Norrlandskolonialismen

Rickard Axdorff skrev i Skogsaktuellt nr 11, 16 december 2015, en ledare om hur vinsterna från skogen och vattenkraften samlas på hög i bolag skrivna i Stockholm. Tänk om det var enda problemet! Inte ens en så insatt person som Axdorff ser hela vidden av problemet. Vi har så länge jag kan minnas tjatat om att vinsterna från Norrlands råvaror går Norrland förbi. Redan på 60-talet talade Sara Lidman om hur skogen, malmen, älvarna samt de uppfostrade och utbildade ungdomarna försörjde Stockholm.

Oavsett politisk grundsyn är det bara att hålla med. Att det  blir så beror på flera saker. Andelen privatägd skog är låg i Norrland. Det som ägs av stat, kyrka och bolag beskattas endast av staten, i Stockholm. Vanligtvis har dessa ägare också sina huvudkontor i Stockholm, Så de högst betalda anställda betalar sina kommunalskatter i Stockholm med omnejd. Därför fattas även besluten om pengarnas användning där och inte där råvarorna utvinns eller upparbetas.

Jag har säkert skrivit om detta många gånger. Inte minst märkte jag vid flytten till Värmland 1989, att deras självbild inte stämde med verkligheten. Då var det ganska nyligt som ägandet av skogen flyttat ur länet, men värmlänningarna hade inte ännu insett skillnaden, hur fattiga de hade blivit. Som norrlänning kände jag igen fattigdomen som kommer av att inte äga det som ger försörjningen.

Som jag skrev för bara någon vecka sedan bidrar också statens stödsystem till att bejaka denna utarmning av landsbygden. Stöden får endast i begränsad omfattning betalas till landsbygdens vanligaste ägandeform, det enskilda ägandet hos fysiska personer. Så även statens stöd beskattas i Stockholm. Bumerangeffekten är överväldigande. Alla ”satsningar” staten gör på landsbygden ser man till att de på något sätt kommer tillbaks till Stockholm.

Jag tror att det vartenda år de senaste 50 åren kommit en motion från någon lokalavdelning inom LRF, centerpartiet eller till och med socialdemokraterna, som föreslår att värdena från lokal produktion återförs till bygden. Inget sådant förslag har vad jag vet någonsin kommit förbi länsnivån.

Det här inlägget postades i Äganderätt, Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Norrlandskolonialismen

  1. Jan Suhr skriver:

    Visst är det socialistisk kolonialism i dess rätta bemärkelse. Staten äger och staten tar. Men man hör aldrig några som säger något om att bryta sig ut och starta republiken Norrland. Möjligen det lite naivt romantiska om Jämtland.

    Men även om man bröt sig ur så skulle det fortfarande vara staten Norrland som skulle äga naturtillgångarna och folket skulle knappast få det bättre. Kanske skulle intäkterna räcka till en hyfsad medborgarlön men det skulle inte vara särskilt konstruktivt i längden.

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    ”Stöden får endast i begränsad omfattning betalas till landsbygdens vanligaste ägandeform, det enskilda ägandet hos fysiska personer. Så även statens stöd beskattas i Stockholm. Bumerangeffekten är överväldigande. Alla ”satsningar” staten gör på landsbygden ser man till att de på något sätt kommer tillbaks till Stockholm”.
    Socialisterna har ju systematiskt satt alla erkända ekonomiska lagar ur spel sedan generationer tillbaka. Dom har ju förutom utplundring av de förut så fria bönderna även tillhands en hord av byråkrater och statistiker som klarlägger levnadsvillkoren för landsbygdsbefolkningen. Det är ju därför de styr bidragssystemet och pengaströmmen oantastat. Det är bl.a. därför jag efterlyser LRF´s analys av statens kostnadsandel i specifika livsmedel och då i synnerhet i primärproduktionen.
    Det finns många kloka som påpekar de fullständigt förvrängda konkurrens villkor som existerar länderna emellan i Europa.
    Socialisterna har dessutom satt i system att politiskt utnyttja ”bidragssystemet” till att hjälpa till att lägga landsbygdsbefolkningen för hån, hat och avundsjuka genom att publicera de enskilda personernas (böndernas) storlek på de bidrag som man plundrat stadsborna på. För något eller några år sedan förbjöd Europa domstolen att publicera bidragens storlek till de enskilda mottagarna.
    Av alla länder i EU förslår nu engelsmännen, och kommer att genomföra en lagstiftning som tvingar bönderna att på skyltar på respektive lantbruksenhet offentliggöra i siffror, villkor och de summor som utbetalas i bidrag. Skyltarna skall vara fullt synliga och sitta upp så länge enheten eller personen ”åtnjuter” bidragen. Häftigt, när man betänker att i Sverige har LRF gått bakom ryggen på sina medlemmar och spelat falskt med socialisterna.
    Mats, Du är en mästare i att avslöja taskspeleriet och stölderna mot landsbygdsbefolkningen, tack för det.
    Gott Slut på 2015 önskar vi Dig!

