Under 70-talet såg socialdemokratin framför sig att nästa steg efter det ”lyckosamma” införandet av omsättnings- och mervärdesskatt, MOMS, skulle bli införandet av en produktionsfaktorskatt, PROMS. Förslaget förverkligades dock aldrig. Åtminstone inte som det var tänkt då. Det finns dock socialdemokrater som åter försöker lansera promsen, eller PFS, som de nu vill kalla den. Sedan år 2007 återkommer regelbundet en sådan motion från Bromölla S-avdelning.
Tanken med proms är att man ska beskatta möjligheten att producera något värde, oavsett om detta värde sedan i sig är beskattningsbart eller ej. Detta är alltså beskattning i förväg, på möjlig produktion, inte en skatt på förverkligad produktion. Förutom möjligheten att berika staten ska promsen tvinga ägarna av produktionsfaktorer att effektivisera användningen av sin produktionskapacitet. Detta ska ske på statens villkor, för statens ”bästa”. Inte på ägarens villkor eller för ändamål som ägaren värdesätter i sitt ägande.
Jag kan dock meddela att vi i praktiken redan har flera varianter av proms. En sådan produktionsfaktorskatt är väg- och fordonsskatt på lastbilar. Den är satt så att det ska ”uppmuntra” åkaren att köra heltid med sin lastbil och alltid med fullt betalande last. Det kan dock finnas andra praktiska anledningar att vilja ha en lastbil i sin ägo, exempelvis för sina egna transporter.
Sådana exempel är ägare av maskiner som går för långsamt, är för stora eller på annat sätt inte är lämpliga att köra på väg för att komma till en arbetplats, tänk grävmaskin, schaktmaskin, vält, skogsmaskiner och liknande. När väl maskinen är på plats är det den som ska dra in pengarna, inte lastbilen som då endast står still. Lastbilen är bara ett praktiskt tillbehör som gör det enklare för maskinägaren att ta uppdrag på olika arbetsplatser. Man kan köpa tjänsten att få sin maskin flyttad, men det är dyrt och måste mestadels beställas i förväg med ledtider och andra kostnader som följd.
Dieselskatten, det som inte är moms på varuvärdet (plus moms på skatten) är också ett slags proms. Man betalar i förväg ett slags skatt på genomsnittsvärdet av vad man kan producera med dieseln.
För många yrken krävs licenser och behörigheter, en del av dessa ska förnyas periodiskt. Sedan förra halvårsskiftet ska fler maskiner än tidigare besiktas och den som missat en besiktning tvingas betala en arbetsmiljösanktionsavgift som är bestämd till minst 40.000 kr.
För en småföretagare som bedriver flera olika verksamheter kan det bli dryga kostnader i licenser och besiktningskostnader, även om man klarar sig undan straffavgifterna. Jag har talat med skogsentreprenörer som hävdar att de betalar cirka 50.000 kr per år i avgifter och licenser bara för att få bedriva sin verksamhet. Detta är alldeles uppenbart att betrakta som smygintroducerad proms.
Många företagare på landsbygden har blandad verksamhet. Det vill säga att i deras närmoråde finns inte kundunderlag för att på heltid ägna sig åt endast en enda sak. För dessa, helt vanliga landsbygdsföretagare blir alla dessa promskostnader en oskälig orättvisa mot de företagare som verkar i större orter.
Följden blir allt oftare att dessa mångsysslare med lokalkännedom slås ut och när jobb ska utföras måste det beställas från ett företag i tätorten. För den oinvigde saknar landsbygden till synes egen livskraft. Medan sanningen är att livskraften stjäls och beskattas bort från landsbygden, med lagar och regler som avsiktligt eller oavsiktligt är konstruerade så att landsbygden missgynnas och i rask takt utarmas.
Notera att här jag ändå inte talat om konsekvenser av hur grundavdrag, barnomsorg, vårdinrättningar, skola, butiker, eller det grundlagsfästa förbudet att på landsbygden ta betalt av besökare för nöjen och utvinning av vissa naturprodukter bestämts.
Socialisterna har alltid haft som mål att tillskansa sig makten över produktionsmedlen. I Sverige gör man det uttalat genom funktionssocialismen. Proms är bara ett annat ord, en annan metod, för funktionssocialismen och överförande av makten över produktionsmedlen. De flesta svenskar äger en hammare, en fogsvans och en skruvmejsel. De utgör produktionsmöjligheter, produktionsfaktorer.
I Aghanistans sitter folk på backen med ett metallstycke mellan fötterna och filar till delar till piratkopierade kalashnikovs. De utnyttjar sina produktionsfaktorer. Vad gör du med din hammare och din fogsvans? Utnyttjar du dem optimalt till statens fromma? Betalar du din proms ordentligt, så inte staten går miste om sin del? Med andra ord, är du lönsam (för staten) lille vän?
RSS – inlägg
Jag undrar hur de tänker när de beslutar om dessa avgifter som inte står i relation till företagarens totala intäkter. 40000:- i straffavgift är ju vansinnigt, redan 4000:- är för mycket. Men avsikten är väl att det ska svida och få företagaren att se till att ha sin maskin besiktigad.
Jag tror nog att våra politiker inte känner till allt detta som totalt blir en stor börda för alla småföretagare.
Hur de tänker? Jag tror att de känner en sorts rättfärdighet i att demonstrera sin makt.
Av politikerna finns det två sorter, bedragare och bedragna. Bedragarna är de som förstår konsekvenserna och vill åstadkomma just detta. De bedragna är de som inte förstår konsekvenserna, men låter sig luras av kollegor och tjänstemän.
Man skulle tro att socialisterna lärt sig av maffian på Sicilien men det är nog tvärt om?
Skall det verkligen nöd och elände till för att folk skall vakna?
Är alla certifieringar typ motorsågskörkort, grönt kort blått kort etc. också proms?
Ja, det anser jag vara ett sätt att beskriva dem. Visserligen motiveras de med andra argument, som säkerhet, miljövård etc. Men effekten för den enskilde företagaren blir likadant som med proms.
PROMS gynnar företag med stordriftsfördelar. När små konkurrenter blir utslagna kan dessa företag höja priserna.
Produktiviteten ökar till priset av att den totala produktionen sjunker. Reallönerna stiger till priset av att sysselsättningen sjunker.
Ja, det var en fin sammanfattning!
Som den småföretagare jag är var det en viktig del av det jag ville få sagt. Att småföretagande är den överlägset vanligaste företagsnormen på landsbygden gör det också till en viktig poäng för landsbygdens livskraft.
Det här är väl lite tangentiellt, men när jag var uppe i Tjockhult hösten 2013 så fick jag efter ett tag ett litet inbetalningskort för att jag passerat vägtullar. Har för mig att det rörde sig om ca 50 kronor. Jag gillar det inte, men kan svälja det. Vad som däremot gjorde mig fly förbannad var den lilla notisen om att försenad inbetalning innebar en straffavgift på 500 spänn!!! Och jag kan ju gissa mig till vad som skulle hända om man hade invändningar mot att betala den för att man tyckte den var orimlig. Förmodligen flera års vändor i rättssystemet till en kostnad av miljontals kronor både för en själv och samhället. För staten/myndigheter verkar kunna spendera hur mycket som helst när det handlar om att driva in en missad tjugofemöring.