Idag inleds IPCCs redovisning av sin senaste rapport i Stockholm. Här återges en ytterst viktig skrivelse till våra viktigaste politiker och media, från några verkligt kunniga personer här hemma.
Detta brev finns på URL:
www.tjust.com/2013/larmentystnar.pdf
Kontakt: info@tjust.com
2013-09-18, Sveriges Regering
Fredrik Reinfeldt
103 33 Stockholm
Kopia till:
FN vice Generalsekreterare, Jan Eliasson
Connie Hedegaard, EU Commission Climate Action Norges statsminister, Erna Solberg
Finlands ststsminister, Jyrki Katainen
Danmarks statsminister, Helle Thorning-Schmidt Nederländernas ambassad, Stockholm
SVT, Nyhetsredaktionen
SR, Sveriges Radio
Nu tystnar larmen – koldioxid under omprövning
Vi som undertecknat detta brev vänder oss mot den politisering som finns i IPCCs arbete. De obefogade larmen vilseleder en bred allmänhet och föranleder katastrofala politiska beslut. Det började i fel ände när FN-organet IPCC fick till uppgift att söka spår av mänsklig påverkan på klimatet. Redan då blev det politik i stället för vetenskap.
Olika grupper såg sina ekonomiska och politiska möjligheter att skrämmas med klimatet och att berika sig på ett överdrivet klimathot. Ordet ”hållbar” blev missledande använt eftersom det som är kostsamt och bidragskrävande knappast kan vara långsiktigt hållbart. Nu kommer bakslagen, nu uppdagas sanningen. IPCC’s klimatscenarier har visat sig grovt vilseledande. EU’s enormt dyra energi- och miljöpolitik har havererat.
Arktis is blåste bort förra året av en ihållande vind. Nu är den åter nomal och de som tänkt sig att segla nordvästpassagen får vända om.
– Det är sorgligt att se den vinklade journalistik som bara belyser en sida, säger vår mest meriterade polarforskare, meteorolog Bertil Larsson.
– När den tilltar som nu och framför allt kring Antarktis ‘tiger man still’. Debatten i ex. England är betydligt mer balanserad.
Isen i Antarktis är rekordstor med sin största utbredning på 26 år. Ref 3.
Inför IPCC’s möte i Stockholm ser vi nu en tillnyktring. Även IPCC’s hårda kärna tvingas erkänna tidigare misstag. Koldioxidens klimateffekt är uppenbart mindre än vad som antagits. Den är dessutom godartad eftersom kalla områden värms mer än varma. Samtidigt rapporteras det om en mycket grönare jord tack vare ökad koldioxid i atmosfären. Det är betydelsefullt för världsekonomin. Skall vi kunna skörda grön energi är det mer koldioxid vi behöver, inte mindre.
Sedan flera hundra år tillbaka har jordens temperatur långsamt och stadigt ökat. Ovanpå denna stadiga ökning finns fluktuationer som ibland motverkat varandra och ibland samverkat. På ett hundra år har höjningen varit 0,8 grader. Inte ens IPCC menar att mänsklig påverkan förorsakat mer än en liten del av det. Vetenskapsmän även i IPCC’s kärna börjar nu nämna att högre höjning än ytterligare en grad fram till år 2100 behöver vi inte befara. Och kan inte heller nämnvärt påverka. Någon katastrofal havshöjning kommer inte att inträffa inom överskådlig tid.
Med ny kunskap och en balanserad bedömning är mer koldioxid i atmosfären sannolikt till större nytta än skada för mänskligheten och vår jord.
Många skräms i onödan av grundlösa larm. I Stockholm är landhöjningen större än havshöjningen och så kommer det att fortsätta vara. Vi kommer därför inte att behöva uppleva ett Stockholms Stadshus till hälften dränkt i vatten. Snarare bör vi oroa oss för en framtid med det omvända problemet med pålverk i Stockholms centrala delar som kommer över vattenytan och förstörs.
Vi ber dig att snarast ompröva Sveriges miljö- och energipolitik efter den dyra röra som IPCC, journalister och vissa politiska rörelser ställt till med. Dessutom bör Sverige, i likhet med Nederländernas KNMI, arbeta för att avpolitisera och reformera IPCC. Organisationen skall ej bedriva politik utan sammanställa vetenskap om livsmiljöer och klimat och ställa det i relation till jordens resurser, där koldioxid är ett livsvillkor för en grön god jord.
Referenser:
1 – Mycket skrivs men är ofta fragmentariskt och svårt att förstå. Men för den som vill tränga in i vetenskap och debatt har professor Gösta Pettersson gjort en ut- märkt sammanfattning i
Falskt Alarm, Klimatfrågan ur vetenskaplig aspekt
http://www.falskt-alarm.se/wp-content/uploads/2013/04/FalsktAlarm.pdf
2 – En beskrivning av debattläget just nu finns i DailyMail
Global warming is just HALF what we said: World’s top climate scientists admit computers got the effects of greenhouse gases wrong
http://www.dailymail.co.uk/news/article-2420783/Global-warming-just-HALF-said-Worlds- climate-scientists-admit-computers-got-effects-greenhouse-gases-wrong.html
3 – Isens utbredning i Antarktis
http://sunshinehours.wordpress.com/2013/09/16/
Bertil Larsson, meteorolog, polarforskare.
