Fackföreningarnas överförmynderi – fackets fånge

Jag har varit företagare med f-skattsedel. Var en tid ansluten till företagarorganisationen Maskinentreprenörerna (ME) som är ansluten till Svenskt Näringsliv (tidigare SAF). Som medlem där blir man automatiskt ansluten till kollektivavtal. Jag har aldrig haft några anställda och vägrat ta jobb där anställda skulle bli en nödvändighet.


Ett sådant avtal med ME var inte möjligt, men jag behövde ett par kurser som de administrerar. Kostnaden för att vara ansluten till kollektivavtalet hanteras av FORA. Efter kurserna gick jag ur ME när jag inte behövde vara med där och inte tog jobb som krävde medlemsskap, samt att jag starkt ogillade en företagarförening med kommunistisk framtoning. Jag har ändå under flera år inte lyckats komma ur avtalet med Fora och ingen har kunnat förklara varför.


Nu har jag avslutat mitt företagande och avregistrerat företaget hos Skatteverket. Fora vill fortfarande ha betalt. Efter viss palaver klämmer de till slut fram varför de inte kan avregistrera mig. De behöver ett papper från facket (som jag aldrig haft kontakt med) på att jag inte längre har något kollektivavtal med dem!


(Lång ramsa med svordomar) Det ska väl inte vara Foras problem vad facket anser? Det måste ju i så fall vara facket som kontrollerar med mig om de har anledning att kräva avtal. Att går ur ME var enkelt. Det var bara tack och adjö nu ses vi aldrig mer! Men de kunde ju för tusan hakar ha meddelat att jag måste kräva intyg av facket för att slippa bojan hos Fora!


Så här fungerar det korporativa Sverige. Man upphör aldrig att förvånas hur insyltade olika socialistiska förgreningar är med varandra. Alla tycks ha fingrarna i varandras fickor och syltburkar. Alla som står på insidan och pissar ut vill säga. Maffiafasoner!


Detta är inte enda fallet eller enda sättet som den svensk byråkrati och den svenska modellen drar in pengar så att säga vid sidan om att ta betalt för de tjänster man tillhandahåller. Mina läsare vet säkert min åsikt om pensionssystemet. Den svenska modellen måste avskaffas omgående. Vi behöver konkurrens på alla områden!

Det här inlägget postades i Äganderätt, Frihet och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

13 svar på Fackföreningarnas överförmynderi – fackets fånge

  1. Stefan Eriksson skriver:

    En fråga bara:
    Var ”firman” ett AB, HB, KB, eller enskild firma?

    Vad fora anbelangar är det väl bara att sluta betala efter att man meddelat detta beslut.
    Sedan är det väl foras bekymmer att ”driva in” pengarna till kassan?
    Och då skaffa sig de underlag de behöver för att göra det?

    Men, du har rätt där Mats, trots alla löften om förenklingar för företagare, händer inget, tvärtom, de administrativa hindren blir bara högre och högre.

    De är alldeles för många som satt i system att livnära sig på andras arbete.

    • Mats Jangdal skriver:

      Enskilt företag, f-skatt. Nej att inte betala kostar mer i form dröjsmålsavgift och kronofogde. Det är i vart fall vad de hotar med och jag tror de har bra kontakter åt det hållet.

  2. Samuel af Ugglas skriver:

    Upplevde liknande övergrepp som lantbruksarrendator med två anställda 1966-69.
    Rena trakasserierna från Skogs och Lantarbetsgivarföreningens sida. Arbetarfacket höll sig klokt nog i skymundan.
    Lät meddela att jag inte avsåg producera livsmedel till svenska folket efter den 14 Mars 1969.
    Efter den datumen hörde vi aldrig av dem.
    Tyvärr började jag åter producera livsmedel till svenska folket 1978 men då kom terrorn från annat håll, Naturvårdsverket, Jordbruksverket och naturligtvis SCB med krav om statistik och sanslöst uppgiftslämnande.
    1980 lyckades jag fälla en ca 250 m lång ”pilealle” på östsidan av vår N/S gående infart efter att ha varit mer eller mindre isolerade under 6 veckors snöoväder 1979. Åtgärden idag hade garanterat ruinerat mig. Anledning? Den puräkta svenska socialismen som ödelägger landet och folket.
    Nu sitter jag på första parkett och häpnar över förfallet som få vågar skriva om.

    • Åke Sundström skriver:

      Du själv vågar ju – och många andra, men visst lever vi i det nya Tysta Riket, det som Strindberg gisslade men som ännu lever o frodas. Främst på grund av de borgerliga partiernas svek mot sina väljare och de liberala eller konservativa ideal de så falskt påstår sig företräda.

