Nima Sanandaji granskar Sverige på ett sätt som svenska politiker och media i huvudsak vägrar befatta sig med. Sanandaji är en kurd som kom till Sverige som barn. Här har han doktorerat vid KTH. Han kritiserar ofta den svenska modellen och dess låga grad av frihet. Kritiken av den svenska modellen är något av bästa som någonsin framförts i text eller tal.
Nyligen publicerade IEA (Institute of Economic Affairs) en rapport på knappt 150 sidor författad av Sanandaji. Den är skriven på engelska och tydligen peerreviewad för IEAs räkning och kan laddas ner gratis (Scandinavian Unexceptionalism). Han presenterade själv rapporten nyligen på Frihetsfrontens sommarseminarium.
Den svenska modellen är kanske mer känd som den skandinaviska modellen i andra länder. Det är också det begrepp Sanandaji använder mest i sin text. När han skriver specifikt om Sverige skriver han det. Rapporten visar utomordentligt tydligt att den svenska välståndshöjningen tog fart långt innan välfärdsstaten infördes. Från 1870 till 1936 hade Sverige den högsta ekonomiska tillväxten i världen. Från 1975 till 1995 föll Sverige från att vara världens fjärde rikaste land till trettonde plats.
Så sent om i början på 1960-talet hade de skandinaviska länderna jämförbart skattetryck med andra industrialiserade länder. Men den tredje vägens politik har inte varit jobbskapande, inte välståndsskapande, inte företagarvänlig. År 2004 hade 38 av de hundra företagen i Sverige med högst omsättning startats som privata företag i Sverige. Endast två hade startats efter 1970. Sedan 1950 har antalet anställda inom privat sektor inte ökat, trots en befolkningsökning med mer än 2 miljoner människor.
Även med välståndsmått som hälsa och barnadödlighet inträffade framstegen innan välfärdsstatens introduktion. Inkomstklyftan i samhället miskade dramatiskt från 1870 till 1950. Allt detta inträffade innan den stora staten skulle bekostas med höga skatter.
Välfärdsstaten har också inneburit en stor förlust av socialt kapital. Vi kanske kan kalla det social färdighet eller värdegrund. Vid enkätundersökningar har man funnit att på 1980-talet ansåg 82 procent av svenskarna att det var fel att söka bidrag man inte hade rätt till. Nu, på tiotalet, är det bara 55 procent av svenskarna som hyser samma åsikt.
De skandinaviska länderna har klart svårare än andra att assimilera invandrare. De får inte jobb, får inte kontakt med svenskar, danskar och norrmän. De släpps inte in i nätverken. Detta blir med nödvändighet ett politiskt problem när vi tar emot fler migranter än andra europeiska länder och i synnerhet om våra politiker inte ser och inte förstår problemet.
Ett sätt Sanandaji visar på att problemen orsakas av välfärdsstaten är att skandinaver som utvandrat till USA klarar sig 20 procent bättre än genomsnittet och klarar sig bättre än de som blev kvar i Skandinavien. Han tillskriver skandinavernas framgångar i USA och här hemma deras protestantiska tro och arbetsmoral. Detta förstördes i skandinavernas hemländer av den stora statens skattefinansierade doping av medborgarnas omsorg om varandra.
Om detta väcker ringa intresse i svenska media, så uppmärksammas det dest bättre i amerikanska.
RSS – inlägg
Den svenska modellen hyllas ju i vänsterkretsar som det välgörande för landet och den ska försvaras till varje pris. Genom att dela upp arenan mellan fack och politiken har man också begravt den fria arbetsmarknaden. När facken inte ska lägga sig i politiken och politiken inte ska lägga sig i arbetsmarknaden så blir det som det blir. När hörde vi LO klaga på att skatterna är för höga, det som verkligen skulle göra skillnad i plånböckerna istället för någon hundralapp per månad i lönehöjning?
