Den svenska modellen

Jag läser Johan Norbergs, Leva och låta dö. En bok med några år på nacken, men där han främst beskriver vad it-teknologin medfört för förändringar i affärsliv och delvis i samhälle. I mycket är boken en lång radda uppräkningar av vilka nya företag och idéer som slagit ut gamla dito. Så mycket att man tidvis undrar, men vad vill karln med det han skriver?
Efter en tids funderande över aktuell svensk utveckling och sporadiskt noterande vad Löfven och Andersson säger att S har för politik och raison d’être, inser jag att alla tre talar om den svenska modellens dödsdom. Norberg för, Löfven & Andersson fåfängt för att den inte ska verkställas (de vill att den inte ens ska upptäckas).


Hur menar jag nu? Norberg ger en mängd exempel på att i den virtuella världen försvinner en massa overheadkostnader, ställkostnader och inte minst materialkostnader. Branscher och verksamheter som kan inkorporera it-teknik så att de inte bara gör samma som tidigare men digitalt, utan istället utvecklar sina koncept till att låta it-tekniken styra hur man tar sig framåt, de får lönsamhet.


Men verksamheter som försvarar sin gamla teknik och sina gamla affärsmodeller, de tappar snabbt mark. Inte minst för att de står med enorma kostnader för sådant ingen efterfrågar och ingen vill eller kan betala för.


Som exempel på gammalt tänkande som gräver ner sig i sin gamla modell återfinns inte minst all offentlig byråkrati. Låt mig ge ett exempel ur min egen erfarenhetsbank. När jag tog körkort för lastbil, buss och tungt släp 1980, då räckte det körkortet för att få köra i princip allt som tillåts rulla på svenska vägar, både privat och yrkesmässigt. Körkortet gällde i tio år, med automatiskt utbyte. Numera gäller körkortet endast i fem år och med ny läkarundersökning varje gång för dem som fyllt 45 år.


Redan på 80-talet kom krav på särskild ADR-utbildning för att få köra gods som klassas som farligt. Det är mest bränslen och explosiva varor. Snart kom det krav på särskild kurs för första hjälpen, särskild kurs för heta arbeten. Särskilt krav för personbefordran utanför hemorten (buss). Därefter har det tillkommit krav på licens/kurs/intyg för att manövrera kranen på en timmerbil och särskilt krav för styckegodskran, för att köra gaffeltrucken som lossar pallat gods.


Vägverket kräver ett antal kurser i flera steg för allt som kan ske inom vägområdet, när det inte handlar om att bara köra på vägen. Det är allt från grundkurs 1 som i princip bara ger tillstånd att vistas i vägområdet och titta på, till kurser om planering av skyltning, omledning av trafik, olika arbetsmoment på vägen etc.


Så kom det krav på YKB, yrkeskompetensbevis. Arbetsmiljöverket kräver i flera fall särskild personalliggare utöver det obligatoriska förarkort som stoppas in i den elektroniska färdskrivaren, vilken från första juli i år även ska ha full registrering av GPS-data för fordonet.


De flesta av dessa kurser och licenser måste förnyas med jämna mellanrum, ett till fem år, är de vanliga intervallen. För detta måste man gå kurser och avlägga prov, vilket alltsammans kostar pengar för såväl kurs som frånvaro från arbetet. Allt detta ingick i det körkort jag tog för snart 40 år sedan, ett körkort som alltså avlövats på det mesta av sina behörigheter.


Utvecklingen har varit liknande inom jordbruk, bygg- och entreprenad, livsmedel och annat sådant arbete där produkten med nödvändighet är analog och materiell. Denna så kallade utveckling har skett i samförstånd mellan politiker, myndigheter, fack och arbetsgivare. Det kallas för den svenska modellen och det håller på att ta livet av svensk ekonomi och allt som kan kallas basnäringar. Var och en med det minsta ekonomiskt sinne måste rimligen inse att det finns en snabbt växande lönsamhetsklyfta mellan de gamla basnäringarna och it-världen, samt att denna klyfta förvärras av självpåtagen byråkrati.


