Gränser för demokratin

Politisk demokrati förutsätter att de beslut som fattas inom en grupp människor dels är i en fråga som berör flera medlemmar i gruppen, och dels baseras på det individuella styrkeförhållandet: en person, en röst. Var och en får därvid rösta precis som hon vill. Det betyder också att de frågor som endast berör en individ beslutas av denne och inte av gruppen. Men även att frågor som rör ett fåtal individer kan beslutas av dem gemensamt genom förhandling. Demokrati innebär således inte att kollektivet beslutar över individen.

Socialdemokraterna har ibland talat om ekonomisk demokrati. Analogt med politisk demokrati borde det innebära att var och en person får rösta med sina pengar. Det vill säga att var och en får bestämma själv hur, var och när hon vill spendera sina pengar. Sossarna har istället kommit till slutsatsen att ekonomisk demokrati bör innebära att var och en får varsin enkrona att rösta med. Resten av pengarna tillfaller staten. Helst staten som SAP:s verkställande organ.
Social demokrati borde i analogi innebära att var och en är fri att välja social tillhörighet. Men det kan inte rimligen innebära att den största sociala gruppen har rätt att tvångsansluta de andra grupperna och individerna till sin grupp.
Återigen inser vi att det demokratiska samhället måste lämna utrymme för det personliga samhällsfördraget. Annars skapar likriktningen ett missnöje och en frustration som gnager bort förtroendet för såväl rättsstaten som den demokratiska modellen.

This entry was posted in Frihet, äldre text and tagged , , , , , . Bookmark the permalink.