När kunskapen tar slut

Vad händer när all utbildning bara handlar om postmodernt flum? När ingen längre utbildas i jordbruk, ingenjörskunskap eller medicin. Det går ett decennium eller i bästa fall två, medan de som kan något jobbar sig mot slutet av sin karriär. Men när det inte längre finns någon som kan något, som kan ta över, vad händer då? Är det inte oundvikligt att civilisationen då brakar samman?

Visserligen finns det nedskrivet en massa om hur det ena eller andra fungerar eller hur man gör, men vilka ska läsa det och träna sig under handledning så att de faktiskt kan göra jobbet? Hur lång tid tar det att återvinna kunskap?

Å andra sidan har vi ett överflöd av pappersmeriter till ingen nytta. Det handlar inte minst om offentlig verksamhet som när de är beställare kräver av företagen att de ska kunna visa papper på att deras anställda har gått kurser i allt mellan himmel och jord. Det anses vara att kvalitetssäkra. Men är det verkligen det? Vad tillför kurser i genusvetenskap, klimatångest, med mera, egentligen för kvalitet?

Det finns en enorm förväntan på flera håll att många som tar universitetsexamen är viktigt för samhället, för nationen. Eller att man idag måste ta universitetsexamen för att få jobb, åtminstone om man vill ha bra jobb. Eller att universitetsexamen innebär en kvalitetsstämpel, en klassresa, att höja sig över mängden. Men är det verkligen så?

För varje årskull född 1955 och senare har fler kvinnor tagit universitetsexamen än män Från början låg de rätt lika, cirka 14% av en kull, medan det idag är 35% av kvinnorna och drygt 20% av männen som tar examen. Om det är så bra med universitetsexamen borde det ju synas i exempelvis lönestatistiken. Men kvinnokollektivet har fortfarande någon procent lägre lön, utan att de är diskriminerade. Skillnaden verkar istället bero på vad man valt att läsa på universitet, alltså vilken yrkesbana man valt.

Humanistiska och samhällsvetenskapliga yrken ger generellt lägre lön än naturvetenskapliga och tekniska yrken. Vilka är vanligast på universiteten och vilka har en övervikt kvinnliga studenter? Jo, de som ger sämre lön, ofta även sämre än vad yrkeskunniga arbetare får. Så vad skulle vinsten för samhället vara med många som tar en universitetsexamen? Avspeglas inte värdet även för samhället i den lön de får?

När en doktorsavhandling kan handla om att räkna antalet nautiska termer i Evert Taubes visor och sätta det i relation till hans uppväxt på Vinga, eller när man kan vända begrepp som skeptiker och auktoritetstroende till sin motsats, då har högre utbildning tappat sin roll som skapare av bättre kunskap. Det har blivit en tummelplats för nonsens, indoktrinering och propaganda.

This entry was posted in Aktuella övriga ämnen and tagged , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

25 Responses to När kunskapen tar slut

  1. Stefan Eriksson says:

    Jag håller på att “fila” på en betraktelse för denna blogg (kanske färdig nån gång!) och den skall handla om begreppet “DIGITAL DEMENS”.
    Digital demens är kanske inte en direkt motsats till kunskap, men mycket av det som tolkas in under denna diagnos, påverkar kunskapsläget och värdet av beprövad erfarenhet i en mycket negativ riktning.
    När traktorn kom till nyttjande i jordbruket kunde det heta; “det som inte går att göra med traktorn, det blir inte gjort!”
    Numera infinner sig känslan av att; “Om det inte finns en “app” att ladda ned, ja då blir det inte gjort”.
    Svårt fall som kan bli ännu svårare.

