Det är intressant att läsa om motiven för kameraövervakning, ’data retention’ med mera, samt försäkrandena om hur bra det är för medborgarna. Fan tro’t, sa Rellingen.
Mina tankar går osökt till andra omsorger om medborgarna. Idag finns inte längre information om hur man gör bomber eller ens vanligt krut på offentliga bibliotek. Endast på universitetsbiblioteken finns sådan i begränsad omfattning. Det mesta lär vara arkiverat i professorernas egna arkiv och meddelas på föreläsningar och laborationer till dem som studerar på de kurser där detaljkunskap är relevant. Alltså där myndighet bestämt att kunskapen är relevant för dig som utvald medborgare.
En mängd stater har skrivit på avtal om ’non proliferation’ av kärnvapen, kärnteknologi eller kunskap. Likväl sprider det sig.
Många engagerade medborgare och politiker kräver stopp för GMO, med motiveringen att de genetiska koderna kan sprida sig till andra organsimer än de ursprungligen var avsedda för. Varför kräver inte dessa grupper stopp för ’data retention’? Digitala koder verkar ju ha ännu lättare att sprida sig än genetiska dito.
En förklaring som jag visserligen ogillar men tvingas tro allt mer på, är fenomenet med ’survival of the paranoid’. Alla misstror alla i allt högrre grad. Den som först vidtar motåtgärder, ’preemptive strike’, mot dem man misstror blir den som överlever.
En utveckling eller konsekvens av detta är ett tankespår som handlar om de idéer om kunskapssamhälle vi talade så mycket om för några år sedan. Nu verkar det gälla att själv skaffa sig kunskap och samtidigt undanhålla så mycket man kan för andra. Uttryck som ’need to know basis’ blir paranoida klättrares alibi. De mäktiga kommer allt längre ifrån Salomos ’rule of wisdom’.
Vi får ett kunskapssamhälle för de invigda och ett okunskapssamhälle för övriga. Men är inte det ett mycket föråldrat klassamhälle och ett klart odemokratiskt samhälle?
Tänk om terroristerna, som alla dessa åtgärder ska försvara oss emot, har gått på universitet och lärt sig det som vi vanliga inte fått lära oss. Kan de hacka våra övervakningssystem och tillverka, visserligen något mindre sofistekerade men dock effektiva vapen, då har vi överlämnat vår ’säkerhet’ i deras händer via köksingången.
Den största skräcken är att våra ledare och väktare har en så stor övertro till sin egen förträfflighet att det blir deras högmod som förråder och fäller oss. Eller är jag bara paranoid nu?
Jag har mötts av åsikten att nu när ingen längre tror på en allseende och allsmäktig Gud som kan straffa människorna, så finns inte heller avskräckningsfaktorn med Guds straff kvar. Därför måste vi acceptera storebror staten i Guds ställe. Övervakning, kontroller, registrering med mera skulle alltså vara det sekulära samhällets metoder för att skapa ordning och trygghet för sina medborgare. Men frihet, frivillighet och tillit då? Ger vi upp dessa värden blir vi ofrånkomligen förslavade, robotiserade. Vill vi verkligen det?
RSS – inlägg