Ett nyårstal i tiden

Familjesammankomster vintertid är en otidsenlig tradition. Nu när folk flyttar hit och dit, bosätter sig över hela landet, ja hela världen, då blir det en stor samhällsbelastning att resa långa vägar för att träffa släkten. Det är naturligtvis de vintriga förhållandena på vägar, järnvägar och flygplatser som gör det vanskligt med extra många resenärer i rörelse samtidigt.

Förr, när familjen och släkten bodde i samma by, även om det råkade vara en stad, då var resandet inget problem för släktträffen vintertid. Vintern kunde på sina håll till och med underlätta, när man hade för förhållandena lämlig utrustning, som häst och släde eller skidor.

Så om klimathotet är något att ta på allvar förväntar jag mig att snart få höra att inget onödigt resande får förekomma vintertid. Familj och släkt får vänta till sommarsemestern. Vinterfester får hållas i närområdet där man bor. Man får helt enkelt hålla till godo med dem som finns nära istället för kära. Fortsätter ni att envisas med att resa vintertid och spy ut koldioxid kommer jorden bli så varm att det inte blir några vintrar mer. Det måste varje rättrogen klimatneurotiker sätta P för!

Trots dessa dystopier tillönskas alla ett gott slut på året och ett riktigt gott nytt år!

 

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen, Klimatbluffen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Ett svar på Ett nyårstal i tiden

  1. Niklas skriver:

    God fortsättning på det nya året!

Kommentarer är stängda.