Nu oroas vi igen av signalerna om att pojkarna inte hänger med i skolan. Många erbjuder förklaringar, men ingen har förstått. Pojkar är biologiskt predisponerade att göra uppror mot vuxenvärlden och att skilja ut sig från flickorna.
När flickor inte fick eller förväntades gå i skola eller göra karriär, var just det (skola och karriär) ett bra sätt för pojkarna att visa upp sitt oberoende och sin manlighet. Nu när flickorna tvingas/förväntas göra karriär för att kunna försörja sig själva, samtidigt som pojkarna tvingas/förväntas göra likadant, måste pojkarna naturligtvis göra uppror mot vuxensamhället och flickbeteendet genom att inte vara bra i skolan. Pojkarna skaffar sig andra prioriteringar.
Detta är en helt naturlig och förutsägbar konsekvens av en påtvingad och enögd jämställdhetspolitik. Jag har varnat för den flera gånger nu. När ska någon lyssna? Det går inte att över en natt vända upp och ner på könsroller och könskaraktärer som utmejslats under årtusenden. Åtminstone inte utan motgångar och avbräck.
Vi ska jobba för jämlikhet mellan könen, men vi måste ta det i en takt som båda könen orkar med. Just nu verkar det ha blivit lite för jobbigt på båda håll. Ta en liten paus på den här nivån och samla krafter för nästa steg.