Den svenska modellen gör inga som helst ansträngningar att efterlikna it-världens sätt att hantera kompetens och kompetensutveckling. Tvärtom försöker man alltså låsa in anställda, företag och myndigheter i en modell som var korporativistisk och feltänkt redan när den skapades för 80 år sedan. Man har surrat sig vid masten på en sjunkande skuta.


För att dölja detta monumentala misslyckande tjatar Löfven & Andersson så fort de får chansen om den svenska modellen. De försöker till och med tvinga EU att införa denna dödgrävarpolitik. Måtte de inte lyckas!

Det här inlägget postades i Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

16 svar på Den svenska modellen

  1. SasjaL skriver:

    Ja, det finns mycket negativt att säga om våra politiker och byråkrater, men de är i alla fall flitiga när det gäller att hitta på nya sätt (skatter) att öka sina inkomster. Tänk om vanligt folk tilläts göra det också …

  2. Ivar Andersson skriver:

    Den svenska modellen går ut på att alla ska bli byråkrater. Regeringskansliet har om jag minns rätt 4700 anställda. Jag gissar på att hälften inte gör någon nytta utan jobbar som samordnare och liknande eftersom efterfrågade arbetsuppgifter saknas. Och ingen ansvarar för någonting utan då har man varit naiv eller skyller på någon annan.

  3. Stefan Eriksson skriver:

    Något som slår mig (utan att ha erfarenhet i branschen) är när det exotiska framhävs då utbudet av matställen presenteras i resereportage från exempelvis Thailand.
    Där kan matsället vara beläget på gatukanten inklusive kök och allt.
    Här krävs vad jag förstår en hel radda med tillstånd för att hantera mat med exempelvis grädde som en del av maträtten.
    Utöver de vanliga tillstånden förstårs.
    Vad jag förstår är väl till och med “kyrkkaffet” i blickfånget för maktlystna byråkrater att j-vlas med.

    Samma byråkrater som förundras över det exotiska i Bangkok.

    • Mats Jangdal skriver:

      Har träffat en hälsovårdsinspektör som som svarade på en sådan kommentar med att man måst skilja på här och där. Ungefär som om vi var med i fem myror är fler än fyra elefanter.

  4. Lars Mellblom skriver:

    Undertecknad, verksam i byggbranchen i Frankrike, kan bekräfta att samma utveckling skett här. Om man arbetar yrkesmässigt i min verksamhet, behövs i princip certifikaf för utbildning i allt man kan tänka sig som arbete i byggbranchen. Arbetslagstiftning omfattar över 35 000 sidor och som arbetsgivare är man vid olyckor skyldig tills motsatsen bevisats. I praktiken innebär det att en arbetsgivare alltid är skyldig, eftersom i de 35 000 sidorna alltid finns något som innebär att arbetsgivaren inte följt lagen, oavsett om det haft konsekvenser för olyckan eller ej.
    För konsumenten av byggtjänster leder det till betydligt ökade kostnader. För arbetsgivaren innebär det att leva under konstant hot om konkurs och personlig bankrutt.

    Till dags dato, är fördelen att för ägare av byggföretaget eller som privatperson vid självbygge, finns inga regler alls Allt är tillåtet,

  5. Lars Mellblom skriver:

    Vad beträffar digitaliseringen, hur kopplar man upp en hammare till Internet och vilka fördelar skulle det ge? Under en tid anlitade jag en man för att digitalt rita stommen till mina hus. Priset var ok, men den tid jag behövde för att korrigera hans ritningar var längre än den jag behövde för att själv manuellt rita desamma.

    Jag erbjuder 1 000 kr till den av läsarna som kan visa hur jag kan effektivisera min verksamhet med digitala medel. Mitt företag säljer byggsatser för trähus till självbyggare med tekniknisk assistans, vilket innebär att under 2-3 veckor är jag närvarande vid bygget i form av en levande monteringsanvisning.

    • Göran skriver:

      Jag skulle kunna tänka mig att du skulle kunna göra instruktionsvideos på hur man bygger dessa trähus. En video för varje moment som visar hur det ska gå till.

