Dagens text hänger delvis ihop med föregående text.
Staten har tagit på sig ett stort ansvar för en mängd saker i våra liv. För att skapa säkerhet och i förlängningen även trygghet för alla, kräver staten att vi medborgare underkastar oss en mängd regler. Det gäller till exempel våra behörigheter att vara pilot, läkare, elektriker, köra bil eller äga vapen.
Därför vill staten också kontrollera att de som fått sådan behörighet även efter en tid kan anses uppfylla villkoren. En del av statens kontrollanter uppvisar därvid en överdriven nitiskhet och väljer att hellre fälla än fria. Det kan vara så att de gör det för att hålla ryggen fri, inte själva bli klandrade om något skulle hända. De har ju också utgifter, familj och hem att försörja. Det kan man förstå, men överdrivet nit är ändå inte bra. Då talar jag inte om de som fått för sig att deras uppgift är att så få som möjligt ska vara behöriga, eller de rena sadister som ibland smyger sig in på maktpositioner.
När jag var ung fick jag en lektion i kärlek av en äldre person. Vi talade om hur jobbigt det är att bli ratad, eller att oroa sig för att bli det. Personen bad mig kupa min hand och hålla så mycket vatten jag kunde i handen. Det blev en skvätt men inte jättemycket.
Försök nu hålla mer vatten i handen genom att knyta handen och hålla så hårt du kan i vattnet. Öppna så handen och jämför, har du mer vatten i den öppna kupade handen eller i den slutna?
Svaret var givet. De slutna handen var fuktig, men höll inte i något vatten alls.
Där ser du, så är det även med kärlek. Man kan bara hålla den med en öppen hand, aldrig hålla fast den med tvång.
Så tänker jag mig att det är med staten och medborgarna. Staten ska hålla fram sin öppna kupade hand för att ge oss tillgång till mesta möjliga trygghet, i frihet! Men så fort staten börjar sluta sitt grepp och krama hårdare om oss, för säkerhet och trygghet, så försvinner dessa lika fort som vattnet eller kärleken.
När vi mister friheten försvinner tryggheten, och när det är staten som orsaka detta tappar vi även förtroendet för staten. Om staten i det läget kramar ännu hårdare kommer allt fler medborgare fråga sig vad vi ska med staten till.
Just nu gör staten det, kramar hårdare. Straffar de medborgare som älskar demokratin och dess yttrandefrihet och vill utnyttja den till att bland annat kritisera statens hantlangare, för att på så vis skydda och förädla demokratin. Men staten förmår inte se kärleken i det. Statens kärlek bygger inte på ömsesidighet, som demokratin var tänkt. Trots allt fagert tal om att älska alla, som HBTQ och annan ”mångfald” förmår inte staten älska det normala.
Tyvärr verkar inte staten kunna lossa greppet på eget initiativ eller insikt. Staten måste alltid tvingas till det, ibland krossas. När det påtalas är statens ryggmärgsreflex att klämma till hårt, jättehårt. Så går stater under.
Docenten i statsvetenskap vid Uppsala Universitet, Katarina Barrling, skrev för något år sedan en bok med titeln, Världens mest protestantiska land, recenserad här. Där hävdar hon att svensken älskar staten, är beroende av staten. Att påstå det är väl en del av hennes uppdrag. En stor del av folket kanske ändå älskar staten, ja. Kanske en majoritet. Men jag hävdar att med fler kontakter med resten av världen, både fysiskt och digitalt, återgår en ökande andel svenskar till det frihetsideal av självbestämmande som prästen W. Kruse beskrev i sin kända dikt.
”Frihet under ansvar” har varit mantrat sedan andra världskriget och som jag är uppvuxen med. Det vill säga: du får reda på vad som kan hända om du ändå bryter mot regler och lagar och inte tar ansvar för dina handlingar, men ingenting hindrade dig från att göra det. När Staten införde hastighetsgränser på vägarna i samband med högertrafikomläggningen 1967 var det ett tydligt trendbrott; de litade alltså inte längre på bilförarna och när fartkamerorna kom var det farväl och goodby för evigt till ”Frihet under ansvar” och vi ser resultatet: vi har blivit ögontjänare och bryter mot reglerna så snart det är möjligt som en slags övervintrad men förlegad frihetsyttring.