  2. Utan kvalificerade lärare uppstår ingen kvalificerad utbildning på universitetsnivå. Den första frågan blir alltså: vad kan jag verkligen lära mig på kurs X på universitet Y? Man måste också skilja på högskolor och universitet även om alla nu kallas universitet. Min trista gammelmanserfarenhet (fast jag fortfarande jobbar) är att många hamnar i en återvändsgränd med höga studielån och en utbildning som ingen frågar efter. Man kan få panik för mindre. Samtidigt känner jag till personer som börjat på företag på enkla jobb med låg utbildning och där företaget sedan nästan tvingat ut vederbörande på betald vidareutbildning eftersom de behöver både utbildningen och de personliga egenskaperna. Ska man fungera så bra på en arbetsplats så måste man ha rätt attityd, vara på hugget och inte bara lyda order, vara frågvis “får jag ställa en dum fråga igen”, och alltid hänga i tills jobbet/uppdraget är i hamn på utsatt tid (eftersom tid fortfarande i högsta grad är pengar). Sedan måste man vara närvarande, men det är ju en självklarhet. Stannar man hemma som sjuk eller för sjukt barn så ska inte arbetskamraterna behöva ringa och undra var man är, men det händer alltför ofta nuförtiden. Startar man (eller sambon) ett hemmaföretag så måste man ovillkorligen stämma av med chefen först; att ha sina intressen på annat håll än jobbet brukar urvattna prestationen där avsevärt. Och säg aldrig högt vid kaffeautomaten att du önskar att du vann högsta vinsten på lotteriet så att du slapp att gå till jobbet på måndag, för då tänker man inte direkt på dig i första hand vid nästa befordringstillfälle. Men också: har du en psykopat (medvetet elak person) till chef, byt jobb snarast.

    • mats says:

      Många goda råd där!

    • Jan Suhr says:

      Just psykopater verkar dra sig till vissa poster inom yrkeslivet, inom försäljning är de vanliga och ofta framgångsrika och får därmed chefsjobb av sina psykopatiska chefer.

      • Kgb35 says:

        Och inom förtroendeposter där det inte utkrävsutkräv ansvar i partiet med befogenheterna eller där det inte gör något om man inte uppfyllt det man utlovade för fyra år sedan.

  3. Ivar Andersson says:

    När man väljer utbildning ska man titta på hur arbetsmarknaden ser ut och hur lönen ligger till. Annars kan man inte tänka längre än näsan räcker. Jag tror att många väljer lättare utbildningar för att man inte vill anstränga sig. Väljer man att bli bibliotekarie är det ok men sedan ska man inte klaga på lönen.

    • Göran says:

      Många ungdomar idag väljer högre utbildning bara för utbildningens skulle, dvs. titeln. De får hör att man ska ha en akademisk utbildning, så de skaffar en sådan och sedan har de ingen mer tanke med det.

      Det högre utbildning och hela politiska etablissemanget inte verkar känna till är att många företag aldrig tittar på de sökandes betyg. De vill veta om den sökande kan klara av jobbet och intresserar sig för det. Jag har träffat på ungdomar som är rena katastrofen i skolan, men sedan har visat sig vara toppsäljaren på företaget.

      När alla ska ha en högre utbildning blir utbildningen urvattnad. Det påverkar lönerna nedåt. När någon vill ha mer i lön, då kräver företaget mer utbildning på pappret. Det innebär att det behövs snäppet till vilket blir en doktors-titel. Ska alla då bli doktorer. Samtidigt skriver Mats hur dåliga doktorsavhandlingar det finns.

      Detta är fullständigt löjligt. Det behövs inte tre år utbildning för att vända hamburgare, jobba på café, butikssäljare, vara vaktmästare, nattvakt eller liknande servicejobb. Inte en enda dags gymnasieutbildning behövs.

  4. Jan Suhr says:

    Svenskar i gemen är idag väldigt obildade, även med ett bagage med studieskulder är bildningsnivån låg. Det värdesätts inte på samma sätt som förr, kanske beror på de obildade politiker och andra som syns i media dagligen.

