Visst har ni hört talas om att läkare har tystnadsplikt om sina patienter? Tror ni den är värd nånting?
Svenska läkare har anmälningsskyldighet till transportstyrelsen när de anser att en patient är olämplig att inneha körkort enligt Transportstyrelsens kriterier för innehav av körkort. Anmälan ska vara upprättad eller kontrasignerad av en läkare med specialistkompetens för ärendet. Om patienten av läkaren bedöms tillfriskna så att patienten inom sex månader åter uppfyller kraven räcker det med en muntlig tillsägelse till patienten.
De medicinska kraven ska uppfyllas på följande punkter, med variationer beroende på vilket körkort som avses: synfunktioner, hörsel- och balansfunktioner, rörelseorganens funktioner, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, neurologiska sjukdomar, epilepsi, medvetandestörning, njursjukdomar, demens, andra kognitiva störningar, sömn- och vakenhetsstörningar, missbruk av substanser, rattfylleri, psykiska sjukdomar, ADHD, Autism.
När det gäller skjutvapen är sekretessen ännu klenare. Varje läkare är enligt Vapenlagen skyldig att anmäla varje patient som kan misstänkas vara olämplig att inneha skjutvapen. Läkaren behöver inte ha specialistkompetens, så som fallet är vid indragning av körkort. Läkaren behöver inte veta om patienten har vapen för att upprätta en anmälan.
Följande diagnoser och tillstånd bör enligt Socialstyrelsen föranleda en anmälan till polismyndigheten: psykisk ohälsa; (suicidtankar, livsleda, schizofreni, psykoser, vanföreställningar, hallucinationer, depression, bipolär sjukdom, personlighetsstörning, ADHD, störning, i uppmärksamhet, hyperaktivitet, autism, Aspergers syndrom, Tourettes syndrom, psykiatrisk tvångsvård, genomgår rättspsykatrisk undersökning) missbruk av; (alkohol, rattfylleri, onykterhet, narkotika, läkemedel, flyktiga lösningsmedel, anabola steroider,) demens, vissa neurologiska sjukdomar, grava synfel.
Även vid tillfällig olämplighet ska anmälan ske. Ärendet avgörs sedan av polis, som ALLTID sätter in stor resurs för att omgående avväpna personen och aldrig återlämna vapnen oavsett vad senare läkarutlåtande säger.
Regeringen anser att det är viktigare att minska den risk det innebär för omgivningen att en person som är medicinskt olämplig innehar vapen än att minska risken för att vapeninnehavare avstår från att söka vård av rädsla för att bli anmälda.
För en engagerad jägare eller skytt är valet enkelt, så länge det inte rör sig om en livshotande sjukdom. Eller kanske inte ens då. För vapnen, med den omfattande process det innebär att skaffa dem lagligt, innebär en betydande investering såväl emotionellt som temporalt och finansiellt, att den överger man inte lättvindigt. Men den som vill ha skjutvapen är väl så psykiskt degenererad att det redan där måste ifrågasättas om personen är lämplig att ha vapen.
Det är dock viktigt att betona att bedömningen av om en person är medicinskt olämplig att inneha skjutvapen aldrig kan göras enbart efter diagnos eller typ av ohälsa.
Nähä, så varför finns ingen ytterligare förklaring om när eller hur sådan bedömning om olämplighet INTE ska göras?
Sverige har en av regeringen 2008 beslutad strategi mot självmord (suicid). En viktig del av denna är att göra det svårt att faktiskt ta sitt liv. Det ska vara så svårt att de flesta försök misslyckas och patienten (inte medborgaren) misslyckas och sålunda överlever. För att därefter fortsatt leva med sina plågor. I sanning en humanitär politik, suck! Självklart hamnar då skjutvapen i fokus.
Alla inser väl att staten med detta synsätt deklarerat att våra liv tillhör staten, inte oss själva. Precis som katolska kyrkan anser att våra liv tillhör gud och inte oss själva. Särskilt besvärande för rättssäkerheten är skrivningarna om psykisk störning, diagnoser och annat.
