Kan man anmäla Stefan Löfvens expeditionsministär för grundlagsbrott?

Postat den 2018-12-17 av Mats Jangdal

Praxis är att en expeditionsministär inte bedriver partipolitik och inte undertecknar internationella avtal. Löfvens regering är i full fart med att ingå två sådana avtal. Det ena är FNs Global Compact om migration och det andra är FN och IPCCs avtal om klimatet. Båda är avtal som flera ledande stater i världen låtit meddela att de inte avser att underteckna. Helt enkelt för att de är för dåliga, för dåliga för komplexa och civiliserade stater.

Varför skulle en svensk expeditionsministär ingå sådana avtal som med största sannolikt kommer att stå Sverige och svenska folket mycket dyrt?

Det börjar stå allt mer klart att socialdemokraterna inte kommer att leda den regering som riksdagen godkänner. Varför tillåter de partier som kommer att bilda regering att Löfven praktiserar den brända jordens politik på det hans ministär lämnar efter sig? Har vi verkligen inget lagligt medel att stoppa honom?

Så här står det i Regeringsformen:

Riksdagens godkännande av internationella överenskommelser
10 kap. 3 §
Riksdagens godkännande krävs innan regeringen ingår en för riket bindande internationell överenskommelse som:
1. förutsätter att en lag ändras eller upphävs eller att en ny lag stiftas,
2. eller i övrigt gäller ett ämne som riksdagen ska besluta om.
Om det riksdagsbeslut som avses i första stycket 1 eller 2 ska fattas enligt en särskild ordning, ska denna följas även vid riksdagens godkännande av överenskommelsen.
Även i andra fall krävs riksdagens godkännande innan regeringen ingår en för riket bindande internationell överenskommelse, om överenskommelsen är av större vikt. Regeringen kan dock avstå från att inhämta riksdagens godkännande, om rikets intresse kräver det. Regeringen ska då i stället överlägga med Utrikesnämnden innan överenskommelsen ingås.

 

Varför har inte svenska folket rätt att påtala maktmissbruk som regeringen gör sig skyldigt till mellan riksdagsvalen?

Publicerat i Aktuella övriga ämnen | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 18 kommentarer

I love CO2

Postat den 2018-12-16 av Mats Jangdal

Tänkte bara kolla med läsekretsen.
Det var många som gillade min t-shirt igår och gärna vill ha en egen.
Dessvärre är den från restparti där endast några small finns kvar.

Men vi är några som funderar på att trycka nya att ha vid manifestationer för att avskaffa klimatvansinnet. Eftersom vi inte har tillgång till originalet får vi göra eget tryck. Jag har lekt lite med olika utförande och vill höra vad läsekretsen anser.

Vilken passar bäst till budskapet sett till tydlighet och originalitet?
Vilken skulle passa bäst på gula västar, om man väljer det alternativet istället för T-shirt?

Klicka på bilden så blir den större.

 

Edit: Lägger till en bild som är enklare att trycka, bara en färg.

Å en till, tydligare kan det knappast bli.

Och Ivars förslag

Publicerat i Klimatbluffen | Etiketter , , , , , , , , , | 9 kommentarer

Jag protesterar!

Postat den 2018-12-15 av Mats Jangdal

Eftersom fridaysforfuture fortsätter uppmana ungdomar att skolka från skolan för att på fredagar vädra sin klimatångest utanför kommunhus runt om i Sverige, tänkte jag igår besöka mitt eget. Jag visste att det inte var någon sådan manifestation planerad i Östra Göinge kommun, den närmaste var i Kristianstad, ville jag ändå kolla läget i hemkommunen.

Så jag for till kommunhuset i Broby för att leta demonstranter. Men där var inga, endast jag iklädd lämplig t-shirt. Jag var in i kommunhuset och frågade, inga demonstranter hade visat sig, vilket var bra. Ungarna ska vara i skolan och lära sig, inte drälla på stan och rapa upp propaganda de inte begriper sig på.

Det var synnerligen lugnt i Broby. De få som noterade mig hejade glatt. En vänlig själ bland de kommunanställda tog kort på mig för att jag skulle kunna visa att jag varit där. Jag tror att pensionärer med klimatrealistisk insikt skulle kunna få stort genomslag om vi passade på att visa oss vid dessa tillfällen.

Här är lite bilder från eventet.

Så här ser gubben ut när han kampanjar utanför kommunhuset.

Kommunhuset i Broby, framsidan, inga demonstrationer.

Kommunhuset i Broby, baksidan, inga demonstrationer. Jag åkte naturligtvis dit i min vita Cadillac, närmast.

Kommunen verkar hålla sig med en PK dassbänk med hål för 9 personer. Men det är en villfarelse, för det går inte att lyfta på locket.