  3. Göran skriver:

    Konspiratoriskt. När Leif Östling sade ”vad fan får vi för pengarna” och fick sparken som ordförande i Svensk Näringsliv var det nog för att han började ifrågasätta den fascistiska svenska modellen. En sådan ledare kunde de inte behålla, för det kunde sprida sig.

    Med fackföreningar är det som med politiska partier. Folk läser inte vad som står i deras skrifter. Fackföreningarna kan ha mål som är direkt kontraproduktivt för deras medlemmar som att upprätthålla Riksbankens inflationsmål eller driva utveckling för ökad automation.

    Fackeföreningar vill således dels göra sina medlemmars sparande och pensioner mindre värda och dels ersätta medlemmarna med robotar.

    • Åke Sundström skriver:

      Rätt att gissla Svenskt Näringsliv, som i dag faktiskt är ett nästan lika allvarligt frihetshot som Löfven och hans vänner till vänster. Men mer tveksamt om den svenska modellen kan kallas fascistisk. Det räcker gott och väl att den är kollektivistisk och antiliberal, i skarp kontrast till högtidstalens tirader om värdet av fri konkurrens. Direktörernas skändlighet består i de stöder 7-klöverns välståndsförstörande ekonomiska politik, med massor av systemfel ( klimatskojeriet givetvis ett av värsta) som förr eller senare kommer att stå oss dyrt. Och i synnerhet våra barnbarn.

      • Mats Jangdal skriver:

        Visst kan den svenska modellen kallas fascistisk, den rent av måste kallas fascistisk, eftersom den hämtat så mycket inspiration från Mussolinis korporativa fascism!
        Detta är väl beskrivet av Bo Rothstein, fast han undviker just ordet fascism i möjligaste mån.

        • Åke Sundström skriver:

          Sådana likheter finns, men fokus hamnar på ett ordval, som gör Löfven och Kristersson till lika goda kålsupare som Hitler och Mussolini. Det är både orättvist och kontraproduktivt. Och säkert också anledningen till att Rothstein undviker den anstötliga termen fascism, trots att detta tänkande i så hög grad återfinns i svensk politik.

        • Zoran Ostan skriver:

          Såvitt jag förstått var Mussolinis grundläggande princip att nationens tillgångar skulle fördelas i förhandlingar mellan ”korporationer” och den enskilde medborgaren skulle tillhöra en sådan.

          Detta beskriver utmärkt väl hur svensk arbetsmarknad fungerar. ”Parterna” i kollektivavtalen har tillskansat sig odemokratiska rättigheter att tvinga in ovilliga medborgare i sina korporationer.

          Blockad mot företag, som inte tecknar avtal skulle naturligtvis bara vara tillåtet mot företag, där de anställda önskar det.

          Jag ser de svenska facken som rent fascistiska organisationer, som inte skulle få existera utan en regering med stark lutning åt det totalitära hållet.

          Regeringens lutning bekräftas på många andra sätt, ex.vis med fördelningen av skattepengar till ”Friluftsorganisationer”. Fördelningen har uppdragits åt en korporation bestående av mottagarna av bidragen. Politikerna har en from förhoppning att de skall dela ut pengar även till icke-medlemmar.

          På samma sätt delas skattepengar ut till ”Kulturen”.

          Det är oförvanskad fascism praktiserad på många olika håll under en socialistisk regim !

          • Åke Sundström skriver:

            Nja, det som liknar Mussolini är ju ingenting annat än gammal vanlig antiliberalism; Palmes starka stat, som numera omfamnas även av de borgerliga partierna (med smärre gradskillnader).

            Folkpartiet, idag L som i liberal, tog död på den svenska liberalismen, varpå förment konservativa M traskade patrullo under Bildt och Reinfeldt. Därmed fullbordandes borgerlighetens ideologiska självmord.

            Det är en sannare slutsats än att dra skruvade och tämligen ytliga paralleller med fascistiska skurkregimer. Och sannerligen illa nog!

            • Mats Jangdal skriver:

              Här är ett alldeles färskt exempel, från en socialdemokrat, på hur nära fascismen socialdemokratin ligger.
              https://ledarsidorna.se/2020/02/folkets-hus-sparkar-ut-aron-flam-och-johan-westerholm-hanvisar-till-vardegrunden/

              • Åke Sundström skriver:

                Eländigt, men åsiktscensur är inte detsamma som fascism, inte en i närheten. En privat organisation är i sin fulla rätt att vägra hyra ut lokaler till företrädare för åsikter man inte delar. Såvida inte bidragsgivare, stat eller kommun, satt likabehandling som villkor för sitt stöd. Om så är fallet framgår inte av referaten, vad jag kunnat se.

                Men visst skämmer dom ut sig, sossarna i Göteborg – fast det gör då även Stockholmsinitiativet, som har ägnat som åt en än mer avancerad form av censur. Du har tagit avstånd, fattas bara annat, men aldrig kallat dom fascister.

Kommentarer är stängda.