Soros & Co i kristider

Det är inget att förvånas över när miljardärer framför önskemål om individuell frihet. Inte heller är det något att förvånas över när socialister kräver mindre individuell frihet. De hyllar ju kollektivet och tillskriver inte sig själva rätten till individuell frihet, för de tror att den i så fall skulle förminskas till under den nivå som kollektivet ”garanterar” i socialismen.


Men när miljardärerna kräver socialism, då är det dags att bli misstänksam! Sådana finns och det verkar bli mer gott om dem. Sannolikt tror de att socialismens kollektivism kan hålla nere massornas krav på individuell frihet, medan de med sina pengar kan köpa sig fria från sådana restriktioner. Förmodligen har de observerat socialistiska samhällen och noterat att det är så det fungerar där. Ett reservat för miljardärer, där de slipper konkurrens från människor med idéer.

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

20 svar på Soros & Co i kristider

  1. Dandersan skriver:

    Socialism har ju visat att de ger en överlägsen levnadsstandard.
    Inte för alla , men för den självvalda eliten.

    • Thomas skriver:

      Ja, som Mannarino säger… “Socialism för den 0,1% och kapitalism för de andra 99, 9%…” “en ny-feodalism”!… (En del tror att socialismen är en ideologi där mänskligheten förädlas som art, medan det istället är där psykopaterna har julafton…)

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    Socialismen bevisar att “samhällen” sjunker i träsken och aldrig kommer att repa sig förrän missdådarna, de som fördärvade samhället blir förpassade till evig glömska.
    Vad tror ni att det socialistisk STRESS-TESTET “CORONAVIRUSET” kommer att kosta vanliga svenska medborgare inte pekuniärt men väl på bestulen FRIHET för den enskilde medborgaren?
    Är det troligt att Sverige går att rädda med socialisten Anderssons fuskpengar?
    Socialisten i Sverige säger att vi skall stå samman och rädda människospillran och åtlyda statsmakten samtidigt som man lockar grannen att sticka kniven i ryggen på mig med en “ynka röstsedel” för att jag inte tror på socialistisk “jämlikhet” och ALLEMANSRÄTT som tom vissa här på Frihetsportalen tolkar till att gälla vad som helst, hur som helst och överallt, totalt gränslöst.

  3. Göran skriver:

    Soros tjänar en massa pengar på socialism, men det är makt han är ute efter, eller rättare sagt hans herrar. Soros är bara en hantlangare. Vill man ha makt över massorna är socialism jättebra. Ingen konkurrens, totalitärt styre, och hundra procent kontroll över indoktrineringen via skola och media och en korkad och lydig fårflock.

    Dock ska vi veta att dessa herrar vill begränsa jordens befolkning till 500 miljoner människor och det ska ske via sjukdomar och medicinering.

  4. Jan Andersson skriver:

    Om man fyller en dubbeldäckad londonbuss med de rikaste på jorden så lär de äga lika mycket tillsammans som resten av jordens befolkning. Osunt eftersom de sitter på den reella makten i många fall och är absolut inte demokratiskt valda någonstans.

    Vad de rikaste oligarkerna har för avsikter är en gåta. Om det flyttar en miljon afrikaner till Västeuropa så får de visserligen mer pengar att handla oligarkernas varor för, men pengarna tas ju från de befintliga invånarna, alltså ett nollsummespel. Varför vill en oligark stötta denna utveckling?

    Dåligt samvete? Maktbegär, att kunna spela Monopol med hela länder? Eller visa de andra i bussen att de har råd? Eller använda sina pengar till vad de tror är rätt innan de själva hamnar i evighetens glömska? Eller tror de att den gränslösa handel de eftersträvar (mindre byråkratiskt krångel) kräver fysiskt öppna gränser? Är de i så fall så korkade?

    Varför vill Soros sätta dit Sverige mest? Har han också stirrat sig blind på de stora skogarna? Gillar han vänsterpolitiken och den ständiga vänsterkursen mot mer vänster? Har han egentligen funderat på hur rik han skulle ha varit om han hade bott i Sverige sedan 70-talet utan att kunna flytta till Schweiz?

    Om någon klok kunde hjälp mig att begripa hur oligarkerna tänker så är jag tacksam. Jag kan inte sluta att tänka på vad världen skulle kunna göra med deras pengar om de fick bättre hjälp med sina investeringsplaner. Exakt som Magdalena behöver de mycket bättre ekonomisk rådgivning som inte klampar på i igenvuxna socialistiska snår; för länge sedan bevisat ogenomtränglig terräng om man vill sina medmänniskors väl och inte se dem fjättrade på kyrkbacken för att piskas upp för sin högervridning.

    • Åke Sundström skriver:

      Hur oligarkerna tänker var väl en onödig fråga: På sina pengar, förstås. För sanningen är ju att socialistisk finanspolitik varit är en oskattbar gåva till de allra rikaste. Soros och Wallenbergarna älskar minusräntor och de exploderande tillgångspriserna i dess spår. Och våra politikers centrala affärsidé har ju de facto varit att skapa kortsiktigt välstånd på barnbarnens bekostnad. Så vad är naturligare än denna mysallians mellan penningaristokratin och fake-demokratins utövare?

      Och hur “hållbart” är då detta dominerande paradigm? Ett korthus, naturligtvis – fast byggmästarna räknar med att själva vara döda, eller i vilket fall avsuttna och rikligt belönade, när den bräckliga konstruktionen rämnar.