Publicerat i Klimatbluffen | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 13 kommentarer

Hatet mot olikheter

Postat den 2018-12-14 av Mats Jangdal

Dagens gästskribent är Dan Ahlmark

 

Kollektivister avskyr skillnader mellan människor vare sig det gäller åsikter, inkomster eller annat. Dessa skillnader ska då huvudsakligen elimineras genom offentlig politik. Men en betydande del av arbetet för s k jämlikhet sker tyvärr genom att man håller nere de individer, som är bättre – kanske överlägsna – i olika avseenden. Och olikheter – mänsklig heterogenitet gällande intelligens, mod, rättrådighet, viljekraft eller olika förmågor – är ju alltid resultatet, när människor använder sitt förnuft och låter sin kraft och kreativitet flöda. Det är något outrotligt och en del av människans natur. Och skillnaderna kan utgöra de mest berikande faktorerna i vårt liv. För att utrota dem, måste man eliminera individernas frihet, men även i slaveri uppenbaras snart de väsentliga differenserna mellan människor.

I ett fritt samhälle skiljer sig människor i det mesta, så låt dem då göra det: vilka handlingsmönster, som är eftersträvansvärda för dem, ska de besluta om. Vad vi är övertygade om är, att ifall människor får utvecklas fritt och leva enligt sina egna värderingar och önskemål, utvecklas de maximalt. Då får vi också ett samhälle, som utvecklas snabbare än andra. Alla slags olikheter är inte bara önskvärda i ett gott samhälle – de är självklara. Det är resultatet av individens fritt uttryckta egenskaper, arbete och förmågor och ingenting att frukta.

De totalitära ideologierna under första hälften av 1900-talet avskydde därför också all individualism och dess förutsättningar och motarbetade sådana hänsynslöst. Men andra världskriget avslutade nazismen och fascismen såsom beundrade samhällssystem, medan kommunismen med dess själsdödande kollektivism överlevde till 90-talet. Men i många demokratiska välfärdsstater t ex Sverige undergrävde man också efter kriget friheten för medborgarna i många avseenden. Socialdemokratin genomförde på område efter område ”reformer”, som ofta helt onödigt hindrade människor från att själva utforma åtgärder av betydelse för deras liv (och därmed individuella lösningar).Det var tydligt att individens önskan om att själv välja på mängder av områden och individuellt forma sitt liv inte var något man tog hänsyn till. Kollektivistisk politik genomsyrade skolreformer, socialförsäkringar, bostadspolitik, pensionssystem osv. Den socialdemokratiska politiken trängde undan individuellt beslutsfattande på område efter område, och skattepolitiken utformades för att tvinga vissa människor att ägna en betydande del av sin inkomst åt andra. Det är detsamma som att ta ifrån individen en betydande del av rätten att bestämma över sitt eget liv. I ett friare samhälle skulle politiken på alla dessa områden varit annorlunda.

Jämlikhet gick därefter från att skapa liknande förutsättningar för individers utveckling till att skapa likhet i resultatet av människors arbete och liv. De borgerligas regeringsperioder i Sverige har senare bara på vissa områden börjat bryta den politik, som berövat människor deras beslutsrätt och valfrihet. Fram till sovjetkommunismens fall fanns dock i Väst en kvarvarande respekt för människors rätt att i alla fall ha egna åsikter inkl politiska sådana. Utvecklingen därefter har urholkat även denna rättighet.

KULTURMARXISMEN
Dagens kulturmarxism har sin grund i en marxistisk ide’utveckling sedan 30-talet gällande andra områden än ekonomin. Det har lett till ett samhällsomstöpande och socialistiskt präglat program, som inte visar någon respekt för enskilda individer och deras olikheter. Människan ska på ett antal områden långsamt påverkas och förvandlas enligt ett i grunden marxistiskt synsätt. När östblocket och den ekonomiska marxismen kollapsade i nittiotalets början, ersattes då den ideologin snabbt av kulturmarxismen i de kommunistiska och socialistiska rörelser runtom i världen, som nu var i desperat behov av en ny samhällsteori.

Snart gjorde ideologin intåg även i andra partier, i Sverige t ex FI och miljöpartiet förutom i socialdemokratin. Även borgerliga partier började sedan smittas. På basis av kulturmarxismen utformade man då på område efter område nya kollektivistiskaansatser, vilka – precis som ekonomisk marxism – saknar respekt för de flesta slag av individuella skillnader och människors frihet. Angreppet på bl a individualismen, som leder till allehanda skillnader mellan människor, skulle nu föras med nya verktyg och argument.