    • Stefan Eriksson skriver:

      Jo Jo !!
      Engelsmännen är minsann ”kluriga” i ambitionen att härska ”fullt ut”.
      Men:
      De ger mig en idé.
      Likväl som subventioner via skattemedel så nogsamt redovisas, skulle kunna tänkas att den till 100% skattefinansierade ofantliga kontrollapparaten, avkrävs redovisning avseende dess kostnader i realtid.

      Det torde vara fullt genomförbart i ”dessa upplysta tider”, att en portal på nätet tillhandahåller väl uppdaterade fakta om vad cirkusen Sverige kostar.

      Då kanske en och annan fattar var de största ”bidragstagarna” huserar.
      Eller, vad tror du Samuel?

      • Samuel af Ugglas skriver:

        Helt rätt Stefan.
        Jag gör mig inga illusioner. Det enda som får medborgarna att vakna till liv och fundera lite över tingens ordning är tomma hyllor i ”mattemplen”.
        I Sverige, påstår de som vet att medborgaren spenderar ungefär 12 -13% av hushållsinkomsten på livsmedel. Mats har säkert bättre siffror.

        • Stefan Eriksson skriver:

          ”Huga”, hemska tanke! , men ändå kanske det krävs matkravaller innan polletten trillar ned.
          I ett EU-land, Rumänien, som utan vidare har möjlighet att föda sin befolkning, tedde sig livet som charkuterist enkelt på 1980-talet.
          Enkelt så till vida att sortimentet endast utgjordes av grisfötter.
          Dessa delikatesser fick öknamnet ”patrioter”, då dessa var det enda av grisen som stannade i landet och kom befolkningen till del.
          Sovjetstaten tog hand om resten av grisen, för en planekonomisk fastställd ersättning.

          Utan vidare jämförelser ser framtiden för ett bortskämt konsumtionsmönster mörkt ut.
          Det är ingen stor andel av befolkningen som inser matens rätta värde. Den samlade erfarenheten tycks tyvärr gått förlorad.

  3. Upprörd fastighetsägare med mark och skog skriver:

    Rickard Axdorff tar upp liknande problematik i en bra artikell:

    http://www.skogsaktuellt.se/artikel/49334/varmland–det-nya-jamtland.html

    Hoppas att de styrande börjar inse att för landsbygdens bästa behövs en politik som även gynnar landsbygdens folk och dess äganderätt…

    Det har tagit medborgarna i Sverige generationer att bygga upp förtroende och tillit för staten och skattesystemet. Tyvärr raseras nu detta å de skyndsammaste sätt, av den senaste och nuvarande regeringen. JA-sägare törs ju ändå inte uttala sig, ty dessa kan ju lätt kuvas och förpassas till en svårare tillvaro när överheten så bestämmer. De flesta av oss tror varken för mångkultur eller bönestunder. Inbilska politiker som numera tror sig styra landet, borde skämmas. Vi är många som inte tror inte på ER längre. En sak har Ni dock lyckats med, det är att förminska den vanlige medborgaren till en antiparasit på skattesystemet. Klarar NI sossar och moderater verkligen av att städa efter Er?

    Vi är extremt illa ute i Sverige..

