladimir Putin.

    Men Ukraina förblev i stora delar ”världens mest korrumperade land” och de folk som före 1953 inte var ukrainare samlade sig i ett antal enklaver där man fortfarande kunde använda sin gamla kultur och språk utan krav på att lära sig allt på nytt.

    Men alla dessa var ju nu på papperet ukrainare. Därför började ganska obehagliga krafter inom landet ett inofficiellt utrotningskring som sommaren kulminerade i att den 2014 folkvalde men ryssvänlige presidenen Petro Porosjenko avsattes och en marionett tillsattes, skådespelaren Volodomyr Zelenskij, som fick instruktioner att ”sätta ukrainska intressen först”.

    Rysslands misstag var att göra alla som inte ville vara ukrainare (eller som såg fördelar med en ryskt pass) till ryska medborgare, förmodligen för att många etniska ryssar ropade på hjälp. Och att Ryssland ansåg att de hade förhandlat fram ett definitivt övertagande av halvön Krim, vilket plötsligt inte gällde längre, när Porosjenko var ute ur bilden Krim var fortfarande ukrainskt, till nackdel för Ryssland som har en handelsflotta där och andra alternativ saknas.

    En motbjudande situation att börja gräva i, speciellt som alla kvinnor på sitt sätt ser något hos Zelenskij som Putin saknar: han ser nämligen snäll ut, vilket vi män likställer med ”dum”. Men Donald Trumps åsikt är att allt egentligen handlar om pengar, ett språk som alla kan förstå.

    Vad en fred är värd för Ryssland och Ukraina kommer vi aldrig att uppleva i vår livstid, och egentligen skiter vi väl i detta, vi har väl egna problem att lösa?

    • Mats Jangdal skriver:

      Mycket bra beskrivning av Ukrainas 1900-talshistoria! Om jag minns rätt var Krusse ukrainare, därför ville han ge Ukraina störe betydelse. En klen hämnd mot Stalin för hans Holodomor som drabbade Ukraina hårt.

      • Benny skriver:

        Holdomor drabbade även ryska områden och en bidragande orsak till svälten förutom torka och Stalins galenskap var ”Dustbowl” i USA och Kanada vilket Stalin utnyttjade för export av spannmål till Nordamerika i utbyte mot att USA hjälpte Sovjet bygga upp industrin! Att delar av den egna folket svalt bekom inte Stalin de långsiktiga målen var viktigare. Å andra sidan hade inte industrin byggts upp i Sovjet hade väl Hitler lyckats med sina planer och antalet döda varit betydligt högre och Sovjet inte överlevt? Stalin som var georgier brydde sig nog varken om ukrainska eller ryska svältoffer bara hans egna mål med Sovjet var viktiga i hans ögon!

  3. Benny skriver:

    Man ser ju tydligt att de flesta EU-länder har ett partisystem som effektivt ska sätta stopp för verkliga systemskiften så någon tredje vägens politik är knappast möjlig! Sverige där väljarskaran är extremt svårrörlig p g a folkets konservatism, valsystemet och hanterandet av valsedlar i vallokalerna vilket man kan misstänka är uttänkt för att hålla folk i fållan och rösta på den etablerade partidiktaturen. Borta är alla försök med riktiga personval och kandidater som är obekväma för partiledningarna och resultatet ser vi med 349 överbetalda knapptryckare i lekstugan som kallas riksdag? Finns väl bara Elsa Widding som röstar efter eget huvud men hon lär få ta avsked efter nästa val. Och det vi ser i Tyskland är en kopia på Sverige när AfD ska hindras från att få inflytande precis som på den tiden när SD i Sverige vara ett verkligt oppositionsparti.

    • Göran skriver:

      Det vore bättre om den så kallade sjuklövern i riksdagen fortfarande motarbetade SD. Då kanske det hade funnits ett oppositionsparti.

      Elsa Widding hade en bra benämning på dagens journalister: Snorungar som tror att de vet något.

