Dagens gästskribent är Tege Tornvall
Svenskt Näringsliv har som avelningschef för ”hållbarhet och infrastruktur” statsvetaren Marie Trogstam. Hon hade nyligen ett inlägg i Tidningen Näringslivet (TN) med rubriken ”Svenska näringslivet har en viktig roll att spela i globala klimatarbetet”
Utan egna kunskaper om klimatet spelar hon husbondens röst och vevar pliktkyldigt anvisad vev. Hon menar sig tala för ”svenska näringslivet”. Det gör hon förstås inte. Inte ens för Svenskt Näringslivs egna medlemmar. Mellan skål och vägg tvivlar många svenska företag på både klimatlarm och klimatmål.
”Det globala klimatarbetet” kan sammanfattas i det enda ordet ”ord”. Till intet förpliktande ord utan koppling till faktisk verklighet. FN:s klimatmöten är utbyten av ord. Det så kallade Parisavtalet är inget avtal utan lämnar fritt åt länder att själva försöka tillföra mindre koldioxid till atmosfären utan tvång eller påföljder.
Det bygger på tron att mer koldioxid skulle kunna farligt värma atmosfären. Det bortser från att den Lilla Istiden (ca 1300-1870) periodvis var besvärande kall med missväxt, nöd och svält.
Sedan dess slut har den marknära atmosfären (där vi lever) lyckligvtis globalt värmts en dryg grad. Värmda hav har gasat ut mer koldioxid. Mänsklig verksamhet har på marginalen också tillfört koldioxid. Mer värme och koldioxid har gynnat växtlighet och grödor.
Jorden har blivit grönare och rikare. Åren 1930-2015 ökade världens skördar fem gånger (FAO), medan befolkningen ”bara” ökade 3,5 gånger. Fler har fått det bättre. Färre lider nöd och svält.
Det är det konkreta resultatet av den för världen gynnsamma uppvärmning som FN, dess klimatpanel IPCC och västvärldens politiker nu på alla sätt försöker motarbeta. Och som flertalet andra länder i stället välkomnar.
Hur många i Svenskt Näringslivs ledning har detta klart för sig? Hur många vet att koldioxid är växternas livsnödvändiga näring och genom fotosyntes ger atmosfären dess lika livsnödvändiga syre? Hur många vet att mer värme och koldioxid ger mer syre och växtlighet?
Och främst: hur många vet att försöken att fånga in och i marken lagra koldioxid är att beröva växtligheten denna livsnödvändiga näring?
Tvärt emot att värna om Jordens klimat är FN:s årliga klimatmöten politiska huggsexor om finansiering och fördelning av nu utlovade 300 miljarder USD per år för att få fattiga länder att ersätta billiga och säkert tillgängliga energiformer med dyra och otillförlitliga – med påhittat klimathot som förevändning.
Tege Tornvall
USA har en myndighet som heter ”U.S. Environmental Protection Agency” (EPA). Tre höga chefer för den myndigheten som arbetade med klimatfrågan fick en fråga om hur mycket koldioxid det finns i atmosfären. Deras svar från var och en av dem var: 5 %, 6 % och 8 %.
Kanske skulle en kunna säga: Jag skicket i hur mycket koldioxid det finns så länge jag känner pengar på att påstå att det är för mycket.
Visar väl bara på okunnigheten bland makthavare! Obama på sin tid blandade ihop koldioxid och koloxid då han menade på att koldioxid var ett gift i atmosfären som måste tvättas ur? Ja, så snurrigt det kan bli när folk är obildade…
Som medborgare i riksstaten Sverige anser jag att jag är en viktigare person för Sveriges ekonomi än de som är tillsatta (till viss del genom allmänna val) för att sköta de många funktioner som är gemensamma för oss medborgare och som vi behöver hjälp med för att det är svårt att hinna sköta allt sådant på egen hand och samtidigt sköta ett svårt jobb. Det innebär inte att vi tycker att era jobb är så förfärligt märkvärdiga, bara till viss del annorlunda.
Men nu har ni börjat inbilla er att att ni också ska bestämma själva vad ni ska göra ocb har i detta syfte snackat ihop er med samma grupper statstjänare i andra länder för att få mer tyngd i åtgätderna som ni gemensamt har kommit överens om. Det är alltså inte vi medborgare som varken har hittat gemensamma problem som ni kanske borde titta på eller som blir gynnade av ett enda en av dessa påhitt.
Ursäkta, men ni har faktiskt hittat på detta själva, vilket vi aldrig kom överens om när vi skrev era våra jobbanvisningar och förklarade vad vi ville ha hjälp med, och man kan lugnt säga att ni har överskridit era befogenhet med bred marginal.
Det är dags att granska varje tillsatt befattning i denna yrkeskår och se vilka som har följt reglementet och de som inte har gjort det.
Att ni skulle jobba självständigt inom vissa gränser är notmalt, men inte att ni skulle hitta på egna problem att lösa. Det är faktiskt vi medborgare som är era uppdragsgivare och som bestämmer vad ni ska ägna er åt, för det är vi som gemensamt betalar era löner. Vi vill inte betala för arbeten som är helt onödiga för oss och som bara ökar våra kostnader utan att ge oss några fördelar alls.
Jag föreslår en enkät på medborgarnivå där vi till att börja med identifierar allt som gjorts men som vi inte begärt för att kunna utröna om det finns någon eller några som har nytta av dessa arbeten, och om 9så inte är fallet beordra ett omedelbart stopp. Samtidigt kan vi utröna om det finns andra mer angelägna problem att lösa i jobbeskrivningen men som inte någon har påbörjat än.
Och givetvis ska vi betala för väl utfört jobb, men det är tveksamt om vi ska betala något för jobb som som ingen svensk medborgare har någon som helt nytta av.
Ni är långt ifrån några övermänniskor eller erkända experter på någon av de discipliner vi behöver hjälp med, i bästa fall är ni drivna och duktiga hantverkare inom varje disciplin. Men vi kommer (som vilken av oss som helst som fått huset ommålat) att betala det fulla priset först när vi är fullr nöjda med resultatet.
Följande uttalande, lite överdrivet, har jag hört från personer i offentlig sektor som gått över till privat sektor. ”Får ni tänka själva?” Ni får själva räkna ut hur mycket extra kostnader det innebär, att inte tänka själv.
Ovan stämmer bra överens med lite erfarenhet jag har av projekt där offentligt anställda ska göra ett projekt tillsammans med privat anställda. Projektet ledes helt och hållet av de privat anställda. De privata kommer med alla idéer, lösningar och det praktiska utförandet.