Lämplig ålder för barnafödande debatteras igen. Jag har hört flera som hävdar att man inte är mogen att bli förälder förrän i 30-årsåldern. Vad då mogen? Hur kan man inte vara mogen att bli förälder i 20-årsåldern när det är den biologiskt lämpligaste åldern att bli förälder?
Jo, det har nämligen i yuppifieringens spår och med den rådande politiken blivit så att de flesta inte är ekonomiskt mogna att bli föräldrar förrän i 30-årsåldern! Bidragssystem, utbildningssystem, karriärplaner och inte minst skattesystemet har gjort det nödvändigt att skjuta upp föräldraskapet till en tidpunkt när man är i biologisk utförsbacke. För de blivande barnens bästa och för den allmänna folkhälsan kan det knappast vara rätt.
Dessutom ökar generationsklyftorna. Hur kul är det att ha föräldrar som är pensionärer innan man själv är vuxen, att vara gammal innan barnen är vuxna? Att kanske inte hinna se sina barnbarn för att de egna barnen också väntar länge med att bli föräldrar?
Vi måste göra det möjligt framför allt för kvinnor att få barn i 20-årsåldern utan att förlora ekonomiskt, socialt och yrkesmässigt. Hur en sådan åtgärd påverkar männen vet jag inte riktigt, men jag tror att det är något man får acceptera. Jag utgår naturligtvis från att det är själva barnafödandet och spädbarnstiden som sinkar kvinnorna och att det är denna tid de måste kompenseras för, men att vården av barnen i övrigt sköts på ett jämlikt sätt av männen.
Kan det möjligen vara så att yuppifiering och karriärhets, föder otrohet? Karriär kräver ju att man är beredd att byta (affärs)partner för att nå nya höjder och bättre förmåner. Är det så att denna mentalitet också smyger sig in i familjelivet? Att den trohet och ”commitment” som ett äktenskap med barn kräver inte infinner sig förrän långt senare i livet, om den alls gör det, jämfört med för tidigare generationer? Har den utvecklingen i så fall något samband med kvinnornas intåg på arbetsmarknaden att göra, eller är det helt andra mekanismer, globalisering, kommunikationsutvecklingen eller annat som påverkar? Färdiga svar om patriarkat och feminism kan jag vara utan. Jag vet att verkligheten inte ser sådan ut, men hur ser den egentligen ut?