Dagens gästskribent är Nils-Axel Mörner.
“Jag kom för att lyssna”, sa Jenny Stiernstedt
Men gjorde hon verkligen det?
Knappast ett enda ord om vad de olika föredragshållarna sa och visade med mycket väl underbyggda fakta – men mycket om vilka personer vi är eller snarare påstås vara (SvD 2 mars, sid 8-10). Detta varvades med mycket stor journalistisk skicklighet ihop med citat och hänvisningar till så kallade fakta hämtade från Klimatpanelen och SMHI, liksom med den lobbyistiskt mästerliga förvillelsen att ”97 procent av forskarna är överens”. Sanningen är att mycket få geologer och astronomer (kanske 10-20%) håller med, kanske 50% oceanografer, men troligen 80-90% meteorologer (som därmed bara backar upp den egna disciplinen).
Därmed blev artikeln inte ovänlig, men mycket missvisande. Journalistiskt imponerande, men faktamässigt verkligt uselt.
tycker
Nils-Axel Mörner
specialist på havet
Tillägg: Jag (Mats) kommer med en längre fundering över mediabevakning av Climate Sense konferensen på måndag.
Jag anser Stiernstedts artikel vara oärlig. Skriven med oärligt uppsåt.
Hon redogör trovärdigt för fysikens grundlagar för 50.000.000:kr utplundrade skattekronor , eller?
Det är väl bara ett typiskt kvinnligt sätt att lyssna: VAD du säger betyder inte mycket, men HUR du säger det betyder allt.
Allvarligt talat. Var det någon som deltog på konferensen som förväntade sig att det skulle bli en objektiv artikel? Jag tror de festa deltagare på konferensen som jag talade med och sade något om massmedias deltagande uttryckte något i stil med att de undrade vad för lögner eller skräp som skulle skrivas. Det var mer en fråga hur mycket eller lite lögn det skulle bli.
Sett med facit i hand, borde alla åhörare på konferensen som talade med någon journalist sagt att de var klimathotsalarmister och var där för att höra vad dessa vetenskapsmän hade att säga.
Det var en reporter från tidningen NyaTider med på klimatkonferensen. Om de har skrivit någon artikel ännu vet jag inte. Om de gör det lär den nog vara bakom en betalvägg.