Klansamhället

De flesta svenskar känner sig obekväma med det sätt sådana klansamhällen fungerar varifrån våra muslimsk invadrare kommer. Tanken på att familjen och klanen bestämmer en människas liv och att vissa klaner inte umgås, skrämmer oss. Det vore som att Romeo och Julias tragedi skulle bli vår vardag, Montagues och Capulets som oförsonligt strider mot varandra.

Men när man tittar på amerikanska TV-serier eller långfilmer så är ett av de vanligaste temana att familjen är viktigare än allt annat. Gör det USA till ett klansamhälle? Man kan ju undra, och särskilt unga svenskar som lägger sig till med amerikanska uttryck utan att förstå hur de uppfattas av amerikaner, har anledning att besinna sig.

Amerikanska klaner kan ha många olika ansikten. Naturligtvis är det familjeband som exempelvis Kennedy, Bush, Rotschild och Rockefeller. Men det är också vilka skolor man gått på och tillsammans med vem, samt vilka studentföreningar man varit med i. Efter den sorteringen kan komma vilka arbetsgivare man praktiserat hos och hur snabbt man avancerat.

Det behöver inte vara så high society heller, det kan också handla om vilken tränare du haft i gymnasiets fotbollslag och om du började jobba för Billys åkeri eller Jimmys verkstad efter skolan. Samt naturligtvis vilken kyrka din familj regelbundet besöker.

På det viset är USA ett klansamhälle som är ganska annorlunda än Sverige. Men det sekulära och påstått meriotkratära Sverige är inte heller fritt från klaninslag. Varför dyker samma familjenamn upp flera generationer i rad i politiken, i media, eller i konst och underhållning? Nog är det ett slags klansammanhållning även här. Emellanåt umgås dessa familjer så att barnen kan byta bana, från politik till underhållning, från högre tjänstemän till konst, från journalistik till politik.

Jag ska inte förneka det sammanbakade arvet av gener och miljö. Det är vanligt att duktiga hantverkare får barn som också har en disposition för liknande värv. Det är inget att tycka något negativt om, det är bara att gratulera. Men det är när de barn som inte fått talangen ändå lyfts fram och pushas på som alla kan se att det skaver. Jag tror även att dessa som inte passar för det de utvalts att göra blir olyckliga av tvånget, den svenska hederskulturen, klansamhället. Det är när eliten gynnar sig själv, i allt snävare cirklar, som samhället urartar.

Nuvarande situation i Svenska Akademien pekar på att sådan klanmentalitet tillåtits ersätta snille och smak.

Det här inlägget postades i Aktuella övriga ämnen och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 svar på Klansamhället

  1. Göran skriver:

    Trots detta klansamhälle av amerikanska mått, finns det i USA en attityd att prova på och om du misslyckas säger de: prova igen.

    I Sverige är det mer eller mindre tvärtom. I Sverige räknas den som misslyckas mer eller mindre som en brottsling eller dålig människa.

    • mats skriver:

      Det är nybyggarandan det!
      I Sverige kan några få idioter tvinga hela folket att lida. Om en månad tas Alvedon 665 med fördröjt upptag bort från marknaden. Den är jättebra för folk med värk och sömnproblem, för många kan få sova hela natten istället för att vakna mitt i tvingas ta en tablett till.
      Men några idioter kan inte följa ordination utan överdoserar och ett fåtal av dessa har fått leverskador. Ergo; måste alla andra lida med mediciner som inte räcker för en natts sömn.

    • Samuel af Ugglas skriver:

      ”I Sverige räknas den som misslyckas mer eller mindre som en brottsling eller dålig människa”.
      De är dessa kriminaliserade medborgare som socialisterna tvingat in under sin beskyddarverksamhet för utplundrade skatter. Snart känner vi inte till något annat än detta dödsdömda system.

Kommentarer är stängda.