Dieselskandalenskandalen

Varför är miljörörelsen och klimathotarna så upprörda över dieselbilars utsläpp av kväveoxid? Man påstår att det är ett gift som årligen leder till 72.000 fall av för tidig död i Europa. Hur då? Det mesta utsläppet sker som kvävemonoxid, NO vilken bidrar till att minska halten av marknära ozon som också sägs vara ett gift för både växter och djur (inklusive människor). Där borde det alltså vara en vinst med extra NO.

Dessutom ger NO en liknande effekt som nitroglycerin ger vid kärlkramp, det vidgar blodkärlen. Så vi skulle alltså ha fler människor med kärlkramp om vi hade mindre utsläpp av NO. Karolinska Institutet anser det inte ens motiverat att föreslå ett gränsvärde för kvävemonoxid, eftersom effekten på människa vid aktuella nivåer är så liten. För NO2 är det en liten grupp astmatiska personer som kan märka av förhöjda nivåer. Förhöjda nivåer kan erhållas inomhus, vid högtryck sommartid och vid inversion. Var riskgränsen går beror tydligen helt på hur känslig man är, vilken art och grad av astma man har helt enkelt.

I bilhatarleden gör man stor affär av att de flesta bilfabrikanter faktsikt inte kan leva upp till de fantasifulla utsläppsnormer EU satt upp. Euractive påstår att 29 miljoner fordon i Europa överskrider gränsvärdena. När man kollar vad det betyder för hälsan och klimatet är man beredd att säga, än se’n? Det har ju försumbar eller ingen påverkan över huvud taget. Det var ju bara dumt att sätta så snäva gränsvärden. Det är det som är den verkliga skandalen, att politikerna bestämt verklighetsfrämmande gränsvärden!

Det här inlägget postades i Klimatbluffen, Trafik och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

34 kommentarer till Dieselskandalenskandalen

  1. Jan Suhr skriver:

    De okunniga miljövännerna ser utsläpp som utsläpp och det är per definition skadligt. När VW-affären blommade upp så förfasade sig Romson över att de fuskade med CO2-utsläppen. Alltså per hennes logik är utsläpp = CO2

    • Göran skriver:

      Jag undrar hur många det är som går och tittar på en bil och läser om hur mycket den släpper ut i form av olika ämnen eller ens bryr sig om det. Det enda som verkar ha betydelse är skatten på bilen, speciellt för leasingbilar. Finns det några ägare av en VW som bryr sig om VW:s ”fusk”? Är det bara en skandal i pressen? Är det bara en mjölkko för de äckliga skattefogdarna? De VW-ägare som möjligen bryr sig, har de ens satt sig in vad fusket innebär i form av utsläpp?

  2. Stefan Eriksson skriver:

    Jag misstänker att miljötalibanerna springer ärenden åt Nordamerikas bilindustri, där dieselmotorn ej har implementerats i samma utsträckning som i Europa.
    Verkningsgrad och andra betydande fakta om dieselmotorns förträfflighet, motarbetas från lobbyister kopplade till fordonsindustrin i USA.
    I detta ”handelskrig” är alla medel tillåtna, även mindre nogräknade sådana, som exempelvis miljörörelser i Europa.
    Förmodligen får samma miljörörelser betalt för att tycka det de gör.
    Inte allt för konspiratoriskt eller hur?

    • Göran skriver:

      De amerikanska motortillverkarna är inte så duktiga på dieselmotorer, så helt uppenbart vill de inte ha konkurrens från tillverka som ligger många många år före i teknik avseende dieselmotorer.

      • mats skriver:

        Cummins tillhör ju världens främsta, Paccar hänger någorlunda med i utvecklingen och Detroit Diesel är stora på tvåtaktsdiesel (till stora motorer). Men det är nog bara dem man kan räkna med. Till och med Caterpillar har fått kasta in handduken i utvecklingsracet.
        Tror man kan se tre sorters motvilja mot diesel i USA.
        Först, deras olja är av en lättare typ som ger mindre andel diesel än bensin, om jag förstått rätt. De har länge sett diesel som ett bränsle för enbart lastbilar.
        Två, de är dåliga på personbilsdieslar.
        Tre, privatpersoner tycker att diesel är kladdigt och luktar illa, samt motorerna slöa, jämfört med deras klassiska V8:or. Därifrån är steget kort till att få ”känslan” av att diesel är miljöfarligt.