Jag har nyligen kört i tidigare för mig okända trakter i Västergötland. Generell hastighetsgräns 80 km/h, massor med lastbilar och tätt med fartkameror. Lastbilar har ett fartövervakningssystem som föraren måste anpassa sig till för att behålla rättigheten att framföra dessa stora fordon. Men de vill köra aningen fortare än 80 km/h, ca 83-84 km/h. Så när jag själv körde 80, mest för jag inte visste var nästa fartkamera stod placerad, blev jag brutalt omkörd av en stor lastbil med långt släp på den smala vägen. Det hände två gånger, för lastbilsförarna visste naturligvis exakt var nästa fartkamera stod…
Kunde de inte köra om, lade de sig två meter bakom min bil för att jag skulle höja…och gjorde jag det så hängde de omdelbart på, nästa fartkamera skulle bara registrera min fartöverträdelse och inte deras, de låg fortfarande högst två meter bakom…
Detta hade aldrig hänt förr. Jag har principen att säkerheten på vägarna är bäst när alla fordon ligger så långt från varandra som möjligt; i full analogi med segeltävlingar på hav och sjö, där man ”stjäl vinden” från varandra oavsett vilken båt som ligger i lä eller lovart. Men möjligheten att köra så i verkligheten är effektivt saboterad av 1) farthållare, 2) fartkameror och 3) A-traktorer.
Endast på öde vägar utan annan trafik eller några fartkameror kan man idag tillämpa de regler som när jag fick mitt körkort 1964 var de enda riktlinjerna för alla bilister: ”Hastigheten bestäms av trafiken, väglaget och bilens och förarens kondition”. Observera vem som hade hela ansvaret för detta: föraren!
”Frihet under avsvar” inte ”Kampen för verkligheten”.
Lägger sig en bil i häcken på min bil, då måste jag förlänga min bromssträcka vilket jag gör genom att sänka farten på min bil.
För övrigt verkar i stort sätt alla bilister tro att man måste ligga nära bilen framför. Vad är det för viktig tid man tjänar in på att köra 83 km om det är 80 km på skylten?
Lägger man sig i Häcken på en bil så beror det oftast på att denne är ett irritationsmoment. Man vill således om denne trots marginell tidsvinst. Och för övrigt kan dagens generation(er) inte köra om. Man har inte lärt sig detta. Allt är ju farligt. Och gällande kameror så är nog dom uppsatta för att lära oss att lyda , inte för att minska antalet olyckor. Så många märkliga hastighetsgränser i klimatets namn- inte pga olyckor. Starta ett parti. Börja med att ta bort alla kameror , ta sen bort merparten av alla ”gupp”. Vad kan gå fel – bli en vinnare.
Säg att det är 80 km på skylten och jag kör 95 km och det kommer en snabbare bil och lägger sig häcken på mig. Vad gör jag för fel?
Vad gäller fartkameror. Fäll ned solskyddet. Det brukar jag göra. De få gånger det blivit ett foto så har det aldrig lett till något.
Inget fel och bakomvarande bör besinna sig tills tillfälle uppstår. Lättare å ligga nära å sen dra på vips då är det fixat. 🙂
Har man inte den motoreffekt som behövs kan man chansa; dvs. öka farten i god till och 1) slänga sig ut i sista ögonblicket med skaplig hastighetsmaginal eller 2) bromsa in hårt till samma fart som det tänkta omkörda objektet har. Så gör förarna fortfarande även i F1. Och alla vana bilister förr, när en bil med 80 hk ansågs ”sportig” men ”sporten” fick man alltid tillföra själv genom att köra om på ovanstående sätt.
Ja, den taktiken har jag också tillämpat. Även med motorstark bil, men då har det ofta handlat om att köra om den där karavanen där varje bilist anser att så lite utrymme mellan varje som möjligt är bra.
Fäll ner solskyddet och sträck extra på nacken 15 m före… solskyddet är alltid nerfällt nuförtiden….
I värsta fall, skaffa ett svart lösskägg…
Det är en principfråga…
Många leverantörsbilar har bara ett kort ”tidsfönster” när de får komma åt en lastkaj för att lasta av; kanske bara 20 minuter tills de måste vara borta igen för då kommer en ny leverantör med sin bil. Och som alla vet sker de flesta planerade vägarbeten och bilstopp med utställda varningstrianglar på sommaren och då uppstår köer och lastbilen kommer för sent, hinner inte lasta av, och måste begära en ny tid, kanske inte ens samma dag, då han skulle ha varit i en annan landsände…
Därför har jag nu bestämt mig för att aldrig ligga i vägen för en lastbil. Vill den om kör jag åt sidan, för jag har mycket få tider att passa nuförtiden och när hustrun får bestämma brukar hon dessutom lägga till minst en halvtimme…
Frihet. Det tar ett tag innan den enskilde förstår att denne bara är skenbart fri.
Att uppleva sig fri är det nog få som gör. I ordet fri finns det många tolkningsmöjligheter- så det är högst intressant vad fri, frihet, eg är. Ser fram emot era kommentarer.