IDENTITETSPOLITIK
Ett viktigt utslag av kulturmarxismen är identitetspolitik (IDP). Identitetspolitik innebär, att man på olika områden använder en offer-förtryckarmodell, som i princip liknar den ekonomiska marxismens syn på samhällsutvecklingen (där en strid mellan arbetare (offren) och kapitalister (förtryckarna)). Men man talar inte i ekonomiska termer utan på varje område lämpligt för IDP gäller det ett speciellt förtryck, som individer av ett visst slag utsätts för, och det kan gälla kvinnor, invandrare, färgade, transsexuella eller annat. Kravet på ett område är, att kulturmarxisterna där ska ha en chans att få tillräckligt många medborgare (offren) att ogilla och så småningom efter bearbetning helst avsky andra medborgare, som påstås vara deras förtryckare. För varje område, där modellen används (kön, ras, religion, ålder, ursprung/invandrare osv) skapas en speciell ansats/ideologi, som ska visa hur hemskt förtrycket är för offren och hur det utövas av förtryckarna. Och de senare har en (historisk) skuld till offren och ska nu betala denna.

Tillhörigheten till en grupp är då avgörande: ja, den avgör allt! En viss människas individuella egenskaper, åsikter och uppträdande spelar egentligen ingen roll, utan identiteten avgör alla frågor. Om du tillhör den förtryckta gruppen är du ett offer och ska gottgöras; om inte, är du en förtryckare och bär på en skuld. Alla omständigheter, som kan förklara situationen för en viss individ på basis av andra faktorer än ren grupptillhörighet, ignoreras. Att mängder av ”förtryckare” aldrig individuellt utfört några förtryckande åtgärder spelar ingen roll. Alla individuella olikheter är nu av noll och intet värde. Enda frågan är: Tillhör Du den gruppen? Då har du rätt. Om inte, har du fel och ska sona för det! Det är ett angrepp på all moral och rättvisa och liknar helt forna tiders primitivism: Tillhör du stammen eller ej? Om inte, är du rättslös!

Kulturmarxismen i dess olika yttringar avskyr på ett totalitärt sätt särskilt individuella åsikter, som bryter mot dess dogmer. Alla ”offer” i den kategori man säger sig kämpa för, men som har en annan mening i frågan om det s k förtrycket, angrips och hånas som medlöpare till förtryckarna.
De individer, som påverkas och verkligen tror på en viss IDP, kommer ofta att ändra synen på sig själva och förändrar kanske sitt beteende. Många kommer troligen anse, att samhällets struktur och politik gör alla individuella ansträngningar rätt meningslösa. Så individen skär nog ned på sina satsningar och bemödanden att få en bättre ställning och att lyckas. Man är ju inte främst en individ med vissa speciella egenskaper, utan man är bara en förtryckt i en viss grupp, som hårt hålls nere av samhället. Egna ansträngningar blir då ofta meningslösa. Denna kollektivisering avmänniskors syn på sig själva och dess potentiella effekt på beteendet är skrämmande.

IDP har alltså på flera sätt en frätande inverkan på människors syn inte bara på samhället och relationerna där, utan även på dem själva och uppfattningen om sin handlingsfrihet. Arbetsprestationerna av framgångsrika personer anses naturligtvis vara av noll och intet värde. Om prestationerna är bra, är de främst en följd av miljön t ex familjen eller av tillfälligheter. Individens egna styrkor, ansträngningar och utveckling ignoreras. Att många offers tidigare beteende i något avseende kanske är huvudskälet till dagens läge är oviktigt. Offren ansvarar helt enkelt inte längre för sitt liv, så ens misslyckanden beror huvudsakligen på samhället. Dagens kulturmarxister och socialister avskyr synbarligen människors skillnader lika mycket som gårdagens fascister och kommunister gjorde. Det är svårt att hitta en syn mera föraktfull för individers personliga handlande, rättigheter och egenskaper. Det är därför en destruktiv lära värd att elimineras – och på alla områden.

POLITISK KORREKTHET
För att skydda olika IDP från analys och kritik upprätthåller man Politisk Korrekthet (PK) dvs en åsiktskorridor utanför vilken individen inte får gå. Människors åsikter utanför korridoren är förkastliga och tillåts inte. En av de viktigaste utslagen av en persons identitet godtas inte längre. Istället för att säga vad de anser, ska människor skämmas över vad de vet, känner och vill säga.När upplevde vårt land maken till censur och förtryck av eller förakt för individers åsikter ?

Joakim Andersen pekar på en fara: ”Om man följer massan trots att man i sitt inre egentligen inte tror på det man gör, finns det en betydande risk att man med tiden slutar vara medveten om det, och att ens sätt att tänka påverkas av det man gör”. Detta är en väsentlig sanning, för en av grunderna för kognitiv psykologi är just, att ens handlingar successivt inverkar på ens medvetande och så småningom leder till ett automatiskt beteende. I min bok om svensk libertarianism citerar jag Theodore Dalrymple som beskriver PK: ”…När människor tvingas till att förbli tysta, när man berättar de mest uppenbara lögner för dem, eller än värre när de själva tvingas upprepa dessa lögner, så tappar de en gång för alla känslan av redbarhet. Att instämma i uppenbara lögner är att samarbeta med ondskan, och i en viss mindre utsträckning att själv bli ond”. En viktig personlig fråga är då: Avhåller Du dig själv alltid från det ?


Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Han arbetade i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet, och forskade vid EFI/HHS. 1980 startade han ett konsultföretag med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav förra året ut boken ” VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”. 

 

 

Publicerat i Frihet, Gästlistan | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 12 kommentarer

MeToo fäller kvinnorna (och männen)

Postat den 2018-12-13 av Mats Jangdal

Nu redovisar män i exempelvis finansbranschen vad de i spåren av MeToo gör för att skydda sig mot FALSKA ANKLAGELSER från kvinnor. Notera ordet falska. Det handlar om att inte vistas i enrum med; inte sitta jämte; inte bo på samma hotell som; kvinnor på jobbet. Naturligtvis helst inte anställa en risk (kvinna). Frida Bratt på Expressen har inte förstått att det handlar om falska anklagelser. Har inte fattat, vill inte erkänna att det finns kvinnor som ljuger.

Torbjörn Sassersson på Newsvoice har berättat om några incidenter han råkat ut för innan metoo. Illavarslande och tankeväckande. Jag råkade ha sönder en porslinstallrik häromdagen när jag plockade med disken. Då kom jag ihåg följande episod.

För cirka 15 år sedan var vi ett gäng som organiserat gemensamt familjevänligt intresse i klubbform. En av medlemmarna var också krögare på orten, så det föll sig naturligt att när vi ville slå på stort och organisera en klubbmiddag gjorde vi det på krögarens restaurang. Där jobbade även krögarens hustru, som delade vårt intresse, och på ledig tid från skolan även deras dotter, samt annan personal. 

Vi hade inte arrenderat hela restaurangen, men vi hade planerat middagen till en stillsam kväll, så att krögarparet skulle kunna dricka kaffet tillsammans med oss andra. Vi var ett tjugotal personer från klubben som bevistade middagen.

Strax innan det var dags för kaffet hörde vi ett brak från köksregionerna. Efter en stund frun ut med omlindat blödande finger. En trave kaffekoppar hade vält när hon skulle plocka fram dem, och reflexmässigt hade hon försökt hejda dem. Vilket resulterade i att hon fick grepp på en kopp just som den slog i bänken under skåpet. Med resultat att det spräckta porslinet skar upp ett jack i ett finger. Inget allvarligt, men det behövde ses om.

Ambulans tillkallades och samtidigt kom polisen. Till vår förvåning kom krögaren ut till oss och förklarade att han var tvungen följa med polisen, men dottern och resten av personalen skulle ordna allt till oss. Polisen stod inte längre bort än vi kunde fråga dem vad det var fråga om. De svarade misstänkt hustrumisshandel!

Vi alla kunde intyga att så inte var fallet. Men poliserna menade att de hade instruktion från åklagare att alltid ta in mannen i ett förhållande när en kvinna skadats. Om inte, kunde poliserna råka illa ut, tjänstefel eller liknande.

Vi stannade kvar drack och kaffe, pratade med dottern. Efter ett tag kom hustrun tillbaks från akuten, sydd med ett par stygn i fingret. Senare fick vi höra att krögaren kvarhållits på polisstationen till dess att de bedömde att han inte utgjorde någon fara för hustrun. Fallet gick aldrig till åtal eller ens till vidare utredning.

Hela händelsen, och andra vittnesmål från verkligheten visar sammantaget på mäns utsatthet i dagens pk-samhälle. Livet är tillräckligt svårt och ansträngande, för både man och kvinna. Det finns ingen anledning att låta sociopater förstöra vårt samhälle med befängda idéer och vantolkningar av verkligheten.

Publicerat i Aktuella övriga ämnen, Frihet | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 16 kommentarer

Makten är allt!

Postat den 2018-12-12 av Mats Jangdal

S planerar för ett extraval. Målet är att splittra borgerligheten för gott. Som om Alliansen inte gjort vad de kunnat för att skjuta sig i foten. Liberalerna ska tvingas ur riksdagen, medan lojala sossar ska stödrösta på MP, så att de blir kvar.

För S är makten allt. Det viktiga är inte vad man gör med makten. Det viktiga är att man har den, för då styr man över de andra. I amerikansk juridik brukar man säga att innehav är nio tiondelar av lagen. I amerikansk fotboll brukar de öka på med att innehav (av bollen) är allt. För det är den som kontrollerar bollen som kan göra poäng och vinna matchen.

Med den M-KD budget som är lagd kan inte Löfven hantera makten som han vill. Han kan därför inte heller kontrollera myndigheterna som han vill. Löfven kallar den budgeten för en servettskiss. – Man kan inte regera på en servettsskiss, säger han. Det låter mycket likt Mosebacke Monarkis valturnébudskap. (Man kan inte flyta till framtidens land på en gummimadrass)

Makten är allt för Löfven. Söndra och härska, söndra för att härska. I väntan på att kunna vinna ett extraval kommer han att bedriva den brända jordens politik, så att en eventuell borgerlig regering inget har att regera över. Skulle S vinna extravalet kommer de att ta makten och de kommer att skylla den brända jorden på allians-och SD-väljare vars felaktiga val ledde till en maktlös expeditionsministär.