        • Göran skriver:

          Jag tänkte bara på personbilsmarknaden när jag skrev mitt inlägg. Vad har jag förstått så är utvecklingen för lastbilar i USA att de går över till naturgas.

  3. Tege Tornvall skriver:

    EU införde de hårdare Euro 5-reglerna runt 2008. Biltillverkarna började utveckla nya motorer för dem redan ca 2004. Ledande inom dieselteknik var Fiat med effektiv insprutning under högt tryck via s. k. ”common rail” (gemensamt rör för alla munstycken till cylindrarna) . VW-gruppen bytte från bränslesnåla Pumpedüse till common rail för effektivare rening.
    Men det räckte ändå inte. Varken VW eller andra kunde klara så låga CO2-utsläpp (= låg förbrukning) och samtidigt klara låga andra utsläpp utan dyra lösningar som större katalysatorer med mer dyra metaller eller olika slags tillsatser. Mindre och billigare volymbilar kunde inte klara runt 25.000 kronor prispåslag mot sin marknad.
    Därför vände sig alla till dominerande teknikleverantören Bosch för lösningar. Bosch tog fram flera, som alla gick ut på att klara själva mätningen, inte faktiskt bruk i vardagen. VW-gruppen valde en lösning som just vid mätningen sänkte NOx-utsläppen. Andra valde andra lösningar. Men ingen klarar i vanligt bruk både låg bränsleförbrukning och låga NOx- och andra utsläpp.
    Felet är som Mats så riktigt påpekar tekniskt okunniga lagstiftares, som format regler som inte kan efterlevas. Men det var kanske egentligen meningen för att komma åt själva hatobjektet: bilen. Lagkraven drivs av högröstade teknik- och energifientliga lobbyister som WWF, Greenpeace etc. De vill att vi alla skall åka kollektivt och elektriskt – och helst gå eller cykla.
    Men var all el som behövs skall komma ifrån är en annan fråga!

    • mats skriver:

      Bra teknisk beskrivning av verkligheten och utvecklingen där Tege! Det är bra med drömmar och önskningar, men det är påvert beslutsunderlag.

    • Åke Sundström skriver:

      Intressant beskrivning, men tesen att det handlar om politikers okunnighet håller nog inte. En allsmäktig statsapparat har tillgång till all den expertis som kan behöva konsulteras inför beslut av detta slag.

      Det är inte heller hatobjektet bilen man vill komma åt. Och kan man ens skylla ifrån sig på lobbyister” som Greenpeace m fl? Dessa är ingalunda ”energifientliga”, som Tege skriver, det är bara den fossila energin dom hatar. Elbilar är däremot OK, så det är fullt logiskt att miljöpartiet numera förvandlats till ett gäng kärnkraftssupporters (inte i retoriken, förstås, men väl i praktiken).

      Nej, det finns en betydligt enklare och rimligare förklaring till politikernas agerande: att försvara egna maktpositioner med hjälp av en rejäl dos populistiskt valfläsk i klimathysterins kölvatten. Passande också att nu kunna utmåla fifflande bildirektörer som till dramats skurkar. Visst, dessa har trixat och ljugit, dock i den goda sakens tjänst, d v s med syftet att kringgå politiska direktiv som i alla seriösa och obundna experters ögon strider mot såväl förnuftet som mot medborgarintresset.

      Däremot har bilbranschen ett tungt medansvar genom att inte öppet och tydligt ta avstånd från den osakliga klimatpropagandan. Precis som politikerkåren har man tvekat inför att utmana en grundfalsk doktrin som hunnit få starkt förankring bland väljarna, de egna kunderna. Det är detta tigande som gör att straffet i varje fall till en del kan uppfattas som rättvist.

