Jona i Hvalfisken

I Tillberga utanför Västerås planterar en stor markägare poppel på god åkermark. Det är den före detta börshajen (vanvördigt uttryckt) Jonas Wahlström med över 19000 hektar mark, mest skog, i sin ägo som planterar på cirka 50 hektar och har planer på 50 till. Genom sitt bolag Hvalfisken AB äger han all denna mark. Det är alltså ingen vanlig bonde som planterar igen sin åker. Berättat i P4 Västmanland och ATL.

Många boende i byn upprörs över att att få sin utsikt förstörd. De har hållit flera protestmöten och även anmält Wahlström. Det har de dock inget för, mp, c och LRF har sedan flera år sett till att energigröda, dit poppel räknas, klassas som jordbruksgröda. Hela världen har ju i 20 års tid siktat på att ersätta oljan med förnyelsebart bränsle. Då är poppel rätt och olönsamt spannmål och husdjur fel.

Det är den välkända korporativismen i sin prydno som skapat dessa förutsättningar för jord och skog. Det och intellektuell monokultur. Staten (inklusive kompisarna i EU) betalar hellre bidrag för att slippa de tidigare mjölksjöarna och smörbergen. De ”fria” jordbruksföretagarnas representanter deltar hellre i förhandlingar om bidragens fördelning än om produktpriser på en fri marknad.

Men poppeln då? Ja, en grundbult i en rättsstat är att markägaren äger rådigheten över sin egendom. Eller annorlunda uttryckt, vill du bestämma över en bit mark, köp den! Det i sammanhanget lite märkliga är dock hur ett så relativt nytt företag kunnat köpa så mycket mark trots baggbölerilagen.

Lösningen på alla sådana här frågor är i mina ögon inte fler lagar och regler som minskar äganderätten. Tvärtom, en stark äganderätt och ett hävdande av baggbölerilagen är den bästa försäkringen för ett fritt och rättssäkert samhälle. Många ägare av jord och skog istället för några få, det måste vara ett stabilt, frihetligt och rättssäkert samhälles bästa grund. Det är dags att fler höjer rösten och säger nej till korporativisternas framstötar om ökad bolagisering av jord och skog.

Det här inlägget postades i Äganderätt, Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Jona i Hvalfisken

  1. Thomas skriver:

    Som jag uppfattat baggbölerilagen är att aktiebolag får inte köpa mark som tillhör privta, fysiska, personer. Medan rika fysisiska personer kan köpa vad som helst….
    Tänk dig om Heinz ägare skulle få för sig att skapa ett jaktparadis i Sverige…
    Vi har problem!
    Allmogen hamnar i förorten medan de som har pengar drar ut på landet…
    En trend som funnits i femtio år men som syns allt tydligare, om man har ögon att se med.

    • Anders38 skriver:

      Kan det inte vara så att de bästa förvaltarna ”drar ut” på landet? Pengar är ju sällan något man bara ”har”, man får förvalta sitt pund efter bästa förmåga.

      • Thomas skriver:

        Självklart.
        Om man krasst studera gamla ”lantbrukarsläkten” så brukar det inte vara mer än några generationer så har man en fyndig person i härstamningen som lyckats raka ihop lite….
        (Jag har gjort mitt bästa…)

  2. mats skriver:

    Ni har väl rätt båda två. Jag anser den viktigaste effekten av baggbölerilagen är att eftersom alla fysiska personer dör så måste arvet skiftas. Det kan då innebära styckning av stora fastigheter och nya konstellationer. Små fastigheter däremot styckas sällan idag. Där blir det oftast en arvinge som löser ut de andra.
    Det är en bra ordning att ingen kan bygga eviga imperier där arvingarna bara äger passiva andelar i gigantiska fastigheter.

    Många bra förvärvare förvaltar också sina jordbruksfastigheter väl, vanligen efter tidens fason. Förvärva, ärva och fördärva är en god minnesregel som mäter oss alla.

    • Samuel af Ugglas skriver:

      Den som till äventyrs har läst ”Resa i tysta rum ” av Per Wästberg och Anita Theorell som handlar om de fantastiska svenska privata biblioteken runt om i riket som kleptokraterna ännu inte satt klorna i, förundras över författarnas inställning till de av socialisterna avskaffade fideikommissen i Sverige. Man kan riktigt se tårarna rinner hos författarna i förtvivlan för att dessa fantastiska samlingar på grund av politiska avundsjuka och klåfingrighet så småningom kommer att skingras för alla vindar och det är bara att önska ägarna lycka till om dom klarar detta innan alltsammans är borta och oåtkomligt för en var tjuvaktig politiker. Alla andra associationer och ev. jämförelser till t.ex fast egendom lämnar jag åt Mats att skriva om, han om någon vet vad det handlar om!

      • Thomas skriver:

        Jag gick Bollerup en gång…
        Vilket enormt stort gods det var förr.
        Nu lever vi en tid igen där vissa människor tjänar ofantligt med pengar och nya förmögenheter bildas och nya jättegods också.
        Problemet är att detta sker nästan överallt just nu och vanligt flyttar till ”förorten”.
        Man måste inse detta och agera därefter och kanske gå mot strömmen om man kan…

        • Thomas skriver:

          Däremot är jag mycket tveksam till att juridiska personer får äga mark.
          Det gäller egentligen även stat, kommun och kyrkan….
          Man borde tvingas vara en fysisk person, för aktiebolagen är vår tid ekonomiska hydra…..

      • mats skriver:

        Jag gissar att du menar de privata bibliotek med företrädesvis historisk/antikvarisk litteratur som finns på de större godsen i landet. Jo, det skulle vara en fröjd att få botanisera på ett sådant ställe.
        Ofta när man reser i anglosaxiska länder stöter man på de mest fantastiska privata museer som utför en kärleksfull kulturgärning i bevarandet av konkret historia bortom det akademiskt tillrättalagda.
        Mången gång vid besök på sådana museer har jag tänkt tanken att om detta var i Sverige skulle staten beslagtagit de intressantaste föremålen. Så jag förstår om de privata biblioteken inte släpper in vem som helst.
        Sådana bibliotek som du talar om skapas väl på sätt vis fortfarande hos exempelvis några framstående finansmän.

Kommentarer inaktiverade.