    • mats skriver:

      Det var precis den artikeln jag syftade på! Men jag fann den inte på nätet.
      Visst är det politikerna själva som skapar politikerföraktet!

  4. Thomas Gunnarson skriver:

    Om huvudkontoren flyttar utomlands så blir hela Sverige ett Norrland…
    Blir, förresten….
    Är!

    • Thomas Gunnarson skriver:

      Enligt vad jag hört så blev Sverige erbjudet ett medlemskap i EU redan 1972.
      Men blev förkastat i Riksdagen.
      Bryssel hade redan då insett Sveriges märkliga inomnationella kolonialpolitik.
      Som skulle göra Sverige till en perfekt råvarukoloni inom EU…..
      Vilket Georg Henrik von Wright klart insåg tidigt….
      Idag är det alltså inte bara Norrland det handlar om utan allt norr om Hallandsåsen…
      Till stockholmarnas förtret.

      • mats skriver:

        Stämmer att medlemskap i EG var på tapeten runt 1970. Det var väl i samma veva som Norge och Danmark gick med i NATO. Sverige och Finland ville fördjupa det nordiska samarbetet. Danmark gick med i EG och Norge hade hittat olja. Där föll det samarbetet!
        Sverige norr om Öresundsbron kommer inte bara att bli råvarukoloni, det kommer även att bli avstjälpningsplats.

  5. Sten-Arne Persson skriver:

    De korporativistiska organisationerna fackföreningar, näringslivsorganisationer, naturskyddsföreningar, djurskyddsföreningarna osv. fungerar som stater i staten i Sverige och utgör själva motorn i utsugningen dirigerad och sekonderad av vår politiskt korrekta och statligt subventionerade massmedia som genom sina journalister (”böneutropare”) bombar oss med propaganda minst varje halvtimma i radio och TV. Undra på att folk har blivit helt tomma i blicken när man möter dem på gatan. För att travestera Viktor Rydberg: endast Mats Jangdal och några till är vakna.

    Det fanns en tid när vi hade jämställdhet mellan hög och låg. Alla fick lika stor folkpension och vi fick grundavdrag vid beskattningen efter försörjningsbörda. ATP 1960, och 1970 års beslut att ta bort skatt efter försörjningsbörda (alla blev ungkarlsbeskattade). Istället köpte staten barnen från föräldrarna med i princip gratis barntillsyn, båda föräldrarna drevs ut på arbetsmarknaden. De skattefria barnbidragen var det enda som behölls lika för alla familjer oavsett behov. Bostadsbidragen var utformade så att jordbrukare nästan inte kunde få dem på grund av taxeringsvärdet på fastigheten räknades som privatkapital. Föräldraförsäkring infördes med rätt att stanna hemma hos sjukt barn utan karensdag 60 dagar per år, som delades ut enligt inkomstbortfallsprincipen på samma sätt som ATP delades ut i proportion till hur mycket inkomst som föll bort när man gick i pension.

    Denna inkomstbortfallsprincip har varit förödande för i synnerhet lantbruksnäringen och andra olönsamma småföretagare på landsbygden. Enligt EU-statistiken har intäkterna i Sveriges jordbruk i medeltal under de 15 första åren i EU bara räckt till att täcka 15 procent av kostnaderna i jordbruket. År 2012 låg vi på 21 procents kostnadstäckning och fortfarande i botten på skalan.

    Jordbruksverkets statistik över jordbrukarhushållens inkomster har under lång tid visat på att hela 82 procent av jordbrukarhushållens inkomster kommer från inkomst av tjänst, näringsverksamheten inklusive skogen och andra jordbruksfrämmande inkomster står för 16 procent och kapital 2 procent.

    Med den usla ekonomi som växtodling och djurskötsel visar upp i statistiken under lång tid inser var och en att just inkomstbortfallsprincipen utgör en katastrof för landsbygden i sin helhet. Det blir inte bättre av våra extremt låga grundavdrag vid beskattning som vi har i förhållande till vår omvärld.