Carl-Gustaf Ribbing, professor.
Claes Cronstedt, advokat.
Ernst Herslow, Civ.ing.
Germund Hesslow, professor.
Gunnar Juliusson, professor.
Gösta Walin, professor em.
Hans Jelbring, civ.ing, fil.dr.
Ingemar Nordin, professor.
Lars Bern, tekn dr, IVA.
Lars Cornell, analytiker.
Lars Gellerstad, kommunikatör, analytiker.
Nils-Axel Mörner, havsforskare, docent.
Olof Hellström, energiexpert.
Ove E. Lilljequist, civilekonom.
Pehr Björnbom, professor em.
Peter Stilbs, professor em.
Sten Kaijser, professor em.
Sture Åström, civ.ing, företagare.
Tore Scherstén, professor em., KVA.
Ulf Brunk, professor em.
Wolter Stackelberg, naturvårdare, analytiker.
”Arktis is blåste bort förra året av en ihållande vind. Nu är den åter nomal…”
Att så många gärna vill tro på vad som står i Daily Mail är en gåta. Men att dra långtgående slutsatser av istäcket i Arktis vid ett tillfälle är så dumt så man kan misstänka medvetet lurendrejeri.
Här är en graf där man kan jämföra istäckets utbredning de senaste trettio år. Isen täcker större yta nu jämfört med för ett år sen men i längre perspektiv ser man något helt annat.
http://nsidc.org/arcticseaicenews/files/2000/09/Figure31.png
Man ska vara kritisk till allt. På ett annat ställe hos NSIDC, som du länkade till så visar de att isläget 2012 låg utanför standardavvikelsen, men att de i år åter ligger väl inom standardavvikelsen.
Du kan även läsa denna gamla artikel, vars idé, erfarenhet och insikt är mer 2500 år gammal. https://www.frihetsportalen.se/2011/01/panta-rei/
Sen kan vi titta på hur det ser ut om vi börjar 1870…
http://i746.photobucket.com/albums/xx106/Uppsalainitiativet/58a67adba1c9265866ecf63723066b1f_zps71dcd9b8.jpg
Den där tillskriver du väl ändå ingen hög trovärdighet? Mätdata från 2009, dessförinnan proxydata och gissningar.
Klimatet har alltid varierat upp och ner. Det finns inga som helst indikationer på att den ökade arean av isen inte är en normal vändning av de regelbundna variationer med 30 års nedgång följd av 30 års uppgång.
IPCC och dess advokater, till vilka vi får räkna Robert, har gripits av desperation och upprepar ständigt och jämt sin personliga TRO, för vilken inga mätbara bevis finns.
Fredrik Reinfeldt borde ta fasta på uppropets goda råd, men det kommer knappast att hända. Trots att han själv givetvis begriper att klimatpolitiken är en veritabel katastrof. Makten kräver sin tribut, han tvingas i denna fråga böja sig för ett centerparti i djupt sönderfall och en superopportunist till miljöminister. Mot bättre vetande medverkar nymoderaterna till att flera 100-tals miljarder av skattebetalarnas pengar kastas i sjön till ingen som helst nytta. Och forskarsamhället tiger, med ytterst få undantag.
Stockholmsinitiativet (SI) vill vara ett sådant välbehövligt undantag. Men tråkigt nog förlorar föreningen sin trovärdighet genom att spela ovetande om innebörden av sin egen ståndpunkt. Ett nej till IPCC:s och andras falska hotbilder kräver, med logiskt nödvändighet, ett nej också till skatten på koldioxid. En straffskatt på någonting som enligt SI:s mening är helt ofarligt, hur rimligt är det? Herrarna (inte en enda dam!) säger A, men vägrar säga B. Ett skamlöst orwellskt doubletalk! Inte p g a vad som säjs i just detta upprop, men genom vad som skrivs på deras blogg, The Climate Scam. Formellt är de alla högt kvalificerade, ja, men ingalunda några pålitliga sanningsvittnen, som du fortfarande verkar tro, Mats.
Orsaken till deras intellektuella haveri tycks vara att många av undertecknarna primärt agerar i egenskap av kärnkraftsförespråkare. De inser säkert att den svenska atomkraftens tid är ute om branschen förlorar pappa statens kryckor i form av framför allt koldioxidskatten, befrielsen från det fulla försäkringsansvaret (exit centerns heliga löfte!) och det alldeles för låga avkastningskravet på Vattenfall. Därav oviljan mot att tala ur skägget om vad deras åsikter betyder. Undertecknarna Mörner och Walin går fria från kritik i sak, eftersom de båda förordat ett slopande av alla subventioner, men det var, kan jag tycka, mindre välbetänkt att medverka i detta sällskap.