Jag kommer ihåg vilken frihet det var när jag tagit körkort och körde bil för första gången på egen hand. Denna känsla att kunna förflytta mig vart jag ville och när jag ville. Inga tider att passa för kommunaltrafik.
Detta är den viktigaste polititiska och praktiska frågan någonsin. Vad gör man om man inte har råd att ha en bil längre (dvs. tvingas köpa elbil) eller blir av med körkortet?
Det är en existentiell katastrof för alla som drabbas, av en hittills inte skådad dimension, speciellt i Sverige. Jag kan möjligen bära ut soporna men inte köpa något nytt alls.
Jag kan inte besöka någon, inte komma till ett apotek eller vårdinrättning.
Miljopartiet vill att jag ska cykla eller åka buss. Men de går inga bussar dit jag ska och en cykel har jag inte ägt sedan 1985…
DEMOKRATIN om den fans, dog samma år som SOCIALISTERNA påtvingade svenska folket det VULGÄRSOCIALISTISKA uttrycket ALLEMANSRÄTT.
Undrar hur länge det dröjer innan SVENSKA FOLKET upptäcker förödelsen som kommer i små, små steg på grund av detta påfund?
Hur har vi det med dem som skulle befolka LANDSBYGDEN?
Lyssna på vad svenskar säger när de är utomlands och vill berätta hur bra Sverige är. Allt är gratis i Sverige ungefär.
Sverige är på väg mot en ”liberal” diktatur med de små stegens tyranni! Det gäller att begränsa yttrandefrihet, höja skatter och avgifter, tysta oppositionen så att befolkningen till slut blir en lydig grå massa till maktelitens förfogande som mjölkko. Nu med Åkessons avbön och vitbok ska väl t o m SD komma in i makteliten på riktigt även om vissa delar av propagandaorganen fortfarande har svårt att acceptera detta. Från Israel meddelas att det inte räcker och där har vi väl svaret på varför vissa media fortsätter med klagandet på SD?
En liberal diktatur vore väl inte så dumt. Tänk att slippa all socialism via så kallade demokratiska val. De saker du räknar upp, är väl ändå inget som är liberalt.
Angående Israel, så kan de ta sina åsikter om Sverige och fara långt in i Sahara. Vad har Israel gjort för Sverige? Jag kan inte komma på något. Snarare tvärtom. Länder som inte gjort något för Sverige ska inte ha någon uppmärksamhet från Sverige, inget stöd och inga pengar.
Nu är det ju ingen liberal politik som förs av de som kallar sig liberaler idag utan en sorts socialistisk fascism som ligger mycket nära den ideologi som styrde Nazi-Tyskland. Någon mer kontrollerande och förtryckande parti än den som kallar sig L finns väl inte i Sverige och ingen röstar heller på detta skitparti men deras politik har ju tagits över av de andra partierna.
Enligt min uppfattning behövs inga myndigheter, som exekverar uppifrån bestämda regler för samhället, betingade av åsikter inom ett fåtal. Dessa åsikter är bestämt förknippade med olika sätt att åsidosätta subsidaritetsprincipen, dvs lokala individers/gruppers självbestämmande rätt, dvs. på vilket sätt det lokala samhället självt ska kunna bestämna över de medel som finns till godo.
Vårt s.k. demokratiskt styrda samhälle är ett ’uppifrån’ hierarkiskt oharmoniskt styrt samhälle med bas i konfiskering av medborgares inkomster. Skatt till ’staten’ är dess grundförutsättning.
I en harmonisk samhällsstruktur bestäms allt istället ’nerifrån’, med efterhand ’högre upp’-sammanslutningar för att lösa frågor som inte kan lösas med tillräcklig effektivitet av underliggande strukturer. Var och en kan själv tänka vidare kring hur ett sådant samhälle inom Sveriges ram eventuellt skulle kunna organiseras. Det som skulle kunna finnas kvar för dess ’Högsta Råd’ vore starkt begränsat, ehuru viktigt. EU i sin tur skulle bli ett begränsat Råd för självständiga Stater’.
Inget för de makthungriga, självrättfärdiga nepotismpolitiker, som idag befolkar våra partier, lydande en Global Agenda’.
Väldigt bra sammanfattat.
Inte bara inkomster konfiskeras. Delar av vårt ägande beskattas, såsom fastigheter. Kan vi säga att vi äger en fastighet? Är det inte snarare så att vi mer eller mindre leasar en fastighet av staten och leasingavgiften är skatten.
Men så ser bostadsmarknaden ut som den gör också? Totalt dysfunktionell härva som skapats av staten och byråkrater för att maximera skatteuttaget vilket gör boende svindyrt i dagens Sverige! Och nu kan du dessutom bli åtalad om du klagar på maktfullkomliga byråkrater och politiker? Ja, vi ser ju vart det är på väg, mot en totalitär stat. Norge var den sista Sovjetstaten på 1990-talet men den titeln har Sverige tagit med råge.