Nu har Talmannen bestämt att Stefan Löfven ska prövas som statsminister vid en omröstning i kammaren fredag den 14 december klockan 09.00. Då ska Löfven presentera vilka partier som ingår i regeringsunderlaget, innan omröstning förmodar jag. Ministerlistan kan presenteras tidigast lördag.

Publicerat i Aktuella övriga ämnen | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 10 kommentarer

Plutonium eller Koldioxid?

Postat den 2018-12-11 av Mats Jangdal

Dagens gästskribent är Nils-Axel Mörner

Plutonium (Pu)är ett av våra absolut värsta grundämnen på grund av sin höga radioaktivitet och långa halveringstid (ca 24.000 år), vilket gör att den måste hållas strikt skild från biosfären i minst 100.000 år (vid deponering av kärnbränsleavfallet från våra kärnkraftverk).

Koldioxid (CO2), å andra sidan, är en grundförutsättning för liv på jorden. Man har med rätta kallat den för ”livets molekyl”. Syrgas (O2) har en liknande ställning inom djurriket.

Det existerar inget antingen-eller-förhållande mellan plutonium och koldioxid. Allt sådant prat är uppdiktade påståenden utan förankring i verkligheten.

Plutonium är ett ohyggligt gift – därom går inte att debattera. Däremot har kärnkraftindustrin i Finland och Sverige lyckats med illusionstricket att dupera stora delar av folket och beslutsfattarna med påståenden om att kärnkraften är säker och att avfallet kan tas om hand på ett helt säkert sätt. Dessa påståenden är dock på intet sätt förankrade i en vetenskaplig verklighet, tvärt om är de lösa påstående utan spår av tester eller validering (”löst prat”, helt enkelt).

Koldioxid är, som sagt, livets molekyl: ju mer CO2 desto gladare blir växtriket, och ju grönare blir vår glob. Vad är det då som är negativt med ökande CO2-halt i atmosfären?

Jo, en annan förfärlig illusion: påståendet att det är CO2 som driver jordens klimat, eller vad man kommit att kalla ”anthropogenic global warming”(AGW). Denna idé – som lanserats och drivits av Bolin, Palme & Brundtland på ett sätt som närmast måste betecknas som ett förräderi mot vetenskap (se: Mörner: Anthropogenic Global Warming (AGW) or Natural Global Warming (NGW), Voice of the Publisher, 4: 51-59, 2018) – håller dock inte för en vetenskaplig granskning.

Eftersom denna AGW illusion blev hela grunden för det överstatliga IPCC-projektet inom FN, så växte det till monstruösa dimensioner som knappast kunde ifrågasättas hur välgrundade fakta och argument som än anfördes. Men så kom det att visa sig att IPCC- projektet egentligen inte handlade om klimat utan om skapandet av en ny världsorganisation (se: Mörner: Global Climate Socialism, Studies in Media and Communication, 6 (2), online December 2018).

Jordens klimat har alltid varierat. För 9500 år sedan var klimatet lika varmt som idag – ändå tog det 5000 år innan landisarna smält så mycket att havsytan stigit till en nivå liknande den av idag. Att smälta is tar tid (det såg vi på förra årets is-dekorationer på nobelmiddagen). För 5000 år sedan var det 2,5 °C varmare i Skandinavien. Minst 7 gånger har våra torvmossar torkat ut och dött under korta intensiva värmeperioder (ännu har dagens värmeperiod inte lett till ett sådant tillstånd). Dagens värmeperiod 1970-2000 är vare sig unik eller katastrofal – bara ännu en liten värmetopp i den oändliga raden av liknande toppar i jordens historia).

När röster nu hörs att mer kärnkraft är räddningen för klimatet, så går allt sådant prat tillbaka på en beklämmande okunskap och begreppsförvirring. Kärnkraften bygger på produktion av plutonium (Pu), världens kanske värsta grundämne, och dess anti-liv-egenskaper varar i minst 100.000 år.

Koldioxid (CO2) å andra sidan har en mycket ringa till närmast försumbar effekt på jordens temperatur. Andra påstående kommer inte från fakta utan från medveten propaganda. Ju mer CO2, desto gladare växtlighet och grönare jord.

Så enkelt är det med det.

Nils-Axel Mörner

Docent
Föreståndare för Paleogeofysik & Geodynamik vid Stockholms Universitet (1991-2005)
President of the Independent Committee on Geoethics(2015-on)

Publicerat i Gästlistan, Klimatbluffen | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 29 kommentarer

Nobelbelönat forskarfusk

Postat den 2018-12-10 av Mats Jangdal

Dagens gästskribent är Åke Sundström

I dag mottar William D Nordhaus riksbankens ekonomipris, som inte är ett Nobelpris men delas ut samtidigt. Han är välkänd för sina klimatmodeller och framför allt för sin kritik mot IPCC:s larmrapporter. Han har också publicerat sig på svenska, en bok med titeln ”Kärnkraft och miljö – ett svenskt dilemma”, SNS 1995.

