James Buchanan, som jag skrev om igår och kommer att skriva mer om senare, har i en av sina skrifter konstaterat att det inte finns någon objektiv indikation på att majoritetsbeslut är bättre för individen (och därmed inte för summan av individerna). Ett exempel på att ingen majoritetsregel är tillämplig är den om transsexuella toaletter.
Det finns i flera västländer människor som inte vill gå på den toalett som är reserverad för medlemmar av det egna könet. De vill gå på den toalett som de uppfattar är avsedd för det genus de känner sig själva tillhöra. Det finns till och med lagstiftning och prejudikat om detta, avsett att förhindra diskriminering.
Men i mina ögon får den som inte är bekväm med att gå på toaletten avsedd för det egna könet gå på en toalett avsedd för ett eget (tredje) kön. Om de inte accepterar detta på grund av ”diskriminiering” så får vi andra hänvisa till att vi skyddar de andra från diskriminering.
Eftersom man i denna fråga får en tredelad verklighet, minst, kan vi inte besluta med majoritet av totalen. Vi tvingas acceptera the majority of one, och därmed också acceptera att the majority of one måste betala för sin egen toalett, eller acceptera den som är avsedd för det egna könet, oavsett genus.