      • Jan Suhr skriver:

        Företag säljer det kunder vill ha, just nu vill kunder ha ekologiskt och klimatsmart, gärna med lite FairTrade också. Man använder det i marknadsföringen på alla möjliga sätt och indoktrineringen kommer inte längre från politiken utan från ”oss” själva. Om man mot förmodan tittar på TV4 och reklaminslagen så är det minst ett pekpinne-inslag med klimat i kombination med ekologiskt. Vilket får mig att avstå från dessa leverantörer där Coop är värst. Tyvärr kan man snart inte handla någonstans…

        • Åke Sundström skriver:

          Du tar miste, Jan, när du påstår att indoktrineringen inte längre kommer från politiken utan från ”oss själva”. I en demokrati kan man hävda att det yttersta ansvaret ligger hos väljarna, men som båda Mats och andra i detta forum ofta påpekar kan man inte betrakta dagens Sverige som en reell demokrati, fast förvisso en formell sådan.

          Och du nämner själv några av skälen till att din slutsats inte håller: pekpinnarna i TV och media i allmänhet samt i reklamen. Vilka i sin tur bygger på vad ett numera genomkorrumperat ”forskarsamhälle” predikar, därtill uppmuntrade och mutade både av politiska makthavare och berörda ekonomiska särintressen.

          Konkret handlar det i närtid om en enda maktfullkomlig persons agerande. Det var Fredrik Reinfeldt som – helt klart mot bättre vetande – godkände klimatnojan för sin och Alliansens räkning och sedan lierade sig med miljöpartiet för att kunna sitta kvar som statsminister efter valet 2010.

          När sen Svenskt Näringsliv och företagen hakar på och sprider åsiktsstyrande myter inte bara om klimathotet och ”hållbarheten” utan även om ”tillväxt” och ”välfärd” så hamnar vi i en intellektuell och politisk anarki med låsningar som kortsiktigt blir närmast omöjliga att dyrka upp. Att du och andra försöker protestera genom att sluta handla hos den i dina ögon värsta syndaren, Coop, hjälper föga när den politiska dårskapens virus genomsyrar varje fiber i samhällskroppen.

  4. Åke Sundström skriver:

    Hur skall vi tolka frånvaron av kommentarer, Jan? Att du godtar mina invändningar – eller omvänt inte anser dig behöva bemöta dem? Frågan om var ansvaret ligger, hos politikerna eller ”oss själva”, är central i all politisk diskussion och bör inte lämnas obesvarad i ett seriöst forum som detta.

    Jag saknar också genmälen från Tege och Mats om att de fifflande bildirektörerna faktiskt agerat i förnuftets och medborgarnas intresse (av att försöka förhindra genomförandet av idiotiska politiska beslut) även om de därmed gjort sig skyldiga till handlingar som i gällande lag anses brottsliga.

    • mats skriver:

      Mitt svar är enkelt. Jag anser att direktörerna svikit både oss konsumenter/bilägare, sig själva och sitt företag. Samtidigt har de spelat usla politiker i händerna.
      Det trodde jag var en tydlig ståndpunkt från min sida.

      • Åke Sundström skriver:

        Min fråga gällde om inte bildirektörerna kan anses ha agerat ”i förnuftets och medborgarnas intresse” genom att försöka förhindra genomförandet av ett idiotiskt politiskt beslut. Att dom därmed agerat brottsligt och spelat politikerna i händerna är sant, men inget svar på den ställda frågan. Jämför med att en person kan dömas för att ha tagit till ”mer våld än nöden kräver”, när han samtidigt räddat en annan människas liv.

      • mats skriver:

        Om du har rätt i din förmodan, måste bildirektörerna anses ha verkat i lönndom. Det känns inte rätt. Det hade varit bättre om de öppet hade avslöjat politikernas okunskap/bedrägeri.
        Om du tror att politiker begriper fysik och naturvetenskap, kanske du ändrar uppfattning efter att ha hört vänsterpartiets Peter Pedersen.

        • Stefan Eriksson skriver:

          Japp, det är en kommande klassiker!