I förordet skriver dåvarande SNS-chefen Hans T:son Söderström att man velat anlita en ”första klassens forskare” för att på ett objektivt sätt ”klargöra valmöjligheterna i svensk energipolitik” – ett sällan skådat (men välmotiverat) underbetyg åt den svenska kunskapseliten.  Vi får där också veta att studien ”genomförs under full akademisk frihet”, d v s utan påtryckningar från förlaget eller projektets finansiärer: Vattenfall, Sydkraft, Svenska Kraftnät, ABB, AP-fonden 1-3 m fl. Det påståendet var osant, som vi snart skall finna.

Det dilemma titeln talar om avser frågan om hur en avveckling av våra kärnreaktorer ”förhåller sig till” åtagandet att bekämpa den globala uppvärmningen. SNS närde en förhoppning, att den väl ansedde amerikanen skulle bekräfta att dessa två mål är extremt svåra att förena och att beslutet 1980 att avveckla kärnkraften därför borde omprövas. Den konfekten blev man lurad på.

För Nordhaus text är en av de allra bästa analyserna i ämnet (tillsammans med mina egna, givetvis. Författarna till det oändliga antalet tidigare statliga miljö-och energiutredningar borde rodna av skam, men saknar förstås sådana moraliska instinkter eller hämningar. Nordhaus vägrade att bejaka de slutsatser som beställaren hade väntat sig få bekräftade.

Han strödde salt i såren genom ett antal giftiga påpekanden. T ex om att elpriserna på en frimarknad är ”oberoende av beslut om kärnkraften” – där fick sig Palmes backstugor och Svenskt Näringsliv en rejäl känga.  En annan inopportun slutsats var att ”ingen betydande konflikt råder mellan kärnkraftsavvecklingen och målsättningen att skydda de fyra Norrlandsälvarna”.  Även det en kalldusch för kärnkraftspartierna. Han har förstås också helt rätt när han nu, liksom 1995, förordar en global koldioxidskatt i stället för den gängse symbolpolitiken med feltänkta avtal av Kyoto- och Pariskaraktär, som inte påverkar utsläppen eller klimatet ett enda dugg.

MEN – Nordhaus gjorde den gången ett par anmärkningsvärda eftergifter. Den värsta var att, mot bättre vetande, gå med på att bokens HUVUDALTERNATIV, det som kom att dominera debatten, skulle bygga på en kalkylmetod som han själv tidigare underkänt.

Den korrekta metoden, som han kallar ”offset policy” och innebär kostnadsminimering med hjälp av en internationell samordning av klimatinsatserna, gick han med på att gömma undan som ett av åtta ”känslighetsanalyser”. Detta trixande innebär att läsarna trots allt blir grundlurade och beställarna rimligt nöjda. Och att författaren, allt det positiva till trots, sålde ut sin yrkesheder (troligen med hygglig kompensation via ett väl tilltaget arvode).

Med hjälp av det riggade metodikvalet påstår Nordhaus att en begränsning av de inhemska CO2-utsläppen får kostnaderna för en kärnkraftsavveckling att fördubblas, från 62 miljarder till 124 miljarder (sid 115) . För att sen redan på följande sida visar något helt annat: att klimatkostnaden ingalunda är ”kraftig” utan tvärtom förvånansvärt blygsam – givet att man använder den korrekta offsetmetoden.  Då stannar ökningen vid felräkningspengar, cirka 16 miljarder, en fjärdedel av beloppet i huvudalternativet. Så dras lögnens slipstenar.

Nordhaus andra, och troligen mer ”genuina” misstag, var att strunta i att göra en nödvändig ”kalibrering” av sifferunderlaget, att korrigera för obalanser i utgångsläget. T ex att eliminera effekten av att elmarknaden i utgångsläget var i djupast tänkbara obalans. Med ett gigantiskt överskott av elkapacitet och en elrea som blåst upp elförbrukningen till nivåer som var mycket högre än ”normalt” (ett tänkt läge med fri konkurrens, frånvaro av statliga interventioner).

Det klarspråk som Nordhaus använde om Palmes backstugehot och om vattenkraften kvarstår som starkt positiva inslag, men kan inte uppväga följderna av dessa flagranta metodfel.

Till bilden hör att dessa felaktigheter i decennier förtigits, inte bara av SNS utan också av bokens två svenska ”fackgranskare”, Karl Axel Edin och Marian Radetzki samt naturligtvis också av branschen själv och av de politiska partier som, med Lenin som inspiratör (för SAP) och med ASEA som gynnad part (för högern), godkände den fatala felinvesteringen i 12 kärnreaktorer. Där HELA det satsade kapitalet (över 350 miljarder) gått förlorat, och mer därtill, enligt mina (aldrig ifrågasatta) beräkningar i skriften ”Kärnkraften har gjort Sverige fattigare” (2002).

