Jag har ofta förundrats över hur vänstermänniskor är. De ser inte gärna individer. Individer skrämmer dem, kollektiv är deras bekvämlighet, som ett sillstim. Är man en individ med egna tankar och åsikter får man ofta frågan varför man tror att det är något märkvärdigt med en själv. Varför är du så speciell då? frågar de.
Svarar man då att man har en egen vilja som gör att man kan välja mellan olika saker eller idéer. Varpå man får slängt på sig att vetenskapen minsann visat att det inte finns någon fri vilja. Allt är styrt av stimuli-respons i kroppens kemi. Men de kan inte förklara varför man en dag vill ha en varmkorv och en annan dag en glasstrut.
Jag påstår att det är för det lilla tillskott av stimuli som kommer från vår egen fantasi.
Men för att ha fantasi krävs att man har en själ. När vänstermänniskor inte accepterar förekomsten av fri vilja, för att de själva saknar tillräckligt med fantasi, så indikerar det bara den själlöshet som krävs för att vara till freds med kollektivet.
Jagsvaga människor tycks inte vilja vara individer, utan vill gömma sig i eller bakom kollektivet. Socialismens dogm är att fostra människor att förneka sig själva och finna ett kollektiv att ingå i. Då blir de mycket lättare att styra. Särskilt viktigt är det för att få de starka individerna på knä.
Jagsvaga personer har oftast svalt all dogma som levereras och finner det enklast att bara inordna sig. Någon har ju levererat regelboken om livet och varför tänka utanför boxen? Bara jobbigt. Hmmmm , och vad är själen ? Sug på den.
”Allt är styrt av stimuli-respons i kroppens kemi.”
Jadu, Mats, det blir svårt att ta sig runt det påståendet. Angående glassen och korven. Du råkade se en korvmoj före du såg en glasskiosk. Synen av korvmojen gjorde att fick en stimuli att vilja ha en korv.
Solen skiner, det är sommar, det är varmt ute. Du bestämmer att en glass vore bättre än en korv. Fri vilja eller stimulerad av solen, sommar och värme?
Å andra sidan. Vad är det som stimulerar att en individ blir ansvarstagande och en annan kollektiv? Lär vi oss en kod och stimulin utlöser handlingar enligt koden?
Ta experimentet med att ge ett barn en bulle och förklara att om du inte äter upp bullen inom de närmaste 15 minuterna så får du en bulle till. Vad är det som gör att de flesta barn väljer att äta upp bullen medan en mindre del väljare att vänta 15 minuter. Vad stimulerar att genast äta upp bullen och vad stimulerar att vänta?
Om jag kämpar emot att äta upp bullen, väntar jag då på någon stimuli som får mig att inte äta upp bullen, eller?
Jag underkänner båda dina exempel!
Jag kan bli sugen på glass eller korv, ensam i ett mörkt rum, utan doft av vare sig det ena eller det andra. Vilken stimuli är det då som fäller utslag.
Den som väljer att äta bullen direkt kanske bara vill ha en. Jag är inte särskilt förtjust i vanlig kanelbulle, tackar ofta nej om jag blir bjuden.
Det finns alltid flera invändningar att resa mot de exempel som ges för att fri vilja inte existerar.
Hör nästan dagligen; vad fan menar du, hur skulle det se ut i Sverige om inte vi alla bidrager till Sveriges bästa?
Det är de medskyldiga till Sveriges undergång som hävdar det, fan troet”?