Två unga svarta män rånar en närbutik. De fångas på butikens övervakningsfilm. En vit polis i en polisbil i närheten får larmet och ser samtidigt två unga svarta som motsvarar signalementen på gärningsmännen alldeles intill sin bil. De bär på varor som inte är helt normala för deras ålder och manér.
Polisen stannar bilen och uppmanar männen att stanna för kontroll. När polisen ska öppna bildörren rusar en av männen fram och slår igen dörren så att polisen inte kommer ut. Detta händer två gånger. Männen börjar gå sin väg när polisen kliver ur bilen med draget vapen och uppmanar dem att stanna.
Samma man som två gånger slog igen bildörren vänder då, från cirka tio meters håll, rusar tillbaks mot polisen som uppfattar fara för sin egen säkerhet. Polisen skjuter flera skott, men mannen fortsätter komma mot honom tills han slutligen faller ner död. Vid obduktionen konstateras att mannen var påverkad av marijuana vid händelsen. Männen identifieras senare som de rånare som finns på den rånade butikens övervakningsfilm. De varor de hade i händerna är de varor som stals. I huvudsak är detta polisens beskrivning av händelsen. Detta borde vara end of story. Men inte ”raskampens” Amerika.
I ett klipp, filmat på platsen alldeles efter händelsen, och som finns upplagt på Youtube, tyvärr inte allmänt tillgängligt, kan man höra två åskådare samtala om vad som hänt. En man beskriver för en annan exakt samma historia som den polisen senare berättat i förhör. Om någon av Frihetsportalens läsare har åtkomst till den aktuella videon, se länken, får ni gärna bekräfta eller dementera om den återger vad jag återberättat här
Detta anser alltså en mängd människor med humanitära ”samveten” ger dem rätt att gå ut vandalisera staden, begå våld mot poliser och inkallad personal, samt plundra affärer i området. SVTs tendentiösa reporter, Erika Bjerström, är på plats och ger sin vinkling på det hela. Inte ett sant ord kommer att komma svenska public service tittare till del.
Rasism? Javisst! Men inte alls den som media beskriver. Samtidigt passar Egypten på att ge igen för kritiken från USA mot hur egyptiska myndigheter skötte protesterna på Tahrirtorget och förföljelse av medlemmar i muslimska brödraskapet. Egypten uppmanar i nästan identiska ordalag amerikanska myndigheter att visa återhållsamhet.
USA har stora problem som inte Obama fått ordning på…
Detta är ju en bagatell mot vad som sker i Irak med omnejd.
Se även Thomas Sowells tankar om media som domare: http://townhall.com/columnists/thomassowell/2014/08/20/untitled-n1881093
Förenade rasistproducenterna: SVT-, Bonnier-, Hjörne- och Schibstedsföretagen står för hets mot svenska folket (folket som inte ens finns enligt statsministern, vi är alla invandrare). De kräver att vi skall ta emot obegränsat antal papperslösa invandrare och tar vara på varje tillfälle att beskriva de som på något sätt har en avvikande uppfattning om invandringens omfattning som att de är främlingsfientliga och till och med rasister. Det som beskrivs hos dessa rasistproducenter är ofta hårt vinklat och som du Mats beskriver det ovan till och med ren lögn. Bra att du visar upp falsarierna i rapporteringen från Missouri, USA.
Förenade rasistproducenterna tar varje tillfälle att skriva och tala om rasism, vilket det är sant eller falskt, gärna från andra sidan jordklotet för att ingen i något sammanhang ska kunna säga något ofördelaktigt om rasistproducenternas egna gärningar. SVT:s mantra är just ”rasism och främlingsfientlighet” tillsammans med det ockuperade ordet ”jämställdhet” som bara får användas mellan individernas kön, och inte mellan olika familjer eller andra grupper. Skulle vara intressant att mäta frekvensen av dessa ord i SVT:s olika programinslag.
Nej, Sten-Arne, det är nog andra mekanismer än illvilliga tidningsägare som är i farten här. Man brukar i vissa sammanhang kalla det ”journalism”, dvs att journalisterna iom yrkets professionalisering blivit alltmer likriktade och förutsägbara. De sitter liksom fast i myten eller självbilden att journalistikens syfte är att vara en nagel i ögat på makten, den som tar ”den svagares” parti, dvs en självbild som i mycket liknar socialisters. Och i detta ingår förstås också att alla minoriteter per definition alltid har rätt, och att majoriteten i bästa fall osynliggörs, i värsta fall demoniseras. Där ingen konflikt eller problem finns så ser den mediala logiken till att det skapas sådana. Den som av någon anledning känner sig kränkt ska alltså, enligt spelets regler, få journalistens sympati, oavsett hur befängda anspråken än är. Den som lyckas befästa mediebilden av sig själv eller sin grupp som ”offer” vinner. Men journalisterna har väl i princip inget annat mål än att hålla konflikterna vid liv och förhärliga journalisternas egen roll. När de genom sina ensidiga perspektiv lyckats rubba maktförhållandena har de fått en ny grupp att omfamna som offer. På samma sätt har missnöje, kritik och pessimism alltid försteg framför tillfredsställelse, beröm och optimism. Ja, för att inte tala om en präktig domedagsprofetia.
Kommunikationsprofessorn Martin Kylhammar har konstaterat att –
”Vi lever i en tid då utvecklingspessimisterna och civilisationskritikerna systematiskt gynnas. De klassificeras aldrig som naiva, utan antas både ha genomskådat lögnerna och vara de svagas verkliga försvarare… Vill du inte klassificeras som naiv bör du bli cyniker.”
Den andra mekanismen som spökar är den altruistiska moralens popularitet. Friheten, dvs friheten att prioritera sina egna eller sin egen grupps intressen, har inga förespråkare (ja, utöver Mats, då). Som Jörn Donner påpekat: I Sverige påstår sig alla tala för någon annan grupps intressen – ingen talar för sina egna! (Ja, såvida du inte är ”offer”, alltså.)
I den bilden kan du sedan passa in vad du än intresserar dig för, djurskydd, naturskydd, etnicitet, kön etc. Men vem som i det läget är naiv, lurad eller cynisk är inte så lätt att objektivt avgöra. Det beror på perspektivet eller på vilken nivå man resonerar.
En vacker dag kommer det säkert att vända. Om en liten oberoende journalistisk produkt med antialtruistisk attityd visat sig nå viss framgång kommer antagligen dina Bonniers och Hjörne att vara snabba på att känna vartåt vinden blåser. De följer bara pengarna.
Jag ger Sten-Arne en poäng för att han identifierat att rasismen har blivit ett alibi för media att torgföra allehanda folkfientliga kampanjer.
Så ger jag två poäng till B-J för hans utomordentliga analys av hur detta blivit en yrkessjukdom i sagda kår.