Bevis som devis

Klimatalarmisterna kräver att skeptikerna ska bevisa att alarmisterna har fel. Det är lätt att slänga ur sig. Men det finns teorier, även vetenskapliga, som det inte går bevisa att de är felaktiga, de är inte falsifierbara. Det betyder dock inte att de är korrekta. Det betyder snarare att de inte är vetenskapligt korrekt formulerade. För vore de korrekt formulerade skulle de teoretisk kunna vara falsifierbara. Kan man då inte falsifiera dem så får man tills vidare betrakta dem som korrekta. Som läget är för närvarande har de totat ihop teorier som de sedan använt i datasimuleringar. I de få fall där deras simuleringar kunnat jämföras med verkligheten har simuleringarna inte varit korrekta. Det är i och för sig inget bevis för att den bakomliggande teorin är felaktig. Det visar bara att om den skulle vara korrekt så återstår det mycket arbete innan är användbar.
Med det icke falsifierbara klimathotet hamnar hela bevisbördan på alarmisterna. Det är väl rätt självklart att de som kommer med krav på långtgående förändringar av vårt samhälle har bevisbördan för varför vi ska göra det och varför vi ska göra som just de säger. Här finns också en direkt koppling till Humes lag.
Låt mig förtydliga: AGW:arna har bevisbördan, hela bevisbördan, och inget annat än bevisbördan.
De har inget tolkningsföreträde, ingen auktoritet, ingen gudomlig makt eller rätt, inget etiskt eller moraliskt företräde.
De har sin domedagsskräck och sin dröm om det eviga. Men i en demokrati måste de lika fullt lämna över sina fakta, låta dessa fakta granskas minutiöst och ifrågasättas. Därefter måste deras förslag till åtgärder diskuteras och bedömas politiskt utifrån hur deras fakta klarat granskningen.
Eller tycker de att grön diktatur på något sätt är bättre än röd, brun eller svart?

 

This entry was posted in Klimatbluffen and tagged , . Bookmark the permalink.