    • Göran says:

      Man blir inte bildad av att läsa till sjuksköterska, företagsekonom eller något liknande. Bildning får man skaffa sig på egen hand eller välja att läsa kurser som kan tillföra kunskap som gör att man förstår världen bättre.

      Denna blogg innehåller mer information, tankar och vinklingar som ger bildning än någon grundskoleutbildning och gymnasieutbildning och de flesta högskoleutbildningarna tillsammans.

      Svensken fick nog mer bildning tidigare när folkrörelserna var väldigt aktiva och ingen TV fanns 24 timmar om dygnet. Svensken läser ganska mycket böcker, men det är mest skönlitterär litteratur. Det vore bra om några faktaböcker petades in då och då. Gärna historia. Samtidigt vore det bra om folk i gemen vore intresserade av av diskutera mer med varandra.

      • mats says:

        Ja, jag har fantastiska läsare som kommenterar klokt.
        Den svenska konsensuskulturen är ett allvarligt hinder för en livlig debatt och bättre bildning. Svårigheten att skilja på sak och person gör att många håller tyst eller instämmer, hellre än att konstatera att vi är osams i en sakfråga men kan vara vänner ändå.

      • Kgb35 says:

        I skolan får barnen lära sig att det kvittar vad du läser, bara de läser. Detta anser jag vara helt fel och det har mina barn får veta. Skit är skit även om det är tryckt på papper och inte värt att söka tid på. Men bara mina barn…

        (Fröken har även haft högläsning ur någon bok om kvinnor. Häromdagen var kapitlet om H Clinton och hur bra hon var. )

        • Göran says:

          När jag studerade på lärarhögskola en gång i tiden gjorde jag ett projekt om inlärning inom engelska. Jag hade samtal med en lärare som lät sina elever lära sig engelska utifrån sina intressen. Ingen bok att följa med andra ord. Det visade sig att i klass 6 hade hans elever mer kunskap i engelska än en elev på tredje året i gymnasiet.

          Utbildning är för viktigt för att vi ska låta staten ha hand om den och centralstyra den.

          På något sätt är det som om folk i gemen inte har förstått syftet med utbildning och bara skickar sina barn till skolan för sakens skull. Ingen verkar vara det minsta intresserad av vad som lärs ut i skolorna, om det är till fördel för deras barn eller inte.

          • Jan Suhr says:

            Själv hade jag etta i engelska men lärde mig det genom att läsa amerikanska motortidningar. Min lärare i engelska föraktade elever med etta i bagaget från grundskolan och lät mig aldrig visa vad jag kunde. Men vid ett tillfälle när vi hade vikare fick jag läsa högt och det gick som ett rinnande vatten med rätt uttal och allt. Mina klasskamrater tittade förvånat på mig efteråt 🙂
            Idag anser jag mig tala engelska flytande.

            • mats says:

              Jo, det var åtminstone förr standard för lärare att en elev med lågt betyg ansågs sakna väsentliga grunder i ämnet. Dessa ansågs inte heller kunna hämtas in, oavsett hur mycket man än visade på mer avancerad kunskap som bygger på de grunder som antagits vara förlorade.

    • Jan Andersson says:

      Det stämmer, för var får man bildningen ifrån? Nästan inget som trycks, sänds och visas är annat än i bästa fall ögon- och örongodis som inte kräver minsta eget engagemang och som man därför inte minns mycket av efter ett par timmar. Så när Reinfeldt säger att Sverige inte har någon egen kultur beror det på att han inte upptäckt den själv och tyvärr också att han aldrig försökt. Men Sverige är stort, och Reinfeldt är liten.

  5. Samuel af Ugglas says:

    När vi var yngre hette det alltid att kunskap kan man aldrig ta ifrån oss, allt annat kan man stjäla eller fördärva.
    Undrar om inte socialisterna överträffat den dogmen? Man kan dölja kunskapen genom fördumning tills den faller i glömska och med tvång göres värdelös. Tycker ditt inlägg om Jenny Stiernstedt igår vittnar om just det.
    När man jagat bort landsbygdsbefolkningen från deras egendom försvinner även kunskaperna, tro mig.
    Tack Maestro!