          Peter ”perpetuum mobile” Pedersen.
          Mer sånt och det blir nog bra till slut.

        • Åke Sundström skriver:

          Förvisso är öppen kritik bättre än att fiffla med mätvärden, men utan att ha fördjupat mig i detaljerna är jag ganska säker på att den vägen prövats – men visat sig oframkomlig. Först därefter tillgreps obstruktionsmetoden. Jag vidhåller att detta i grunden var en berömvärd handling, även man bröt mot diverse föreskrifter eller lagar. Kort sagt, ett agerande i kundernas och samhällets intresse. Om denna slutsats säger du varken bu eller bä.

          Jag har, för det andra, inte påstått att politiker ”begriper fysik och naturvetenskap”. Däremot hävdat att staten och alla dess organ lätt kan införskaffa den tekniska information som krävs för att bedöma en viss fråga. När så inte ser är syftet solklart: att man inte VILL veta, utan tvärtom gör sitt bästa för att tysta eventuella visselblåsare. Kan man ens bli förvånad om det sedermera visar sig att EU kände till fuskplanerna? Men teg för krypa undan ansvaret för de fördyringar som hade drabbat kunderna om Wolkswagen m fl följt regelboken. Se där, ännu en variant på temat skjut rätt pianist.

          • mats skriver:

            Eller med andra ord en kollektiv dröm i Lysenkos anda. Man vill att verkligheten ska vara annorlunda beskaffad, och vill man något riktigt mycket, då blir det så!

            Undrar om de har lärt sig det av Astrid Lindgren eller Stephen Kikng?

  5. Jan Suhr skriver:

    Vad jag menar med ”oss själva” är att alla runt oss blir nyttiga idioter som i sin indoktrination fortsätter att föra budskapet vidare. Om tillräckligt många har samma åsikt blir det sant, om tillräckligt många gör fel så blir det rätt.

    Efter som”alla” tror på detta så förstärks budskapet i en ond stegrande spiral.

    • Stefan Eriksson skriver:

      Jag förstår hur Ni menar Jan, en text dyker alltid upp i min analys;
      ”Allting går att sälja med mördande reklam,
      kom och köp konserverad gröt”.

      Som köpare av konserverad gröt, framstår man lätt som en idiot.
      Nyttig eller inte är en annan frågeställning.

    • Åke Sundström skriver:

      Du undviker att klargöra var du anser att ansvaret ligger, hos den enskilde individen eller hos makteliten (politikerna och det s k forskarsamhället). Att alltför många TV-tittare aningslöst sväljer maktens budskap är ett trist faktum, men att så sker beror framför allt på den s k intelligentias medlöperi. Att ”forskare” aktivt eller passivt, genom sin tystnad, möjliggör det ymniga politiska ljugandet är i mina ögon det allt överskuggande problemet.

      • Jan Suhr skriver:

        Som enskild individ har man alltid ett eget ansvar. Man väljer vad man tror på. Tyvärr lär man sig inte i skolan att tänka kritiskt på den information man får levererad. Vi svenskar är oerhört naiva, vi tar till oss allt som media säger. Vi är konflikträdda vilket gör att alla förblir oemotsagda om det inte är riktigt uppenbara tokigheter som att jorden är platt eller liknande.

  6. Åke Sundström skriver:

    Jan: Konflikträdda och lättlurade, jovisst – men min poäng är ju att denna naivitet i hög grad är en konsekvens av forskaretikens förfall. Symbiosen mellan politik och vetenskap är roten till det onda. Med de krav på objektivitet, relevans och sanning som var självklara så sent som på 60-talet skulle väljarna definitivt vara mer välinformerade och ha bättre förutsättningar att mer kritiskt granska ukaserna från maktens boningar – de som så ofta påminner om tesen att jorden är platt.

    Så problemet är inte att människans natur har förändrats, att medborgarnas IQ sjunkit eller att folk inte längre, som du antyder, är beredda att ta ett eget ansvar. Skeendet är i stället kopplat politiska beslut som medfört en kollektivistisk indoktrinering (inte bara med vänsterstuk som många borgerliga väljare inbillar sig).

