”Om det konsumeras mer biobränsle behövs fler nötkreatur och får, och till följd av det får vi se mer av öppna ängar, kött, ull och läder, och framför allt gödsel, denna grundsten i all lantbruksrikedom.
Om det konsumeras mer biobränsle får vi se odlingar av vallmo, olivträd och raps breda ut sig. Men dessa rika plantor tömmer jorden på näring. De kommer därför att utnyttja den ökade bördigheten som djuruppfödningen har spritt i vårt land.
Våra hedar kommer att täckas av hartsrika träd. Talrika bisvärmar samlar in de väldoftande skatter som idag dunstar bort på våra bergssidor till ingen nytta, precis som blommorna de utdunstar från. Det finns alltså inte en enda gren av jordbruket som inte utvecklas.”
Det hade kunnat vara ett citat ur en dagsaktuell skrift från LRF, centern eller miljöpartiet. Men det är kort stycke ur Frédéric Bastiats satiriska Petition i hans Sophismes économiques från 1845. Han argumenterade för ett starkt tullskydd för ljusstöparna och deras underleverantörer, bönderna. Jag har bara bytt ut ord som talg och (vegetabilisk) olja mot biobränsle. Den utländska konkurrens de behövde tullskydd mot var inget mindre än solen, som alldeles gratis spred sitt ljus över riket hela dagarana.
Det är självklart att i patriotisk, protektionstisk och politiskt klåfingrig anda kan sådan osolidarisk verksamhet inte få fortgå opåtalat. Likheten med Regeringens avsikter om en fossilfri fordonsflotta, Peak oil samt Erlandsson och Holms sanslösa uppblåsthet, som jag skrivit om de tre senaste dagarna, är slående.
Nu är det bråttom för dem som vill begränsa vår frihet, tvinga oss att köpa deras lögner och höja våra skatter att genomdriva sina beslut. De offentliga debatten får inte tillåtas vakna och avslöja deras bedrägeri.
”Ärevördiga”, oavsättliga, skattefinansierade så kallade ”tjänstemän” med privata agendor, inglasade i betongbunkrar, oåtkomliga och bortom all pedagogisk räckvidd, det är grejor det.