  4. Göran skriver:

    I Europa och Sverige betyder den ukrainska flaggan krig. I Ukraina hissar mödrar den ukrainska flaggan och då betyder den fred.

    Nu påstår en källa att 1,8 miljoner ukrainare har dött i kriget. Om det är sant hoppas jag att alla svenskar som springer omkring med en ukrainsk flagga på kavajslaget är stolta. Jag ser det mer som en signalering av lågt IQ.

    Jag får svara som Donald Trump gjorde när en journalist frågade honom om varför han förolämpade Kamala Harris med att påstå att hon hade lågt IQ. Donald Trump: Jag ser det inte som en förolämpning utan som fakta.

  5. Göran Åkesson skriver:

    Situationen i USA är mycket olik den som finns i t.ex. Sverige eller i Tyskland m.fl. europeiska stater. Om verklig demokrati, dvs. regering och regeringsmässig problemlösning efter uttryckt folkvilja vore den givna utgångspunkten, hade såväl SD i Sverige som AfD i Tyskland ingått i regeringsbildning. Alla beslut hade med större sannolikhet blivit bättre i överensstämmelse med medborgares önskemål. ’Tredje vägens politik’ hade förpassats till teorins utmarker vad avser dess icke-folkliga förankring.
    Av ovanstående skäl blir en ’trumpisk virvelstorm’ inte verklighet i Sverige. Det spelar ingen roll om Sverige likt Tyskland skulle införa enmansvalkretsar.

    • Jan Andersson skriver:

      Varför inte SD automatiskt ingår i en regeringbildning efter att ha fått en femtedel av rösterna i ett riksdagsval är en gåta som jag dagligen grubblar på och den har avlägsnat varje spår av förtroende för regeringen, inklusive talmannen.

      Alltså tvärtemot vad de själva tror och tycker. Dessutom har flera partier så lågt anseende i opinionsmätningar att de med skammens rodnad borde inse att de inte har ett skit att tillföra styrningen av Sverige, och försvinna ut i kulisserna.

      De försöker för att visa att de gör något alls, gå till de ”stora pojkarna” i en rad utländska maktcentra och liera sig med deras knäppa idéer som inte är Sveriges och aldrig kommer att bli om Folket här hade ett ord med i laget.

      Det finns en lång lista på självklara förändringar som skulle ha varit införda för tio år sedan. Börja beta av Folkets lista, det är det närmaste ni kan komma en demokrati.

  6. Samuel af Ugglas skriver:

    Följde Hr. Merz uttalande om invandringen till Tyskland.
    Vallöftet innehöll begränsad invandring och stängda gränser.
    Valet väl överståndet: fri invandring.
    Är inte utsagorna förvanskade blir kanske Hr. Merz tid i politiken kort, dessutom lär Israels Netanyahu snart besöka Tyskland och Hr. Merz.

  7. Jan Andersson skriver:

    Varför inte SD automatiskt ingår i en regeringbildning efter att ha fått en femtedel av rösterna i ett riksdagsval är en gåta som jag dagligen grubblar på och den har avlägsnat varje spår av förtroende för regeringen, inklusive talmannen.

    Alltså tvärtemot vad de själva tror och tycker. Dessutom har flera partier så lågt anseende i opinionsmätningar att de med skammens rodnad borde inse att de inte har ett skit att tillföra styrningen av Sverige, och försvinna ut i kulisserna.

    De försöker för att visa att de gör något alls, gå till de ”stora pojkarna” i en rad utländska maktcentra och liera sig med deras knäppa idéer som inte är Sveriges och aldrig kommer att bli om Folket här hade ett ord med i laget.

    Det finns en lång lista på självklara förändringar som skulle ha varit införda för tio år sedan. Börja beta av Folkets lista, det är det närmaste ni kan komma en demokrati.