      Funkar det, kan du använda din tid till något bättre.

    • Jan Andersson skriver:

      Jag började som konstruktör 1969 att göra ritningar till stora företag i bil- och pappersbranschen, och det senare håller jag fortfarande på med. Småhus har jag ritat mest som hobby. Vi hade förr stora dyra ritbord och originalritningarna var av ritväv, papper och så småningom plast. Originalen sparades på kontoren, endast papperskopior lämnades ut till “verkstan”. Det var så kallade ljuskopior utkörda i stora maskiner som stank av ammoniak.

      Persondatorer började få spridning i början av 80-talet, men det dröjde till mitten av 90-talet innan de var nog dugliga att “rita” med, och då gick utvecklingen fort, de gamla otympliga ritborden försvann från ritkontoren på ett par år. Många hade svårt att lära sig “datorn” men jag insåg att det var min enda chans att fortsätta i yrket, startade eget och hemmadator och avstod från TV-tittande på kvällarna i flera år för att lära mig CAD så bra som möjligt.

      Det funkade, och jag använder fortfarande datorn varje dag till allt som behöver skissas upp måttriktigt, kanske även i 3D färg eftersom ingen längre kan läsa en aldrig så korrekt gjord 2D-ritning. Jag har egna snabba skrivare för A4, A3 och plotter upp till A0. Skannrar för samma format. Allt ryms i ett litet arbetsrum, det behövs inga ritsalar med högt i taket längre, eller arkiv med rader av ritningshurtsar och mappskåp. Att återgå till handritandet är otänkbart. Billigare än idag har CAD aldrig varit.

      Utrustningen är i penningvärde inte dyrare än den gamla, men oändligt mer flexibel, snabb och bekväm att använda. Referenser, standarder, måttabeller och tillverkarkataloger finns på Internet och kan tas fram på sekunder om man gjort länkar. En ritad figur kan kopieras till andra ritningar på samma tid, eller spegelvändas utan att texten också bakvänds.

      Det finns idag en tanke att montörerna själva ska få bestämma och bygga på plats, men det funkar aldrig optimalt eftersom de inte kan testa olika alternativ utan att kostar tid, möda och material och risken för enkla men dyra misstag är uppenbar.

      Jag gör alla misstagen i datorn nästan gratis och mycket snabbare. Och kan dokumentera och spara allt underlag lika enkelt til nästa gång.

      Det finns inget alternativ som är effektivare!

  6. Göran skriver:

    Alla dessa licenser har bara två syften. 1) Facken ska få bestämma vem som får jobba med något. 2) Den som har fått en licens kan bete sig som en idiot.

    • Mats Jangdal skriver:

      Förtydligande till din punkt 2. Den som har en licens kan teckna en försäkring och därefter bete sig som en idiot.

  7. Samuel af Ugglas skriver:

    Hoppas det är fler än jag som ser “cynismen” i socialismen. Kanske framför allt när det gäller tidigare storföretagsledares undfallenhet mot vissa partipolitruker. Men läser man det här inlägget och Håkan Samuelssons klarsyn om hur föraktfullt socialisterna behandlat sina egna kanske det hjälper. Vad gör den “lille svensken” som förlorat sin rätt till LIV och EGENDOM och helt skall förlita sig på nådegåvor utportionerade efter andras godtycke. I morgon kanske det gäller att rädda sitt eget liv? https://samnytt.se/brottsligheten-ett-systemhot-mot-svensk-ekonomi/

  8. Lars Mellblom skriver:

    Göran, 2007 betalade jag en man för att videofilma montaget av en byggsats i avsikt att producera en monteringsinstruktion. Det blev 52 timmar film, men nästan helt oanvändbar. Att filma ett normalt bygge rakt av fungerar inte. Arbetet fortskrider alldeles för snabbt för att filmaren ska hinna få med de viktiga detaljerna. Förutom att vara effektiv tillkommer de juridiska aspekterna. I Frankrike finns ingen tradition av trähusbyggnad och ingen baskunskap därom. Det finns ingen gräns för de dumheter kunden kan begå, med eller utan video. När jag säger till kunden: “Men varför i he…te gör du si när jag nyss förklarade att det skulle vara så?” Svarar han: ” Jamen, jag tänkte att …” Har du hört uttrycket, “It’s like herding cats” ? Vid felbyggnad blir både jag personligen och mitt företag medansvariga och det finns ingen försäkring som täcker det personliga ansvaret. Därför är en monteringsvideo en dålig bra idé.