Dels för att många föräldrar pressat fram en diagnos för att barnen ska få bättre hjälp i skolan, där problemet egentligen är att skolan havererat. Men det kan visa sig vara en björntjänst när barnet sedan blivit vuxen och vill ha körkort eller vapenlicens.
Dels för att allt mer pekar på att politiken i världen anträtt marschen in i en paranoid psykos. Det kan därför inte anses osannolikt att den som hyser icke önskvärda åsikter kan komma att klassas som otillräknelig när det gäller körkort eller vapenlicens.
En högst egendomlig regel verkar vara att när man använder receptbelagda mediciner vid ålderns höst (som de flesta gör livslångt) så måste recepten förnyas då och då, beroende på hur många ”uttag” ens läkare föreskrivit och hur länge pillerna räcker beroende på dosering och antalet piller i en ask eller ”uttag”.
Det går att förnya via 1177 och Bank-ID om man är van att navigera på en datorskärm, men man måste alltid godkänna att den läkare som ska förlänga recepten får ta del av din receptlista. Det finns bara alternativen ”Nej” eller ”Ja, en gång”. Man tar sig flr pannan och undrar om man fattat rätt; för hur i hela friden ska en läkare kunna förlänga medicineringen utan att veta vilka recept jag vill ha förlängda?
Borde inte lika rigorösa föreskrifter även gälla dem med KNIVAR!
Det är ju inte helt riskfritt att jobba i ett kök, hugg i ryggen när man koncentrerar sig om innehållet i kastrullen.
Hör aldrig om att man visiterar den importerade YRKES ARMEN.
Med den diagnosbeskrivningen så blir väl 100 % av Sveriges befolkning föremål för anmälan till polisen.
Jag ser inga problem med att vara jägare om man har ADHD, Aspergers syndrom eller Tourettes syndrom. Med Aspergers syndrom kan jag nog lova att säkringen är på för kontroll av det lär ske ständigt.
Tourettes syndrom lider många av utan att ens känna till det. Lider ska jag nog inte skriva eftersom vissa yttringar av det inte ens är märkbart. De som har kraftig Tourettes syndrom med höga rop lär nog inga jägare vilja ha med i skogen. Självsanering kan man säga.
De enda som lider av ADHD är vaccinerade personer eftersom det börjar komma fakta på att ADHD kan vara en vaccinationsskada. Med andra ord bör inga som har vaccinerat sig få äga vapen.
Jag förstår mig inte på föräldrar som propsar på att deras barn ska få diagnoser. Deras barn kommer inte att få mer hjälp i skolan. Om de får hjälp är den ändå bara skräp.
Alla barn ska ju vara integrerade vilket betyder att även barn med problem som tidigare hamnade i speciella klasser i dag ska vara tillsammans med alla andra barn. Lärarna har ingen utbildning i ADHD-problematiken, eller Aspergers syndrom eller Tourettes syndrom.
Dagens skola är bara ett människofientligt system. En lång tortyr för många barn.
Det sägs att privata skolor bara vill ha ordentliga och friska barn. Jag kan inte förstå det riktigt eftersom det borde ploppa upp nischade skolor, t.ex. en skola för barn med ADHD eller Aspergers syndrom. Det är inte dyrare eller mer resurskrävande att undervisa sådana barn. Den enda resurs som krävs är att lärarna vet hur barnen ska hanteras.
Jag kan bara gissa att alla godhetsknarkande människor sätter stopp. Fy, fan för den enfald som hela Sverige lider av. Allt ska vara exakt likadant; ett recept för undergång.
Ingen skola kan vara bättre än vad lärarnas kvaliteter tillåter, och det är stor skillnad på kunskap och insikt. Om man hittar riktigt bra lärare, så spelar sådant som fina lokaler, fina skolmöbler och ett rum fullt med skolsköterskor ingen roll alls.
