Biologisk mångfald kommer naturen alltid skapa (biodiversitet, med finare ord). Den kommer aldrig att se likadan ut imorgon som idag eller igår. Den naturliga biologiska mångfalden ändras och varierar ständigt. Det är det som ger mångfald. Det är Linné, Darwin och Mendel i samspel. Den biologiska mångfalden kan inte hållas vid status quo. Naturen tillåter det inte. Att tvinga människans samhälle att försöka åstadkomma status quo är förmodligen det största slöseri med mänskliga och naturliga resurser man kan tänka sig.
Naturen är sålunda sin egen källa till förnyelse. Vi kan inte stoppa detta eftersom naturen förnyar villkoren varje dag. Ett bioptopskydd är som att stoppa klockan och tro att tiden stannar. Ta vilken biotop som helst där människan utövar inverkan (hela Sverige) och avlägnsa all mänsklig inverkan ett år eller tio, tjugo år (olika för olika biotoper) så är det definitivt inte samma biotop som vi lämnade ett, tio eller tjugo år tidigare. Biotopskydd är inget mer än ett annat ord för självbedrägeri.
Hållbar utveckling (lanserat av Brundtland 1987, sustainable development) kan beskrivas med att utveckling är det som är hållbart. Stagnation eller hindrande av utveckling, i tron att bara man stoppar klockan så blir framtiden hållbar eller oförändrad, är det minst hållbara alternativet. Av den som kräver hållbar utveckling måste man kräva att de är ordhålliga vad gäller utveckling. De måste kunna göra skäligt och trovärdigt att de menar utveckling för att säkerställa en hållbar demokrati, frihet och rättvisa. Hållbar utveckling förutsätter utveckling, inte avveckling