    Lösningen är ett felfritt montage. Med endast en video som montagebeskrivning blir sannolikheten hög för fel. När jag personligen leder bygget håller jag konstant koll på vad kunden och hans folk har för sig. Och det fungerar! Med nästan 80 levererade hus har inget som helst klagomål framförts.

  9. Lars Mellblom skriver:

    Jan Andersson, “Det finns inget alternativ som är effektivare”. Kanske det, men det beror nog också på hur komplicerad ritningen är. I mitt fall har jag standardiserat komponenterna, kunden ritar själv planlösningen med fönster och dörrar på en enkel grundplan han kan trycka ut från min website ( https://www.tiro.fr/devis-kits-maison-ossature-bois/ ).

    De byggritningar jag behöver är elementen till ytterväggen, vilka kan variera i 9 bestämda längder från 1200 mm till 4800 mm.Dessa 9 väggelement består enbart av övre syll,väggstolpar (600 mm c/c), kortlingar och bärlina. I datorn ligger de 9 väggelementen utan kortlingar. Jag trycker ut de element som behövs till ett visst hus och ritar in kortlingarna för hand, vilket går snabbt. Ett fönster eller dörr startar alltid vid ena eller andra sidan av en standard 600 mm c/c väggstolpe. Jag har sett mina ritningar skapas med Autocad, vilket inte är snabbare

    Under de 15 år jag sålt den här sortens hus har jag av presumtiva kunder fått hundratals arkitektritningar. Aldrig någonsin har arkitekten lyckats placera alla fönster och dörrar korrekt i förhållande till väggstolparna! Ändå värre har det blivit när kunderna själva på senare tid ritar med SketchUp. De ritningarna är snygga att se på, men värdelösa som fabrikationsritningar.

    Nej, jag ser inte alls att jag riskerar bli omkörd av konkurrenter som digitaliserar. Den stora faran är att min verksamhet blockeras av lagstiftning av den typ som Mats beskriver här ovan, med början i avsnittet om hans körkort.

    Redan nu har jag tvingats lägga ner ett företag som avsåg att sälja prefabricerade trähus i form av flata komplexa element. Orsaken var en pågående europeiskt reglering om just denna produkt.. Problemet var inte tillverkningen, utan att varje liten bräda, spik och skruv ska finnas med på ritningarna och dessutom ha en identifierbar kod. För träkomponenterna baseras koden på FLEGT ( http://www.euflegt.efi.int/what-is-flegt ). Produktionen av elementen blir med andra ord enbart möjlig i en helt robotiserad och datoriserad produktionslinje. Ett litet antal europeiska företag har den kapaciteten. Och det är just dessa företag som lobbar för direktivet.

  10. Stefan Eriksson skriver:

    Dagens citat i lokalblaskan:
    “Det krävs goda byråkrater för att hålla en välorganiserad ineffektivitet i gång”
    Henrik Tikkanen.

    • Åke Sundström skriver:

      Mästaren Tikkanen i högform, lika välfunnet och underhållande och som vanligt.

      Fast Mats förenklar när han skyller allt på Löfven & Andersson. Trots att det ju bara är genom Reinfeldts fiasko och Lööfs dubbelspel som dessa två styr i Rosenbad. Det är inte väljarna som är idioter, det är oppositionen som varit pinsamt inkompetent och mer sosselojala än t o m LO:s medlemmar. Jag har fått intrycket att vi varit överens om ungefär den beskrivningen. Har det varit en feltolkning?

Kommentarer inaktiverade.