Vänster eller mer vänster i EU?

I europaparlamentet är partierna från de olika länderna organiserade i olika samarbetskonstellationer för att kunna bedriva politik och skapa majoriteter vid omröstningar. Vid minst 25 medlemmar i en grupp har de rätt till ersättning för ett eget sekretariat och de får en röst vid talmanskonferenserna. Det vill säga, att tillhöra en grupp ger lite mera makt. Socialisterna är en given sådan gruppering, med partier i olika schatteringar av rött. ALDE är beteckningen på gruppen av liberala partier, eller mittenpartier. De samarbetar allt mer med de gröna. De konservativa partierna samarbetar inom EPP.

Här nedan finns listan med olika grupperingar, deras förkortning, antal medlemmar, officiella namn samt några exempel på partier som är med där. De svenska partierna är markerade i understruken fetstil. Ibland kan det finnas fog för att bli bedömd efter vilka man umgås med.

EFD 32, Gruppen Frihet och Demokrati, sannfinländarna, lega nord (mfl), UKIP, men inga svenskar.

GUE/NGL 35, Gruppen Enade vänstern/Nordisk grön vänster, die linke, V, sinn féin.

ECR 56, Gruppen Europeiska konservativa och reformister, conservative GB, løsgænger, indipendente It.

G/EFA 58, Gruppen De Gröna/Europeiska fria alliansen, die grünen, groenlinks, europe ecologie, piratpartiet, MP, socialistisk folkeparti, scottish NP, green party GB.

ALDE 85, Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa, FDP, LDP, Svenska Folkpartiet SF, C, Fp, Venstre.

S&D 194, Gruppen progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet, SPÖ, S, partie socialiste.

EPP 275, Europeiska Folkpartiets grupp (kristdemokrater), M, partido pouplar, fine gael party, CDA, konservative folkeparti, nea demokratia, CDU, KD.

NI 31, är de grupplösa partierna eller ledamöterna.

Av totalt 766 ledamöter utgör de tre största grupperna tillsammans 72% av parlamentet. De är helt ense i 65% av alla omröstningar. Det är precis som i flera nationella parlament, de stora partierna samarbetar för att utestänga de små. De stora vill till varje pris undvika att tänka i nya banor. Att försvara makten är viktigare än att bruka den med förstånd.

Att gå i konfrontation med ett annat stort parti eller gruppering upplevs som mycket riskabelt. Dels kan man förlora makt till sin stora motståndare, dels riskerar man att släppa in någon av de små på arenan. Media vill inte heller ha något nytt att skriva om, såvida det inte är grönt och gulligt eller högerorienterat och kan utmålas som ett hatobjekt.

Resultatet är att socialisterna i hög grad styr, antingen med hjälp av principlösa borgerliga grupperingar (RINO, CINO, MINO), efter det amerikanska uttrycket om principlösa republikaner, republicans in name only. Vi har här alltså också konservativa eller moderater, endst till namnet. Dessutom som vanligt veliga liberaler-vänsterliberaler.

Lyckas inte socialisterna styra dessa är de mer eller mindre extrema knäppgökarna i de två vänstergrupperingarna (GUE/NGL, G/EFA) redo att ta sig ton. Vad piratpartiet har där att göra kan man undra.

En grupp som skulle kunna vara spännande är ECR, för reformerta konservativa. Där återfinns de brittiska konservativa, men inte de svenska moderaterna, som istället finns med kristdemokraterna. Varför?

En tiodubblad storlek och lite bättre städning i gruppen EFD skulle vara välgörande för Europas folk. Sannolikt? Nej, åtminstone inte i valet 2014.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.