    Därför har det blivit allt svårare för den enskilde att ”välja vad man vill tro på”, eftersom hen först måste frigöra sig från vad som förkunnas i våra statligt styrda skolor, universitet och etermediekanaler. Precis som du själv noterar, dock utan att vilja dra den logiska slutsatsen om var ansvaret ligger.

    • Stefan Eriksson skriver:

      Får mig att tänka på ett annat ”uttryck” Åke.
      ”En miljard flugor kan inte ha fel…… ät skit”.

      Nej, men allvarligt talat, Ni har rätt i ”hjärntvättshypotesen”, och det leder i förlängningen till minskat ansvarstagande hos den enskilde individen.

      Vad skulle det kosta att ”köpa loss” forskarvärlden från slavägarna och låta dem göra något vi har nytta av?
      Förmodligen väldigt dyrt, om ens möjligt utan någon typ av städning ovanifrån i trappan du vet!
      Kanske kan Löfwen få några lysande tips nu när han är och ber om ursäkt i Saudi, jag menar om fri forskning och utveckling av nya vapensystem.
      Eller rättsväsendet där är kanske något för oss.
      F-n vet !!

      • Åke Sundström skriver:

        Tulipanaros, Stefan! Eftersom det är politikerna som styr så gott som all forskning är det svårt att hitta realistiska lösningar. Visst kan man kampanja för att regering och riksdag måste respektera forskningens oberoende, släppa slavarna fria.

        Men vem inbillar sig att slavägarna frivilligt lossar de kedjor som samtidigt håller dem själva kvar vid makten? Inget stöd är viktigare för Löfven och Batra än forskarvärldens lojala tigande eller tvetalan, att mot betalning hävda vad man mycket väl är en ren och skär lögn.

        Återstår det mest radikala: att ”befria” våra politiker från makten över universiteten och alla dessa penningstinna forskningsstiftelser.

        Det finnas en förebild i beslutet att kasta ut politikerna från riksbanken. En åtgärd som i början gjorde rejäl skillnad – tog död på inflationsepoken – men som så småningom vändes i sin motsats när de sex förment självständiga riksbanksdirektörerna återpolitiserat banken och skapat något än mer förödande än hög inflationstakt: ett gigantiskt skuldberg, en godtyckligt omfördelande framtidsimperalism och en ny 30-talskris (eller 20-25 år av ekonomisk stagnation).

        En forskningsrevolt har dock fördelen att vara betydligt svårare att reversera, via ynka 6 personers trolöshet.

        • Stefan Eriksson skriver:

          Tack Åke för ett så omfattande svar på min fråga.
          Saken (politikers inflytande) bygger på korrupta förhållanden.
          Där är vi säkert överens, men jag har ändock en fråga som anknyter till ämnet.
          Vad är värst; Att ge en muta, eller att mottaga en muta?

          Svårt fall.

          Det kanske bara kallas för muta och bestickning i de fall det handlar om offentliga medel?
          Sedan har vi ju alla dessa NGO,s och dras med, som också är och ”hugger för sig” av det uppdukade fatet.

          En kamrat till mig brukar säga; ”man blir lurad så fort man öppnar ögonen på morgonen”.
          Kanske har han rätt!

          • Åke Sundström skriver:

            Detta är i mina ögon ytterst viktiga frågor som inte bör hastas förbi med korta genmälen.

            I allmänhet får nog bestickaren klassas som en större skurk än mutkolven, eftersom den förstnämnde har ett starkt övertag genom att kunna hota med olika former av repressalier om den tilltalade vägrar ”samarbeta”. En rad visselblåsare kan vittna om den saken; alla minns väl t ex den sk fången på fyren, han som vägrade ljuga om ett fel på Sjöfartsverkets sjökort och fick sitt liv förstört av en brutal överhet och ett passivt rättsväsende.

            Men när det handlar vår så kallade intelligentia kan man behöva vända på steken och klandra den mutade i högre grad än bestickaren. För professorn och docenten låter sig inte bara mutas, han begår dessutom tjänstefel, bryter mot forskaretiken och förråder sina egentliga uppdragsgivare, skattebetalarna och väljarna.