    • mats says:

      Mycket bra Samuel!
      Vad du säger, som jag tolkar det, är att den kunskap som traderas inom yrket eller inom familjen inte är godkänd längre. Den har tagits ifrån oss och ersatts av statligt reglerad fördumning via utbildningsväsendet.
      Inte underligt att det går utför med Sveas stolta nation.

    • Göran says:

      Det som håller på att försvinna är vardagskunskapen vilket är sådant som sprids från föräldrar, släkt och vänner.

      När jag var liten lyssnade jag mycket på vad min släktingar sade. Jag var med dem och jobbade. Av det lärde jag mig det som jag verklig har haft nytta av när jag blev äldre.

      När jag ser tillbaka på den statliga skolan och vad jag har haft nytta av från den fäster jag mig mest vid att jag tog en så kallad frivillig kurs i skrivmaskinsskrivning och lärde mig fingersättningen. I övrigt ser jag bara behov av svenska, matematik och engelska. Vad mycket tid jag har tvingats lägga ner på rent nonsens i skolan.

  6. Niklas says:

    Problemet är att som student har man ofta svårt att se vilka kunskaper som efterfrågas om 10-30 år. Alltså läser man en del kurser som i efterhand visar sig vara onödiga.

    Sedan tycker jag det är vansinnigt att nästan alla ska in på högskola och universitet. Låt högskola och universitet åter bli elitskolor för de med läshuvud, istället för någon sorts allmänhetens folkhögskola.

    De som saknar läshuvud, borde istället försöka lära sig händernas kunskap, hellre än att söka sig till akademiska utbildningsfabriker av tvivelaktig kvalitet. För idag är det ju ofta så att många hantverkare tjänar mer under arbetslivet än många akademiker, utan att för den sakens skull behöva ta dyra studielån som måste betalas tillbaka.

    • Jan Suhr says:

      Där är den stora anledningen till att fler kvinnor tar högre utbildningar idag, grabbarna har insett att de klarar sig betydligt bättre inom hantverksyrkena än inom akademiska yrken.

      • Ja, det är definitivt inget drömjobb att hamna bakom en datorskärm hela dagarna. Så länge du är ung och tål det mesta går det bra, men efter femtio börjar du få hälsoproblem av stillasittandet och “tvådimensionaliteten”. Verkligheten är tredimensionell och din motorik är byggd för det. Och en elektriker måste vara minst lika skärpt i jobbet som en dataprogrammerare. Ett mycket bra jobb för övrigt, passar även för kvinnor.

    • mats says:

      Tyvärr finns det ett stråk av sanning i nidbilden att kvinnor helst vill ligga i soffan och käka chokladpraliner medan de läser romaner. När de lägger ner boken vill de bli behandlade som prinsessor och inte besväras av verkligheten.
      Det näst bästa blir då en akademisk examen i något verklighetsfrämmande humanistiskt ämne.

  7. Det yrke som först försvinner är yrkesfiskaren.Där har man gått från att vara det friaste yrket som funnits, med självständiga arbetstider, platser och metoder. Och kunnat landa skörden var priserna var bäst – till att idag tvingas vara ständigt uppkopplad till HaV och berätta om varje steg man gör med sin båt, från att starta motorn till att lägga till kaj… Att ha kameror för övervakning i realtid i arbetet, och ständiga kontroller av kustbevakningen av fångsten ute till havs. Ingen normal människa jobbar med sådant. Ingen normal människa börjar jobba med sådant. Så inom några år är fiskeflottan enbart en hobby. Att följa fiskets förändring framöver är en lektion i hur samhället kommer att fungera överlag framöver, bit för bit….

Comments are closed.