    • Mats Jangdal skriver:

      Ledarsidorna har en lång och bra kommentar på Twitter om korruptionen i riket,
      https://x.com/ledarsidorna_se/status/1895001103118287179

      • Samuel af Ugglas skriver:

        Såg en lokal politiker som samtalade med Johan Westerholm om klimatbedrägerierna i Norrland. (Northvolt m.fl.)
        Politikern, en trogen socialist och JOHAN WESTERHOLM som ännu inte betalt årets medlemsavgift, en nog så viktig påminnelse till alla tittarna, yvandes över medlemskapet i SOCIALDEMOKRATERNA, vad göra?

        • Mats Jangdal skriver:

          Svensken vill inte veta hur ruttet det är. Ty svensken är så pass intelligent att han inser att förfallet är ett resultat av hans egen ovilja att säga ifrån och han är därmed medskyldig.
          Men om han håller tyst kanske någon annan säger ifrån.

          • Jan Andersson skriver:

            Det är kanske därför som vissa säger som de gör: ”Det måste bli sämre innan det blir bättre.”

            Men det är ett farligt spel, de duktigaste hinner lämna landet och kvar blir socialfall, missbrukare, långtidsarbetslösa, sjukpensionärer, ålderspensionärer, lågutbildade och invandrare med alltför begränsade kunskaper i svenska, varav ingen kommer att kunna rycka upp landet igen.

            Råkar det finnas kvar någon med ambitioner är det många som avråder honom: ”Ta däj en sup å var’ sôm fôlk!”

          • Benny skriver:

            Det kan ju även vara så att korruptionen är så systematiserad i Sverige sedan årtionden att folk inte ens uppfattar att det myglas på alla nivåer? Och sedan när media blev beroende av politikernas välvilja med bidrag så försvann det mesta av granskningen av politikerna från dagordningen. Det är väl bara av politikereliten sanktionerad kritik av SD som släpps igenom i media! Man biter inte den hand som föder…

            • Göran skriver:

              Det så att det inte finns något forum med tillräckligt bred publik som all korruption kan avslöjas i.

              Sven Valerio på folkungen.se har skrivet flera artiklar om korruptionen, men hur många läser de artiklarna? Tio personer, eller?

              • Benny skriver:

                Vi såg ju på Uppdrag Granskning att det finns utmärkta medarbetare på SVT när de granskade myglet Northvolt? Men ledningen vågar inte släppa loss samma medarbetare på att granska politikerna längre som man gjorde på Josefssons tid!

              • Mats Jangdal skriver:

                Folkungen var ny för mig, man hinner ju inte med allt.
                Har lagt till den i länklistan nu.
                Tack för tipset!

  8. Göran skriver:

    I Tyskland fick 13,8 % av de som röstade ingen representation i tyska riksdagen. Tyskland har en spärr på 5 %.

    I Sverige borde vi ta bort 4-procent-spärren. Om det vore så, då skulle det gå att få in lite kloka människor i riksdagen. Elsa Widding skulle bara behöva typ 12.000 röster. Det skulle hon nog få hur lätt som helst.

    Det skulle även kunna gå att få in kloka människor i riksdagen om alla dessa samlades under ett virtuellt parti. Man röstar på en person och det virtuella partiet får alla röster. Partiet har inget partiprogram utan varje person driver sina frågor. Personval med andra ord. Att nå 4 % innebär 25 personer in i riksdagen. Tjugofem kloka människor med andra ord. Snacka om höjning av IQ i riksdagen.

    Tyvärr kommer det inte att fungera eftersom det inte går att nå ut till tillräckligt många personer i Sverige om man inte har en kassa på några tiotals miljoner.

  9. Göran skriver:

    Vid nästa val år 2026 vinner socialisterna och sedan kommer Sverige aldrig mer att ha en så kallad borgerlig regering. Jimmy Åkesson kommer aldrig att kunna förverkliga sin dröm att statsminister eller att få ingå i en regering. Han har sålt ut sig själv och SD för något som inte går att uppnå. Han får nöja sig med att ha svikit Sverige.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *