När Industriförbundet säger att företagen har tolkningsföreträde på vad som är bra företagsklimat är det illavarslande.
Ordagrant är det naturligtvis alldeles rätt. Men det ger en implikation, en underförstådd mening att företagen ska styra hela samhället. Att företagen och deras väl och ve är samhällets främsta uppgift. Att företagen ska få styra samhällsutvecklingen och politiken. Det kan vi naturligtvis inte tillåta.
Här är det nödvändigt att erinra sig anledningen till att vi har bildat samhällen. Det är ju inte för företagens skull utan det är för människorna. För individerna, för att vi individer har kommit överens om att samarbeta för att få det bättre. Därför att vi har insett att samarbete gör det bättre för var och en än vad soloprestationer gör.
Då är det alltså vad som är bra för människorna, för individerna som ska vara ledstjärnan för politiken. I det ingår naturligtvis ett viss mått av utrymme för företagen att verka och fungera. Men det ska vara på villkoret att det gynnar individerna och demokratin i samhället. Den råa marknadskapitalismen fungerar faktiskt lika illa som planhushållningen. Det är nämligen så att medborgarrätten, privilegiet att få del av ett gott liv, i planhushållningen kommer av att man äger en partibok till exempel. I kapitalismen kommer det av att man äger pengar. Men det finns en liberal tanke och tradition som innebär att medborgarrätten tillkommer varje person just för att man är en person och inte ett föremål. Medborgarrätten tillkommer varje individ oavsett vilka materiella tillgångar den personen äger. Just det faktum att man är en person är det som avgör att man har samma rätt och rättigheter som alla andra personer, medborgare, individer i samhället åtnjuter. Den traditionen måste vi återupprätta.
De konservativa vill alltid ha ett privilegiesamhälle. Tidigare var det titel och gods som man ärvde som utgjorde privilegierätten. Numera är det att man har lyckats sno åt sig mesta möjliga pengar som ska ge privilegier. Så vill inte jag ha det. Alla medborgare ska vara privilegierade just för att de är individer, medborgare. Inte på grund av vad de har utan på grund av att de är. Det är en väsentlig skillnad.