På samma sätt lägger sig inte politikerna i vansinniga konfliktåtgärder som är totalt marknadshämmade samtidigt som facken på sosse-tiden lyckades driva igenom för dom väldigt fördelaktiga lagar som sedan gjutits fast i medvetandet. Och i vissa fall rena maffiametoder.
Facken är livrädda för en öppen och helt avreglerad arbetsmarknad med fri lönebildning som i förlängningen skulle leda till att facken tappade all makt.
LO borde vara en av de rikaste organisationerna i Sverige, i och med att de är en förening finns det ingen större insyn i deras totala ekonomi, dock driver de en del företag där man gör ganska raffinerade skattetransaktioner. Rebecca Uvell har granskat en del av deras affärer.
Det man kan säga med bestämdhet är att vi allihopa har blivit rejält grundlurade av våra politiker, myndigheter och media. När det kommer fram riktiga fakta som bröderna Sanandaji presenterar gör det ont hos våra makthavare.
Ja, varför är det inga ansvariga politiker som vid dessa tillfällen (när Sanandajis yttrar sig) ställer sig upp och berättar för svenska folket vilken oerhörd nytta invandrare gör för Sverige?
En del ja.Men alla andra då?
Det var menat som retorisk ironi!
Inte då?Det skiter väj dom i?Nu finns det undantag.Åsa Regner exempelvis.SOS dem.De värsta är nog folkpartiet,miljömuppar och smygkommunister som s.k vänsterpartiet.De gamla som sträng,marcus wallenberg d.ä Inga soc.dem rad inte.Skaparna av saltsjöbadsandan ihop med det ännu icke korrupta LO?
Nu var du nog lite för otydlig där, Nilz.
Om man diggar åsa regneŕ så skall man konstatera att den sortens sossar i samarbete med moderaterna är det rätta.Att jämföra jimmi hoffa med svenska lo,är kanske inte så fel?Efter såna typer som fått figurera där under namnet ”arbetare”konmmun.Utan att ha sett en sån?
Ska jag förstå dig som att du hyllar Saltsjöbadsavtalet?
Ja.Respekterade saltsjöbadsavtalet gjorde hela västvärlden
Eftersom du är relativt ny här på Frihetsportalen är du ursäktad. Jag skrivit om det vid flera tillfällen och många av de som kommenterar har bekräftat att 30-talet, med början i mejerimonopolen 1932 och beseglat med Saltsjöbadsavtalet 1938 beseglade Sveriges öde som en dysfunktionell demokrati.
Den enskildes frihet var därmed borttrollad av byråkrati och korporationer. Det var så den socialistiska tvångströjan drogs över huvudet på svenska folket.
Sverige fungerar inte på grund av att det inte finns en öppen och fri marknad för ”ARBETE” och ”SPARANDE”. Hade det gjort det hade vi bl.a. varit befriade från invasionen från främmande länder, garanterat!
Invandring är nödvändig i begränsad skala,men då med folk som kommer nationen till del.Inte något politiskt parti.
För min generation (elvis presley generationen)pågick den svenska modellen mellan 1938 och 1974 när industrin smällde igen dörren?Resten är historia.
En del ekonomer menar att nedgången började synas redan 1965 och har varit tydlig sedan 1967, i statistiken alltså. Detta försökte man rätta till på 70-talet, med åtgärder som gjorde saken än värre. Det var saker som borttagande av tjänstemannansvaret, införande av LAS och förslaget om löntagarfonder, bland annat.
1968 var det sista året som industrin hade ”normala” vinster skrev någon…
Michael Treschow ansåg att det var 1970och 1974 smällde industrin igen dörren?
Liknande hände i New York 1967.Året efter kom hårddroger,flower power,antivietnamdemonstrationer e.t.c.Amerika hade dock transportarbetare under jimmy hoffa.Hoffa litade inte på politiker,utan vände sig till maffian.Visserligen spekulation,men med resultat att american transport blev framgångsrikt.