När libertarianer ska beskriva objektivismen brukar de exemplifiera sin inställning med att för dem är A alltid A. Till skillnad från relativister och nihilister som inte kan gå med på att A är A oavsett vad.
Om jag buntar ihop libertarianer och objektivister lite vårdslöst med dem som förläst sig Ayn Rand och kallar dem alla för randinistas, så kan alla förstå att de är ett slags frihetskämpar. De kräver att få ha sin frihet i fred i ett mycket statiskt samhälle. A är A, remember?
Randinistas kräver att få bestämma allt själva och individuellt; sjukvård, skola, skatter, vapen, bilkörning med mera. Men vissa saker ska vara beständiga, jag antar att det är de saker utifrån vilka de definierar sig själva eller sin frihet. Så A är A, men skulle vi kunna få välja vilken sida av vägen vi får köra på? Jag är så gammal så att jag har varit vänstertrafikant i Sverige. Det gick det också. Det fungerar för en majoritet av världens folk, om jag är korrekt underrättad. Borde det inte i frihetens namn vara fritt att välja?
Eller hur man uttalar bokstäver. A skrivs A, men kan uttalas både långt och kort, i Danmark låter det som Ä och på engelska som ej, med vissa variationer. Om man nu heter Arne Anka, kan man då själv få bestämma att det uttalas Ugla Ultru? Om man känner sig som en Ugla Ultru?
Jag vet att jag nu argumenterar mot skolbarnsargument. Men de dyker upp med jämna mellanrum på diverse fora på nätet, och det är långt ifrån alltid det är skolungdomar som argumenterar så. Min undran är helt enkelt hur långt man kan driva de motsägelsefulla kraven på att A i alla lägen ska vara A och att man ska ha full frihet att själv bestämma, innan man börjar skratta åt sig själv?
Det verkar som att du begått det klassiska misstaget att blanda ihop frihet och möjlighet.
Jag är helt för att den som vill ska få köra på vänster sida av vägen och uttala sitt namn Ugla Ultru. Men har denne någon rätt att kräva att samhället ska tillhandahålla möjligheten? Ingalunda.
99,999% av alla individer med sådana önskningar kommer inte tycka att det är värt besväret att ordna så att de har möjligheten till det du beskriver. Så det kommer inte att vara något problem där. Den sista 0,001%-en som tycker att det är värt besväret (bygga/äga egna vägar med vänstertrafik samt skapa en egen språkhandbok och övertyga andra individer att följa den), varför ska denne inte få göra det? Vems negativa rättigheter kränker denne någon med sina handlingar? Det finns inga offerlösa brott.
Ett bra påpekande som egentligen borde hörsammas än mer av socialister och konservativa. Staten är inte skyldig att tillhandahålla förverkligandet av deras udda drömmar.
Var finner man det statiska i Ayn Rands objektivism?
Objektivismen som sådan postulerar att det finns objektivt fasta värden. Annars skulle det inte vara objektivism. Min poäng är närmast att alla ideologier med nödvändighet måste identifiera en fast punkt, en kärna, kring vilken det kan härledas en etik och i förlängningen en politik. För att fungera över tid bör denna fasta punkt vara något så när konstant, statisk.
A är A tycker jag inte är en tillräckligt särskiljande punkt för att fungera som fast punkt , men inte heller för att kunna mejsla ut en nydanande politik.
Kanske ska förtydliga lite. Rands budskap är frihet att förändra, men objektivismen har inte lyckats formuleranågra tydliga kärnvärden på samma sätt som konservatismen gjort med dygderna. Socialismen har kollektivet och solidaritet.
Vad skulle objektivismen kunna formulera för dygder eller ledord?
Att, utan individer kan det inte finnas ett kollektiv!
Ett kollektiv kan aldrig ha bättre rättigheter än den enskilde individen.
Ett bra försök. Men kan inte det tolkas som ett totalt underkännande av demokratin?
Jag skulle vilja ha en fast punkt som är så stark att det inte går att putta ner liberalerna från den knivsegg som liberalismens balansakt är, vilket jag skrivit om vid flera tillfällen. Hoppas vi är flera som kan hjälpas åt att finna denna.