Antiorgasmfascism

Radion har haft ett program om orgasmer. Jag hörde det inte själv men har läst krönikörers/radiokritikers uppfattning om den. Orgasmen är uppenbarligen ett större problem än jag förstått. Tydligen har många kvinnor ännu den erfarenheten kvar att göra, även bland dem som har till yrke eller fritidsintresse att hjälpa till med upplysning om sex.

Detta verkar ju helt obegripligt. Det verkar som om till och med en del upplysta och frigjorda kvinnor lägger ett tabu på att njuta av sex. Så himla svårt är det ju inte att nå orgasm. Men ett första villkor är naturligtvis att man vill det själv, utan förbehåll och reservationer.
Det visar sig också att många kvinnor ser sex som ett nödvändigt ont som de då och då måste ställa upp på. Tanken tycks vara att förhållandet mellan man och kvinna enbart är till för att trygga tillskottet av barn, om sådana önskas, och därtill garantera trygghet för kvinnan och eventuella barn. Gemenskap och jämlikhet tycks främmande för dessa kvinnor. Kärlek, alltså passion, tillgivenhet, ömsesidig attraktion, tillfredsställelse av varandras behov etcetera, ingår inte i ekvationen. Betraktar de en begäran om hjälp att bli kliad på ryggen som en skymf och en fysisk tillfredsställelse som de inte borde bli ombedda att ställa upp på?
Förstår dessa kvinnor hur oerhört själviska de är? Dels lägger de beslag på en man som någon annan kvinna kunnat bli lycklig med. Dels lägger de beslag på sin mans lycka, men vägrar reciprocitera. Den stämningssänkare som sådant beteende sprider omkring sig får återverkningar långt utanför det egna äktenskapet. Det borde rätteligen betraktas som en samhällsfara.

This entry was posted in Jämlikhet, äldre text and tagged , , , , , , , , . Bookmark the permalink.