Inför dagens Nobelfestligheter är tystnaden om skandalen 1995 fortfarande kompakt. I Ekonomisk Debatts hyllning saknas Nordhaus enda bok på svenska bland referenserna. Inte en stavelse om de (i fackkretsar) välkända och mycket elementära metodfelen. Kanhända med den korrekta motiveringen att det sannerligen inte är boken Kärnkraft och Miljö som gjort honom värdig en belöning. För ovanlighetens skull har TV-inslagen varit mer informativa, fylligare och bättre.

Förhoppningsvis kan Nordhaus framträdanden i media få svenska väljare att inse den enkla och väl dokumenterade sanningen, att en global klimatskatt är den enda fungerande lösningen på det eventuella klimathotet. Att allt annat bara är symbolhandlingar utan betydelse. Det vore en ren revolution på svenska!

Till sist ett personligt minne. Efter bokens publicering kontaktade jag författaren, som först svarade artigt och tillmötesgående, som amerikaner oftast gör, men med svävande besked i sak. Men när jag insisterade på ett besked om motivet för det konstiga metodvalet, avbröt han kontakten. Sedermera har jag kommit till insikt om att så gott som alla svenska ekonomiprofessorer i än högre grad skulle ha sålt ut sin yrkesheder och hjälpt partsintressen att grundlura medborgarna. I denna relativa mening kan Nordhaus kanske betraktas som en något mer oförarglig skojare än de svenska kollegorna och SNS. Men hans brott mot forskaretiken 1995 förmörkar hans eftermäle.

Publicerat i Gästlistan, Klimatbluffen | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 12 kommentarer

Europeisk vår?

Postat den 2018-12-09 av Mats Jangdal

Är de gula västarnas aktioner i Frankrike tecken på en europeisk vår, att Europas folk reser sig mot förtryck? Liknande protester hörs från flera andra europeiska länder, inklusive matta, men växande, sådana från Sverige.

Då passar systemmedia på att presentera en opinionsundersökning som visar att svenskar gillar EU mer än någonsin. Fan tro’t! Men Marcus Oscarsson på TV4 är eld och lågor.

(EU) -Eliten kommer med näbbar och klor, falska nyheter, manipulationer och lögner att försöka visa på att EU är nödvändigt i våra liv. Vilket det naturligtvis inte är. Det nödvändiga är att vi medborgare får vara med och bestämma. Att vår domvärjo är tillräckligt tydligt fysiskt avgränsad (vårt eget land) så att vi kan göra oss en rimlig föreställning om vad våra beslut får för konsekvenser. Att den makt vi överlåtit till politikerna inte kan säljas vidare och inte kan användas för att inskränka vår frihet och våra negativa rättigheter.

Gränsöverskridande traktat, mellan våra respektive nationalstater, ska inte tillåtas ändra inomstatliga lagar och rätt till egenart så länge fredlig samvaro respekteras. Sverige är i detta hänseende ett unikt land. Vi har landriksgränser  till endast två länder, Norge och Finland. Till Norge utgörs gränsen av vattendelaren och till Finland av ett gemensamt utflöde i Bottenhavet. Det finns inte mycket gemensamt att bråka om och Sverige skulle därför kunna vara mycket mer självständigt än de flesta andra länder.

I Europa är det endast England och Irland som kan sägas ha större möjlighet till självständighet. Spanien kan också enkelt vara självständiga. Frankrike kommer ganska nära vår möjlighet. Deras gräns mot Spanien är inget större problem, undantaget baskisk separatism, gränsen mot Italien är kort och bergig, mot Schweiz lite längre. Mot Tyskland och Belgien är det huvudsakligen Meuse som byter sida. Med god vilja från båda sidor går det säkert att ordna.

Portugal kan säkert enkelt sköta sitt, Italien likaså, trots utflödena från Alperna. Polen och Tjeckien kan säkert också sägas ha relativt naturliga gränser.

Där det blir mer förhandling och nödvändigt med mellanstatliga arrangemang är exempelvis där floder som Donau flyter fram genom flera länder. För den som inte minns så är det Tyskland, Österrike, Slovakien, Ungern, Moldavien, Serbien, Rumänien, Bulgarien, Kroatien och Ukraina. Av dessa verkar samtliga utom Tyskland (bland medlemsländerna) vilja ha mer frihet från EU än vad som idag är fallet. Inom avvattningsområdet finns i varierande grad även Polen, Schweiz, Tjeckien, Slovenien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro, Makedonien, Moldavien och Albanien.

Grekerna kommer alltid att främja sig själva först. Det är därför det efter +4000 år i det dramatiska Medelhavet fortfarande finns greker och ett Grekland. I Finland fungerar det ungefär likadant, men de ordar inte så mycket om det.