    Det finns två grupper i vårt samhälle som man kan kalla precis vad som helst och behandla hur som helst närhelst det passar och de finns företrädesvis på landsbygden och det är djurbönder och hemmafruar. Före detta folkpartiledaren, Maria Leissner, kallade de kvinnor som tog hand om sina egna barn för näriga kvinnosuggor. Själv satt hon i riksdagen och tjänade grova pengar medan hennes man såg till att deras barn fick komma till sin mor och bli ammad med jämna mellanrum på hennes arbetsplats. Nu har hon fått uppdrag att återupprätta romerna i Sverige. Jag anser att hon i så fall också skall återupprätta hemmaföräldrarna och ge dem en anständig pension för det oavlönade arbetet de har utfört. Varje heltidsplats på dagis kostar minst 160 000 kronor per barn och år och är en skattefri och momsfri förmån (gåva) på ungefär en miljon per barn som hemmafrun aldrig sett röken av. När det gäller bönderna så kan de kallas näst intill vad som helst utan att de politiskt korrekta reagerar. När någon i lagidrottens värld spelar riktigt uselt så benämns de regelmässigt som ”bonnjävlar” eller någon synonym för detta uttryck.
    I mitten på 80-talet initierade jag en motion till LRF:s riksförbundsstämma som gick igenom på fyra riksförbundsstämmor trots ett massivt motstånd från vår länsförbundsstyrelse och hela riksförbundsstyrelsen. Tolv Länsförbund motionerade om att LRF skulle verka för att vi skulle få en rättvis fördelning av familjestödet. Jag hade räknat ut att om man slog ihop alla pengar som var riktade till småbarnfamiljerna och delade ut pengarna med lika belopp till alla barn, så skulle landsbygden tillföras dubbla värdet av jordbruksavtalet c:a 7 miljarder per år 1985.

    Jag hade upptäckt professor Jörgen Westerståhls forskning där han runt 1980 hade gjort en undersökning som klargjorde att 66 procent av de väljare som röstat på Socialdemokraterna hellre ville ha vårdlön än daghem i någon form. Endast 17 procent av S-väljarna ville ha institutionsdaghem. Min tanke med motionen var att LRF skulle gå ut i sina tidningar och sprida nyheten att S inte lyssnade på rörelsen i denna viktiga fråga. Massmedia hade sopat denna undersökning under mattan då den inte hade kommit till ett politiskt korrekt resultat. S-väljarna hade inte en aning om att de hade majoritet för vårdlön bland S-väljarna medan bara 19 procent av fullmäktigeledamöterna i S föredrog daghem. Om massmedia skött sin uppgift hade vi haft valfrihet. Nu har vi ekonomiskt förtryck (dagistvång). Vad gjorde då LRF-styrelsen. Jo de gjorde givetvis det politiskt korrekta och propagerade i Land för kooperativa daghem och skördedagis som inte har berikat landsbygden. Här ser vi staten i staten tydligt (LRF). Vem blir förvånad när LRF bildar en Jämställdhetsakademi 2009 som i dagsläget har en kraftig majoritet av kvinnor i styrelsen. De pengar denna PK-aktivitet kostar kunde man använt till att se till att få till lika villkor i jordbruket mellan EU:s medlemsländer vilket borde vara av större värde för Sverige och LRF:s medlemmar. Österrike och Finland som kom med i EU samtidigt som vi 1995 hade en kostnadstäckning som var 5 respektive 4 gånger mindre dålig än Sverige som hade 14,6 procents kostnadstäckning. Det innebär att intäkterna i jordbruket räcker till att täcka 14,6 procent av kostnaderna. Var kommer de resterande 85,4 procenten ifrån?

    • Upprörd fastighetsägare med mark och skog skriver:

      @Sten-Arne Persson

      Bra skrivet….

    • mats skriver:

      Ja, självklart stämmer jag in i hyllningarna till Sten-Arne! Att jag inte kommenterat tidigare är ett slarvigt förbiseende av mig. Förhoppningsvis kan Sten-Arne förlåta mig eftersom vi talats vid då och då, samt att han publicerat det mesta av detta tidigare här på Frihetsportalen.
      Men det förtjänar att upprepas och upprepas, igen och igen, tills det blir någon verklig förändring till det bättre i svensk politik!

Kommentarer inaktiverade.