Ett antal otåliga ledamöter (MEP) av Europaparlamentet vill snabba på beslutsprocessen med nya dyra utsläppsrätter för europeiska företag. De gröna och socialistiska ledamöterna undersöker om man kan ”lura systemet” så att ett beslut i Parlamentet tidigareläggs. Att ta till sig korrekt information, besinna sig angående konsekvenserna av dåligt underbyggda och förhastade beslut, det ligger inte för dessa människor.
EU-kommissionären för energi Janez Potočnik, hotar den britiska regeringen med EU-sanktioner om de fortsätter opponera sig mot tvingande åtgärder och pålagor, avsedda att ”rädda klimatet”.
Samtidigt faller lönsamhet och investeringar dramatiskt i ”utsläppsfri” energiindustri. Det är helt enkelt inte lönsamt att producera el utan CO2-utsläpp. Anläggningarna kostar för mycket att bygga och underhålla i förhållande till den el de producerar.
Varför klarar inte dessa politiker och deras tjänstemän att addera två och två? Varför kan de inte läsa innantill i forskningsrapporter? Varför nöjer de sig med svajiga sammanfattningar och tolkningar förmedlade av okunniga journalister?
Direkt som EU börjar vackla i tron på nödvändigheten och effekten av klimatpolitiken så hotar organisationen ePure, organ för producenterna av biobränslen att stämma EU-kommissionen för att de tar död på en näring. (Kom ihåg att skilja på grön näring och grön rörelse!)
Det finns farhågor inom den gröna rörelsen att biobränslen odlade på åkermark tränger ut spannmål avsett som människoföda. Som en reaktion skövlas därför skog i fattiga länder för att kunna producera föda. Därmed förstörs i teorin och möjligen i praktiken en viktig kolsänka. Därmed är vi tillbaks i Europa. För om vi ersätter fossilbränsle med odlad biobränsle och det endast flyttar CO2-utsläppen till en annan del av världen är inget vunnet. Tvivlen sprider sig i EU-leden och allt fler inser att rumpan, den har man bak hur man än vänder sig.
Och jag återkommer till min vanliga tråkiga näsvisa fråga. Vad är energinettot för biobränsle? Hur mycket energi går det åt för att producera en viss mängd användbar biobränsle och hur står det sig i jämförelse med oljan? I mina ögon borde bönderna inte kräva tvingande reglering för den egna verksamheten. Istället borde de slåss för stor handlingsfrihet såväl nationellt som på gårdsnivå. Bönder om några borde begripa vad Curt Nicolin menade när han sa: ”Att ge subventioner till företag är som att ge arsenik till hästar”.