BBC släppte fram Nigel Lawson i en intervju där han förklarade att de globala temperaturerna inte ökat på senare år, att det är synvilla orsakad av ”justerade” temperaturdata. Det tog hus i alarmisthelvetet! En mängd okända ”klimatforskare” måna om sin försörjning skällde ut BBC för att släppa fram en person som saknar forskningskompetens i debatten. De menade klart och tydligt att debatten är över och AGW en realitet att förhålla sig till. BBCs klena försvar var att de kände sig manade att låta alla sidor komma till tals. De hade kunnat leta rätt på någon av de många forskare Lawson är bekant med och säkert hänvisade till. Men det var väl för jobbigt, eller utmanande. Ändock är argumentet att låta fler röster höras ett gott tecken.
New York Times skriver om hur Chile blir ett av världens grönaste länder, energimässigt. Man gör det via vattenkraft (sedan länge), men numera också via ”förnyelsebar” energi som sol och vind. Som om vattenkraft inte är förnyelsebart. Det bestickande med reportaget är att de företag som intervjuas ser dessa satsningar på sol och vind som ett tåg ingen kan stoppa. De tror sig vara garanterade pengar för en verksamhet som inte är uthålligt lönsam. Uppenbarligen förväntar de sig att politiken ska fixa lönsamheten, vilket brukar betyda skatter och subventioner. Även här framskymtar, för den som orkar läsa mellan raderna, att det gäller att smida medan järnet är varmt. Snart är klimathotet över och ingen tjänar längre pengar på det.
BBC Radio 2 hade igår Al Gore som gäst där han propagerade för sin nya film. Filmen gick upp i USA på bio för några dagar sedan och floppade rejält.
http://www.bbc.co.uk/programmes/b09033xg
När kommer vi till en ”break even point” då vatten och kärnkraft inte av praktiska och mekaniska skäl inte kan användas för att balansera vind och solenergi produktionen?
Det verkar inte finnas någon spärr för galna miljöfantiker: Tysklands omfattande vindkraftsutbyggnader har bara som bäst stått för 17% av behovet. Och drivit upp elpriset till bortåt 3 SEK/kWh. Denna episka flopp har man dock bara ett svar på: fortsätt att bygga ut vindkraften. Och lika mycket brunkolskraft som backup, eftersom alla vet att det inte blåser ständigt. Alla tror att vindkraftverk producerar för fullt när roterar i takt med varandra, men i själva verket producerar de då kanske inte ens så mycket el så att det räcker till den inbyggda smörjoljepumpen. Att de alla snurrar lika fort beror på att de måste vara exakt infasade till växelströmsnätet på 50 Hz för att kunna lämna i från sig någon elkraft överhuvudtaget. Om de skulle snurra sakta vid svaga vindar (fort i starka) så skulle alla genomskåda denna praktbluff.
Data för Tyskland
Solel Tyskland 2016
………………………………………….Juli………..December
Installerad effekt…………………40289…….40809 MW
Maximal effekt…………………….25688…….12170 MW
Medeleffekt………………………….6643………1064 MW
Minimal effekt…………………………..0…………….0 MW
Vindkraft Tyskland 2016
………………………………………….Juli………..December
Installerad effekt…………………47012…….49494 MW
Maximal effekt…………………….23766…….33019 MW
Medeleffekt………………………….6251……..12448 MW
Minimal effekt…………………………128……..…365 MW
I juli 2016 fick tyskarna i medel 16% av installerad solel och
som minst 0%.
I december 2016 fick tyskarna i medel 3% av installerad solel och
som minst 0%.
I juli 2016 fick tyskarna i medel 13% av installerad vindkraft och
som minst 0.3%.
I december 2016 fick tyskarna i medel 25% av installerad vindkraft och
som minst 0.7%.
Här i Europa har vi väl passerat den punkten vid fler tillfällen än vad gemene konsument av el vet om. Tydligt tecken : negativa priser på elbörserna då ledningsnätet ej kunnat leverera då toppar i vindkraftsproduktionen uppstått.
Ps.
Det blir en grannlaga uppgift för våra beskyddare att ”klura ut” hur negativa elpriser skall beskattas.
Ds.
En positiv slutkläm, tack för den. Om det nu var din egen och inte bara en kommentar till hur de ”förnyelsebara” elproducenterna tänker?
När det gäller ”tänket” om ”hur driva in skatt”, inskränker det sig förmodligen endast till intäktsidan. I statens finanser alltså.
Det vore ju ett ”elände” om det visar sig att handel med el förekommer, där skatten på elpriset går fiskus förbi.
Det var som sagt min egen reflektion av det som stod att läsa mellan raderna. Tror dock inte att journalisten var medveten om den mellan-raderna-texten.
Det är ju många nu klagar på elleverantörerna för att de höjer överföringsavgiften, folk fattar inte varför…
Men vari ligger det svårfattbara? Kommunerna är usla förhandlare och säljer sina kommunala elverk alldeles för billigt. Tänkbara köpare är ju också ganska få vilket försvagar säljarsidan. Och hur aningslöst är det inte att låta privata bolag förvärva ett distributionsmonopol – samtidigt som våra politiker påstår att infrastrukturen bör ägas av staten? Köparna är förstås inte sena att utnyttja monopolets möjligheter. ”Because they can”, som Dr Phil säger till curlande och mer än lovligt naiva föräldrar.
Här handlar det inte om girighet utan att Svenska Kraftnät måste investera 30 miljarder i elnätet för att hantera den intermitenta vindkraften. Man kan säga att det är MP och Centerns fel, Maud Olofsson skanderade ju att vi behövde ett tredje ben i energiförsörjnigen. Sen fick hon styrelseuppdrag i vindkraftsbranschen.
Nu talar vi inte om stamnätet utan om de oftast kommunägda lokala elnäten. Det är ju många av de senare som sålts ut till privata bolag, som nu kraftigt höjer sina taxor.
Svenska Kraftnät tycks inte höja sina avgifter i samma takt, trots de helt onödiga och feltänkta satsningarna för att ”hantera” den intermittenta vindkraften. Tvingas den senare stå på egna ben sparar AB Sverige in dessa 30 miljarder, eftersom vindkraften då slås ut. Om vindkraftsägare tillåts fortsätta att sitta i pappa statens knä, så skall givetvis kostnaden för att integrera vindkraften likväl betalas av vindkraftsbolagen i form av högre nätavgifter (eller lägre priser), inte av elkunderna i form av dyrare elnätstaxor.
Men rätt att klandra Maud Olofsson, en större skojare och folkfiende än Torbjörn Fälldin någonsin kunde ha anat. Men kanske/troligen insåg på äldre dar, utan att vilja chikanera henne eller hennes pappa som var en av hans närmaste personliga vänner.