            De flesta ”forskare” som sprungit klimatskojarnas ärenden (med läroboksförfattaren Klas Eklund som den utåt mest välkände) har felat i alla dessa avseenden. Som jag påpekat vid ett antal tillfällen, utan att bli stämd för förtal. Än så länge är sanningen inte åtalbar.

            • Stefan Eriksson skriver:

              Personligen finner jag det svårare att finna några förmildrande omständigheter som skulle motivera mig att ta emot en muta.

              Då byter jag hellre sysselsättning för min utkomst.

              Bestickaren däremot har en massa verkliga skäl att köpa det denne beställt.
              Tagande av muta är värre än bestickning då.

              • Åke Sundström skriver:

                Eniga om moralen, Stefan, men du har en strängare syn på mutkolven än på bestickaren, medan jag argumenterat för motsatsen, i synnerhet när bestickaren är en politisk makthavare som idkar utpressning mot en underlydande.

                Ministern eller verkschefen har förvisso ”en massa skäl” för sitt agerande, men är dessa skäl respektabla? Absolut inte, tvärtom försvårande: det handlar ju om att vilseleda väljarna, och därmed underminera demokratin. Plus att ofta förorsaka AB Sverige stora ekonomiska förluster.

                Din personliga hållning är hedervärd, att hellre byta jobb än låta dig mutas, men ett sådant civilkurage kommer inte gratis – som en rad visselblåsare kan vittna om. Hade de känt till det höga priset skulle de troligen ha agerat mer egoistiskt, i sitt eget och sin familjs intresse.

                Jag har själv på nära håll bevittnat hur duktiga experter sålt sig på politikens marknadstorg genom att bekräfta påståenden som i fackmäns ögon liknar utsagan att jorden är platt. Men alla vet samtidigt att många står i kö för att ta del av maktens frikostiga belöningar, med stulna skattepengar, så den enskildes nej tack ändrar ingenting. Detta är den bistra sanningen i nutidens version av Strindbergs Tysta rike.

                • Stefan Eriksson skriver:

                  Är det då läge att reducera dessa frikostiga belöningar som ett medel att bekämpa ”moralrötan” ?

                  En möjlig behandling kanske?

                  • Åke Sundström skriver:

                    Önskvärt, förstås, men orealistiskt med dagens manipulativa och maktfokuserade politikergeneration.Kan du ens föreställa dig Batras moderata bunker eller SAP:s spindoktorer på nytt göra hederlighet och ansvarskänsla till prioriterade värden?

  7. botwid skriver:

    Ett av de främsta skälen till att bygga Öresundsbron var att färjorna hade för stora utsläpp. Det var inget märkvärdigt med det, färjorna körde nämligen med det bränsle som var billigast och ingen ställde några krav. Emellertid testade man att sänka bränsleförbrukningen på diesel motorerna. Minskad förbrukning gav dock högre utsläpp. Detsamma borde även gälla de nya disel bilarna på marknaden. Ingenting är gratis mer än luft och sol – ännu.

  8. Åke Sundström skriver:

    Har missat denna uppseendeväckande information, som visar att dumheten inte har några gränser, men är mer utbredd norr om Öresund än på den södra sidan. För det är nog ingen djärv gissning att det var de svenska broförhandlarna som lanserade detta nonsensargument. Fallet liknar den felfokusering vi nyss dryftat i en tråd om de avgasfifflande bilföretagen. Men det är ändå en ganska trivial historia jämfört med senare idiotier som det svenska målet om helt fossilfri biltrafik. Inte heller om detta förekommer någon mer omfattande debatt i Det Nya Tysta Riket. Strindberg skulle inte tro sina ögons vittnesbörd.

  9. Stefan Eriksson skriver:

    Nu blev det så trångt att fortsätta tråden, men avslutningsvis menar jag; Ni har nog rätt i det orealistiska Åke.
    Alle man till livbåtarna!

Kommentarer inaktiverade.