Efter prez Obamas SOTU-tal där han lovade hårdare tag mot legala vapen har en folklig konstitutionell rörelse satts igång. Flera politiker och valda tjänstemän har gått ut och förklarat att de avser att hålla den trohetsed de svurit, att upprätthålla den federala konstitutionen. De ämnar också upprätthålla sin delstats konstitutionella rätt att avvisa alla lagar, regler eller dekret (exektuiv order) som den federala makten inte har rätt att pådyvla delstaterna eller medborgarna.
I detta fall gäller det second amendment, rätten att bära vapen. Det är många sheriffer som gått ut med uppropet att de vill ha en beväpnad laglydig allmänhet till sin hjälp mot brottslingar. Men vid sidan om sakfrågan om vapenägande så finns där alltså en större principiell fråga, den konstitutionella.
När vi röstade om medlemskap i Europeiska Gemenskapen var subsidiraitetsprincipen en av de viktigaste anledningarna till att det blev ett ja. Det var en försäkran om att inga beslut skulle tvingas på oss uppifrån. Vi lovades att rätten till alla beslut skulle ligga hos de närmast berörda. Så har det inte blivit.
Istället har vi myndigheter som med glädje implementerar alla tokigheter EU hittar på, och de frågar efter fler! Dessutom guldpläterar de sina egna ansträngningar att manipulera medborgarna. Vi européer skulle behöva en liknande rörelse som kräver konstitutionell respekt i EU-toppen och av våra nationella parlament för medborgarnas rätt att inte bli toppridna. Lissabonfördraget skulle ge oss en europeisk demokrati, men gav bara en stärkt byråkrati.
Frågar man en journalist på SvD om inte tidningen kan ta upp dessa frågor möts man av kompakt tystnad, dom svara inte på mail ens en gång.