Sådana lärare fanns i mitt liv först under värnplikten, inte alla men tillräckligt många för att deras lektioner inomhus eller utomhus eller i källaren eller på vinden kunde skapa en övertygande kunskap och en sammanhållning hos oss värnpliktiga elever som gjort att vi fortfarande vill mötas då och då 56 år efter muck.
Eftersom vi ryckte in 1968 under studentrevolternas märkesår fanns det gott om dissidenter men de försvann snabbt och effektivt ut bakvägen. De försökte påverka all undervisning med irrelevanta kommentater och obstinata handlingar mest för att de skulle synas och höras och hade de varit kvar så hade jag aldrig kunnat skriva att militärtjänsten är ett vackert minne, fullt med ”frihet under ansvar” som dessa 68:or ägnat sin tid åt att eliminera under alla senare år och nu verkar ha lyckats i kraft av att de är så många.
Men om mänskligheten ska överleva så måste dessa snabbt oskadliggöras, i Sverige men kanske mest akut i England/London.
Men det är inte lätt om alla man ser omkring sig är sentida 68:or som läst men inte förstått att vänsterpolitik aldrig någonstans har lett till välstånd, all hållbar sådan har bara tillskrivits konservativa demokratier.
När jag läser vad som skrevs här igår och andra nyheter från Storbritannien med flera idag, så återkommer frågan men inte svaret: varför i hela friden måste jag försvara mina åsikter år in och år ut, när jag bara vill ha tillbaka det Sverige som fanns under 1950 och 1960-talen, när välståndet ökade år från år och näringslivet erkändes för sitt övertydliga välståndsskapande, och framtidstron var som starkast bland i stort sett alla medborgare? Varför finns ingen svensk politisk ledare som kan leda landet i rätt riktning, varför låter vi överstatliga domedagsfigurer påverka vad vi kan förvänta oss? Framtiden är ännu ett oskrivet blad och blir som svenskarna vill i Sverige, bara tydliga besked ges. Varför förutspås framtiden fördystras av fenomen som vi inte sett ännu? Varför kan vi numer bara åka i preparerade spår?
Jag fattar bara inte. Om någon slår mig i huvudet så går jag bara därifrån. Varför står vi kvar och tänker: han vet nog vad han gör, och jag förtjänar nog att straffas?
Läs gärna bifogat innehåll i länken nedan.
Krafter siktar mot NWO och därmed ingår lilla vi i den planen.
Förändringarnas tid.
Men som sagt – vad vet jag?
https://twoday.net/static/omega/files/quotes_from_people_who_consider_us_subjects.htm
Skrämmande läsning! Även sådana som ovanligt populära världsledare hade totalt orealistisk syn på kraften i nationalism och vad folken i jordens länder egemtligen önskade sig mest. En stor härlig global familj var lösningen oå alla konflikter, helst med en amerikan på den allra högsta posten, och alla skulle förstås tala ärans och hjältarnas språk; engelska.
Nu vet vet vi förbannat väl vad detta tänkesätt leder till. Det betyder att varje försök till integration typ Sovjet och EU är dömt att misslyckas, helt enkelt för att ett strävsamt folk som har haft tur med lång obruten kulturutveckling inte vill lämna ifrån sig till andra folk frukten av sina ansträngningar utan att få varken tack eller erkännande utan bara ökade krav tills många inser att de bara blivit blåsta i alla år och att det inte blivit det minsta bättre för dem själva. Som i Sverige och Storbritannien.
Nu berömmer man Spanien för dess infrastruktur, bland annat världens i särklass tätaste nätverk av snabbtåg. Men alla snabbtåg går från olika metropoler runt kusterna in till huvudstaden Madrid mitt i landet, som ekrarna i ett cykelhjul. En biljett är helt överprissatt för vanligt folk och spanienturister åker inte till Madrid med tåg. De hade gärna åkt snabbtåg från t.ex. Paris till östra och södra kusterna där det finns otaliga badhotell, men där går inga tåg annat är mycket långsamma lokalbanor. Det hela är ett praktfullt hjärnsläpp men spanjorerna själva rycker sin vana trogen bara på axlarna (ovanstående berättat av en spanjor från Barcelona).