Man får klaga på ett sofistikerat sätt. Vad gäller kränkande av poliser. Framtida kontakter med polis får gå till på sådant sätt att på fråga från dem får jag svara att jag inte kan säga något för då kan jag råkade säga något som de känner sig kränkta av och då riskerar jag att hamna i fängelse och det vill jag inte, så därmed är jag tyst. Fast de anser väl att någon som är tyst är en kränkning av dem.
Detta är den viktigaste polititiska och praktiska frågan någonsin. Vad gör man om man inte har råd att ha en bil längre (dvs. tvingas köpa elbil) eller blir av med körkortet?
Det är en existentiell katastrof för alla som drabbas, av en hittills inte skådad dimension, speciellt i Sverige. Jag kan möjligen bära ut soporna men inte köpa något nytt alls.
Jag kan inte besöka någon, inte komma till ett apotek eller vårdinrättning.
Miljopartiet vill att jag ska cykla eller åka buss. Men de går inga bussar dit jag ska och en cykel har jag inte ägt sedan 1985…
Du får skaffa dig en flakmoped.
Om Ryssland på åttiotalet:
En svensk frågar en ryss: ”Hur har ni det i Ryssland egentligen?“.
”Man kan inte klaga…”.
Varför skall det vara så svårt att ta tillbaka rätten för SVENSKA FOLKET att i ALLMÄNNA VAL sparka KORRUPTA POLITIKER?
Den rätten lär vi haft fram till 1998 säger de som vet.
Håller med, bra skrivet!
Mycket troligt att detta är vad som väntar när demokratierna blivit tillräckligt dysfunktionella. Med icke kommunicerat beslut överlämnar de all makt till en icke-vald global elit.
https://thenewamerican.com/video/citing-polycrisis-globalists-in-davos-plan-new-system-for-everything/
Frågan är om en global socialism kommer att kunna konkurrera mot länder som erbjuder minimalt med regler och minimalt eller inga skatter?
Vi går till val vart fjärde år och tror att de vi röstar på ska kunna erbjuda oss något som de aldrig tidigare har lyckats erbjuda oss. Nu menar jag något bra för dåliga saker och ting blir vi ju erbjudna hela tiden. Vi klänger oss fast där vi är och hoppas på en förändring som förmodligen aldrig kommer att inträffa. Och, det är inte bara valet i Sverige som påverkar oss utan vad folk i resen av EU röstar på.
Vore det inte enklare att i stället titta på hela världen och se om det finns något ställe som kan erbjuda det vi vill ha eller åtminstone så nära det som möjligt?
I västvärlden har vi horder med politiker, byråkrater, miljönissar, organisationer som lever på statsbidrag, dessutom ökar högen av låtsasjobbare inom regioner och kommuner precis som arbetslösheten! Allt detta kostar enorma summor vilket gör att höga skatter måste tas ut för att bekosta denna overhead! I många länder utanför västvärlden har man knappt någon skatt utan det är upp till medborgaren att skaffa sig ett jobb och en inkomst.
Precis!
Som jag frågat tidigare, är det kompatibelt med en välfärdsstat att låta de offentliganställda rösta i allmänna val? Risken är att de ständigt röstar för högre skatt och mer pengar till sig själva.
Alternativet är alltså att staten avstår från att alls leverera välfärd. Det får medborgarna ordna själva. I gengäld erbjuder staten ett rättsväsende som fångar och bestraffar brottslingar, även bedragare.
Oj vilken fin framtid Mats. Minst 1,5 miljoner skattefinansierade OFFENTLIGTANSTÄLLDA hålls borta från VALURNORNA. Vilket lyft för svenska medborgare.
Ett första steg mot DEMOKRATI.
Nästa steg skall vara PERSONVAL till platserna i ”RIKSDAGEN” ! ! !
Ja, det finns ju en orsak till varför alla västländer är mer eller mindre bankrutt och överbelånade då man göder en massa improduktiva figurer som bara kostar pengar och tillför ingen samhällsnytta. Något måste ju göras men ingen politiker skulle ens våga peta i detta getingbo, det skulle vara politiskt självmord, och dessutom skulle man själv bli utsatt för hot och förföljelse.
Nu när vi ska bli muslimer hela bunten i Sverige är det lite ironisk att det skulle vara bättre att vara en svensk muslim i Jordanien, Dubai eller Oman. Tre länder som nästan inte har någon kriminalitet, låga skatter, minimalt med krångliga regler och mer eller mindre avsaknad av så kallade radikala muslimer.