Utvecklingen har gått accelererande fort sedan Scheele upptäckte syre 1775. Idag kan allt spåras och kvantifieras. Inte bara sammansatta ämnen och DNA, utan även molekyler, atomernas minsta beståndsdelar ner till kvarkar, mm. Jag har säkert missat något de nyligt kommit på att de kan spåra.
Detta har gjort världen säkrare, påstås det. Men är det så?
I skolans kemi, för länge sedan alltså, lärde vi att ämnens farlighet berodde på giftighet i sig, koncentration, mängd, tid. Den sanningen bör stå sig än, även om vi med bättre analysmetoder kunnat visa att rimligt säkert gränsvärde är något lägre än för 50 år sedan.
Ändå skräms vi nästan dagligen för det ena eller det andra, som om inget gränsvärde är tillräckligt lågt satt. Som om alla gränsvärde borde vara noll. Det är då värt att påminna sig att; Vatten är ett farligt gift, dock det omger Visby stift.
Alltså, vatten är helt nödvändigt för oss och avståndet från när det är välgörande till när det blir skadligt är mycket stort. Marginalerna är mycket stora, för den som kan simma.
Det finns nu även andra analyssvar att oroa sig över, DNA. Då tänker jag inte på faderskapstest eller ens våldtäktsanklagelser. Nej, man kan nu identifiera DNA i ett fingeravtryck som är så litet att fingeravtrycksavläsningen i sig inte kan fastställa vems avtrycket är. Toppen! Då är det ju enkelt att fälla brottslingar.
Nej, det är så enkelt så det är egentligen inte sant. När DNA i våra analyser blir så långlivat och transporteras så lätt att det kan upptäckas var som helst, då brister den säkra, omedelbara kopplingen till att vi faktiskt befunnit oss där vårt DNA påträffats.
Vi kan ha hostat i närheten av den verkliga gärningspersonen, som fått vårt DNA på sig, vilket denne sedan lämnat på offer eller brottsplats.
Som så ofta visar det sig att det absoluta blir sin egen villfarelse. När vi tror oss ha ett absolut korrekt svar och det är det enda svaret, närmar sig risken att det är lika fel som svaret ”ingen aning”. Det bästa vi kan förlita os på det rimliga och bevis bortom rimligt tvivel.
Ett exempel ur en annan kontext är detta. Socialism som den enda vägens politik kommer ur en absolutistisk tanke. En som inte när ett rimligt tvivel. Så har socialismen gång på gång visat att den i absolut mått endast åstadkommer absolut fördärv.
Tvivlet lär vara en ständig följeslagare hos de främsta bland de gudstroende. Utan tvivel hamnar man i dogmatism, kult. Man missar självmotsägelser och orenheter i det egna tänkandet, filosofin och tron.
Försiktighetsprincipen skall tillämpas med försiktighet och endast på kända risker. Vet man inte vilka riskerna man står inför är, är risken lika stor att de åtgärder man vidtar är kontraproduktiva och därför orsakar större möjlighet för ett negativt utfall och större skada än den skada som blivit av att inte tillämpa försiktighetsprinciepn.