Självständighet i fredlig samvaro med grannarna, utan inblandning av främmande imperier, har länge stått på önskelistan för de flesta länder inom avvattningsområdet. Så vad är det som hindrar en frihetlig europeisk vår? Svensk MSM har i alla händelser inget begripit eller valt att tiga. Barometern tror att det handlar om att informera bilister. SVT och SR har inget om protesterna på Mynttorget. TV4 och drakarna likaså.

Även om vi i framtiden tvingas läsa i skolan om de djärva fransmännen som modigt försvarade Europas frihet och säkrade självständigheten för Europas länder, skulle jag välkomna det. På villkor att det var sant.

Först struntar de i dig, sedan skrattar de åt dig, sedan bekämpar de dig, då vinner du.
– Mahatma Gandhi

Fria Tider om svenska protester

Expressen har fattat att Macron gjort förtroendeförlust

Barometern tror att gula västarnas protester kan avhjälpas med att informera bilister

White TV berättar om svenska protester

https://www.youtube.com/watch?v=TKzGXu–S-g

Publicerat i Frihet, Klimatbluffen | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 9 kommentarer

Ökande globala utmaningar för säker elkraftsproduktion och miljön.

Postat den 2018-12-08 av Mats Jangdal

Dagens gästskribent är Claes-Erik Simonsbacka

Den fråga Simonsbacka här väcker kan ses som en avknoppning av tidigare kommentarer om kärnkraft och energiförsörjning. Frågan om huruvida kärnkraften är straffbeskattad eller subventionerad är en följd av den tilltagande komplexiteten i vår energiförsörjning. /Mats 

Tillgången till säkra elleveranser har åtminstone under de senaste 50 åren varit och fortfarande är för de flesta i Sverige, någonting självklart. Detta pga. att i princip all elkraft i Sverige producerats med hög leveranssäkerhet och tillgänglighet, som kommit uteslutande från planerbara elproduktionsanläggningar. Trots att en funktionell elförsörjning med dagens mycket höga tekniska krav på spänningskvalité och frekvensstabilitet är en viktig del i vår infrastruktur kan kärnkraftverk, som producerar baskraft på jämn nivå med hög tillgänglighet, stängas i förtid bl.a. beroende på ökad ”straffbeskattning” och ersätts med subventionerad intermittent och väderberoende kraftslag som är utan koppling till efterfrågan på elkraft. En förändring som trots modebegrepp som ”smarta elnät” (Smart Grids) tyvärr inte inte kan vidmakthålla den förväntade funktionen eller anpassas till höga elkvalitetskrav.

Enligt bedömningar finns det ca. 30 TWh outbyggd förnybar vattenkraft i Sverige. Politiska förutsättningar för utbyggnad utöver 0-5 TWh saknas nu då stora delar av den ekonomiska utbyggnadspotentialen ligger i älvar, som är skyddade mot utbyggnad enligt lag. Dessutom kan stamnätet nu i ett snitt söder om Sundsvall endast överföra max 7 300 MW söderut, vilket nu motsvarar ca 50 % av den installerade effekten norr om detta snitt.

Otillräcklig ny planerbar elkraftsproduktion innebär att driftläget i elnätet blir oerhört ansträngt på grund av risken för betydligt ökad el-effektbrist framför allt inom el-område SE 3 och SE 4, då möjlig elproduktion från både el-område SE 1 och SE 2 (Norrland) inte nu kan distribueras, p.g.a. nätbegränsningar (överföringsbegränsande flaskhalsar), ner till el-område SE 3 samt ännu så länge också mellan el-område SE 3 och SE 4. Notera att all kärnkraftsproduktion finns inom el-område SE 3.

Förstår verkligen politiska beslutsfattare och elkonsumenterna framför allt inom el-område SE 3 och SE 4 (Gävle och söderut), hur oerhört sårbar elförsörjningen kan bli om kärnkraftverk stängs i förtid, dvs innan ny planerbar leveranssäker baskraftsproduktion är i drift och nödvändiga investeringar i det svenska el-transmissionsnätet /stamnätet färdigställts?

Beaktar man dessutom vad Internationella Energy Agency (IEA) säger i en ny rapport med olika scenarier av framtida el-användning, som nu även beaktar elproduktionsbehovet för elbilarnas laddningsbehov och dess konsekvenser t.ex. avseende ökad koldioxidutsläpp då nya fossil kol- och gaskapacitet måste tas i anspråk för elkraftsproduktion. Världens globala elkraftflottans utseende och form måste alltså förändras snabbt i och med elbilarnas intåg. Koldioxidutsläppen för framtida energisystem beräknas öka från 32,6 Mt (2017) till 35,8 Mt (2040) och världens totala efterfrågan på primärenergi (TPED) uppges öka från 13618 Mtoe/158377,3 TWh (2017) till 16680 Mtoe/193988,4 TWh (2040).

C- E Simonsbacka, Bureå

Publicerat i Aktuella övriga ämnen, Gästlistan | Etiketter , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 50 kommentarer