Ni kanske har märkt att många bistånds- och frivilligorganisationer annonserar på TV om mer pengar till sin verksamhet. Januari brukar ju anses som en ”fattigmånad”, ändå tror de att det finns mer pengar att hämta. Kan det vara nyårslöften de vill ha del av?
Jag har särskilt noterat att brittiska Oxfam har en påkostad reklamsnutt. Bland annat lovar de att insamlade pengar ger människor på landsbygden bättre bostäder, bättre skydd för sina rättigheter. Ja, helt enkelt bättre liv.
För en vecka sedan skrev jag till dem och beskrev problemen i Sverige, med bristande och försämrad äganderätt, den myriad av lagar och regler som bit för bit tar den enskildes bestämmanderätt ifrån henne. Jag frågade vad Oxfam kan göra för att påverka situationen i Sverige.
Jag har inte fått något svar. Jag fick inte ens något automatgenererat svar på det mail jag skickade. Detta reser en del frågetecken. Att äganderätt och egenmakt för landsbygdens folk i Europa inte är intressant för Oxfam är uppenbart. Men hur är det med u-länderna, är Oxfam bara ett sätt att beslagta äganderätt och egenmakt även i dessa länder?
En högst relevant fråga då Länstyrelsen har konfiskerat 33% av Sveriges yta genom s.k. strandskydd.
James Delingpole skriver i Watermelons om Oxfam 2010:
Anställda: 4.371
Lönekostnader: £ 43 miljoner
Omsättning: £ 318 miljoner
”Kampanjer mot klimatförändringarna är Oxfams främsta prioritering.”
Det vi ser på svensk TV är förstås deras strävan att bli sant globala liksom WWF och Greenpeace med omsättning på flera miljarder.
Jag har för mig att jag någonstans även sett Oxfam angripa ”kapitalismen”.
Jag har läst boken, men det där hade jag glömt. Har alltid känt att det är något lurt med Oxfam. Kanske finns anledning till den känslan.
Undrar om vi har nått toppen av politikers möjligheter att kriminalisera sina medborgare innan naturens lagar åter gör sig gällande, förödelse och lidande?