Brott och straff

Jag älskar frihet. Med frihet följer ansvar. Jag är beredd att ta mitt ansvar, men jag vill ha min frihet orörd! Med demokratin har ett olustigt förhållningssätt smugit sig in i samhällsmedvetandet. Myndigheter, NGO:s och andra lobbyister litar inte på att jag hanterar min frihet rätt. Med hänvisning till skydd för mig själv och för min omgivning är de beredda att inskränka min frihet i stort sett hur mycket som helst. Jag tillåts vara fri på deras villkor. Just en snygg frihet!

Myndigheter annullerar min frihet för att de förutsätter att jag inte klarar av ansvaret. Nej, kanske inte jag personligen. Men någon med frihet kanske ibland misslyckas med sitt ansvar. Därför känner sig myndigheten bättre till mods om alla mister sin frihet. Då kan i alla fall inte myndigheten lastas för att inte den gjort sitt för att minska problem och obehag för dem som eventuellt skulle kunna drabbas av andra medborgares bristande ansvar. Den goda viljans tyranni.
Men klåfingrighet på min frihet innebär ju att det är dessa klåfingriga som är hotet mot all frihet och därmed mot allas välbefinnande. Tänkte de inte på det?
Eller är det så att min frihet är mindre värd en deras önskan om befrielse från det obehag som det ansvar myndighetsutövande kan innebära? Då är det alltså myndigheten som inte klarar av sin frihet och sitt ansvar för sin frihet. Varför ska jag straffas för detta?
Det finns en god princip som jag kan se två vanliga och allmänna tillämpningar av. Först aktion, sedan reaktion. Den vanligaste tillämpningen kanske är; först arbete, sedan lön. Men den kan också vara först brott, sedan straff. Om vi alla straffas för brott vi inte begått, men skulle kunna tänkas begå. Då förrycks hela principen.
Frihet kräver, innebär definitionsmässigt, att man har möjlighet att göra fel och alldeles oavsett om man gjort rätt eller fel tvingas ta ansvar för de konsekvenser det egna handlandet medför. Att ålägga mig ansvar, till och med delansvar, för något som jag inte gjort, men som statistiskt sett några gör sig skyldiga till då och då, är att förstöra friheten.

Det här inlägget postades i Frihet, äldre text och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.