      En sak är säker, dagens unga blir den första generation i mannaminne som tvingas anpassa sig till en lägre levnadsstandard än sina föräldrar. Men de rikas arvtagare klarar sig förstås bättre än andra och har Keynes´ svenska uttolkare, Lindbeck & Co, och Per Albins efterträdare, Tage, Olof, Göran, Mona, Fredrik (jo även han) och Stefan, att tacka. Inte för allt, de kan själva har gjort goda insatser, men för de välkomna gratismiljonerna.

      Så där, vår överreklamerade nutidshistoria i ett nötskal.

      • Göran skriver:

        Den så kallade svenska modellen som fackföreningarna skryter om är något de är totalt lurade på, som Wallenbergarna nog skrattar åt varje dag.

        Alla så kallade intresseorganisationer arbetar emot sina egna medlemmar. De startar med medlemmarnas intressen och övergår sedan till ombudens intressen.

        • Åke Sundström skriver:

          Men att riksdagensmännen styrs av egenintresset är onekligen allvarligare än att fackens ombudsmän gör det. Och gapet är avsevärt mindre i det senare fallet. Löneutfallet är också enkelt för de berörda att hålla reda på, medan inte ens “experterna” klarar av att utvärdera vad beslut i riksdagen betyder för den enskilde medborgaren.

      • Jan Andersson skriver:

        När man vet hur pengar kan bränna i fickorna på en ungdom som får ut sin första lön, så måste det kännas miljoner gånger värre för en oligark. När man redan har allt som kan köpas, vad återstår? Ett gott eftermäle från de som kommer att härska på jorden om femtio-hundra år?

        • Mats Jangdal skriver:

          Jo, en hedrande “dom över död mans grav” visste redan vikingarna skulle stå sig i evig tid.

        • Åke Sundström skriver:

          Jo, kanske är eftervärldens beröm han eftersträvar, men eftermälets kommer nog att bli ett helt annat. Men en skicklig spekulant har han varit och i den rollen har han lärt både England och Sverige nyttiga läxor. DET kan vi tacka honom för.

  5. Stefan Eriksson skriver:

    Den samlade hjärntrusten har såvitt jag känner till, inte lyckats med att utröna hur en oligark tänker, om man bortser från enkla samband som snöd, snabb, vinst.
    Historiskt så har ett söndertrasat samhälle (till följ av krig och allehanda farsoter) inte begränsat vinstuttaget på investeringar hos det fåtal som vågat chansa på nöden som en säker utkomst.

    Jag håller med dig Jan, vore intressant att veta hur tankebanorna ser ut, hos en fullfjädrad riskkapitalist.

    • Samuel af Ugglas skriver:

      Kan Du tänka dig att Soros och socialisterna sitter på guld i stället för ettor och nollor?
      När produktionen avtar och “apparaten” står stilla, kanske tom förfaller vad är då en socialist värd?

    • Göran skriver:

      De flesta riskkapitalister är entreprenörer som tycker om att starta företag och se hur både företaget och personal utvecklas. Riskkapitalister investerar i första hand i människor och produkter i andra hand.

      Blanda inte ihop riskkapitalister med Soros, globalister, Bilderberg m.m. Soros tar inga risker. Han behöver inte det. Han har information under bordet.

      Carl Bildt är bilderbergare. Kan det vara så att Carl Bildt och Soros jobbade tillsammans när Soros tillfälligt sänkte Sverige med valutaspekulation?

      • Stefan Eriksson skriver:

        Ja, helt rätt Göran, det är fel att blanda ihop begreppen riskkapitalister och oligarker likt Soros o. co.
        Stormrika på korruption? I vilken kategori hamnar de? Kallas de kapitalister eller enbart förbrytare?

        • Thomas skriver:

          Hmm… troligen är Soros bara en hantlangare.. det gäller att se bortom honom.

      • Åke Sundström skriver:

        Nej, Soros hade inget medansvar för vår svenska 90-talskris. Det var inte valutaspekulanterna som sänkte Bildt & Wibble, det var deras egen inkompetens – i kombination med att S skickligt bäddat för ett sådant genant fiasko för det moderata skrytet om “Sveriges bästa regering”.

        Men Wibble var också ett stolpskott, en blint troende “keynesian”, liksom sin far, Bertil Ohlin. Den förvirrade engelske lordens felaktiga fokus på konjunkturerna i stället för på produktiviteten, är än i dag det elementära tankefel som leder våra ekonomer och finansministrar vilse, oavsett partibok.

        (Poängen med KLP är nejet till keynesianismen och bejakandet av den s k österrikiska skolan; ett korrekt val, men också en garant för skarp moteld från den maktelit som alltjämt har Keynes som husgud.)

        • Thomas skriver:

          Som en kommentator påpekat… att avregleringen på 80-talet utfördes i fel ordning… Därav problemet.

        • Thomas skriver:

          Sedan… så påpekade Keynes själv att hans idéer bara funkar i ett totalitärt system…

          • Åke Sundström skriver:

            Intressanta påpekande! .Att Keynes själv erkände sin anti-demokratiska bias kan i någon mån mildra eftervärldens dom, men i ljuset av denna självbekännelse blir kritiken mot hans lärjungar desto hårdare. Alla som trots allt hyllat hans diktaturkramande recept, hur generade och allmänt föraktade borde inte dessa vara, t ex USA-vänsterns guru Paul Krugman samt – mig veterligt – så gott som alla svenska ekonomiprofessorer.

Kommentarer inaktiverade.